Kapitel 21 del 3 ( Sista kapitlet )

Jag lade rosen på den svarta kistan och försökte hålla tillbaka tårarna när detta var den sista gången jag skulle se kistan och jag slöt ögonen och tänkte på hur han såg ut under men svart kostym.

Jolly och Sway snyftade bredvid mig. Han hade älskat mig. Han hade kysst mig. Jag kände mig så elak när han levt ett liv på sjutton år och blivit avvisat varje gång han försökt bjuda ut mig. 

Mamma kramade min arm och föste mig mot kyrkbänken. En sista bön från prästen sen bar dem ut hans kista och vi gick efter för att se när kistan lyftes ner i jorden. 

Jag var tvungen att gå därifrån, jag kunde inte se detta. Det var mitt fel. Bara mitt. 

" Säg inte så. Nu är du bara larvig. " Klingade rösten bakom mig. " Det är inte ditt fel och du är galen om du tycker det " Cassidy satte sig på sten muren som gick runt kyrkogården bredvid mig. Hon la den mörk lila klänningen tillrätta och rättade till den matchande hatten. 

Jag drog händerna genom håret. 

" Det var kul att träffa dig igen Renesmee... Vem vet när vi ses igen " Sa hon efter tystnad och klockorna ringde igen. Efter femton minuter kom det andra mot oss. " Vad menar du ? " frågade jag stumt " Ger du dig av ? " 

Hon nickade " Ja, Jag vet inte om jag skulle kunna leva med er efter det jag gjorde. Jag har Ash , Zoey och Justin nu och den där hemska hunden " Hon låtsas rös.

" Jag kommer sakna dig Cassie " skrattade jag och hon fnös " Det är inte sista gången kompis. Du är min bästa vän . Tänk på det bara " Sen gick hon , lämnade mig vid muren och försvann hon med. Kul. Underbart. Mamma kramade om mig när vi gick till bilen när jag pratat en stund med Aarons mamma och pappa. 

Vinden slet i håret när jag sprang i skogen och jag lät mig inte stanna en sekund jag skulle springa till jag inte orkade mer eller tills någon stoppade mig. Vad som än som först. Jacob var fortfarande i La Push och mamma och pappa bytte kläder från begravningen och jag hade fortfarande klänningen jag haft på mig samma sak med skorna, stiletklackarna satt på mina ben bara med hjälp av en svart sidenband. Jag visste att förr eller senare skulle nån stoppa mig. Jacob, mamma, pappa, Emmett, Alice , Esme. Till och med Quil ? Vem vet men just nu ville jag springa för skulden skull. Mitt fel alltihop var mitt fel. Hade jag inte låtit mig själv få vänner trots att jag hade en vampyr familj och en varulvs pojkvän. Såklart att det var mitt fel.
När jag hoppade över en slutning, fick jag veja av mitt spår för att inte springa in i den rödbruna vargen som stod i skogen. " Jaocb " flämtade jag när vargen vart till en man.
" Din pappa ringde och sa att du var borta... " förklarade han med en rynka mellan ögonbrynen.
" Jag springer bara ..." snäste jag " Jag behöver vara ensam och jag hoppas du accepterar de, Jake"
Han nickade " Det gör jag, men Edward sa att du beskyllde dig själv för vad som hänt och det är inte ditt fel och jag hoppas att du kan inse det innan du gör något dumt "
" Oj, oj Jacob..Allvarlig " fnös jag och han grimaserade
" Renesmee, jag är seriös " klagade han och jag nickade "Jag med "
" Jaha " Sa han och kliade sig i nacken " Jag måste iväg igen. Möts vi hemma hos dig ? " frågade han och började dra av sig shortsen. Jag nickade och vände om i samma fart som innan. Träd , träd , träd, sten. Tänkte jag för att koppla bort allt. Ekorre. Det var över. Inget mer att bry sig om, inget mer hot. Jag skulle kunna leva ett fint och lyckligt liv med Jacob och min familj. Sörja en vecka för min väns död men veta att Cassidy lever och mår bra.
Ja... Lyckigt slut...Men endå...Evigheten får ju inte vara för trist heller.