Kapitel 21 del 1

Jules flinade " Parfois, vous, les Américains sont trop stupides " skrattade han

" Jag är inte amerikan ochjag är inte dum " flåsade jag och kände hur jag ville gråta. Jasper la sin hand på min axel " Cassidy ..Du brinner inte .Lugn" Men jag kände inte lugn eftersom hans talang inte funkade på mig eftersom jag just nu inte tillät honom. Jag brann ju ! Jasper knuffade mig mot Aaron som jag nu såg hade sällskap av Carlise som undersökte honom med sin doktor väska vid sin sida " Carlise,  Hjälp mig jag brinner " fortsatte jag att skrika och vred mig i plågor. Men där jag såg hur Emmett styckade Jules kände jag hur elden försvann. Jag hade inte brunnit. Det var hans talang. Elinas uttryck var fullt av vrede , när hon slog undan Jasper och rusa upp för en hög med stockar drog Emmett ut en stock så hela högen rasa och smidigt hoppade hon upp på en lyftkran och hoppade sedan upp på den stora byggnaden som arbetarna förvarade trädstammarna och flisen. 

Svarta hår slingor låg över hennes ansikte när hon blottade tänderna och morrade innan hon sprang över taket. Jasper och Emmett satte av efter medans jag flåsade när smärtan var borta. Carlise reste sig och tände eld på Jules kropps delar. Edward kom fram från trädet. Tack och lov var inte Renesmee där. " Vi tänder eld på några stockar sen och ringer brandkåren. " Jag strök med handen längst armen och sidan. Jag hade en stor lust att lägga mig på sida och kräkas. 

" Tack " Sa Emmett när han kom tillbaka och gav mig en björnkram " Inget att tacka för " Svarade jag och satte mig igen, jag hade fortfarande känslan av panik. Carlise tog upp telefonen och ringde ambulansen. Det var brottom. 

När han smällt igen telefonen kände han efter puls igen med ett förfäratr uttryck och mötte Edwards blick. Som slöt ögonen och gned dem med händerna " Hon kommer..." han såg bort och lämnade oss. När ambulansen kom gick vi alla in i skogen.

Vi väntade. Tillslut  ringde Carlise mobil. 

" Carlise Cullen " svarade han . " Jag förstår..Okej...Jag kommer " Han mötte våra blickar. Innan vi fortsatte mot huset igen. Det var ju över.