måndag 30 augusti 2010
tisdag 24 augusti 2010
Kommentar : Vad tycker du om Vampire Sucks filmen !
Hej lollo kul att se att du kommit tillbaka lite ... saknat dig . jag har en fråga angående det här med vampire sucks filmen vad tycker du om det egentligen ?
Jag tycker det är hemsk ..skulle du inte kunna hade det som en fråga eller någe ?
Kram Jessie
Jag tycker det är hemsk ..skulle du inte kunna hade det som en fråga eller någe ?
Kram Jessie
Svar : Jag måste faktiskt säga att jag gillar idén ..Jag gillat twilight så pass mycket att jag uppskattar parodier. Jag kommer gå på vampire sucks men tror att jag, bara för sakens skull kommer att ha en Twilight t.shirt på.
Så tyvärr Jessie.. Jag måste säga att Vampire Suck är något jag verkligen uppskattar nu när det kommer att ta ett bra tag innan första BD filmen kommer.
Michael börjar Twittra !
Michael Welch har kommit ut med enligt mig goda nyheter. Han har skapad ett twitter konto och kommer att börja twittra !
Detta rappoterades i går den 23 augusti men jag är lite sen eftersom jag knappt orkar blogga sen när jag väl gör det skriver jag LTS.
Samma sak med min Twitter som inte uppdateras. Ska försöka ändra på det.
Lots of love.
Kapitel 2 del 1
Fel, jag hade haft såå fel man kunde ha. Självklart hade fått med mig till Alaska, hur dum fick man vara ?
Jag satt i baksättet med Jacob med korslagda armar över bröstet och med mordlysten blick.
Stackars dem som retades med mig idag , det var redan en som hade sprungit upp på min dödslista.
Pappa. Han kunde inte sluta om hur bra detta stället var och att jag kommer tacka honom när jag väl fått börja. Jag fnös och stirrade ut genom fönstret. Vi skulle snart komma in till Juneau.
Jacob sa inte mycket på vägen antagligen för att han var för upprörd, han såg ut att vilja slita strupen av någon, och denna någon var min pappa.
Campuset till Juneau collage var precis som man kunnat tänkt sig med tråkiga tegelstenar och tråkig innegård.
" Här är det " sa pappa och parkerade bilen. Jag sa inget eftersom jag led utom tystands protest. Men han läste mina tankar. " Så illa är det inte " manade han och Jacob smällde igen dörren med en smäll som fick pappa att blänga på honom " Sluta " varnade han och Jake grimaserade och tog min hand. Pappa och mamma gick till expeditionen för att hämta information och karta över skolan.
Jacob och jag väntade vid bilen. ¨" Jaha... " sa han besvärat " Hur känns det då ?"
Jag blängde på honom " Vad tror du " väste jag och en blick full av medkänsla sköljde över mig. Han förstod. Det var klart han gjorde , han skulle inte kunna träffa mig lika ofta och skulle få dras med Quil kommentarer utan mig.
Jag skulle till och med sakna Quil. " Jag kommer sakna dig. Och dem andra. Till och med Quil "
han flinade " Kommer du sakna Quil ? " frågade han skeptiskt och jag nickade " Ja, asså han retas ju bara men jag vet att när det verkligen gäller så ställer han upp. Det gör alla i både din och Sams flock. Quil tillhör familjen "
Han slog sina armar om mig " Du är ju för underbar " flinade han och kysste mig kind, han drog ett djupt andetag och vart stel.
" Vad är det ? " frågade jag och Jakes blick for över parkeringen " Vampyr " viskade han så bara jag kunde höra och jag ryckte på axlarna " Det är Alaska det finns vampyrer här "
Jacob verkade inte gilla det " Låt dem inte behandla dig illa bara. ¨" sa han " Inte någon " förtydligade han och jag nickade.
Sen kom mamma och pappa och dem hjälpte mig upp till mitt rum. Jag skulle dela med en April Howson som skulle börja första året. " Det kommer gå bra " hörde jag pappa säga bakom mig. Som jag nu skulle kalla vid namn. Edward , alltid lika svårt att komma ihåg ..
Folk skulle nog reagera ifall jag kallade honom pappa när vi såg ut att vara lika gammla. En pappa som var sjutton och man själv är sju men ser ut som sjutton.. Lite krongligt.
Vart vi än gick följde vampyr lukten oss som ingen av oss kände igen. Fyra olika. Det gjorde Jacob en aning stel. På dörren som ledde till min så kallade lägenhet stod det snyggt med data skriven Text.:
Rum 215
Renesmee Carlie Cullen
April Sundown Howson
Jag svalde. Tänk om man inte skulle komma överrens och pappa skrockade bakom mig " Klart ni kommer " försäkrade han.
Jag tog upp min nyckel jag fått och gick in i rummet.
När man klev in i rummet kom man direkt till ett litet sällskaps rum med ett litet kök och en dörr till badrummet. Det gick i bekväma färger från kaffelatte brunt till sandbrunt och några coola tavlor. På dörrarna stod det två namn. April och Renesmee så jag hade närmast till köket.
Min dörr var i en rostbrun nyans som påminde väldigt mycket om Jacobs hy.
I mitt rum stod en säng som såg väldigt obekväm ut, en bokhylla ett litet bord med en stol. blyest grå fondvägg och sen var det i en mer rost färgad nyans igen. Som min dörr. Det fick mig att tänka på att han skulle åka om några timmar och sen skulle jag inte se honom på jag vet inte hur länge.
" Då går jag och Jacob och hämtar väskorna " sa pappa " Nu vet vi vart rummet är "
Mamma och jag stod och vanka av och an i rummet. " Det är fint.. Fast sängen ser obekväm ut " sa hon och jag nickade " Japp " Jag skruvade obekvämt på mig. Mamma studerade mig så jag lutade fram huvudet och lätt håret falla ner för ansiktet så hon inte kunde se det.
" Renesmee ? " frågade hon med le röst som påminde om honung " Mm" mumlade jag.
" Se på mig " bad hon och jag tittade upp på henne och hon strök undan håret så det låg längst min rygg igen. " Jag lovar, låt det gå två månader vill du fortfarande hem så kommer jag och hämtar dig , okej ? " lovade hon och log " Tack " jag kramade om henne.
" Tack "
" Men ge det en ärlig chans i alla fall , lova mig det ? " Jag nickade åt hennes krav. " Det ska jag "
Sen hörde jag svordomar och Jacob kom in med två väskor, en i varje hand.
" Vad. Har.Du.Med.Dig ? " frågade han släppte väskorna och pappa skrattade " Orkar inte lilla valpen att bära två väskor " skrattade han och han bar på tre väskor.
" Passa dig blodsugare , jag var faktiskt i bråk igår så jag är lite öm " snäste han och öppnade mina väskor och börja hängde upp kläder i min garderob. Han sa inget om våra blickar på honom.
Sen började min mage kurra. " Kanske ska ta och äta ? " frågade pappa och öppnade dörren.
När vi öppnade dörren slank en liten tjej in med en matkasse. Hon hejdade sig tvärt och såg på pappa med stora guldbruna ögon. Vampyr.
Hon och pappa bara såg på varandra och jag slank emellan dem. Hon hade människodoft också.
" Eh Hej " sa hon och sneglade på min och sken upp i ett brett leende " Åh, tack och lov " utbrast hon. " Jag trodde jag skulle få dela rum men en människa men min bror sa att Cullens var vampyrer men jag visste inte säkert " sa hon studerade mig. " Jag är halvmänniska också så..." Hon smet förbi pappa med en matkasse och började slänga in än massa i den tomma kylen.
Jag studerade henne diskret. Hon hade ett par korta jeans shorts trots kylan och ett par converse och en hood tröja i silvergrå med en text som jag inte kunde se vad det stod. Hennes blonda hår var uppsatt i en slarvig tofs. Hennes läppar hade ett väldigt färgstarkt läppstift och hennes tänder blänkte av ljuset.
" Vem är din bror då ? " frågade pappa och hon vände blicken från kylen. " Han heter Adam. Han kände både Victoria och James" sa hon " Jag antar att du är Edward "
Pappa väste till .
" Lugn , Adam kommer inte röra Renesmee , det tillåter jag inte, sen hatade han Vicky och
Jamie " Hon skrattade och öppnade en 7up.
Pappa var fortfarande stel, Jacob också. Han visste vem Victoria var. Jag med ..Men han hade sett henne och nästan slagits mot henne.
Mamma såg skräckslagen ut.
April såg helt nonchalnt. " Lugn vovven " Sa hon och lyfte på Jakes hand. " Du skakar som en sån där liten hund vad heter dem ? " Hon gick tankfullt runt i rummet. " Chihuahua heter dom ja " utbrast hon och flinade. " Du påminner om en Chihuahua "
Jake himlade med ögonen. " När kommer vi att åka ? " frågade Jacob pappa och han skrattade lågt. Jag log.
Aprils mobil pep till och hon läste smset " Ja, jag måste gå. Men jag antar att vi ses sen Renesmee " log hon och gick ut ur vår lägenhet.
" Ja.. hon verkar trevlig " sa mamma och kramade min axel. Jag nickade knappt märkbart. Jacob verkade inte tycka det efter som han gick och mumlade ordet : Chihuahua hela tiden och fnös.
Jag skakade på huvudet. Hans händer skakade faktiskt som en Chihuahua och det fick mig att le brett.
Jag satt fortfarande och grät när någon kom in genom dörren. Jag antog att det var April, min rumskompis.
Jag hörde ljudet av ännu en 7up öppnas och en tv som slogs på. Mamma, pappa och Jacob hade åkt för en timme sen. Jag höll en liten medaljong i handen som Jacob gett mig. I den hade han ristat in Förevigt på Quilute.
Jag kunde inget annat än titta på smycket. Hur mådde han nu ? En bevärad knackning på dörren.
" Mm. " svarade jag och April öppnade dörren. " Ditt rum är finare än mitt " sa hon med ett varmt leende. Hon satte sig lugnt på stolen och den knackade lite. " Jag måste visst gå ner lite "
Skämtade hon och jag kunde inte hejda leendet. Hon var knappats så mycket större än mig .
" Vill du gå och äta ? "frågade hon och jag skakade på huvudet. Hon suckade " Jag vet hur det känns. Det gör jag men vet du det bästa sättet att släppa sorgen ? " frågade hon.
" Nej April, det gör jag inte "
Hon ställde sig upp " Gråt ut, tröst ät och försök hitta någon rolig att släppa loss med, i detta fall mig. Du kan träffa mina vänner " flinade hon och tog min hand " Det är buffé idag " skrattade hon och jag försökte le. " Okej då " Hon kastade min hår borste till mig " Du behöver fixa dig lite bara. Av med mjukisarna och t-shirten . Det kryllar av snygga killar här. "
Jag blixtrade till " Jag har Jacob "snäste jag och hon höjde händerna " Okej, okej " svarade hon och gick till min garderob " Men du är för söt för att se deppig ut. " Hon kastade åt mig ett par jeans och ett linne jag fått av Alice. " Du har ju klädsmak utan dess like " kommenterade April och höll upp ett par skor i handen. " Det är inte jag utan min faster Alice " svarade jag och hon nickade.
" Det är snyggt i alla fall. Jag väntar ute så du kan byta om." Hon ställde skorna och la ett par örhängen bredvid.
Hon hade själv bytt om till ett par jeans och en annan tröja men hade fortfarande dem slitna svarta conversen. Hennes hår var uppsatt i samma ruffsiga tofs. Det passade henne riktigt bra.
" Dem andra väntar på oss så vi måste gå nu " sa hon och föste mig mot dörren.
" Vilka ? "
Hon skrattade " Mina vänner såklart, dem är vampyrer i alla fall fyra av dem "
" Vad är dem andra ? " frågade jag " Som vi " sa hon och drog med mig sig mot skolmatsalen.
" Har du dit check häfte ? " frågade April och jag nickade. Checkhäften var som en betalning. Hade du slut på checkar fick du köpa nytt. " Bra "
Buffén bestod av olika maträtter, allt från soppa till gratäng till pizza.
Jag tog två pizza bitar och lite strips och ett glasvatten. Inte det godaste då men aja. April tog samma och ledde mig till ett bord utan några andra vid.
" Dem kommer snart " sa April efter att ha läst ett sms. Jag nickade och nöp åt mig ett strips från tallriken och grimaserade. Dem var ju inte ens saltade. " Har dem inte salt på när dem gör stripsen eller ? " frågade jag April som log. " Adam !" ropade hon " Ta med saltet " En blond kille nickade och ställde ett saltkar på brickan.
Den blonda killen satte sig bredvid April med ett retsamt flin. " Hejsan " sa han och nickade mot mig och tog ett strips från Aprils tallrik som slog undan den " Sluta ... ta egna "snäste hon och buffade till honom " När kommer dem andra "
Adam höll upp tre fingrar och föll ner ett för varje sekund. Sen kom fyra personer in i salen.
" Så då är du Renesmee Cullen " sa Adam och jag nickade " Ja "
Han nickade också. " Trevligt att träffas. Jag heter Adam. Jag är Aprils storebror " Han sträckte fram handen. Jag tog den och han skakade handen. " Trevligt att träffas Adam " sa jag och tog återigen några strips.
" Redan börjar ragga , Adam ? Lämna flickan ifred " rösten var väldigt mörk och kom från en rödhårig stor kille med svart t-shirt , svart jeans och läder jacka som fick väldigt omtyckta blickar av tjejer han gick förbi och killarna som satt med dessa tjejer vart nästan gröna av avund.
" Eh , sluta Riven " skrattade Adam men jag såg en varanande antydan i hans ögon. Riven ryckte bara på axlarna och svepte ett glas med chokladdryck. " Efter kom tre andra. Två killar och en tjej. Den längsta killen hade axellångt hår som säkert hade en helburk med hårvax som fickk det mörka håret att se rufsigt ut. Han passade riktigt bra i det, han hade en röd,vit,svart rutig flanell skjorta som armarna var upkavlade på , pösiga jeans och nike skor. Den andra killen hade blondhår som hade lockar. Skulle lätt kunna spela Romeo i Romeo och Julia. Han hade bara en vit t-shirt och svarta jeans. Flickan som gick efter såg väldigt ung ut och skulle mycket väl ha vart elva bara när hon vart vampyr. Hennes mörkbruna hår hängde i två tjocka flätor på var sida om hennes ansikte.
" Blake, Jamie, Yaya ... Aprils nya rumskompis sitter med oss " utbrast Riven och hettade i mitt ansikte. " Riven, var snäll.. Hon rodnar ju " skrattade Yaya och det fick mig att rodna ännu mer.
April himlade med ögonen. Jag tog generat en tugga av pizzan som låg på min tallrik. Jag kände hur alla tittade på mig.
" Renesmee, detta är Yaya " Sa April och gjorde en gest mot flickan med flätor , Yaya vinkade med gaffeln. " Jamie " Jamie var killen med hårvaxet " Detta är Blake " killen som såg ut som en Romeo. Han nickade som en hälsning.
" Vem fick du som rumskompis i år då Yaya ? " frågade April och Yaya blängde på henne " Nån människa som inte ens vågar möta min blick. Super kul " skrattade hon och skaka på huvudet.
" Själv fick man sin gamla rumskompis " jublade Blake och gjorde en high five med Jamie.
Adam suckade " Ja, själv får man stå ut med Riven ännu ett år " klagade han och gjorde en till uppgiven suck. " Det samma Barbie " skrattade Riven med sin mörka stämma. Jag studerade hur dem retades med varandra. Sen drog Riven efter andan och vart stel med ett hårt uttryck. Dem andra reagerade på det. Även April vart svart i blicken. Tre nya doften svepte in i rummet bland dem männskliga. Tre vampyrer till ? Men dessa såg ut att kunna gå till attack när som helst.
Dem rörde som dem rovdjur dem var med blickarna gick över rummet hela tiden. Tre killar.
En blond, två mörkhåriga ... Ena av dem mörkhåriga hade lite mer brunt än den andra som hade korp svart. Den blonda vampyrens var nästan vit som var kortklippt och stylat. Alla tre endast klädda i svart. Dem mötte blickarna från bordet där jag satt. Någon fientligt blixtrade i deras ögon. Dem satte sig på andra sidan matsalen. Sen var det inte lika glatt runt bordet längre. Riven såg spänd ut. Redo att gå till attack hela tiden. Jag sneglade mot dem och stelnade till när jag såg rakt in i den blondas ögon. Jag förväntade mig en fientlig reaktion men han log blekt och diskret innan han vände bort blicken och började äta. Det måste vara vidrigt i deras ögon.
" Reneé ? " April viftade med handen framför mina ögon. Jag skakade på huvudet " Vad kallade du mig ? " frågade jag och drog undan en hår slinga från ansiktet.
" Reneé ? är det inte ditt smeknamn ? " frågade hon
Jag skrattade " Nej jag kallas Nessie "
" Nämen vad gulligt " fnissade Yaya och April blängde på henne. " Min pojkvän kom på det när jag var bebis " försvarade jag. Yaya nickade. Adam grimaserade när en av dem svart klädda kom mot vårt bord. " Rome ? Vad fan vill du ? " morrade Riven till killen med det korp svarta håret.
" Lugn, veggo... Jag vill bara prata om avtalet gäller detta år också " snäste Rome och drog undan en hårslinga " Det tycker jag " svarade Adam. Rome nickade och tittade sedan på mig. " Håll ...den nya tösen borta från Travies bara... " sa han och gick tillbaka mot sitt bord. " Va ? " frågade jag och dem andra såg lika förbryllade ut som jag " Vad menade han med det ? Vem är Travies ? "
April hyssade mig " Travies är den blonda ... Varför de är så viktigt att du håller dig borta från honom vet jag inte men Rome har rätt... Dem är inga du ska umgås med. " sen sa hon inget mer.
" När börjar lektionerna ? " frågade hon Jamie istället " På måndag. Man har en helg för att kunna göra sig hemmastadd med att packa upp och sånt " svarade han " Det är man ju klar med på några minuter " skrattade han och grimaserade när han åt av stripsen på tallrik. " Äckligt " sa han och sköt ifrån sig tallriken.
Jag och April och Yaya var påväg till vår lägenhet för att kolla på film, det var inte speciellt kallt ute för vampyrer men jag gick och rös lite. Underbart. Fullmåne. Medan jag gick med mina nya vänner kollade jag upp mot månen. " Åh nej " stönade April " Jag glömde min mobil i matsalen.
" Jag kan hämta den " erbjöd jag mig " Ni kan gå och tillbaka och välja film så länge "
" Menar du det ? Tack så mycket Renesmee " Hon gav mig en lätt kram innan jag vände tillbaka. Jag var fast i tankar om mamma och pappa...att jag inte såg mig för vart jag gick. Bara några millimeter från att mitt ansikte skulle slå i marken fångade nån mig. " Hur gick det ? " frågade personen och jag ställde mig upp och vände mig om. " Travies ? " Det lät som en fråga. Han flinade och gjorde en nonchalant axelryckning " Så dina vänner har berättat om mig "
Jag nickade och drog åt mig armen. Han stretade inte emot. " Du ska kanske gå... Enligt Rome så ska du inte vara i närheten av mig " sa han...men hans leende bleknade en aning.
Jag nickade och kilade iväg. Dem hade ännu inte låst så jag behövde bara gå in i matsalen och hämta telefonen.
" Varför tog det sån tid ? " frågade April utan att låta irreterad och hällde i popcorn i en plastbunke och tog två 7up i famnen och slängde sig i soffan bredvid Yaya som satt och drack något. " Blod ? " frågade jag och hon nickade " Japp... Det är svårt att få tag på så det gäller att man njuter när man väl får det " svarade hon. Det brände till i halsen. Yaya hade släppt ut håret så hennes vågor hängde längst sida. Jag hade aldrig sett något så långt hår. ¨
" Har du nå talanger då ? " frågade April som satt och höll på med inställningarna på dvdfilmen.
" Jag kan visa saker via beröring. Saker jag tänker på asså "
" Coolt " sa Yaya och verkade mena det. Jag satte mig tog en näve popcorn och satte mig i soffan som säkert var mycket bekvämare än min säng. " Saw " sa jag med en grimars " Den är ju äcklig "
Yaya skrattade " Det är ju det som gör det bra " sa hon och tog en filt och lade den över benen.
" Jag tror faktiskt att jag måste ringa mina föräldrar " sa jag och gick in till mitt rum och la mig på sängen som faktiskt inte var så illa som den såg ut eller så var det de. Den var värre bara att den lurade mig. Jag tog upp mobilen och slog mamma nummer. Inget svar. Inte på pappas heller.
Jag suckade. Jag ville nog inte veta vad dem höll på med. Jacob svarade inte heller, han var nog i varg form eller någonstans bland klipporna som inte hade någon täckning.
Det fick mig att sakna dem ännu mer. Jag hade nästan förväntat mig att mamma eller pappa skulle ha telefonen i högsta hugg redo för en lägges report. Men istället fick jag prata in på röst brevlådan. Jag en ensam suck slöt jag ögonen. Snälla Renesmee , snälla somna, Bad jag i tankarna.
Men varken kroppen eller mina mentala sinnen ville lyssna. Sen brast jag i hejdlöst gråt.
Jag vet inte hur lång dit det tog men jag grät mig till sömn när jag var alldeles utmattad.
Campuset till Juneau collage var precis som man kunnat tänkt sig med tråkiga tegelstenar och tråkig innegård.
" Här är det " sa pappa och parkerade bilen. Jag sa inget eftersom jag led utom tystands protest. Men han läste mina tankar. " Så illa är det inte " manade han och Jacob smällde igen dörren med en smäll som fick pappa att blänga på honom " Sluta " varnade han och Jake grimaserade och tog min hand. Pappa och mamma gick till expeditionen för att hämta information och karta över skolan.
Jacob och jag väntade vid bilen. ¨" Jaha... " sa han besvärat " Hur känns det då ?"
Jag blängde på honom " Vad tror du " väste jag och en blick full av medkänsla sköljde över mig. Han förstod. Det var klart han gjorde , han skulle inte kunna träffa mig lika ofta och skulle få dras med Quil kommentarer utan mig.
Jag skulle till och med sakna Quil. " Jag kommer sakna dig. Och dem andra. Till och med Quil "
han flinade " Kommer du sakna Quil ? " frågade han skeptiskt och jag nickade " Ja, asså han retas ju bara men jag vet att när det verkligen gäller så ställer han upp. Det gör alla i både din och Sams flock. Quil tillhör familjen "
Han slog sina armar om mig " Du är ju för underbar " flinade han och kysste mig kind, han drog ett djupt andetag och vart stel.
" Vad är det ? " frågade jag och Jakes blick for över parkeringen " Vampyr " viskade han så bara jag kunde höra och jag ryckte på axlarna " Det är Alaska det finns vampyrer här "
Jacob verkade inte gilla det " Låt dem inte behandla dig illa bara. ¨" sa han " Inte någon " förtydligade han och jag nickade.
Sen kom mamma och pappa och dem hjälpte mig upp till mitt rum. Jag skulle dela med en April Howson som skulle börja första året. " Det kommer gå bra " hörde jag pappa säga bakom mig. Som jag nu skulle kalla vid namn. Edward , alltid lika svårt att komma ihåg ..
Folk skulle nog reagera ifall jag kallade honom pappa när vi såg ut att vara lika gammla. En pappa som var sjutton och man själv är sju men ser ut som sjutton.. Lite krongligt.
Vart vi än gick följde vampyr lukten oss som ingen av oss kände igen. Fyra olika. Det gjorde Jacob en aning stel. På dörren som ledde till min så kallade lägenhet stod det snyggt med data skriven Text.:
Rum 215
Renesmee Carlie Cullen
April Sundown Howson
Jag svalde. Tänk om man inte skulle komma överrens och pappa skrockade bakom mig " Klart ni kommer " försäkrade han.
Jag tog upp min nyckel jag fått och gick in i rummet.
När man klev in i rummet kom man direkt till ett litet sällskaps rum med ett litet kök och en dörr till badrummet. Det gick i bekväma färger från kaffelatte brunt till sandbrunt och några coola tavlor. På dörrarna stod det två namn. April och Renesmee så jag hade närmast till köket.
Min dörr var i en rostbrun nyans som påminde väldigt mycket om Jacobs hy.
I mitt rum stod en säng som såg väldigt obekväm ut, en bokhylla ett litet bord med en stol. blyest grå fondvägg och sen var det i en mer rost färgad nyans igen. Som min dörr. Det fick mig att tänka på att han skulle åka om några timmar och sen skulle jag inte se honom på jag vet inte hur länge.
" Då går jag och Jacob och hämtar väskorna " sa pappa " Nu vet vi vart rummet är "
Mamma och jag stod och vanka av och an i rummet. " Det är fint.. Fast sängen ser obekväm ut " sa hon och jag nickade " Japp " Jag skruvade obekvämt på mig. Mamma studerade mig så jag lutade fram huvudet och lätt håret falla ner för ansiktet så hon inte kunde se det.
" Renesmee ? " frågade hon med le röst som påminde om honung " Mm" mumlade jag.
" Se på mig " bad hon och jag tittade upp på henne och hon strök undan håret så det låg längst min rygg igen. " Jag lovar, låt det gå två månader vill du fortfarande hem så kommer jag och hämtar dig , okej ? " lovade hon och log " Tack " jag kramade om henne.
" Tack "
" Men ge det en ärlig chans i alla fall , lova mig det ? " Jag nickade åt hennes krav. " Det ska jag "
Sen hörde jag svordomar och Jacob kom in med två väskor, en i varje hand.
" Vad. Har.Du.Med.Dig ? " frågade han släppte väskorna och pappa skrattade " Orkar inte lilla valpen att bära två väskor " skrattade han och han bar på tre väskor.
" Passa dig blodsugare , jag var faktiskt i bråk igår så jag är lite öm " snäste han och öppnade mina väskor och börja hängde upp kläder i min garderob. Han sa inget om våra blickar på honom.
Sen började min mage kurra. " Kanske ska ta och äta ? " frågade pappa och öppnade dörren.
När vi öppnade dörren slank en liten tjej in med en matkasse. Hon hejdade sig tvärt och såg på pappa med stora guldbruna ögon. Vampyr.
Hon och pappa bara såg på varandra och jag slank emellan dem. Hon hade människodoft också.
" Eh Hej " sa hon och sneglade på min och sken upp i ett brett leende " Åh, tack och lov " utbrast hon. " Jag trodde jag skulle få dela rum men en människa men min bror sa att Cullens var vampyrer men jag visste inte säkert " sa hon studerade mig. " Jag är halvmänniska också så..." Hon smet förbi pappa med en matkasse och började slänga in än massa i den tomma kylen.
Jag studerade henne diskret. Hon hade ett par korta jeans shorts trots kylan och ett par converse och en hood tröja i silvergrå med en text som jag inte kunde se vad det stod. Hennes blonda hår var uppsatt i en slarvig tofs. Hennes läppar hade ett väldigt färgstarkt läppstift och hennes tänder blänkte av ljuset.
" Vem är din bror då ? " frågade pappa och hon vände blicken från kylen. " Han heter Adam. Han kände både Victoria och James" sa hon " Jag antar att du är Edward "
Pappa väste till .
" Lugn , Adam kommer inte röra Renesmee , det tillåter jag inte, sen hatade han Vicky och
Jamie " Hon skrattade och öppnade en 7up.
Pappa var fortfarande stel, Jacob också. Han visste vem Victoria var. Jag med ..Men han hade sett henne och nästan slagits mot henne.
Mamma såg skräckslagen ut.
April såg helt nonchalnt. " Lugn vovven " Sa hon och lyfte på Jakes hand. " Du skakar som en sån där liten hund vad heter dem ? " Hon gick tankfullt runt i rummet. " Chihuahua heter dom ja " utbrast hon och flinade. " Du påminner om en Chihuahua "
Jake himlade med ögonen. " När kommer vi att åka ? " frågade Jacob pappa och han skrattade lågt. Jag log.
Aprils mobil pep till och hon läste smset " Ja, jag måste gå. Men jag antar att vi ses sen Renesmee " log hon och gick ut ur vår lägenhet.
" Ja.. hon verkar trevlig " sa mamma och kramade min axel. Jag nickade knappt märkbart. Jacob verkade inte tycka det efter som han gick och mumlade ordet : Chihuahua hela tiden och fnös.
Jag skakade på huvudet. Hans händer skakade faktiskt som en Chihuahua och det fick mig att le brett.
Jag satt fortfarande och grät när någon kom in genom dörren. Jag antog att det var April, min rumskompis.
Jag hörde ljudet av ännu en 7up öppnas och en tv som slogs på. Mamma, pappa och Jacob hade åkt för en timme sen. Jag höll en liten medaljong i handen som Jacob gett mig. I den hade han ristat in Förevigt på Quilute.
Jag kunde inget annat än titta på smycket. Hur mådde han nu ? En bevärad knackning på dörren.
" Mm. " svarade jag och April öppnade dörren. " Ditt rum är finare än mitt " sa hon med ett varmt leende. Hon satte sig lugnt på stolen och den knackade lite. " Jag måste visst gå ner lite "
Skämtade hon och jag kunde inte hejda leendet. Hon var knappats så mycket större än mig .
" Vill du gå och äta ? "frågade hon och jag skakade på huvudet. Hon suckade " Jag vet hur det känns. Det gör jag men vet du det bästa sättet att släppa sorgen ? " frågade hon.
" Nej April, det gör jag inte "
Hon ställde sig upp " Gråt ut, tröst ät och försök hitta någon rolig att släppa loss med, i detta fall mig. Du kan träffa mina vänner " flinade hon och tog min hand " Det är buffé idag " skrattade hon och jag försökte le. " Okej då " Hon kastade min hår borste till mig " Du behöver fixa dig lite bara. Av med mjukisarna och t-shirten . Det kryllar av snygga killar här. "
Jag blixtrade till " Jag har Jacob "snäste jag och hon höjde händerna " Okej, okej " svarade hon och gick till min garderob " Men du är för söt för att se deppig ut. " Hon kastade åt mig ett par jeans och ett linne jag fått av Alice. " Du har ju klädsmak utan dess like " kommenterade April och höll upp ett par skor i handen. " Det är inte jag utan min faster Alice " svarade jag och hon nickade.
" Det är snyggt i alla fall. Jag väntar ute så du kan byta om." Hon ställde skorna och la ett par örhängen bredvid.
Hon hade själv bytt om till ett par jeans och en annan tröja men hade fortfarande dem slitna svarta conversen. Hennes hår var uppsatt i samma ruffsiga tofs. Det passade henne riktigt bra.
" Dem andra väntar på oss så vi måste gå nu " sa hon och föste mig mot dörren.
" Vilka ? "
Hon skrattade " Mina vänner såklart, dem är vampyrer i alla fall fyra av dem "
" Vad är dem andra ? " frågade jag " Som vi " sa hon och drog med mig sig mot skolmatsalen.
" Har du dit check häfte ? " frågade April och jag nickade. Checkhäften var som en betalning. Hade du slut på checkar fick du köpa nytt. " Bra "
Buffén bestod av olika maträtter, allt från soppa till gratäng till pizza.
Jag tog två pizza bitar och lite strips och ett glasvatten. Inte det godaste då men aja. April tog samma och ledde mig till ett bord utan några andra vid.
" Dem kommer snart " sa April efter att ha läst ett sms. Jag nickade och nöp åt mig ett strips från tallriken och grimaserade. Dem var ju inte ens saltade. " Har dem inte salt på när dem gör stripsen eller ? " frågade jag April som log. " Adam !" ropade hon " Ta med saltet " En blond kille nickade och ställde ett saltkar på brickan.
Den blonda killen satte sig bredvid April med ett retsamt flin. " Hejsan " sa han och nickade mot mig och tog ett strips från Aprils tallrik som slog undan den " Sluta ... ta egna "snäste hon och buffade till honom " När kommer dem andra "
Adam höll upp tre fingrar och föll ner ett för varje sekund. Sen kom fyra personer in i salen.
" Så då är du Renesmee Cullen " sa Adam och jag nickade " Ja "
Han nickade också. " Trevligt att träffas. Jag heter Adam. Jag är Aprils storebror " Han sträckte fram handen. Jag tog den och han skakade handen. " Trevligt att träffas Adam " sa jag och tog återigen några strips.
" Redan börjar ragga , Adam ? Lämna flickan ifred " rösten var väldigt mörk och kom från en rödhårig stor kille med svart t-shirt , svart jeans och läder jacka som fick väldigt omtyckta blickar av tjejer han gick förbi och killarna som satt med dessa tjejer vart nästan gröna av avund.
" Eh , sluta Riven " skrattade Adam men jag såg en varanande antydan i hans ögon. Riven ryckte bara på axlarna och svepte ett glas med chokladdryck. " Efter kom tre andra. Två killar och en tjej. Den längsta killen hade axellångt hår som säkert hade en helburk med hårvax som fickk det mörka håret att se rufsigt ut. Han passade riktigt bra i det, han hade en röd,vit,svart rutig flanell skjorta som armarna var upkavlade på , pösiga jeans och nike skor. Den andra killen hade blondhår som hade lockar. Skulle lätt kunna spela Romeo i Romeo och Julia. Han hade bara en vit t-shirt och svarta jeans. Flickan som gick efter såg väldigt ung ut och skulle mycket väl ha vart elva bara när hon vart vampyr. Hennes mörkbruna hår hängde i två tjocka flätor på var sida om hennes ansikte.
" Blake, Jamie, Yaya ... Aprils nya rumskompis sitter med oss " utbrast Riven och hettade i mitt ansikte. " Riven, var snäll.. Hon rodnar ju " skrattade Yaya och det fick mig att rodna ännu mer.
April himlade med ögonen. Jag tog generat en tugga av pizzan som låg på min tallrik. Jag kände hur alla tittade på mig.
" Renesmee, detta är Yaya " Sa April och gjorde en gest mot flickan med flätor , Yaya vinkade med gaffeln. " Jamie " Jamie var killen med hårvaxet " Detta är Blake " killen som såg ut som en Romeo. Han nickade som en hälsning.
" Vem fick du som rumskompis i år då Yaya ? " frågade April och Yaya blängde på henne " Nån människa som inte ens vågar möta min blick. Super kul " skrattade hon och skaka på huvudet.
" Själv fick man sin gamla rumskompis " jublade Blake och gjorde en high five med Jamie.
Adam suckade " Ja, själv får man stå ut med Riven ännu ett år " klagade han och gjorde en till uppgiven suck. " Det samma Barbie " skrattade Riven med sin mörka stämma. Jag studerade hur dem retades med varandra. Sen drog Riven efter andan och vart stel med ett hårt uttryck. Dem andra reagerade på det. Även April vart svart i blicken. Tre nya doften svepte in i rummet bland dem männskliga. Tre vampyrer till ? Men dessa såg ut att kunna gå till attack när som helst.
Dem rörde som dem rovdjur dem var med blickarna gick över rummet hela tiden. Tre killar.
En blond, två mörkhåriga ... Ena av dem mörkhåriga hade lite mer brunt än den andra som hade korp svart. Den blonda vampyrens var nästan vit som var kortklippt och stylat. Alla tre endast klädda i svart. Dem mötte blickarna från bordet där jag satt. Någon fientligt blixtrade i deras ögon. Dem satte sig på andra sidan matsalen. Sen var det inte lika glatt runt bordet längre. Riven såg spänd ut. Redo att gå till attack hela tiden. Jag sneglade mot dem och stelnade till när jag såg rakt in i den blondas ögon. Jag förväntade mig en fientlig reaktion men han log blekt och diskret innan han vände bort blicken och började äta. Det måste vara vidrigt i deras ögon.
" Reneé ? " April viftade med handen framför mina ögon. Jag skakade på huvudet " Vad kallade du mig ? " frågade jag och drog undan en hår slinga från ansiktet.
" Reneé ? är det inte ditt smeknamn ? " frågade hon
Jag skrattade " Nej jag kallas Nessie "
" Nämen vad gulligt " fnissade Yaya och April blängde på henne. " Min pojkvän kom på det när jag var bebis " försvarade jag. Yaya nickade. Adam grimaserade när en av dem svart klädda kom mot vårt bord. " Rome ? Vad fan vill du ? " morrade Riven till killen med det korp svarta håret.
" Lugn, veggo... Jag vill bara prata om avtalet gäller detta år också " snäste Rome och drog undan en hårslinga " Det tycker jag " svarade Adam. Rome nickade och tittade sedan på mig. " Håll ...den nya tösen borta från Travies bara... " sa han och gick tillbaka mot sitt bord. " Va ? " frågade jag och dem andra såg lika förbryllade ut som jag " Vad menade han med det ? Vem är Travies ? "
April hyssade mig " Travies är den blonda ... Varför de är så viktigt att du håller dig borta från honom vet jag inte men Rome har rätt... Dem är inga du ska umgås med. " sen sa hon inget mer.
" När börjar lektionerna ? " frågade hon Jamie istället " På måndag. Man har en helg för att kunna göra sig hemmastadd med att packa upp och sånt " svarade han " Det är man ju klar med på några minuter " skrattade han och grimaserade när han åt av stripsen på tallrik. " Äckligt " sa han och sköt ifrån sig tallriken.
Jag och April och Yaya var påväg till vår lägenhet för att kolla på film, det var inte speciellt kallt ute för vampyrer men jag gick och rös lite. Underbart. Fullmåne. Medan jag gick med mina nya vänner kollade jag upp mot månen. " Åh nej " stönade April " Jag glömde min mobil i matsalen.
" Jag kan hämta den " erbjöd jag mig " Ni kan gå och tillbaka och välja film så länge "
" Menar du det ? Tack så mycket Renesmee " Hon gav mig en lätt kram innan jag vände tillbaka. Jag var fast i tankar om mamma och pappa...att jag inte såg mig för vart jag gick. Bara några millimeter från att mitt ansikte skulle slå i marken fångade nån mig. " Hur gick det ? " frågade personen och jag ställde mig upp och vände mig om. " Travies ? " Det lät som en fråga. Han flinade och gjorde en nonchalant axelryckning " Så dina vänner har berättat om mig "
Jag nickade och drog åt mig armen. Han stretade inte emot. " Du ska kanske gå... Enligt Rome så ska du inte vara i närheten av mig " sa han...men hans leende bleknade en aning.
Jag nickade och kilade iväg. Dem hade ännu inte låst så jag behövde bara gå in i matsalen och hämta telefonen.
" Varför tog det sån tid ? " frågade April utan att låta irreterad och hällde i popcorn i en plastbunke och tog två 7up i famnen och slängde sig i soffan bredvid Yaya som satt och drack något. " Blod ? " frågade jag och hon nickade " Japp... Det är svårt att få tag på så det gäller att man njuter när man väl får det " svarade hon. Det brände till i halsen. Yaya hade släppt ut håret så hennes vågor hängde längst sida. Jag hade aldrig sett något så långt hår. ¨
" Har du nå talanger då ? " frågade April som satt och höll på med inställningarna på dvdfilmen.
" Jag kan visa saker via beröring. Saker jag tänker på asså "
" Coolt " sa Yaya och verkade mena det. Jag satte mig tog en näve popcorn och satte mig i soffan som säkert var mycket bekvämare än min säng. " Saw " sa jag med en grimars " Den är ju äcklig "
Yaya skrattade " Det är ju det som gör det bra " sa hon och tog en filt och lade den över benen.
" Jag tror faktiskt att jag måste ringa mina föräldrar " sa jag och gick in till mitt rum och la mig på sängen som faktiskt inte var så illa som den såg ut eller så var det de. Den var värre bara att den lurade mig. Jag tog upp mobilen och slog mamma nummer. Inget svar. Inte på pappas heller.
Jag suckade. Jag ville nog inte veta vad dem höll på med. Jacob svarade inte heller, han var nog i varg form eller någonstans bland klipporna som inte hade någon täckning.
Det fick mig att sakna dem ännu mer. Jag hade nästan förväntat mig att mamma eller pappa skulle ha telefonen i högsta hugg redo för en lägges report. Men istället fick jag prata in på röst brevlådan. Jag en ensam suck slöt jag ögonen. Snälla Renesmee , snälla somna, Bad jag i tankarna.
Men varken kroppen eller mina mentala sinnen ville lyssna. Sen brast jag i hejdlöst gråt.
Jag vet inte hur lång dit det tog men jag grät mig till sömn när jag var alldeles utmattad.
söndag 22 augusti 2010
Kapitel 1 del 2
Jag suckade tungt och slängde ännu ett kuvert i sopporna.
" Jag fattar inget " morrade jag och blängde på Jacob som såg upp från en biltidning.
" Vadå för något ?" frågade han och såg på mig och jag gav honom en kylig blick.
" Jag får en massa brev från olika collage men jag har varken sökt eller gått klart high school "
mumlade jag. Först hade jag trott att det kanske bara kommit fel men jag hade fått fem antagningar till olika skolor började jag undra.
" Du vet inte något om det här ? " frågade Jacob och lade ett kuvert från en skola i alaska. Han tog upp det och läste igenom det. " Nej, skulle jag göra det ? " frågade han och la pappret på bordet igen.
Jag såg vaksamt på honom. " Gör du inte ? "
Sen var vi inte ensamma längre. " Hej mamma " hälsade jag och fortsatte stirra ner på pappret i mina händer. " Vad är det där ? " frågade hon och kikade över min axel.
" Något brev om att jag har kommit in på ett universitet i Alaska " svara jag och knöllade ihop det i handen. Jacob gäspade stort. " Jacob gå och lägg dig en stund , du sov inget i natt " manade jag och han grimaserade " Jag vill ju inte lämna dig ensam " Han log. Inte jag.
Efter att ha stirrat på honom ett tag suckade han och reste sig utmattat upp från stolen och kysste mig på kinden. " Du har rätt ..." sa han bara och gick in i mitt rum. Efter femton minuter hördes dämpande snarkningar.
Mamma slöt upp bredvid mig " Hej mamma " mumlade jag.
" Vad är det där ? " frågade hon och kikade över min axel . Pappa var nu också i rummet.
" Vi vill prata med dig Renesmee " sa han och jag ryckte till. " Jösses " flämtade jag skämt.
" Ge ifrån dig lite ljud pappa " muttrade jag och han log.
Dem sneglade på varandra " Mamma och jag har bestämt att du ska gå på collage"
Det var tyst i flera minuter. Vad menade han ? Sen ringde klockan i huvudet.
" Något brev om att jag har kommit in på ett universitet i Alaska " svara jag och knöllade ihop det i handen. Jacob gäspade stort. " Jacob gå och lägg dig en stund , du sov inget i natt " manade jag och han grimaserade " Jag vill ju inte lämna dig ensam " Han log. Inte jag.
Efter att ha stirrat på honom ett tag suckade han och reste sig utmattat upp från stolen och kysste mig på kinden. " Du har rätt ..." sa han bara och gick in i mitt rum. Efter femton minuter hördes dämpande snarkningar.
Mamma slöt upp bredvid mig " Hej mamma " mumlade jag.
" Vad är det där ? " frågade hon och kikade över min axel . Pappa var nu också i rummet.
" Vi vill prata med dig Renesmee " sa han och jag ryckte till. " Jösses " flämtade jag skämt.
" Ge ifrån dig lite ljud pappa " muttrade jag och han log.
Dem sneglade på varandra " Mamma och jag har bestämt att du ska gå på collage"
Det var tyst i flera minuter. Vad menade han ? Sen ringde klockan i huvudet.
" Vad är det pappa ? " frågade jag när
Pappa och mamma sneglade på varandra. Vad hade jag gjort nu då ?
" Vi har bestämt att du ska gå på collage " svarade pappa med bestämd ton.
Allt stannade en sekund.
Collage ! " skrek jag i högan skyn " Jag har ju inte ens gått klart High school ! Jag kan inte åka på collage även om jag så ville och tro mig, jag vill inte " Det brännde verkligen i halsen av klumpen av tårar.
" Det går alltid att fixa " flinade pappa belåtet " Inga mutor !" vrålade jag och pappa rynkade ögonen brynen innan han började skratta " Precis som sin mor " skrattade han och puffade till mamma med armbågen som inte såg ett dugg road ut " Pappa och jag har pratat om det här du ska gå på collage ditt första ehmm...Levnads år ? " Sa mamma " Ja men jag är bara sju så det går ju inte ? " Snälla säg att det funkar och pappa skakade på huvudet som svar på mina tankar " Låt mitt huvud vara ifred " morrade jag och gick till mitt rum och slog igen dörren så hårt att en spricka sprang upp för min vägg.
Jacob som låg i min säng och sov tittade upp och tittade på mig med en blandning av oro, trötthet och ilska. Men ilskan var inte för att jag slog igen dörren så hårt utan för att jag nu stod och grät. Det var inte för att jag grät heller utan för att nån fått mig att gråta och han reste sig ur min säng
" Jag vill inte gå på collage " snyftade jag mot hans bröst och han smekte mitt hår och kramade mig. " Collage ? " frågade han när jag lugnat mig lite. Jag nickade.
" Men ...Varför ? " frågade han och jag ryckte på axlarna." De vill förstöra mitt liv " fräste jag som en vild katt och kände hur jag skakade av ilska. Var det så här Jacob kände varje gång han vart till varg ?
" Nej vi vill inte förstöra ditt liv Renesmee...Vi vill bara att du ska prova på att gå på collage. Gillar du det inte får du hoppa av. " sa pappa och jag morrade åt honom.
" Visst. Men ni kan inte få mig till Alaska "
Pappa ryckte till" Men dem andra skolorna ? har inte dem kommit än ? " frågade han förbryllat och jag skrattade " Dem bad om att få brinna och jag uppföljde deras innersta önskan " sa jag med dålig ryskbrytning och pappa höll igen ett leende " Då blir det Alaska. Det var tänkt att Bella skulle ha gått där innan hon vart vampyr "
Jacob himlade med ögonen. " Jag har ingenstans att bo " snäste jag och pappa gungade lite på hälarna. " Jo faktiskt. " Han såg oerhört road ut.
" Jag vill inte " skrek jag och mamma bad Jacob att gå och han att kunde komma tillbaka senare.
" Nej ! Han stannar här " röt jag och grep tag om hans hand när han gick mot min dörr med missnöjd min. Jacob log " Det gör inte Nessie, jag måste ända kollar läget med Leah och Quil " försäkrade han och försvann ut från mitt rum. Jaha tack för den , Jacob.
Jag vände min uppmärksamhet till mina föräldrar " Jag tänker inte " sa jag bestämt och satte mig på min säng.
Pappa ryckte på axlarna " Du har inte mycket till val "
" Nej vi vill inte förstöra ditt liv Renesmee...Vi vill bara att du ska prova på att gå på collage. Gillar du det inte får du hoppa av. " sa pappa och jag morrade åt honom.
" Visst. Men ni kan inte få mig till Alaska "
Pappa ryckte till" Men dem andra skolorna ? har inte dem kommit än ? " frågade han förbryllat och jag skrattade " Dem bad om att få brinna och jag uppföljde deras innersta önskan " sa jag med dålig ryskbrytning och pappa höll igen ett leende " Då blir det Alaska. Det var tänkt att Bella skulle ha gått där innan hon vart vampyr "
Jacob himlade med ögonen. " Jag har ingenstans att bo " snäste jag och pappa gungade lite på hälarna. " Jo faktiskt. " Han såg oerhört road ut.
" Jag vill inte " skrek jag och mamma bad Jacob att gå och han att kunde komma tillbaka senare.
" Nej ! Han stannar här " röt jag och grep tag om hans hand när han gick mot min dörr med missnöjd min. Jacob log " Det gör inte Nessie, jag måste ända kollar läget med Leah och Quil " försäkrade han och försvann ut från mitt rum. Jaha tack för den , Jacob.
Jag vände min uppmärksamhet till mina föräldrar " Jag tänker inte " sa jag bestämt och satte mig på min säng.
Pappa ryckte på axlarna " Du har inte mycket till val "
söndag 15 augusti 2010
söndag 8 augusti 2010
Dagens bild
Det var länge sen jag hade en dagens bild men idag kommer det en och det är Rachelle Lefevre som står för den :)
lördag 7 augusti 2010
Loving the sun : Kapitel 1 del 1
Jag beskådade min egen spegelbild. Mina kinder var rosiga, håret stod åt alla håll och kunde mycket väl vara ett fågelbo. Jag hade ett tunt silkes nattlinne som jag precis dragit på mig. Jag kände även Jacobs blickar där han låg i min säng med täcket upp till midjan bara och tittade på mig med hungrig blick. " Du skrämmer mig " skrattade jag och tog några steg närmare sängen, han ögon var mörkare av kärlek. " Du vet inte hur skrämmande jag kan vara " Sa han med ett flin och drog mig in till sig så jag låg över honom och hans hand smekte undan hår slingan som hamnat i ansiktet innan han gav mig en djup kyss och hans händer rörde sig från mitt ansikte till min höft där dem stannade. Hans läppar kysste sig ifrån mina läppar , ner för min hals och till mitt nyckelben.
" Jag älskar dig " mumlade han mot min hud och jag rös av hans heta andedräkt. Vilken underbar morgon! Lugn stilla och på radion i mitt rum spelades lugna låtar som passade till den ljuva atmosfären. " För alltid " Instämde jag och mina händer smekte hans skuldror. Han stönade av min beröring vilket fick mig att flina retsamt mot honom när jag gled ur hans grep och la mig istället bredvid honom. " Jag behöver sova. Du höll mig uppe hela natten " Snäste jag med spelad ilska och han höjde ett ögonbrun " Jasså, det var bara jag ? Du ville ju att jag skulle fortsätta " Skrattade han. Jag plutade med munnen åt minnet. Jag drog täcket över huvudet och vände ryggen till honom. Jag kände att han gjorde detsamma. Återigen kysste han min hals och upp mot hackan till läpparna i en brännhet kyss och jag kände hans tunga mot min. Han lade armen om mig och med en fjäderlätt rörelse smekte han mot linnets ena axelband så den föll ner för armen. Jag drog upp det igen men kunde inte låta bli att fnissa som en tjej i en film när nafsade mig runt nacken tillbaka till min hals.
Jag vände mig så jag låg på rygg under duntäcket och flämtade till när hans blick borrades in i min.
Jag slängde armarna om honom och pressade hela min kropp mot honom. Till min stora förvåning gled han ur mitt grep och vände ryggen åt mig " Jag är trött " sa han och gäspade. Mina ögonsmalnade när jag lätt fingrarna glida lätt över hans muskler. Han drog efter andan och i en snabb rörelse snurrade han runt så han låg över mig igen och han läppar fångade genast mina och kyssen var så intensiv och så full av behov att jag kände yrseln komma när jag slog armarna och hans nacke och pressade honom emot mig. Återigen började han smeka av mig axelbanden men denna gång hindrade jag honom inte utan istället kysste mina läppar honom som besatt över hela hans överkropp. Mitt finger följde mönstret av hans tatuering som han hade på axeln. Han drog av mig silket och lätt det falla till marken och hans starka händer smekte min mage och hans läppar
nafsade bakom örat , som vanligt när han gjorde det brast jag ut i ett hejdlöst fnitter när hans tunga snuddade min hud. När mitt fnitter övergick till gapskratt började även han skratta.
" Renesmee ? " Mammas röst var så klar och tydlig att det lät som om hon var inne i mitt rum. ålade mig upp till täckes kanten och drog ner det några centimeter så jag kunde se ut över rummet. Inte konstigt att det hade låtit som om hon var i mitt rum, eftersom hon stod två meter in i mitt rum !
" God morgon mamma " Sa jag och mitt ansikte vart illrött. Jag kände att Jacob stelnade till och han tittade upp från täcket. " Bella " pep han och mamma skakade på huvudet.
" Vill ni ha frukost ? " frågade hon och jag skakade snabbt på huvudet " Nej , inte hungrig " innan jag dök ner undertäcket igen och lyssnade efter hennes fotsteg som lämnade mitt rum men dem kom närmare och täcket drogs bort från mitt ansikte och hon räckte mig nattlinnet med en menande blick sen lämnade hon rummet. När dörren hade stängts. Började jag återigen skratta. " Gud så pinsamt " fnissade jag lågt i hans hörde och flinade som svar. " Du borde skaffa lås på den dörren " föreslog han och jag ryckte till " Nej inte ett lås en lägenhet eller nåt. Inga föräldrar eller nåt sånt. Bara du och jag " Han log varmt mot mig och smekte mitt ansikte " Det vore ...Perfekt "
Jag flinade elakt mot honom innan jag kysste honom igen och drog täcket över oss igen och slängde nattlinnet i golvet igen.
" Är du inte mätt än ? " frågade jag skeptiskt när Jake tog ännu ett grillspett som låg på grillen.
" Jo men det är ju så gott " Quil låtsades kräkas i sitt glas när Jacob kysste mig på pannan.
Jag lipade mot honom. Hela varg flocken satt bland klippa och det var ovanligt varmt för att vara i La Push. Jag satt i linne och bad shorts, Kim och Carro hade bikini toppar och sharonger som fast knutna runt deras höfter. Sue och Emely hade klänningar.
Leah var inte närvarande. Skratt hördes nerifrån klippan där Seth , Collin och Paul jävlades med Jared i vattnet.
Detta var inte ett råds möte som jag hade trott utan en helt vanlig grillkväll. Nu när det återigen var lugnt runt La Push och Forks kunde vargarna äntligen slappna av och bara ha kul och jag måste säga att det var härligt att se dem så fria ! Dem behövde slappa. " Kim hjälp mig " Hojtade Jared tätt följd av skratt. Kim fnös roat " Den stora stygga vargen behöver min hjälp ? " Men hon reste sig och drog av skynket om hennes höfter innan hon gick fram till kanten tätt följd av Carro som hoppade i med glädje berusade skratt. Sedan hördes en massa skrik, skratt och vatten som stänktes på varandra. Jag gäspade stort och sträckte fram armarna framför mig.
" Ska vi inte ta och gå hem ? " frågade jag sömnigt Jacob som stod vid kanten och flinade åt dem andra nere i vattnet " Ska du inte hoppa i då ? " skrattade han jag skakade snabbt på huvudet " Nej tack jag har inga badkläder " svarade jag " Du har ju badshorts och linne ? Du kan säkert låna nåt av Jake " hörde jag Sam bakom mig och Em nickade instämmande
" Det är rätt skönt faktiskt " sa hon. Motvilligt gick jag fram till kanten , det såg verkligen inte skönt ut. Jag sneglade på Jacob som stod och garvade åt sina så kallade bröder Sam och Emely instämde i skratten. Jag kände ur Jacob gjorde sig redo för att knuffa i mig, snabbt snurrade jag runt och knuffade i honom. Sam och Emely och Embry skrattade så mycket att dem vek sig dubbla " Tackar , tackar " skrattade jag och bugade. " Jag går hem Jacob " ropade jag ner till honom.
" Vänta !" hördes det nerifrån " Va ?!" frågade jag även fast jag hördes " Renesmee !"
Men jag struntade i Jacob. Tänkte han knuffa i mig fick han faktiskt ta konsekvenserna för det. När jag väl började gå längst klipporna kände jag mig illa till mods som om nån iakttog mig. Jag stannade och slöt ögonen för att koncentrera mig ordentligt. Jag log och vände mig för att se att Jacob gick bakom mig. Helt blöt. " Varför ropade du inte på mig ? " frågade jag och la armarna i kors över bröstet. Han flinade och kramade om mig och både hans vita t-shirt och shorts var helt blöta vilket gjorde mina kläder lika blöta " Jacob !" skrek jag och studerade mitt vita linne och grimaserade " Jag har inga kläder hos dig " snäste jag och gäspade igen. " Du kan säkert låna nåt av mig ...Eller Rachelle. Det är lugnt " skrattade han beskymers löst och vi gick längst stranden under tystnad, hand i hand. Precis som det ska vara i ett normalt förhållande.
Ett normalt förhållande. Jag log åt tanken, när det inte var en massa vampyrer som sprang omkring var vårt förhållande riktigt normalt ! En Pojke och en flicka som var i tonåren och var kära i varandra. Att flickan bara var sju år och att dem aldrig skulle bli gamla var ju en sak man inte behövde gå in på, inte heller att flickan var halv vampyr och pojken en skepnadsskiftare som blir till en varg när han blir. En stor varg.
" Vad tänker du på ? " frågade Jacob när vattnet nudade våra fötter. " Inget speciellt " Svarade jag undvikande. Han nickade innan han stannade och tittade upp på stjärnorna. " Det blir kallt i natt"
Sa jag när även jag började studera himlen. Jag bet mig i läppen , i det här ljuset och miljön såg han så fridfull ut , lugn, säker. Jag drog ett djupt andetag och gäspade igen.
Han lade sin hand under min haka och såg mig i ögonen " Jag är så lycklig när du är hos mig " sa han lågt och det såg ut som han rodnade under sin rödbruna hy, i alla fall så började jag rodna.
" Äsch då " fnös jag och tittade bort från hans ögon och jag kände hur han forsatte studera mig innan han drog ur gummibandet jag som jag hade satt upp håret med och håret luftes av brisen från vattnet som tog med sig den salta doften. Jag slöt ögonen och njöt. " Vad tänker du på ? " frågade han återigen med ett litet leende. " Som sagt inget speciellt " Sa jag och bet i läppen. Han skulle fortsätta att tjata tills jag berättade. " Jag hatar när du går och grubblar på något utan att jag vet på vad " muttrade han och jag ställde mig framför honom och började gå baklänges när jag fortsatte titta på honom. " Jag berättar om..." Jag stannade och låtsades fundera , han kisade nyfiket på mig " Om vad ? " frågade han och lade armana i kors över bröstet. Jag tog två steg fram så jag stod så nära att jag kände hans kroppsvärme " Om du lyckas fånga mig " viskade jag och innan han la armarna om mig hoppade jag bak och sprang undan. " Om du lyckas " retades jag och såg hur han följde mig med blicken hela tiden och varenda steg. Innan han kastade sig efter mig så jag fick hoppade gå ner i vattnet så vågorna skvalpa mot mina ben och innan Jacob tog en fast grep om min midja föll baklänges i vattnet så jag låg över honom, när ännu en våg kom svepte den över min rygg och Jake satte sig upp lite grann så han inte skulle få vatten i ansiktet och lutade sig bakåt med ena armbågen när den andra armen höll om mig. " Nu är jag dyng sur " morrade jag och reste mig upp och det toppade om mina kläder. " Jag har inga andra kläder. Nu måste jag åka hem och Jacob stelade till " Nej !" nästan skrek han " Jag menar, det behöver du inte...Vi har kläder du kan låna ...Du kan låna en t.shirt av mig att sova i sen kan säker Rachelle låna kläder till morgondagen, om dina in har torkat vi säga " Jag tuggade på min kind. " Okej du har rätt " Jag gick längre ut i vattnet och doppade hela mig så även mitt hår vart helt blöt. Varför hade jag tagit ett vit linne för ? Jakes hand brände min rygg när han omfamnade mig " Berätta nu.. " befallde han " Va ? "
" Ja, Jag fångade dig så du ska berätta vad som får dig att grubbla så " Sa han och jag svalde.
" Men det är inget speciellt " sa jag. Han log snett " Jag vill ändå veta "
" Okej , okej. Jag tänkte på hur normalt vårt förhållande är när det väl inte är nåt som står i vägen med för det som mordlystna vampyrer som försöker döda mig eller andra som jag bryr mig om. " svarade jag med en axelryckning " Där ser du , det där var väl inge svårt ? " skrattade han och började gå mot stranden igen med mig släppandes efter sig.
" Sa ju att jag hade nåt för dig att sova i " Sa Jacob belåtet och räckte mig ny tvättad t-shirt. " Okej men jag visste redan det eftersom alltid sover i dina tröjor när jag är här " skrattade jag och lipade mot honom. När han försvann i köket drog jag av mig linnet och shortsen. Men underkläderna var också blöta. Trevligt, men det var som det var och jag drog på mig hans t-shirt och rufsade håret återigen med handduken som jag virat om håret och lät sedan lockarna falla ner mot ryggen och kände hur fukten från dem gick igenom tyget så jag rös till längst ryggraden och kröp ner i Jake säng och sträckte på mig så det knäppte i lederna och jag suckade trött och lade mig på sidan.
Jag hörde när Billy och Rachelle kom hem och bilen stannade utanför på uppfarten och sedan öppnades dörren och dem kom in och pratade lite smått innan han la sig i sängen bredvid mig och somnade inom knappt fem sekunder efter att ha sagt godnatt och gett mig en snabb puss på pannan.
" Tack för sällskapet " muttrade jag och lyssnade till ljudet av hans svaga snarkningar.Det var två veckor sedan Aarons död och jag såg honom fortfarande när jag blundade och hur han rynkade ögonbrynen och röt åt mig att det var mitt fel, att jag dödade honom.
Jag slog armarna om knäna och lade mig i fosterställning och blunade hårt.
Mitt fel, mitt fel, mitt fel.
" Jag älskar dig " mumlade han mot min hud och jag rös av hans heta andedräkt. Vilken underbar morgon! Lugn stilla och på radion i mitt rum spelades lugna låtar som passade till den ljuva atmosfären. " För alltid " Instämde jag och mina händer smekte hans skuldror. Han stönade av min beröring vilket fick mig att flina retsamt mot honom när jag gled ur hans grep och la mig istället bredvid honom. " Jag behöver sova. Du höll mig uppe hela natten " Snäste jag med spelad ilska och han höjde ett ögonbrun " Jasså, det var bara jag ? Du ville ju att jag skulle fortsätta " Skrattade han. Jag plutade med munnen åt minnet. Jag drog täcket över huvudet och vände ryggen till honom. Jag kände att han gjorde detsamma. Återigen kysste han min hals och upp mot hackan till läpparna i en brännhet kyss och jag kände hans tunga mot min. Han lade armen om mig och med en fjäderlätt rörelse smekte han mot linnets ena axelband så den föll ner för armen. Jag drog upp det igen men kunde inte låta bli att fnissa som en tjej i en film när nafsade mig runt nacken tillbaka till min hals.
Jag vände mig så jag låg på rygg under duntäcket och flämtade till när hans blick borrades in i min.
Jag slängde armarna om honom och pressade hela min kropp mot honom. Till min stora förvåning gled han ur mitt grep och vände ryggen åt mig " Jag är trött " sa han och gäspade. Mina ögonsmalnade när jag lätt fingrarna glida lätt över hans muskler. Han drog efter andan och i en snabb rörelse snurrade han runt så han låg över mig igen och han läppar fångade genast mina och kyssen var så intensiv och så full av behov att jag kände yrseln komma när jag slog armarna och hans nacke och pressade honom emot mig. Återigen började han smeka av mig axelbanden men denna gång hindrade jag honom inte utan istället kysste mina läppar honom som besatt över hela hans överkropp. Mitt finger följde mönstret av hans tatuering som han hade på axeln. Han drog av mig silket och lätt det falla till marken och hans starka händer smekte min mage och hans läppar
nafsade bakom örat , som vanligt när han gjorde det brast jag ut i ett hejdlöst fnitter när hans tunga snuddade min hud. När mitt fnitter övergick till gapskratt började även han skratta.
" Renesmee ? " Mammas röst var så klar och tydlig att det lät som om hon var inne i mitt rum. ålade mig upp till täckes kanten och drog ner det några centimeter så jag kunde se ut över rummet. Inte konstigt att det hade låtit som om hon var i mitt rum, eftersom hon stod två meter in i mitt rum !
" God morgon mamma " Sa jag och mitt ansikte vart illrött. Jag kände att Jacob stelnade till och han tittade upp från täcket. " Bella " pep han och mamma skakade på huvudet.
" Vill ni ha frukost ? " frågade hon och jag skakade snabbt på huvudet " Nej , inte hungrig " innan jag dök ner undertäcket igen och lyssnade efter hennes fotsteg som lämnade mitt rum men dem kom närmare och täcket drogs bort från mitt ansikte och hon räckte mig nattlinnet med en menande blick sen lämnade hon rummet. När dörren hade stängts. Började jag återigen skratta. " Gud så pinsamt " fnissade jag lågt i hans hörde och flinade som svar. " Du borde skaffa lås på den dörren " föreslog han och jag ryckte till " Nej inte ett lås en lägenhet eller nåt. Inga föräldrar eller nåt sånt. Bara du och jag " Han log varmt mot mig och smekte mitt ansikte " Det vore ...Perfekt "
Jag flinade elakt mot honom innan jag kysste honom igen och drog täcket över oss igen och slängde nattlinnet i golvet igen.
" Är du inte mätt än ? " frågade jag skeptiskt när Jake tog ännu ett grillspett som låg på grillen.
" Jo men det är ju så gott " Quil låtsades kräkas i sitt glas när Jacob kysste mig på pannan.
Jag lipade mot honom. Hela varg flocken satt bland klippa och det var ovanligt varmt för att vara i La Push. Jag satt i linne och bad shorts, Kim och Carro hade bikini toppar och sharonger som fast knutna runt deras höfter. Sue och Emely hade klänningar.
Leah var inte närvarande. Skratt hördes nerifrån klippan där Seth , Collin och Paul jävlades med Jared i vattnet.
Detta var inte ett råds möte som jag hade trott utan en helt vanlig grillkväll. Nu när det återigen var lugnt runt La Push och Forks kunde vargarna äntligen slappna av och bara ha kul och jag måste säga att det var härligt att se dem så fria ! Dem behövde slappa. " Kim hjälp mig " Hojtade Jared tätt följd av skratt. Kim fnös roat " Den stora stygga vargen behöver min hjälp ? " Men hon reste sig och drog av skynket om hennes höfter innan hon gick fram till kanten tätt följd av Carro som hoppade i med glädje berusade skratt. Sedan hördes en massa skrik, skratt och vatten som stänktes på varandra. Jag gäspade stort och sträckte fram armarna framför mig.
" Ska vi inte ta och gå hem ? " frågade jag sömnigt Jacob som stod vid kanten och flinade åt dem andra nere i vattnet " Ska du inte hoppa i då ? " skrattade han jag skakade snabbt på huvudet " Nej tack jag har inga badkläder " svarade jag " Du har ju badshorts och linne ? Du kan säkert låna nåt av Jake " hörde jag Sam bakom mig och Em nickade instämmande
" Det är rätt skönt faktiskt " sa hon. Motvilligt gick jag fram till kanten , det såg verkligen inte skönt ut. Jag sneglade på Jacob som stod och garvade åt sina så kallade bröder Sam och Emely instämde i skratten. Jag kände ur Jacob gjorde sig redo för att knuffa i mig, snabbt snurrade jag runt och knuffade i honom. Sam och Emely och Embry skrattade så mycket att dem vek sig dubbla " Tackar , tackar " skrattade jag och bugade. " Jag går hem Jacob " ropade jag ner till honom.
" Vänta !" hördes det nerifrån " Va ?!" frågade jag även fast jag hördes " Renesmee !"
Men jag struntade i Jacob. Tänkte han knuffa i mig fick han faktiskt ta konsekvenserna för det. När jag väl började gå längst klipporna kände jag mig illa till mods som om nån iakttog mig. Jag stannade och slöt ögonen för att koncentrera mig ordentligt. Jag log och vände mig för att se att Jacob gick bakom mig. Helt blöt. " Varför ropade du inte på mig ? " frågade jag och la armarna i kors över bröstet. Han flinade och kramade om mig och både hans vita t-shirt och shorts var helt blöta vilket gjorde mina kläder lika blöta " Jacob !" skrek jag och studerade mitt vita linne och grimaserade " Jag har inga kläder hos dig " snäste jag och gäspade igen. " Du kan säkert låna nåt av mig ...Eller Rachelle. Det är lugnt " skrattade han beskymers löst och vi gick längst stranden under tystnad, hand i hand. Precis som det ska vara i ett normalt förhållande.
Ett normalt förhållande. Jag log åt tanken, när det inte var en massa vampyrer som sprang omkring var vårt förhållande riktigt normalt ! En Pojke och en flicka som var i tonåren och var kära i varandra. Att flickan bara var sju år och att dem aldrig skulle bli gamla var ju en sak man inte behövde gå in på, inte heller att flickan var halv vampyr och pojken en skepnadsskiftare som blir till en varg när han blir. En stor varg.
" Vad tänker du på ? " frågade Jacob när vattnet nudade våra fötter. " Inget speciellt " Svarade jag undvikande. Han nickade innan han stannade och tittade upp på stjärnorna. " Det blir kallt i natt"
Sa jag när även jag började studera himlen. Jag bet mig i läppen , i det här ljuset och miljön såg han så fridfull ut , lugn, säker. Jag drog ett djupt andetag och gäspade igen.
Han lade sin hand under min haka och såg mig i ögonen " Jag är så lycklig när du är hos mig " sa han lågt och det såg ut som han rodnade under sin rödbruna hy, i alla fall så började jag rodna.
" Äsch då " fnös jag och tittade bort från hans ögon och jag kände hur han forsatte studera mig innan han drog ur gummibandet jag som jag hade satt upp håret med och håret luftes av brisen från vattnet som tog med sig den salta doften. Jag slöt ögonen och njöt. " Vad tänker du på ? " frågade han återigen med ett litet leende. " Som sagt inget speciellt " Sa jag och bet i läppen. Han skulle fortsätta att tjata tills jag berättade. " Jag hatar när du går och grubblar på något utan att jag vet på vad " muttrade han och jag ställde mig framför honom och började gå baklänges när jag fortsatte titta på honom. " Jag berättar om..." Jag stannade och låtsades fundera , han kisade nyfiket på mig " Om vad ? " frågade han och lade armana i kors över bröstet. Jag tog två steg fram så jag stod så nära att jag kände hans kroppsvärme " Om du lyckas fånga mig " viskade jag och innan han la armarna om mig hoppade jag bak och sprang undan. " Om du lyckas " retades jag och såg hur han följde mig med blicken hela tiden och varenda steg. Innan han kastade sig efter mig så jag fick hoppade gå ner i vattnet så vågorna skvalpa mot mina ben och innan Jacob tog en fast grep om min midja föll baklänges i vattnet så jag låg över honom, när ännu en våg kom svepte den över min rygg och Jake satte sig upp lite grann så han inte skulle få vatten i ansiktet och lutade sig bakåt med ena armbågen när den andra armen höll om mig. " Nu är jag dyng sur " morrade jag och reste mig upp och det toppade om mina kläder. " Jag har inga andra kläder. Nu måste jag åka hem och Jacob stelade till " Nej !" nästan skrek han " Jag menar, det behöver du inte...Vi har kläder du kan låna ...Du kan låna en t.shirt av mig att sova i sen kan säker Rachelle låna kläder till morgondagen, om dina in har torkat vi säga " Jag tuggade på min kind. " Okej du har rätt " Jag gick längre ut i vattnet och doppade hela mig så även mitt hår vart helt blöt. Varför hade jag tagit ett vit linne för ? Jakes hand brände min rygg när han omfamnade mig " Berätta nu.. " befallde han " Va ? "
" Ja, Jag fångade dig så du ska berätta vad som får dig att grubbla så " Sa han och jag svalde.
" Men det är inget speciellt " sa jag. Han log snett " Jag vill ändå veta "
" Okej , okej. Jag tänkte på hur normalt vårt förhållande är när det väl inte är nåt som står i vägen med för det som mordlystna vampyrer som försöker döda mig eller andra som jag bryr mig om. " svarade jag med en axelryckning " Där ser du , det där var väl inge svårt ? " skrattade han och började gå mot stranden igen med mig släppandes efter sig.
" Sa ju att jag hade nåt för dig att sova i " Sa Jacob belåtet och räckte mig ny tvättad t-shirt. " Okej men jag visste redan det eftersom alltid sover i dina tröjor när jag är här " skrattade jag och lipade mot honom. När han försvann i köket drog jag av mig linnet och shortsen. Men underkläderna var också blöta. Trevligt, men det var som det var och jag drog på mig hans t-shirt och rufsade håret återigen med handduken som jag virat om håret och lät sedan lockarna falla ner mot ryggen och kände hur fukten från dem gick igenom tyget så jag rös till längst ryggraden och kröp ner i Jake säng och sträckte på mig så det knäppte i lederna och jag suckade trött och lade mig på sidan.
Jag hörde när Billy och Rachelle kom hem och bilen stannade utanför på uppfarten och sedan öppnades dörren och dem kom in och pratade lite smått innan han la sig i sängen bredvid mig och somnade inom knappt fem sekunder efter att ha sagt godnatt och gett mig en snabb puss på pannan.
" Tack för sällskapet " muttrade jag och lyssnade till ljudet av hans svaga snarkningar.Det var två veckor sedan Aarons död och jag såg honom fortfarande när jag blundade och hur han rynkade ögonbrynen och röt åt mig att det var mitt fel, att jag dödade honom.
Jag slog armarna om knäna och lade mig i fosterställning och blunade hårt.
Mitt fel, mitt fel, mitt fel.
Kapitel 21 del 3 ( Sista kapitlet )
Jag lade rosen på den svarta kistan och försökte hålla tillbaka tårarna när detta var den sista gången jag skulle se kistan och jag slöt ögonen och tänkte på hur han såg ut under men svart kostym.
Jolly och Sway snyftade bredvid mig. Han hade älskat mig. Han hade kysst mig. Jag kände mig så elak när han levt ett liv på sjutton år och blivit avvisat varje gång han försökt bjuda ut mig.
Mamma kramade min arm och föste mig mot kyrkbänken. En sista bön från prästen sen bar dem ut hans kista och vi gick efter för att se när kistan lyftes ner i jorden.
Jag var tvungen att gå därifrån, jag kunde inte se detta. Det var mitt fel. Bara mitt.
" Säg inte så. Nu är du bara larvig. " Klingade rösten bakom mig. " Det är inte ditt fel och du är galen om du tycker det " Cassidy satte sig på sten muren som gick runt kyrkogården bredvid mig. Hon la den mörk lila klänningen tillrätta och rättade till den matchande hatten.
Jag drog händerna genom håret.
" Det var kul att träffa dig igen Renesmee... Vem vet när vi ses igen " Sa hon efter tystnad och klockorna ringde igen. Efter femton minuter kom det andra mot oss. " Vad menar du ? " frågade jag stumt " Ger du dig av ? "
Hon nickade " Ja, Jag vet inte om jag skulle kunna leva med er efter det jag gjorde. Jag har Ash , Zoey och Justin nu och den där hemska hunden " Hon låtsas rös.
" Jag kommer sakna dig Cassie " skrattade jag och hon fnös " Det är inte sista gången kompis. Du är min bästa vän . Tänk på det bara " Sen gick hon , lämnade mig vid muren och försvann hon med. Kul. Underbart. Mamma kramade om mig när vi gick till bilen när jag pratat en stund med Aarons mamma och pappa.
Vinden slet i håret när jag sprang i skogen och jag lät mig inte stanna en sekund jag skulle springa till jag inte orkade mer eller tills någon stoppade mig. Vad som än som först. Jacob var fortfarande i La Push och mamma och pappa bytte kläder från begravningen och jag hade fortfarande klänningen jag haft på mig samma sak med skorna, stiletklackarna satt på mina ben bara med hjälp av en svart sidenband. Jag visste att förr eller senare skulle nån stoppa mig. Jacob, mamma, pappa, Emmett, Alice , Esme. Till och med Quil ? Vem vet men just nu ville jag springa för skulden skull. Mitt fel alltihop var mitt fel. Hade jag inte låtit mig själv få vänner trots att jag hade en vampyr familj och en varulvs pojkvän. Såklart att det var mitt fel.
När jag hoppade över en slutning, fick jag veja av mitt spår för att inte springa in i den rödbruna vargen som stod i skogen. " Jaocb " flämtade jag när vargen vart till en man.
" Din pappa ringde och sa att du var borta... " förklarade han med en rynka mellan ögonbrynen.
" Jag springer bara ..." snäste jag " Jag behöver vara ensam och jag hoppas du accepterar de, Jake"
Han nickade " Det gör jag, men Edward sa att du beskyllde dig själv för vad som hänt och det är inte ditt fel och jag hoppas att du kan inse det innan du gör något dumt "
" Oj, oj Jacob..Allvarlig " fnös jag och han grimaserade
" Renesmee, jag är seriös " klagade han och jag nickade "Jag med "
" Jaha " Sa han och kliade sig i nacken " Jag måste iväg igen. Möts vi hemma hos dig ? " frågade han och började dra av sig shortsen. Jag nickade och vände om i samma fart som innan. Träd , träd , träd, sten. Tänkte jag för att koppla bort allt. Ekorre. Det var över. Inget mer att bry sig om, inget mer hot. Jag skulle kunna leva ett fint och lyckligt liv med Jacob och min familj. Sörja en vecka för min väns död men veta att Cassidy lever och mår bra.
Ja... Lyckigt slut...Men endå...Evigheten får ju inte vara för trist heller.
När jag hoppade över en slutning, fick jag veja av mitt spår för att inte springa in i den rödbruna vargen som stod i skogen. " Jaocb " flämtade jag när vargen vart till en man.
" Din pappa ringde och sa att du var borta... " förklarade han med en rynka mellan ögonbrynen.
" Jag springer bara ..." snäste jag " Jag behöver vara ensam och jag hoppas du accepterar de, Jake"
Han nickade " Det gör jag, men Edward sa att du beskyllde dig själv för vad som hänt och det är inte ditt fel och jag hoppas att du kan inse det innan du gör något dumt "
" Oj, oj Jacob..Allvarlig " fnös jag och han grimaserade
" Renesmee, jag är seriös " klagade han och jag nickade "Jag med "
" Jaha " Sa han och kliade sig i nacken " Jag måste iväg igen. Möts vi hemma hos dig ? " frågade han och började dra av sig shortsen. Jag nickade och vände om i samma fart som innan. Träd , träd , träd, sten. Tänkte jag för att koppla bort allt. Ekorre. Det var över. Inget mer att bry sig om, inget mer hot. Jag skulle kunna leva ett fint och lyckligt liv med Jacob och min familj. Sörja en vecka för min väns död men veta att Cassidy lever och mår bra.
Ja... Lyckigt slut...Men endå...Evigheten får ju inte vara för trist heller.
fredag 6 augusti 2010
Kapitel 21 del 2
Jag var verkligen ursinnig. Varför fick inte jag vara där ?Min kompis hade råkat illa ut och det kunde vara mitt fel och dem säger åt mig att stanna inne. Ilsket vankade jag av och an och Jacob såg lika missnöjd ut över att ha fått order av Cassidy som jag. Hon skulle få med mig att göra när dem kom tillbaka. Om dem kom tillbaka. " Borde jag vara rädd ? " Det klingande sopran rösten avbröt mitt vankande och Cassidy satte sig i soffan och masserade armen. " Öh..." var allt jag fick fram.
Jasper, Emmett och pappa dök upp men inte Carlise och Aaron . " Vart är Carlise och Aaron ? " frågade jag och hörde hur Cassidy slog igen tänderna och vände bort blicken. Det var inte bra , annars skulle hon möta min blick. Samma sak med Jasper. " Dem är på sjukhuset " svarade pappa och svalade och sneglade på Cassidy " Nej " hennes röst var så låg att jag förstod att det inte var mig hon svarade utan pappa och han gned pannan med handen.
Okej..Så illa kunde det inte var. En lätt hjärn skakning. " Jag vill åka till sjukhuset " sa jag och la armarna i kors
" Vi låter Carlise göra sitt bästa sen kan vi ..." började Cassidy
" Sitt.Bästa " kved jag och anade oro. " Vad hände ?!" nästan skrek jag och kände hur det brände i ögonen och hur kinden vart våt. Jacob reste sig och kramade om mig. Jag sneglade på Cassidy som bet sig i läppen och verkade prata med pappa via tanke gångar.
" Det ..." började Cassidy men verkade få något i halsen.
" Om han var död Cassidy , skulle du berätta det för mig då !" röt jag och ignorerade det andra i rummet. Jag blängde på Cassidy som verkade tänka.
" Men jag vet inte om han är det ens. " Hon verkade ha bättre kontroll över sitt humör.
" Vad tror du då " snäste jag kyligt och hon såg på mig med en blick jag genast kunde läsa.
" Du tror att han inte klarar det ..Du tror att han kommer dö " viskade jag och hon nickade knappt märkbart. Det fick mig att explodera. Jag gick ut ur huset och slängde igen dörren med en kraftig smäll. Jag skulle minsan se till att hon hade fel. Jag skulle åka till sjukhuset och se att Aaron bara fått lite hjärnskakning.
När jag parkerade bilen såg jag att Aaron´s bil redan var där. När jag kom in såg jag Carlise sitta på huk med Aarons mamma i ett liten rum. Jag såg hur hon föll ihop i tårar och hennes pappa stirrade tomt framför sig och höll om sin son. Carlise la en tröstande hand om hennes axel.
Han frågade om han skulle be sjukhusets psykolog komma och ta sig tid med dem, Aarons pappa som nu börjat gråta nickade och Carlise drog ner rullgardinerna och kom ut från rummet. Han mötte min blick och kramade om mig och jag började gråta hysteriskt. En sköterska gick in med vatten och en kakburk till Aarons mamma och pappa. Hon sa att när dem mår bättre är det bra om dem får i se lite så dem klarar av det svåra som skulle komma.
" Jag är så ledsen Renesmee " tröstade Carlise utan att släppa taget. Han släppte mig och torkade bort mina tårar och ledde mig till sitt kontor. Han ringde till mamma och pappa som kom direkt.
Det var över. Det fanns inget hop. Jag sneglade mot kalendern och såg ett citat. Vi har alla styrka nog att uthärda andras olycka. Det smärtade.
Men jag kunde se en sida av detta. Jag levde i evighet och skulle nog med tiden glömma det värsta delarna och minnas det ljusa sidorna.
Aarons föräldrar skulle leva resten av sina kortare liv med att sörja och och sakna sin son.
Det var inte mycket till tröst.
Jasper, Emmett och pappa dök upp men inte Carlise och Aaron . " Vart är Carlise och Aaron ? " frågade jag och hörde hur Cassidy slog igen tänderna och vände bort blicken. Det var inte bra , annars skulle hon möta min blick. Samma sak med Jasper. " Dem är på sjukhuset " svarade pappa och svalade och sneglade på Cassidy " Nej " hennes röst var så låg att jag förstod att det inte var mig hon svarade utan pappa och han gned pannan med handen.
Okej..Så illa kunde det inte var. En lätt hjärn skakning. " Jag vill åka till sjukhuset " sa jag och la armarna i kors
" Vi låter Carlise göra sitt bästa sen kan vi ..." började Cassidy
" Sitt.Bästa " kved jag och anade oro. " Vad hände ?!" nästan skrek jag och kände hur det brände i ögonen och hur kinden vart våt. Jacob reste sig och kramade om mig. Jag sneglade på Cassidy som bet sig i läppen och verkade prata med pappa via tanke gångar.
" Det ..." började Cassidy men verkade få något i halsen.
" Om han var död Cassidy , skulle du berätta det för mig då !" röt jag och ignorerade det andra i rummet. Jag blängde på Cassidy som verkade tänka.
" Men jag vet inte om han är det ens. " Hon verkade ha bättre kontroll över sitt humör.
" Vad tror du då " snäste jag kyligt och hon såg på mig med en blick jag genast kunde läsa.
" Du tror att han inte klarar det ..Du tror att han kommer dö " viskade jag och hon nickade knappt märkbart. Det fick mig att explodera. Jag gick ut ur huset och slängde igen dörren med en kraftig smäll. Jag skulle minsan se till att hon hade fel. Jag skulle åka till sjukhuset och se att Aaron bara fått lite hjärnskakning.
När jag parkerade bilen såg jag att Aaron´s bil redan var där. När jag kom in såg jag Carlise sitta på huk med Aarons mamma i ett liten rum. Jag såg hur hon föll ihop i tårar och hennes pappa stirrade tomt framför sig och höll om sin son. Carlise la en tröstande hand om hennes axel.
Han frågade om han skulle be sjukhusets psykolog komma och ta sig tid med dem, Aarons pappa som nu börjat gråta nickade och Carlise drog ner rullgardinerna och kom ut från rummet. Han mötte min blick och kramade om mig och jag började gråta hysteriskt. En sköterska gick in med vatten och en kakburk till Aarons mamma och pappa. Hon sa att när dem mår bättre är det bra om dem får i se lite så dem klarar av det svåra som skulle komma.
" Jag är så ledsen Renesmee " tröstade Carlise utan att släppa taget. Han släppte mig och torkade bort mina tårar och ledde mig till sitt kontor. Han ringde till mamma och pappa som kom direkt.
Det var över. Det fanns inget hop. Jag sneglade mot kalendern och såg ett citat. Vi har alla styrka nog att uthärda andras olycka. Det smärtade.
Men jag kunde se en sida av detta. Jag levde i evighet och skulle nog med tiden glömma det värsta delarna och minnas det ljusa sidorna.
Aarons föräldrar skulle leva resten av sina kortare liv med att sörja och och sakna sin son.
Det var inte mycket till tröst.
onsdag 4 augusti 2010
Kapitel 21 del 1
Jules flinade " Parfois, vous, les Américains sont trop stupides " skrattade han
" Jag är inte amerikan ochjag är inte dum " flåsade jag och kände hur jag ville gråta. Jasper la sin hand på min axel " Cassidy ..Du brinner inte .Lugn" Men jag kände inte lugn eftersom hans talang inte funkade på mig eftersom jag just nu inte tillät honom. Jag brann ju ! Jasper knuffade mig mot Aaron som jag nu såg hade sällskap av Carlise som undersökte honom med sin doktor väska vid sin sida " Carlise, Hjälp mig jag brinner " fortsatte jag att skrika och vred mig i plågor. Men där jag såg hur Emmett styckade Jules kände jag hur elden försvann. Jag hade inte brunnit. Det var hans talang. Elinas uttryck var fullt av vrede , när hon slog undan Jasper och rusa upp för en hög med stockar drog Emmett ut en stock så hela högen rasa och smidigt hoppade hon upp på en lyftkran och hoppade sedan upp på den stora byggnaden som arbetarna förvarade trädstammarna och flisen.
Svarta hår slingor låg över hennes ansikte när hon blottade tänderna och morrade innan hon sprang över taket. Jasper och Emmett satte av efter medans jag flåsade när smärtan var borta. Carlise reste sig och tände eld på Jules kropps delar. Edward kom fram från trädet. Tack och lov var inte Renesmee där. " Vi tänder eld på några stockar sen och ringer brandkåren. " Jag strök med handen längst armen och sidan. Jag hade en stor lust att lägga mig på sida och kräkas.
" Tack " Sa Emmett när han kom tillbaka och gav mig en björnkram " Inget att tacka för " Svarade jag och satte mig igen, jag hade fortfarande känslan av panik. Carlise tog upp telefonen och ringde ambulansen. Det var brottom.
När han smällt igen telefonen kände han efter puls igen med ett förfäratr uttryck och mötte Edwards blick. Som slöt ögonen och gned dem med händerna " Hon kommer..." han såg bort och lämnade oss. När ambulansen kom gick vi alla in i skogen.
Vi väntade. Tillslut ringde Carlise mobil.
" Carlise Cullen " svarade han . " Jag förstår..Okej...Jag kommer " Han mötte våra blickar. Innan vi fortsatte mot huset igen. Det var ju över.
kapitel 19 del 3
Så snabbt jag kunde sprang jag fram till honom och pressa två fingrar mot hans pulsåder. Inget ljud ingen rörelse "Helvete" väste jag sammanbitet och glömde bort att låta som Rosalie , Tyvär var inte jag den enda som hörde det " Du .." Röt Elina och ställde sig oroväckande nära " Du är inte Rosalie Hale " spottade hon och såg rent ut av galen ut. Jag log " Nej , det är jag inte... "
Jag kände hur hennes vrede flammade upp som en löpeld " Jaja..." fnös hon obeskymrat " Vi tar dig sedan tar vi Rosalie " Hon sneglade på sina bröder och gjorde en nonchalant axel ryckning " Vi volturi soldater vet hur man handskas med sådana som dig " hånskrattade hon och jag ryckte till och flinade. Jag hade ju fortfarande mitt volturi smycke runt halsen. Jag lyfte händerna och drog av mig kedjan som var så långt att det tunna hänget vilade mot min navel. Ena killen drog efter andan när han såg smycket som jag höll upp framför dem " Jag håller med er, Jag vet också hur man tar hand om sådana som er " Samma kille som hade dragit efter andan bakade och höjde
händerna och mimade åt Elina att hon skulle ge sig " Haha en sak ska du ha rätt för dig , Luca , jag låter mig inte stoppas. Rosalie dödade vår systers man och sen dödade hennes familj henne , överlevnad Luc. " Luc du behöver inte göra detta " Sa jag och hans röda ögon stirrade blint på mig " Du behöver inte. Er syster tänkte skada Rosalies familj, min familj och jag tillåter er inte det , Ni gjorde ett misstag när ni blandade in en vän till familjen " Jag nickade mot Aaron. Jag hörde fortfarande inte hans hjärta. Han var död.
Luc mimade åt sin bror " Du med Jules , Elina. Hämnd löser ingenting "Jules fnös och knuffade undan Luc som föll till marken med en dov duns. Han började röra sig tillbaka , han tänkte inte hjälpa sina syskon och inte mig heller. Nu var det bara två att döda i alla fall. Jules började gå mot mig. Jag skrek till av smärta och skräck. Min hand brann. " Emmett , Jasper ! Hjälp mig " vrålade jag när elden spred sig mot min midja och höft . Emmett och Jasper slöt upp mig min sida.
Kapitel 19 del 2
Jag tog två steg bakåt " Miss Hale, trevligt att träffas ..." Sa han och jag kände hur två vampyrer med okänd doft slöt upp bakom mig. " Hej " Jag höll lugnet " Du vet vem jag är, men vilka är ni " frågade kyligt och hon krökte sina läppar med en elakt flin " Våra namn .." Ett rått skratt
" Jag heter Elina, herrarna bakom dig är Stefan och Michael. " hon gjorde en nonchalant gest mot dem. Jag vred inte på mig. " Åh Trevligt att träffas. " Värt att kosta på sig lite sarkasm. " Släpper ni pojken nu ? " Ett skratt ekade genom skogen och en av killarna slog sönder en tjock trädstam när han skrattade på mycket att han började slå trädet " Nej , raring..Hans blod är för gott. Synd bara att hans hjärta knappt slår längre " Jag ville vända mig om och se på honom men jag kände att Elina var det som man skulle hålla koll på av dessa tre. " En fråga bara..Vad vill ni mig " Sa jag fortfarande med Rosalies röst, eller en form av. " Din familj dödade min lilla syster ... När hon ville hämnas på dig "
Hon log blekt " Jag tar upp hennes uppgift "
Vad hade Rosalie gjort som retade dem så ? Jag sneglade bakom mig " Du är vampyr så du mins och du var vampyr när du dödade honom för att rädda den där...Emmett " fräste hon och jag backade och hoppade upp en hög med stockar och hatade klackarna Rose gett mig. Elina hoppade upp efter mig och försökte sig på ett slag som skulle träffat min panna om jag inte hade duckat och sparkat henne i bröstkorgen i samman veva och nån slöt upp bakom mig.
Jag morrade när jag en av dem svarthåriga killarna försökte ge sig på mig bakifrån. Jag snurrade runt och synade honom topp till tå. Det var något oändligt bekant med honom. När han rytande gjorde en attack mot mig vände jag ryggen till och satte mig ner på stammen så han snubblade på mig men landade elegant på andra sidan av mig. En låg väsning slank ur mig . Han flinade elakt . Ännu något som var bekant med honom. En obehaglig rysning kilade längst min ryggrad. Jag var tvungen att handla snabbt, jag lyssnade efter Aarons hjärta men hörde det inte längre
" Jag heter Elina, herrarna bakom dig är Stefan och Michael. " hon gjorde en nonchalant gest mot dem. Jag vred inte på mig. " Åh Trevligt att träffas. " Värt att kosta på sig lite sarkasm. " Släpper ni pojken nu ? " Ett skratt ekade genom skogen och en av killarna slog sönder en tjock trädstam när han skrattade på mycket att han började slå trädet " Nej , raring..Hans blod är för gott. Synd bara att hans hjärta knappt slår längre " Jag ville vända mig om och se på honom men jag kände att Elina var det som man skulle hålla koll på av dessa tre. " En fråga bara..Vad vill ni mig " Sa jag fortfarande med Rosalies röst, eller en form av. " Din familj dödade min lilla syster ... När hon ville hämnas på dig "
Hon log blekt " Jag tar upp hennes uppgift "
Vad hade Rosalie gjort som retade dem så ? Jag sneglade bakom mig " Du är vampyr så du mins och du var vampyr när du dödade honom för att rädda den där...Emmett " fräste hon och jag backade och hoppade upp en hög med stockar och hatade klackarna Rose gett mig. Elina hoppade upp efter mig och försökte sig på ett slag som skulle träffat min panna om jag inte hade duckat och sparkat henne i bröstkorgen i samman veva och nån slöt upp bakom mig.
Jag morrade när jag en av dem svarthåriga killarna försökte ge sig på mig bakifrån. Jag snurrade runt och synade honom topp till tå. Det var något oändligt bekant med honom. När han rytande gjorde en attack mot mig vände jag ryggen till och satte mig ner på stammen så han snubblade på mig men landade elegant på andra sidan av mig. En låg väsning slank ur mig . Han flinade elakt . Ännu något som var bekant med honom. En obehaglig rysning kilade längst min ryggrad. Jag var tvungen att handla snabbt, jag lyssnade efter Aarons hjärta men hörde det inte längre
Kapitel 19 del 1
" Davie måste verkligen kissa, Cassie , kan du köra in vid första rastplats " Sa Zoey som satt bakom mig med sin enormt fula och väldigt stora hund. Som hon hade döpt efter mitt efternamn..Ärligtalat visste jag inte om jag skulle ta det som en komplimang eller blir förbannad. Uff..
Jag suckade tungt och svängde in på en rastplats och hunden rusade in i skogen för att göra sina behov med Zoey och Ash på andra sidan kopplet. Justin såg lika irreterad ut som jag angående hunden.¨
" En fråga Cass " mumlade han " Ett svar Justin " svarade jag tankspritt. " Varför i helvete lät du henne behålla hunden " väste han och jag brast i skratt, jag var inte den ända som hade ställt den frågan till mig själv, men jag vart allvarlig igen " För det var det minsta jag kunde göra för henne .." muttrade jag och skakade på huvudet när jag fick dåligt samvete. " Du kunde ha köpt ....En garderob åt henne istället. När min mobil började tjuta så hoppade både jag och Justin till.
" Hallå ? " sa jag och vart stel av den bekanta rösten " Cassidy , det är Alice " Sa Alice på andra sidan och jag rynkade panna " Hej Alice " Sa jag vaksamt " Hittar du inte kläderna ? " det var min första tanke angående varför dem hon av alla skulle ringa mig.
" Nej , jag hittade dem , men vi behöver din hjälp " Pep hon och betonade ordet din med kraftfull stämma. Om jag hade haft vatten i munnen hade jag spottat ut det som en fontän
" Min ? " Frågade jag med darrande röst och Justin rynkade pannan när han lyssnade på vårt samtal " Ja..." Sa Alice långsamt som om jag inte hade hört ordentligt.
" Med vad " snäste jag och satte på högtalaren och la den på motorhuven. " Det gäller Nessie kompis, han sitter rejält i skiten " Nu var det Emmett som pratade och jag ryckte till av vreden i hans mörka röst " Rose också och vi vet inte varför " Jag hörde hur han morrade. Nån minuts tystnad " Vart kommer jag in i bilden ? " frågade jag lågt och Emmett suckade " Vi behöver se din syn på det hela. Vi vill att du eller ni , det spelar ingen roll kommer hit men ni har inte ens trettio minuter på er " Han la på och jag stirrade på luren som låg på huven " Spring Cassie, vi väntar här " Sa Justin och föste mig mot skogen " Jag berättar för Zo och Ash " Lovade han och jag rynkade pannan. Jag var osäker.
" Cass, spring " sa han igen och vände mig ryggen med en leende och satte sig på huven. Jag gav honom en tveksam blick innan han viftade med handen att jag skulle springa. Jag vände mig om, och sprang.
Jag hade vart flera , flera mil ifrån dem , men ändå så tog det inte mer än ungefär tjugio minuter innan jag hoppade över floden och sprang in i deras hus. Dem väntade på mig.
Jag drog ett djupt andetag. " Okej...Vad gäller det ? " konstigt nog flåsade jag och höll handen mot midjan. Vilken konstig känsla. Min blick gick mellan dem andra och deras ansikten visade inga känslor förutom Renesmee som drog en lättad suck innan Edward tog till orda: " Det är några...som oss som har Renesmees vän..Aaron och av nån anledning till dem åt Rose men vi vet inte varför och vi vet inte vad vi ska göra ..."
" Du menar att dem bara vill att Rose kommer och byter sig själv mot Aaron ? " gissade jag och han nickade " Tyvär " stönade han " Vi vet inte vart vi ska göra" Han drog ett andetag innan Carlise tog över " Renesmee hade för nån månad sen hittat en medaljong som Rosalie hade fått av Emmett för flera flera år sen i La push så dem vet vem hon är , Vad tycker du att vi ska göra " frågade han.
Jag log " Vi ger dem henne " men innan Emmett han ryta till och slänga sig på mig lade jag till ett : " Men..." Dem skruvade på sig " Vi ger inte Rose Rose utan en fejk Rose så Alice vi behöver smink och lock tänger " Alice försvann " Hur hade du tänk där? Ingen av oss är lik Rosalie " fräste Emmett innan han förstod " Åh" andades han när han förstod. Rosalie gick upp och hämtade ett par jeans , skor och en tröja som var typiskt henne och gav till mig medan jag instruerade vart dem andra skulle göra sig redo. Tack vare att Edwards talang kunde jag läsa hans tankar så jag fick en bild av hur det gamla skogsbruket såg ut.
" Vart ska vargarna vänta då ? " frågade Bella
" Inga vargar !" utbrast jag så Alice slant lite med locktången när hon försökte ge mitt hår Rosalie lockar eftersom mitt var helt platt " De känner till dem och deras lukt är förstark vi måste klara detta utan dem , hur lång tid har vi på oss ? " frågade jag och Esme sneglade på armbandsuret hon hade på handleden " Vi har tjugio minuter på oss " Esme tog ett läppstift som låg på bordet och hjälpte Alice med att fixa mig i ordning. När jag var klar drog jag på mig dem tajta blekta jeansen och det tajta linnet och jackan över och ställde mig bredvid Rose .
" Hur ser jag ut ? " frågade jag och försökte låta som Rose. Av deras miner att döma lyckades jag. Jacob muttrade surt om att vargarna skulle hålla sig utanför allt.
Jasper och Emmett hade redan gett sig av och nu var det min tur.
När jag kom till skogsbruket slog en doft mig. Söt, ljuv och varm i samklang med doften hörde jag svaga och ansträngda hjärtslag. Ett hjärta som inte gav upp.
Jag gick fram till pojken och hans flåsande och ansträngda andetag " Aaron " mumlade jag och snurrade runt och såg rakt in i ett par blodröda ögon som ramades in av ett blekt ansikte som hade en slöja av korp svart hår.
" Rosalie Hale " fräste hon
Jag suckade tungt och svängde in på en rastplats och hunden rusade in i skogen för att göra sina behov med Zoey och Ash på andra sidan kopplet. Justin såg lika irreterad ut som jag angående hunden.¨
" En fråga Cass " mumlade han " Ett svar Justin " svarade jag tankspritt. " Varför i helvete lät du henne behålla hunden " väste han och jag brast i skratt, jag var inte den ända som hade ställt den frågan till mig själv, men jag vart allvarlig igen " För det var det minsta jag kunde göra för henne .." muttrade jag och skakade på huvudet när jag fick dåligt samvete. " Du kunde ha köpt ....En garderob åt henne istället. När min mobil började tjuta så hoppade både jag och Justin till.
" Hallå ? " sa jag och vart stel av den bekanta rösten " Cassidy , det är Alice " Sa Alice på andra sidan och jag rynkade panna " Hej Alice " Sa jag vaksamt " Hittar du inte kläderna ? " det var min första tanke angående varför dem hon av alla skulle ringa mig.
" Nej , jag hittade dem , men vi behöver din hjälp " Pep hon och betonade ordet din med kraftfull stämma. Om jag hade haft vatten i munnen hade jag spottat ut det som en fontän
" Min ? " Frågade jag med darrande röst och Justin rynkade pannan när han lyssnade på vårt samtal " Ja..." Sa Alice långsamt som om jag inte hade hört ordentligt.
" Med vad " snäste jag och satte på högtalaren och la den på motorhuven. " Det gäller Nessie kompis, han sitter rejält i skiten " Nu var det Emmett som pratade och jag ryckte till av vreden i hans mörka röst " Rose också och vi vet inte varför " Jag hörde hur han morrade. Nån minuts tystnad " Vart kommer jag in i bilden ? " frågade jag lågt och Emmett suckade " Vi behöver se din syn på det hela. Vi vill att du eller ni , det spelar ingen roll kommer hit men ni har inte ens trettio minuter på er " Han la på och jag stirrade på luren som låg på huven " Spring Cassie, vi väntar här " Sa Justin och föste mig mot skogen " Jag berättar för Zo och Ash " Lovade han och jag rynkade pannan. Jag var osäker.
" Cass, spring " sa han igen och vände mig ryggen med en leende och satte sig på huven. Jag gav honom en tveksam blick innan han viftade med handen att jag skulle springa. Jag vände mig om, och sprang.
Jag hade vart flera , flera mil ifrån dem , men ändå så tog det inte mer än ungefär tjugio minuter innan jag hoppade över floden och sprang in i deras hus. Dem väntade på mig.
Jag drog ett djupt andetag. " Okej...Vad gäller det ? " konstigt nog flåsade jag och höll handen mot midjan. Vilken konstig känsla. Min blick gick mellan dem andra och deras ansikten visade inga känslor förutom Renesmee som drog en lättad suck innan Edward tog till orda: " Det är några...som oss som har Renesmees vän..Aaron och av nån anledning till dem åt Rose men vi vet inte varför och vi vet inte vad vi ska göra ..."
" Du menar att dem bara vill att Rose kommer och byter sig själv mot Aaron ? " gissade jag och han nickade " Tyvär " stönade han " Vi vet inte vart vi ska göra" Han drog ett andetag innan Carlise tog över " Renesmee hade för nån månad sen hittat en medaljong som Rosalie hade fått av Emmett för flera flera år sen i La push så dem vet vem hon är , Vad tycker du att vi ska göra " frågade han.
Jag log " Vi ger dem henne " men innan Emmett han ryta till och slänga sig på mig lade jag till ett : " Men..." Dem skruvade på sig " Vi ger inte Rose Rose utan en fejk Rose så Alice vi behöver smink och lock tänger " Alice försvann " Hur hade du tänk där? Ingen av oss är lik Rosalie " fräste Emmett innan han förstod " Åh" andades han när han förstod. Rosalie gick upp och hämtade ett par jeans , skor och en tröja som var typiskt henne och gav till mig medan jag instruerade vart dem andra skulle göra sig redo. Tack vare att Edwards talang kunde jag läsa hans tankar så jag fick en bild av hur det gamla skogsbruket såg ut.
" Vart ska vargarna vänta då ? " frågade Bella
" Inga vargar !" utbrast jag så Alice slant lite med locktången när hon försökte ge mitt hår Rosalie lockar eftersom mitt var helt platt " De känner till dem och deras lukt är förstark vi måste klara detta utan dem , hur lång tid har vi på oss ? " frågade jag och Esme sneglade på armbandsuret hon hade på handleden " Vi har tjugio minuter på oss " Esme tog ett läppstift som låg på bordet och hjälpte Alice med att fixa mig i ordning. När jag var klar drog jag på mig dem tajta blekta jeansen och det tajta linnet och jackan över och ställde mig bredvid Rose .
" Hur ser jag ut ? " frågade jag och försökte låta som Rose. Av deras miner att döma lyckades jag. Jacob muttrade surt om att vargarna skulle hålla sig utanför allt.
Jasper och Emmett hade redan gett sig av och nu var det min tur.
När jag kom till skogsbruket slog en doft mig. Söt, ljuv och varm i samklang med doften hörde jag svaga och ansträngda hjärtslag. Ett hjärta som inte gav upp.
Jag gick fram till pojken och hans flåsande och ansträngda andetag " Aaron " mumlade jag och snurrade runt och såg rakt in i ett par blodröda ögon som ramades in av ett blekt ansikte som hade en slöja av korp svart hår.
" Rosalie Hale " fräste hon
Svar på minichatten
Mirran: När kommer nästa del /kapitel ac CAC !!?? håller på att klösa på väggarna !!! Du nämnde att du även börjat skriva på nästa fanfic...Ge oss en smakprov till..och det nu !! <333
Svar: Jag skriver så tangenterna brinner !!! Haha , men eftersom jag är borta så blir det inte så mycket data...Men det kan nog komma minst två delar innan helgen...( Lovar inget men håll ögonen öppna) Jag har snart skrivit kapitel 1 del 1 av Loving the sun ....
Kanske kan ge ett smakprov....
Hur många vill ha ett smakprov på kapitel 1 ?
Svar: Jag skriver så tangenterna brinner !!! Haha , men eftersom jag är borta så blir det inte så mycket data...Men det kan nog komma minst två delar innan helgen...( Lovar inget men håll ögonen öppna) Jag har snart skrivit kapitel 1 del 1 av Loving the sun ....
Kanske kan ge ett smakprov....
Hur många vill ha ett smakprov på kapitel 1 ?
söndag 1 augusti 2010
Kapitel 18 del 2
Det var helt tyst i rummet och alla stirrade på min mobil som om den snart skulle explodera. Jag bet mig ängsligt i läppen och gungade fram och tillbaka med armarna runt knäna. Kunde inte Jacob vara här nu ? Pappa vankade av och an med blicken på telefonen och drog handen genom håret.
Mobilen pep. Sms. Alla ryckte till. Jag slängde mig över den och tröck ner läsa knappen. Men jag förstod inte vad det stod.
"Les forêts anciennes à l'extérieur de Seattle, juste Rosalie. Est-il plus que le garçon meurt!"
Pappa tog mobilen ur min hand. " Det är franska " svarade han på någons fråga.
" Vad står det ? " kved jag och han kramade min axel " Det gamla skogsbruket utanför Seattle, Bara Rosalie. Är det fler så dör pojken " Sa pappa tonlöst och ilskan blixtrade i hans midnatts ögon. Som tydde på att han inte hade jagat på två veckor. Rosalies ögon var stora och skräck slagna. " Vilka är detta och vad vill dem mig ? " frågade hon och Emmett lutade hennes huvud mot hans axel och lutade sedan sitt på hennes samtidigt som han smekte hennes arm.
" Det ordnar sig, jag följer med " sa han lågt och han mötte sedan pappa blick " Vi kan inte ge med oss, vem vet vad detta handlar om " Jag tappade hakan av hur mogen Emmett lät. Under mina sju år så hade han aldrig låtit så förnuftig. Det var läskigt.
" Det är svårt.." mumlade Carlise och Alice tog till orda " Vi behöver hjälp "
" Vad skulle det göra för nytta ? " vrålade Emmett , men Alice satt helt oberörd. Jag därimot flög upp i luften. " Någon som har vart med om det mesta, någon vi litar på "
Mobilen pep. Sms. Alla ryckte till. Jag slängde mig över den och tröck ner läsa knappen. Men jag förstod inte vad det stod.
"Les forêts anciennes à l'extérieur de Seattle, juste Rosalie. Est-il plus que le garçon meurt!"
Pappa tog mobilen ur min hand. " Det är franska " svarade han på någons fråga.
" Vad står det ? " kved jag och han kramade min axel " Det gamla skogsbruket utanför Seattle, Bara Rosalie. Är det fler så dör pojken " Sa pappa tonlöst och ilskan blixtrade i hans midnatts ögon. Som tydde på att han inte hade jagat på två veckor. Rosalies ögon var stora och skräck slagna. " Vilka är detta och vad vill dem mig ? " frågade hon och Emmett lutade hennes huvud mot hans axel och lutade sedan sitt på hennes samtidigt som han smekte hennes arm.
" Det ordnar sig, jag följer med " sa han lågt och han mötte sedan pappa blick " Vi kan inte ge med oss, vem vet vad detta handlar om " Jag tappade hakan av hur mogen Emmett lät. Under mina sju år så hade han aldrig låtit så förnuftig. Det var läskigt.
" Det är svårt.." mumlade Carlise och Alice tog till orda " Vi behöver hjälp "
" Vad skulle det göra för nytta ? " vrålade Emmett , men Alice satt helt oberörd. Jag därimot flög upp i luften. " Någon som har vart med om det mesta, någon vi litar på "
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)