Det var helt tyst i rummet och alla stirrade på min mobil som om den snart skulle explodera. Jag bet mig ängsligt i läppen och gungade fram och tillbaka med armarna runt knäna. Kunde inte Jacob vara här nu ? Pappa vankade av och an med blicken på telefonen och drog handen genom håret.
Mobilen pep. Sms. Alla ryckte till. Jag slängde mig över den och tröck ner läsa knappen. Men jag förstod inte vad det stod.
"Les forêts anciennes à l'extérieur de Seattle, juste Rosalie. Est-il plus que le garçon meurt!"
Pappa tog mobilen ur min hand. " Det är franska " svarade han på någons fråga.
" Vad står det ? " kved jag och han kramade min axel " Det gamla skogsbruket utanför Seattle, Bara Rosalie. Är det fler så dör pojken " Sa pappa tonlöst och ilskan blixtrade i hans midnatts ögon. Som tydde på att han inte hade jagat på två veckor. Rosalies ögon var stora och skräck slagna. " Vilka är detta och vad vill dem mig ? " frågade hon och Emmett lutade hennes huvud mot hans axel och lutade sedan sitt på hennes samtidigt som han smekte hennes arm.
" Det ordnar sig, jag följer med " sa han lågt och han mötte sedan pappa blick " Vi kan inte ge med oss, vem vet vad detta handlar om " Jag tappade hakan av hur mogen Emmett lät. Under mina sju år så hade han aldrig låtit så förnuftig. Det var läskigt.
" Det är svårt.." mumlade Carlise och Alice tog till orda " Vi behöver hjälp "
" Vad skulle det göra för nytta ? " vrålade Emmett , men Alice satt helt oberörd. Jag därimot flög upp i luften. " Någon som har vart med om det mesta, någon vi litar på "
Det var inte så långt , men vill dra ut så mycket som möjligt på CAC.
2 kommentarer:
Nej! Gör f*n inte det!! Det är alldeles för bra!!!!
Håller med Erika !!!
Jag vill läsa mer och vill börja läsa på Loving the sun !!!!
Skicka en kommentar