Hejsan hoppas ! Fick ett litet meddelade om att kapitel 1 av Cold-Dreams (Embry´s försättning) inte fanns så här kommer det för er som ville läsa det :) Men tänk på att den här fanficen var min första så det finns en hel del fel och en massa annat att ändra på , men dem andra är bättre (a) Enjoy :)
Jag önskade att allt inte var som det var . Den jag älskade skulle vara vid liv , jag skulle bo kvar i Juneau i Alaska.
Jag vaknade av att jag hörde bilen bromsa in och mamma som viska mitt namn.
- Carolina vakna gumman vi är framme nu.
jag öppnade ögonen och såg att vi hade parkerat utanför ett rött hus , med rätt stor tommt. Jag suckade tungt och spände låss mig och öppnade dörren. Pappa omfamnade mig och visade mig till mitt nya rum. Mitt rum var inte speciellt stort rosa lila väggar med en tavla på vår famlij hängde över min säng som stod bredvid fönstret.
Pappa hade redan packat upp mina saker, eller Brandon ...Rättare sagt Brandon var min storebror det skilde två år mellan oss och mig och Stella ett , Dom hade stötat mig mest av alla i världen . Men speciellt Brandon. Jag tog på mig jackan och gick ut.
Mamma kollade oroligt på mig , hon öppnade munnen för att säga nåt men ångrade sig snabbt.
Jag gick längst vägen och in i skogen , Jag hade alltid älskat skogen så fridfull ..så ...annorlunda..
jag stannde till varför hörde jag inga fåglar, bara ett morrande ljud, men istället för att springa ut ur skogen skrikande
gick jag längre in tills jag hörde en sammetslen röst .
-Har du gått vilse? Han stod ungefär hundrameter ifrån mig han var likblek men så vacker ögonen var blodröda han hade en vit polotröja på sig med ett par svartajeans och skor som män i kostym brukar ha.
Varför hade man såna kläder på sig ute i skogen?
- N, nej , stammade jag och märkte att jag var rädd.
- Hmm, Vad heter du ? frågade han sedan med ett leende så som man smällte av .
- Carolina . Varför sa jag mitt namn till en främling ? Men hans ansikte var så underbart att det inte gick att neka , det var som att var i trans.
Utan att jag märkt det stod han helt plötsligt bara tio steg från mig detta fick mig att rycka till.
-Oj skrämde jag dig ? spann han.
Jag kännde hur hjärtat höll på att sprängas av skräck . Jag kännde hans kalla hand på min kind , den var iskall. Han tog plötsligt bort den och började gå baklänges med ögon stora som tallrikar ..
Jag vände mig om och såg en enorm varg jag förskte kväva skriket , vilket inte funka , jag skrek högt och gällt .
Mannen stod i halft hukad och blottade tänderna . Plötslig kom det två vargar till och ställde sig bredvid den nattsvarta , Den ena var rödbrun och nästan lika stor sen den tredje var mörkgrå.
Jag vart blind av tårar. Men vargarna kollade bara på den bleke mannen som hade börjat baka med snabba steg. Jag såg att det var nåt konstigt med vargarna dom var nästan fem meter höga , såg ut så i allafall när dom stod där och vissade sina tänder som var om knivar. Dom såg så smarta ut för intelligeta för att vara djur. Medans jag stod och betraktade bestarna mötte den gråa vargen min blick ocg la huvudet på sneden . Den svarta morrade åt honom och han spände blicken på mannen igen , som tog ett språng och försvann med en ofattbar hastighet och vargarna sprang efter när dom sprang mot mannen började jag skrika ,jag var så otroligt rädd och trodde att dom skulle ge sig på mig men dom sprang efter mannen . När dom var utom synhåll föll jag ner på knä och började gråta innan jag reste mig och sprang hem , Jag snubblade flera gånger till jag såg det lilla röda huset.
- Vad är det gumman , hörde jag mamma förtvivlade röst.
- Om jag berätta skulle ni be dom att låsa in mig . svarade jag mellan tårarna.
- Nej då gumman , berätta jag lovar att inte skratta . Hon kollade på mig och såg att hon såg rädd ut.
Jag bet mig i läppen och kollade på mina leriga skor.
- Carro , vad har hänt ?! ropade Brandon som stod bakom mig i trappen och såg lika rädd ut som mamma.
- Kan vi ta det på mitt rum ? frågade jag med svag och pipig röst. Brandon och mamma nickade och följde mig upp . Jag berättade allt om det som hänt . Märkligt nog såg dom ut att tro mig.
- Jaha, vi får ringa polisen imorgon . mummlade mamma när jag berättat klart . Hon gav Brandon en menade blick.
- Men du kanske ska ta nåt att äta? Du har vart ute i två timmar. Jag såg chockat på henne
- TVÅ TIMMAR . utbrast jag. Mamma ryckte till .
Jag gick ner och tog fram en tallrik och tog resterna från när dom andra ätit. Pappa och Stella satt och kolla på nyheterna. Stella kollade på mig med orolig blick och var på väg att säga nåt när det ringde på dörren.
Brandon sprang ner för trappan och öppnade .
-Hejsan jag heter Billy Black -
-Hej Brandon Lair .
- Goddag Brandon , vi ville bara hälsa er välkommna till grannskapet.
Jag stod vid mikron och lyssnade , Mamma kom ner för trappan.
-Goddag ni måste vara Elisabeth ? Hörde jag rösten säga som jag antar var Billy.
-Ja , kan vi hjälpa till med nåt? Frågade hon
-Mamma , dom ville hälsa oss välkommna . Förklarade min bror .
- Åh , men varför står ni här kom in , vi har precis bakat paj . Mamma lät nästan överlycklig.
Ni ?
Pappa hade nu stängt av tv:n och gick nu för att hälsa på besöket. In rullade kom en man i rullstol och en kille som måste vart i tjugofemårs åldern . Han var enorm.
Pappa gick fram och presenterade sig .
Killen ryckte till när han såg mig , inte konstigt jag såg hemsk ut .
-Jag heter James . och det här är min son Brandon , och mina döttrar Stella och Carolina han viftade med handen för att visa vem som var vem .
-Eh mamma , jag går och tvättar ansiktet . Sa jag och smet emellan killen och pappa .
-Visst , Eh Billy ...Har ni varg problem här? frågade mamma hastigt och jag stannde i trappen.
- Ne det har vi väl inte , eller vad säger du Jacob ?
-Nej , det skulle jag inte kalla det.
-Borde ni inte samla folk och göra er av med dom , Dom gav sig på en man i skogen idag.
-Nej det är emot vår stamlag. en man ?
-Ja Carro var ute i skogen och såg en man som blev på hoppad av några enorma vargar.
Billy och Jacob växlade en snabbblick.
- Eh nu glömmer vi det , Vill ni ha paj ?
-Ja tack Elisabeth. svarde Billy med sin mörka röst.
Vi satt allihop vid vårat bord och alla chockades av att Jaocb bara var sjuton år.
-Haha tycker ni att jag är enorm skulle ni se mina vänner , Hade han sagt .
-Går du i skolan här ? frågade Brandon när han tuggat ur munnen .
-Japp, Kan inte komma nån vart . Bussen går inte så ofta och man vill ju inte köra utanför stadsgränsen. skämtade han
Pappa och Brandon skrattade . Stella kollade på Jacob hela tiden .Jag satt bara och peta i maten .
- Jag hade redan gått och lagt mig när jag hörde Billy och Jacob gå hem. Jag låg och tänkte länge på dagen . Första dagen här hade inte vart så speciellt lyckad. Når stämmde inte , Varför fick man inte döda vargar, varför hade Jacob ryckt till så när han såg mig och sneglat på mig hela kvällen . Nåt stämmde inte jag visste inte vad men jag skulle allt ta reda på det.
Jag försökte sova ,men när jag blunda såg jag bara den gråa vargen och den mystiske mannen i skogen .
Jag reste mig upp och tände taklampan och kollade vad jag skulle ha för kläder imorgon istället. Jag stog och kollade på mig i spegeln en lång stund. Jag hade rostfärgat som räckte ner till höftbenet, med vackra lockar som min farmor alltid sa , en klassisk skönhet. Jag hade långa ögonfransar, fylliga läppar och spikrak kropp.
. Jag gick och la mig när jag bestämt kläder. Och somnade nästan direkt . Jag vaknade på morgonen av ett skrik när jag öppnat ögonen förstod jag att det var jag som skrek. Mamma öppnade dörren med ett skärrat uttryck. .
-Hur är det gumman? frågade hon och la sin svala hans på min panna.
-Marddröm. .
-Klä på dig , jag går ner och dukar fram frukost.
precis när hon sagt det ringde väckaklockan
-Läskigt. sa jag sedan och mamma började skratta lågt.
Jag klev ur sängen när mamma stängt dörren , jag lufsade fram till mig skrivbord där jag hängt kläderna på stolen , mina svart jeans och ett vitlinne med grå kofta. Jag drog hårborsten genom håret och satte upp det i en knut .
När jag kom ner satt redan Stella vid bordet . Hennes blonda hår var kort och till skillnad från min raka kropp hade hon en kurvigkropp. .Hon kollade upp på mig och log .Alla trodde vi var tvillingar vilket vi inet förstod vi var så olika man kunde vara.
När jag och Stella var framme vid skolan stannade vi till. Dom måste skoja med oss? Det såg ut som en sån skola bortskämda snorungar gick på i London. Den var för fin jämfört med skolan i Alaska.
Vi gick åt var sitt håll och Stella log när några killar visslade på henne. Jag skakade bara på huvudet när hon vände blicken mot mig . Alla blängde på mig . Och såg Jaocb och hans vänner och han hade rätt . Hans kompisar var nästan lika stora som han . Han blängde på mig men små log lite och vinkade till mig , jag höjde handen blygt. Det såg ut som om han pratde om mig för alla hans kompisar vände blicken mot mig vilket fick mig att känna mig illa till mods .
En tjej kom skuttande fram till mig , som alla andra hade hon rostfärgat hy och svart hår. Jag suckade lättat för mig själv , jag stack inte ut så mycket iallafall. Inte lika som Stella , med sitt nästan vita hår och ljusa hy och blå ögon.
-Hejsan , du måste vara Caroline ? Sa tjejen som skuttatfram till mig .
- Hej, Carolina, annars är det jag. sa jag skämt sammt och chockad över mitt självförtroende.
Jag såg att hon skämdes över att sagt fel.
- Mitt namn är Mia , Om du vill kan vi sitta på lektionen om du vill ? frågade hon och log .
-Det skulle vara jätteroligt, Svarade jag och log tillbaka.
-Underbart , utbrast hon..
Vi gick till lektionen och jag kände hur Jacob kollade på mig , Det var nåt som inte stämmde med Jacob Black .
Visar inlägg med etikett Fanfic1: Cold Dreams. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Fanfic1: Cold Dreams. Visa alla inlägg
tisdag 1 juni 2010
måndag 3 maj 2010
Cold-Dreams Kapitel 21
Sista kapitlet av Cold-Dreams !
Jag satt nu på en bår medans Carlise höll på med mitt ben . Jag hade fått en massa smärtstillande för att ens kunna somna . Jag hade dels förlorat mycket blod. Embry hade nästan vart mer oroligt än mamma ,vilket pappa reagera på ...Mycket. Milly låg på en bår några meter framför mig och fnissade lite åt mina miner när Carlise vred bandget för hårt om benet . " Eh , Embry ...Vad gav ni för förklaring till detta ? " frågade jag lågt medans Carlise gjorde det sista på benet . " Bilolycka " svarade han oskyldigt och jag jag såg skeptiskt på honom . " Och hur ska ni kunna bevisa det ? " fnös jag och svängde över benen så jag låg på båren . " Tjaa, Alice och Emmett tycker om att hjälpa till så ... Dom lixom förstörde bilen . " Det fyra sista orden gick inte rikitigt att höra eftersom han skrattade samtidigt som han han pratade . " DOM GJORDE VAD '!" Ubrast jag och jag antar att mina ögon lyste av mordlystenhet . " Lugn, vi tog en till bil och förstörde den också , iallafall lite gran .Bellas gammla pickup " Förklarade han och tog min hand i sin . Jag log mot honom och han mot mig . Jag såg ur hans ansikte förändrades på en sekund till nåt som liknade sorg . " V.. Vad är det Embry" frågade jag förtvivlat . " Jag är bara lite blödig " Sa han bara och skrattade lågt och tort . " Men du behöver vila " mummlade han . Jag frös till is men han inte säga nåt innan han var borta . " Nej ! " skrek jag en han var redan borta .
Carlise kom tillbaka bara några sekunder senare efter att ha hämtat en spruta och en liten burk.
" Vart skulle han ? " gnällade jag och grimaserade surt. " Han behöver samla sig lite " Svarde doktorn lugnt .
" Du måste sövas för att vi ska kunnde göra det sista " Sa han och gjorde en gest med handen att jag skulle lägga mig rätt . Jag suckade tungt och kände hur ögonen vart tunga .
En vecka senare
Jag satt i soffan med benet på en pall och Embry satt världigt nära och det kändes som om hjärtat snart skulle korssa mina revben . Jag hade vart på sjukhuset i en vecka och Milly hade lämnat bara nån dag efter jag kommit . Men jag hade inte känt mig ensam för en minut .
Jag satt tyst i funderingar och började smått skaka .
" E..Embry ? Vart är Mia ? hade jag frågat igår när jag skrevs ut från sjukhuset .
" Hon har gett sig av ..Carlise hjälpte henne med skadorna sen tog hon sin bil och försvann bara "
Jag suckade tungt och grep tag om mina krykor och hoppade in till köket . Och det dröjde bara några sekunder innan Embry var vid min sida " Du tänker på Mia " Sa han och det var inge fråga . Han kände mig så väl . Jag nickade bara eftersom jag inte kunde lita på röst . " J, jag är trött på alla känslor hela tiden . " mummlade jag och rösten skar sig men jag fortsatte ändå " Ena minuten känner jag mig jätte lycklig sen nästa jävligt förbannad och sen jätte jätte ledsen " mummlade jag . " Vilken känsla känner du nu ? " frågade han och satte sig på en köksstol
" Just nu är jag ledsen , men för bara några sekunder sen var jag lycklig " svarade jag och trokade bort tårarna från mina kinder .
" Jag är lycklig när jag är med dig men blir nästan olycklig för att jag inte vet vart Mia är eller om hon ens mår bra . "
" Hon kommer tillbaka , hon kanske bara har åkt till sin syster och hennes mor " tröstade han samtidigt som han drog mig till sin famn . " Men du har alltid mig " mummlade han i mitt öra . Jag suckade tungt och besviket .
" Vad ?" frågade han ängsligt och fick en gnutta panik i ögonen när jag lutade bakåt för att se hans ansikte .
" Inget " Svarade jag och bet mig i läppen . " Kom igen ! Tror du att jag kommer bli arg ? " frågade han och fick ett retsamt flin på läpparna . Jag ryckte på axlarna och började skrapa av nagellacket på tummen .
" Varför räddade ni mig från Mia? " frågade jag och rösten darrade av rädsla , men han skrattade " Varför ? för att vi alla bryr oss om dig !" Han log " Speciellt jag " Tillade han och tog en av mina hårslingor och snurrade den runt hans finger . " Men ....Eh glöm det " Muttrade jag och satte mig på en egen stol . " Nej , vart ville du komma ? " frågade han och ögonen lös av nyfikenhet . " Jag tänkte bara ...." Jag svalade hårt och tårarna började rinna " Du åldras inte ! och jag kommer kanske att vara gråhåring innan du böjar åldras därför vill jag bli vampyr eller nåt så att jag inte åldras !" tjöt jag och Emby verkade inte hänga med .. " Va ? " frågade han efter nåra minuter och jag svalde hårt igen . " Jag...vill...bli...vampyr eller något sånt " Sa jag lågt mellan snyftningarna och hans ansikte vart grönt grönt under sin mörka hy .. " V...va ? " stammade han . "Ja "svarade jag kort och såg honom i ögonen som var fulla av chock. " Eller skulle du inte älska mig då ? "
Han flämtade till lite och skakade på huvudet inte som svar utan som för att samla tankarna .
" Carro , jag tänker 'sluta' vara varg så fort jag kan , det ska vi alla utom Jake ...Men just nu kan jag inte .
Sen är jag bara tre år äldre än dig , det är normalt . " svarade han och hans ansikte var gravallvarligt .
" Men om du inte kan sluta då ? "
" Carolina , Jag tror faktiskt att jag skulle kunna sluta om jag ville ..men ..Just nu behövs jag . " sa han och såg mig i ögonen innan han kysste mig , världigt ivrigt och jag lindade mina armar om hans hals . " Helvete " muttrade jag hastigt mit i en kyss. " Vad ? " frågade hans och han ögon var ivriga . " Jag skulle handla ... " Jag hann inte avsluta meningen innan Embrys läppar pressades mot mina igen . " Jag var inte klar med den kyssen " morrade han lekfullt mot min mun. "Aja " mummlade jag och pressade hela min kropp mot hans när vi hörde ett harklande ljud bakom oss och jag vände mig om , Jag hade helt glömt bort att Stella var hemma . " Gå !" morrade jag och kysste Embry lätt på munnen . " Du , det är mitt kök också " Man hörde hur och svalnde skrattet som steg ur strupen på henne men hon knep ihop. ..." Åhhhh " stönade jag när Stella tog fram en stekpanna ut skåpet och vred på spisplatan och hon morrade något ohörtbart " Du måste handla om jag ska kunna baka ikväll " fräste hon och jag pekade på mitt ben som svar . " Du har Embry , sen sa doktor Cullen att du skulle försöka gå på foten pch inte bara sitta i soffan " väste hon och jag såg på henne med mordlystenhet . " Kom Carro innan hon tänder eld på huset " skrockade ha i mitt öra och jag grimaserade . Det ös regnde och bilen hade dom förstört så jag var utan bil eller rättare sagt jag och Stella . Jag drog på mig jackan och ena skon och Embry fällade ut paraplyt när vi steg ut ur huset . Som tur var det inte så jätte långt till butiken och det kändes som att det bara tog några sekunder innan vi stod vid grönsakerna med en lång lista i handen . " Nu ska vi se ... " mummlade jag för mig själv medans Embrys visslade glatt på en reklam vi hört underdagen " Tre tomater , en gurka och ett kålhuvud" Jag lagde allt i en var sin påse och sedan ner i vagnen som Embry körde medans jag haltade mig fram och så fort jag inte nuddade med foten i golvet var han på mig . " Carrooo " Hörde jag en välbekant röst bakom mig och Milly skuttade fram med ena armen in lindad. " Milly , Hur är det ? " log jag och såg hennes mamma komma bakom henne " Jo det är finfint , hjälper mamma att handla lite . "
" Okej " svarade jag kort . Milly mamma hade aldrig gillart mig vilket Milly inte var speciellt glad över . ¨
" Vi ses Carro " Muttrade hon blängde på sin mamma innan det försvann.
" Nå vad mer skulle vi ha ? " frågade Embry och fortatte mot mejeri .
Är det tungt frågade jag när vi hade gått femhundrameter med tre fulla kassar . " Hah" fnös han bara och himmlade med ögonen . Det regnade fortfarande och mina fötter var blötta in i strumporna .
" Ska vi stanna till hos mig så du får byta strumpor ? " frågade han kollade ner på mitt blöta bandg . " Mamma har kanske något annat bandget så du inte blir sjuk . " mummlade han och jag såg att vi bara var några meter från hans röda hus . " Det låter världigt lockande " svarade jag och hoppade lite snabbare och han brast ut i skratt. Han tog upp nyckeln ur jeansfickorna och låste upp .
" Hallå ? " ropade han men ingen svara . " Jaha , hon var inte hemma . " mummlade han och gick in till badrummet och kom snart tillbaka med en vitrulle i handen . Sen gick han in i sin mammas rum och hade ett par strumpor i andra handen . " Så " sa han och gjorde en gest med handen att jag skulle följa honom till sitt rum . Jag satte mig som vanligt i hans jättesköna skrivbordsstol och såg det där kortet på Embry och mig som han hade satt i en ram som stod bredvid datan . Han satte sig på ena knät och började virra upp det blöta bandget som hade gjort mönter i min hud . Innan han drog av mig strumpan " Eh , Embry det kan jag göra själv " skrockade jag och när jag lutade mig och sträckte handen för att dra av strumpan nuddade jag hans varma hand och det var som att nåt hade använt en elpistol mot mig ,Men det var en positivsmärta . Han sträckte på sig och grep tag om min nacke och drog mig mot sig försiktigt och kysste mig och jag flämtade till och innan jag visste ordet av kände jag en kudde mot huvudet samtidigt som hans läppar. " Aj " flämtade jag när jag kände ett lite för hårt grep om min arm och Embry stelnade till
" Vad ? " frågade han ängsligt " Nej det var inget det var en positivsmärta " Svarade jag oskyldigt innan jag drog mig mot hans nakna bröstkorg och kysste hans läppar .
" Hur många gånger har jag sagt att jag älskar dig ? " sa han plötsligt och såg på mig med stora , ivriga mörka ögon och med ett undetbart leende på läpparna .
" Du , innan jag svarar på din fråga så måste du svara på min " sa jag och han nickade .
" Hur fick du idé om att komma in till mitt rum genom fönstret ? " Och han började ännu en gång att skratta .
" Edward gav mig tipset . " svarade han oskyldigt " Åh " svarade jag kort och pressade läppar på hans igen innan han drog sig lite undan . " Du ska svara på min också . " sa han och log det störande retsamma flinet igen .
" Typ ....hundratio kanske " svarade jag . " Okej , Carro , jag älskar dig " mummlade han
" Hah , hundraelva " jubblade jag .
Han log , innan han passionerat kysste mig på läpparna och satte stop för samtalet .
Jag satt nu på en bår medans Carlise höll på med mitt ben . Jag hade fått en massa smärtstillande för att ens kunna somna . Jag hade dels förlorat mycket blod. Embry hade nästan vart mer oroligt än mamma ,vilket pappa reagera på ...Mycket. Milly låg på en bår några meter framför mig och fnissade lite åt mina miner när Carlise vred bandget för hårt om benet . " Eh , Embry ...Vad gav ni för förklaring till detta ? " frågade jag lågt medans Carlise gjorde det sista på benet . " Bilolycka " svarade han oskyldigt och jag jag såg skeptiskt på honom . " Och hur ska ni kunna bevisa det ? " fnös jag och svängde över benen så jag låg på båren . " Tjaa, Alice och Emmett tycker om att hjälpa till så ... Dom lixom förstörde bilen . " Det fyra sista orden gick inte rikitigt att höra eftersom han skrattade samtidigt som han han pratade . " DOM GJORDE VAD '!" Ubrast jag och jag antar att mina ögon lyste av mordlystenhet . " Lugn, vi tog en till bil och förstörde den också , iallafall lite gran .Bellas gammla pickup " Förklarade han och tog min hand i sin . Jag log mot honom och han mot mig . Jag såg ur hans ansikte förändrades på en sekund till nåt som liknade sorg . " V.. Vad är det Embry" frågade jag förtvivlat . " Jag är bara lite blödig " Sa han bara och skrattade lågt och tort . " Men du behöver vila " mummlade han . Jag frös till is men han inte säga nåt innan han var borta . " Nej ! " skrek jag en han var redan borta .
Carlise kom tillbaka bara några sekunder senare efter att ha hämtat en spruta och en liten burk.
" Vart skulle han ? " gnällade jag och grimaserade surt. " Han behöver samla sig lite " Svarde doktorn lugnt .
" Du måste sövas för att vi ska kunnde göra det sista " Sa han och gjorde en gest med handen att jag skulle lägga mig rätt . Jag suckade tungt och kände hur ögonen vart tunga .
En vecka senare
Jag satt i soffan med benet på en pall och Embry satt världigt nära och det kändes som om hjärtat snart skulle korssa mina revben . Jag hade vart på sjukhuset i en vecka och Milly hade lämnat bara nån dag efter jag kommit . Men jag hade inte känt mig ensam för en minut .
Jag satt tyst i funderingar och började smått skaka .
" E..Embry ? Vart är Mia ? hade jag frågat igår när jag skrevs ut från sjukhuset .
" Hon har gett sig av ..Carlise hjälpte henne med skadorna sen tog hon sin bil och försvann bara "
Jag suckade tungt och grep tag om mina krykor och hoppade in till köket . Och det dröjde bara några sekunder innan Embry var vid min sida " Du tänker på Mia " Sa han och det var inge fråga . Han kände mig så väl . Jag nickade bara eftersom jag inte kunde lita på röst . " J, jag är trött på alla känslor hela tiden . " mummlade jag och rösten skar sig men jag fortsatte ändå " Ena minuten känner jag mig jätte lycklig sen nästa jävligt förbannad och sen jätte jätte ledsen " mummlade jag . " Vilken känsla känner du nu ? " frågade han och satte sig på en köksstol
" Just nu är jag ledsen , men för bara några sekunder sen var jag lycklig " svarade jag och trokade bort tårarna från mina kinder .
" Jag är lycklig när jag är med dig men blir nästan olycklig för att jag inte vet vart Mia är eller om hon ens mår bra . "
" Hon kommer tillbaka , hon kanske bara har åkt till sin syster och hennes mor " tröstade han samtidigt som han drog mig till sin famn . " Men du har alltid mig " mummlade han i mitt öra . Jag suckade tungt och besviket .
" Vad ?" frågade han ängsligt och fick en gnutta panik i ögonen när jag lutade bakåt för att se hans ansikte .
" Inget " Svarade jag och bet mig i läppen . " Kom igen ! Tror du att jag kommer bli arg ? " frågade han och fick ett retsamt flin på läpparna . Jag ryckte på axlarna och började skrapa av nagellacket på tummen .
" Varför räddade ni mig från Mia? " frågade jag och rösten darrade av rädsla , men han skrattade " Varför ? för att vi alla bryr oss om dig !" Han log " Speciellt jag " Tillade han och tog en av mina hårslingor och snurrade den runt hans finger . " Men ....Eh glöm det " Muttrade jag och satte mig på en egen stol . " Nej , vart ville du komma ? " frågade han och ögonen lös av nyfikenhet . " Jag tänkte bara ...." Jag svalade hårt och tårarna började rinna " Du åldras inte ! och jag kommer kanske att vara gråhåring innan du böjar åldras därför vill jag bli vampyr eller nåt så att jag inte åldras !" tjöt jag och Emby verkade inte hänga med .. " Va ? " frågade han efter nåra minuter och jag svalde hårt igen . " Jag...vill...bli...vampyr eller något sånt " Sa jag lågt mellan snyftningarna och hans ansikte vart grönt grönt under sin mörka hy .. " V...va ? " stammade han . "Ja "svarade jag kort och såg honom i ögonen som var fulla av chock. " Eller skulle du inte älska mig då ? "
Han flämtade till lite och skakade på huvudet inte som svar utan som för att samla tankarna .
" Carro , jag tänker 'sluta' vara varg så fort jag kan , det ska vi alla utom Jake ...Men just nu kan jag inte .
Sen är jag bara tre år äldre än dig , det är normalt . " svarade han och hans ansikte var gravallvarligt .
" Men om du inte kan sluta då ? "
" Carolina , Jag tror faktiskt att jag skulle kunna sluta om jag ville ..men ..Just nu behövs jag . " sa han och såg mig i ögonen innan han kysste mig , världigt ivrigt och jag lindade mina armar om hans hals . " Helvete " muttrade jag hastigt mit i en kyss. " Vad ? " frågade hans och han ögon var ivriga . " Jag skulle handla ... " Jag hann inte avsluta meningen innan Embrys läppar pressades mot mina igen . " Jag var inte klar med den kyssen " morrade han lekfullt mot min mun. "Aja " mummlade jag och pressade hela min kropp mot hans när vi hörde ett harklande ljud bakom oss och jag vände mig om , Jag hade helt glömt bort att Stella var hemma . " Gå !" morrade jag och kysste Embry lätt på munnen . " Du , det är mitt kök också " Man hörde hur och svalnde skrattet som steg ur strupen på henne men hon knep ihop. ..." Åhhhh " stönade jag när Stella tog fram en stekpanna ut skåpet och vred på spisplatan och hon morrade något ohörtbart " Du måste handla om jag ska kunna baka ikväll " fräste hon och jag pekade på mitt ben som svar . " Du har Embry , sen sa doktor Cullen att du skulle försöka gå på foten pch inte bara sitta i soffan " väste hon och jag såg på henne med mordlystenhet . " Kom Carro innan hon tänder eld på huset " skrockade ha i mitt öra och jag grimaserade . Det ös regnde och bilen hade dom förstört så jag var utan bil eller rättare sagt jag och Stella . Jag drog på mig jackan och ena skon och Embry fällade ut paraplyt när vi steg ut ur huset . Som tur var det inte så jätte långt till butiken och det kändes som att det bara tog några sekunder innan vi stod vid grönsakerna med en lång lista i handen . " Nu ska vi se ... " mummlade jag för mig själv medans Embrys visslade glatt på en reklam vi hört underdagen " Tre tomater , en gurka och ett kålhuvud" Jag lagde allt i en var sin påse och sedan ner i vagnen som Embry körde medans jag haltade mig fram och så fort jag inte nuddade med foten i golvet var han på mig . " Carrooo " Hörde jag en välbekant röst bakom mig och Milly skuttade fram med ena armen in lindad. " Milly , Hur är det ? " log jag och såg hennes mamma komma bakom henne " Jo det är finfint , hjälper mamma att handla lite . "
" Okej " svarade jag kort . Milly mamma hade aldrig gillart mig vilket Milly inte var speciellt glad över . ¨
" Vi ses Carro " Muttrade hon blängde på sin mamma innan det försvann.
" Nå vad mer skulle vi ha ? " frågade Embry och fortatte mot mejeri .
Är det tungt frågade jag när vi hade gått femhundrameter med tre fulla kassar . " Hah" fnös han bara och himmlade med ögonen . Det regnade fortfarande och mina fötter var blötta in i strumporna .
" Ska vi stanna till hos mig så du får byta strumpor ? " frågade han kollade ner på mitt blöta bandg . " Mamma har kanske något annat bandget så du inte blir sjuk . " mummlade han och jag såg att vi bara var några meter från hans röda hus . " Det låter världigt lockande " svarade jag och hoppade lite snabbare och han brast ut i skratt. Han tog upp nyckeln ur jeansfickorna och låste upp .
" Hallå ? " ropade han men ingen svara . " Jaha , hon var inte hemma . " mummlade han och gick in till badrummet och kom snart tillbaka med en vitrulle i handen . Sen gick han in i sin mammas rum och hade ett par strumpor i andra handen . " Så " sa han och gjorde en gest med handen att jag skulle följa honom till sitt rum . Jag satte mig som vanligt i hans jättesköna skrivbordsstol och såg det där kortet på Embry och mig som han hade satt i en ram som stod bredvid datan . Han satte sig på ena knät och började virra upp det blöta bandget som hade gjort mönter i min hud . Innan han drog av mig strumpan " Eh , Embry det kan jag göra själv " skrockade jag och när jag lutade mig och sträckte handen för att dra av strumpan nuddade jag hans varma hand och det var som att nåt hade använt en elpistol mot mig ,Men det var en positivsmärta . Han sträckte på sig och grep tag om min nacke och drog mig mot sig försiktigt och kysste mig och jag flämtade till och innan jag visste ordet av kände jag en kudde mot huvudet samtidigt som hans läppar. " Aj " flämtade jag när jag kände ett lite för hårt grep om min arm och Embry stelnade till
" Vad ? " frågade han ängsligt " Nej det var inget det var en positivsmärta " Svarade jag oskyldigt innan jag drog mig mot hans nakna bröstkorg och kysste hans läppar .
" Hur många gånger har jag sagt att jag älskar dig ? " sa han plötsligt och såg på mig med stora , ivriga mörka ögon och med ett undetbart leende på läpparna .
" Du , innan jag svarar på din fråga så måste du svara på min " sa jag och han nickade .
" Hur fick du idé om att komma in till mitt rum genom fönstret ? " Och han började ännu en gång att skratta .
" Edward gav mig tipset . " svarade han oskyldigt " Åh " svarade jag kort och pressade läppar på hans igen innan han drog sig lite undan . " Du ska svara på min också . " sa han och log det störande retsamma flinet igen .
" Typ ....hundratio kanske " svarade jag . " Okej , Carro , jag älskar dig " mummlade han
" Hah , hundraelva " jubblade jag .
Han log , innan han passionerat kysste mig på läpparna och satte stop för samtalet .
Cold-Dreams Kapitel 20
Carolina
Vi hade nu tagit oss till en sjö och Esme hade satt upp ett tält så att jag skulle kunna vila eller gråta ifred .
Jag har aldrig kännt mig så hjälplös som nu . Att veta att den man älskar kanske aldrig kommer tillbaka , Att ena bästa vän också kan dö eller mina nya vänner . Helt plötsligt drogs dragkedjan ner och Alice kom in lika elegant som vanligt. " Hur mår du ? " frågade hon mjukt och gav mig en filt som jag la över mina axlar . " Bara ..lite nervös " Svarade jag och det måste ha varit dagens underdrift.
" Hmm " Sa hon och jag mötte henne vaksamma ögon . " Jag undrar , varför kan jag inte se dig ? " mummlade hon och jag visste inte om hon pratade med mig eller med sig själv . " Du förstår , jag kan inte se dig . "
Hon satt tyst i några sekunder innan hon fortsatte " Du är som vargarna , så fort du är i närheten kan ingen av oss använda talanger . Edward kan inte läsa tankar, Jasper kan inte känna känslor . "
" Aha ,det var det Mia berättade för mig " mummlade jag . " Vadå? " frågade Alice nyfiket
" Mia sa förut att hon inte kunde känna lukter lika bra som annars ." svarade jag och Alice kollade vaksamt på mig innan hon gick ut . " Vart ska du Alice ?" frågade Esme så lågt att jag knappt hörde .
" Jag måste se. " svarade hon kort . Det tog bara några sekunder innan Esme satt inne i tältet. Jag suckade tungt och tryckte knäna mot bröstet. " Hur mår du Carolina ? " fråga Esme ängsligt .
" Ni tog mig hit bara för att inte förstöra för andra" sa jag och det var ingen fråga utan mer som ett svar. Esme mötte min blick med sorg och lade en han på mitt knä. " Det är inte alls så . Embry och Jake ville att du skulle vara i säkerhet . " svarade hon och log varmt .
" Du är lika nervös som jag " fortsatte jag och mina ögon fylldes igen och Esme nickade och log varmt . " Men man får försöka hålla hoppet uppe . Dom är alla skikliga på det dom gör och det är mycket , mycket liten risk att det skulle hända dom något. " sa hon och lyfte upp mig i hennes famn. Men allt avbröts när vi hörde ett rop. Men jag kunde inte tyda vad den som ropde sa.
Esme drog upp dragkedjan och vi såg Alice komma springandes med en telefon mot örat .
" Nej , Vi skyndar oss " svarade hon hetsligt på en fråga och mötte min blick och sa något så snabbt att jag inte hörde och Esme drog ett flämtande andetag av fasa och sa något lika snabbt och nervositen bubblade inom mig och jag började känna mig världigt yr . Alice mummlade något till personen innan hon lagde på och såg menade på Esme . " Vad ? " frågade jag och Alice och Esmes ansikten var uttrycks lösa och tårarna börja falla på mina kinder . " Carro lugn , vi kan inte förklara nu , vi måste verkligen ge oss av . " Hon betonade varje ord med fasa som smittade av sig och jag kände hur mina ögon blev större . " V...vi har förlorat nån ... eller hur ? " viskade jag mellan snyftingarna och Esme kramde in axel som hon hade handen på . " Det vet vi inte än men Carlise och ...en till kommer snart och vi måste hitta en bättre plats för dom .. " mummlade Alice och börja gå åt norr , Esme lyftr snabbt upp mig ryggen innan båda började springa . Alice stod kvar och lät oss springa förbi hennes ansikte var oroligt och dystert.
det känndes som att vi hade sprungit i kanske sjuminuter innan Esme stannade och Alice susade förbi och hon utan att vända sig om . " Vart skulle hon ? " fråga jag sorgset . "Jag vägrar låta dig se detta " mummlade hon " Sen är det för farligt att du är på samma ställe som dom andra nu " svarade hon nästan tonlöst . " Snälla Esme förklara vad som händer ? " snyftade jag . " Dom vart splittrade en och en med nån som liknade dom själva medans Embry lämnade dig till oss , som vi inte var berädda på sen smet vissa som vi inte heller visste om förbi och Mia .. försökte stoppa vissa ensam men hon kunde inte och vart världigt skadad så Carlise , Bella och Seth skulle ta henne hit men det var visst också en fälla för att komma åt oss. För dom vet att varulvarna och vi skulle bli oerhört svaga om vi misste någon vi bryr oss om.. " Esme som oftast var så sansad och lugn pratade oerhört fort att det var svårt att urskilja vissa meningar . " V..va ? " var allt jag fick fram.
Mia var skadad och allt var mitt fel.. mitt fel om nån dog ... Jag skulle aldrig ha flyttat hit ens . Jag skulle inte ha tvingat mamma att jag vill flytta frå huset . Jag orsakade bara smärta just nu . Det var allt jag kunde göra . Såra nån som jag verkligen bryr mig om. Något varmt var allt jag kände innan jag satt upp i ett träd och Esme stod i försvars ställning med alla vargarna vid sig precis som hela familjen Cullens . Jag höll hårt om träd stammen och försökte att inte tänka på min fobi för höjder. Jag tog fram mobilen ur jackfickan och satte i headsetet och lyssnade på något band Brandon lagt in för en månad sen och försökte att inte låtasas av det som kanske hände .
Jag kände en kraftig stöt mot trädet som gunga till och gnällde till men kunde inte förmå mig själv att öppnade ögonen . Men efter några sekunder kände jag ett kraftigare ryck och jag öppnade ögonen och både kände och såg att hela trädet gav vika . Allt hände så snabbt att jag inte ens dra ett andetag eller skrika innan jag hörde en dunsen av när trädet slog mot marken och samtdigt och den gjorde det kände jag att jag fick något intryckt i benet och att mitt ben vart världigt blött och varmt och när jag öppnade ögonen låg en graftig gren över benet . Inte så tjockt att benet kanske var brytet men tillräkligt för att jag skulle blöda och något höll fast benet.
Sen upptäckte jag att det var alldeles tyst och jag vred på huvudet och såg Cullens och vargarna stå i en ojämn rad framför mig ...självklart ! Mitt blod fick igång dom . Dom andra vampyrerna skulle få svårt att kontollera sig och dom skulle nog inte orka stå emot så länge till . Jag försökte konsenterera mig på något annat för att inte svimma. Mina ögonlock var världigt tunga och jag vet inte om jag somna eller svimma men hela nuet försvann och allt som fanns var en rödbakgrund och jag hörde hjärtslag som vart mer och mer oregelbundna och Mias ansikte bläddrade förbi sen Embrys och Millys och Sarah´s min skyddsängel . Men snart slogs mina ögon upp igen och jag skrek till men det vart mer som ett pip i det slitande och morrande ljudet som kom bara några meter ifrån mig . Jag ryggade automatiskt tillbaka när jag hörde vilket hårt slag en av dom 'onda' gav Emmett som gjorde att jag flög två meter men han reste sig snabbt och gav sig på samma vampyr igen och den här gången var det den som flögg flera meter . Hade det inte vart så hemskt skulle jag le när dom andra vampyrerna fick på nötten , men Cullen och Embrys fick också slag som fick mig att rygga tillbaka eller ge ifrån mig en svagt skrik. Jag måste ha svimmat av flera gången för jag kände efter bara ett litet tag något varmt och visste direkt att det var Embrys hand " Är det över ? " frågade jag utan att öppna ögonen och kände en världigt stark doft och fick mig att snabbt rynka på näsan . " Ja, det är över nu . Försök att inte röra dig för mycket nu . " instruerade Sams mörka röst en bit ifrån mig och jag öppnade ögonen och såg dom flesta av vargarna stå vid trädet plus Emmet och Carlise vid trädets ändar . " Vad ska ni göra ? " utbrast jag fortfarande för trött för att fatta att dom bara skulle lyfta bort det .
" Eh , du fick lixom en gren rakt i benet och för att Carlise ska kunna fixa det måste vi få bort det ." viskade han och geptag i min hand och Sam med en 'slippad' trä bit och sa attt jag skulle bita i den för att inte tänder skulle gå sönder. " Det kommer gå bra " Sa Carlise uppmunrande och jag såg på mina kläder som var alldeles blodiga innan smärtan kom .
Vi hade nu tagit oss till en sjö och Esme hade satt upp ett tält så att jag skulle kunna vila eller gråta ifred .
Jag har aldrig kännt mig så hjälplös som nu . Att veta att den man älskar kanske aldrig kommer tillbaka , Att ena bästa vän också kan dö eller mina nya vänner . Helt plötsligt drogs dragkedjan ner och Alice kom in lika elegant som vanligt. " Hur mår du ? " frågade hon mjukt och gav mig en filt som jag la över mina axlar . " Bara ..lite nervös " Svarade jag och det måste ha varit dagens underdrift.
" Hmm " Sa hon och jag mötte henne vaksamma ögon . " Jag undrar , varför kan jag inte se dig ? " mummlade hon och jag visste inte om hon pratade med mig eller med sig själv . " Du förstår , jag kan inte se dig . "
Hon satt tyst i några sekunder innan hon fortsatte " Du är som vargarna , så fort du är i närheten kan ingen av oss använda talanger . Edward kan inte läsa tankar, Jasper kan inte känna känslor . "
" Aha ,det var det Mia berättade för mig " mummlade jag . " Vadå? " frågade Alice nyfiket
" Mia sa förut att hon inte kunde känna lukter lika bra som annars ." svarade jag och Alice kollade vaksamt på mig innan hon gick ut . " Vart ska du Alice ?" frågade Esme så lågt att jag knappt hörde .
" Jag måste se. " svarade hon kort . Det tog bara några sekunder innan Esme satt inne i tältet. Jag suckade tungt och tryckte knäna mot bröstet. " Hur mår du Carolina ? " fråga Esme ängsligt .
" Ni tog mig hit bara för att inte förstöra för andra" sa jag och det var ingen fråga utan mer som ett svar. Esme mötte min blick med sorg och lade en han på mitt knä. " Det är inte alls så . Embry och Jake ville att du skulle vara i säkerhet . " svarade hon och log varmt .
" Du är lika nervös som jag " fortsatte jag och mina ögon fylldes igen och Esme nickade och log varmt . " Men man får försöka hålla hoppet uppe . Dom är alla skikliga på det dom gör och det är mycket , mycket liten risk att det skulle hända dom något. " sa hon och lyfte upp mig i hennes famn. Men allt avbröts när vi hörde ett rop. Men jag kunde inte tyda vad den som ropde sa.
Esme drog upp dragkedjan och vi såg Alice komma springandes med en telefon mot örat .
" Nej , Vi skyndar oss " svarade hon hetsligt på en fråga och mötte min blick och sa något så snabbt att jag inte hörde och Esme drog ett flämtande andetag av fasa och sa något lika snabbt och nervositen bubblade inom mig och jag började känna mig världigt yr . Alice mummlade något till personen innan hon lagde på och såg menade på Esme . " Vad ? " frågade jag och Alice och Esmes ansikten var uttrycks lösa och tårarna börja falla på mina kinder . " Carro lugn , vi kan inte förklara nu , vi måste verkligen ge oss av . " Hon betonade varje ord med fasa som smittade av sig och jag kände hur mina ögon blev större . " V...vi har förlorat nån ... eller hur ? " viskade jag mellan snyftingarna och Esme kramde in axel som hon hade handen på . " Det vet vi inte än men Carlise och ...en till kommer snart och vi måste hitta en bättre plats för dom .. " mummlade Alice och börja gå åt norr , Esme lyftr snabbt upp mig ryggen innan båda började springa . Alice stod kvar och lät oss springa förbi hennes ansikte var oroligt och dystert.
det känndes som att vi hade sprungit i kanske sjuminuter innan Esme stannade och Alice susade förbi och hon utan att vända sig om . " Vart skulle hon ? " fråga jag sorgset . "Jag vägrar låta dig se detta " mummlade hon " Sen är det för farligt att du är på samma ställe som dom andra nu " svarade hon nästan tonlöst . " Snälla Esme förklara vad som händer ? " snyftade jag . " Dom vart splittrade en och en med nån som liknade dom själva medans Embry lämnade dig till oss , som vi inte var berädda på sen smet vissa som vi inte heller visste om förbi och Mia .. försökte stoppa vissa ensam men hon kunde inte och vart världigt skadad så Carlise , Bella och Seth skulle ta henne hit men det var visst också en fälla för att komma åt oss. För dom vet att varulvarna och vi skulle bli oerhört svaga om vi misste någon vi bryr oss om.. " Esme som oftast var så sansad och lugn pratade oerhört fort att det var svårt att urskilja vissa meningar . " V..va ? " var allt jag fick fram.
Mia var skadad och allt var mitt fel.. mitt fel om nån dog ... Jag skulle aldrig ha flyttat hit ens . Jag skulle inte ha tvingat mamma att jag vill flytta frå huset . Jag orsakade bara smärta just nu . Det var allt jag kunde göra . Såra nån som jag verkligen bryr mig om. Något varmt var allt jag kände innan jag satt upp i ett träd och Esme stod i försvars ställning med alla vargarna vid sig precis som hela familjen Cullens . Jag höll hårt om träd stammen och försökte att inte tänka på min fobi för höjder. Jag tog fram mobilen ur jackfickan och satte i headsetet och lyssnade på något band Brandon lagt in för en månad sen och försökte att inte låtasas av det som kanske hände .
Jag kände en kraftig stöt mot trädet som gunga till och gnällde till men kunde inte förmå mig själv att öppnade ögonen . Men efter några sekunder kände jag ett kraftigare ryck och jag öppnade ögonen och både kände och såg att hela trädet gav vika . Allt hände så snabbt att jag inte ens dra ett andetag eller skrika innan jag hörde en dunsen av när trädet slog mot marken och samtdigt och den gjorde det kände jag att jag fick något intryckt i benet och att mitt ben vart världigt blött och varmt och när jag öppnade ögonen låg en graftig gren över benet . Inte så tjockt att benet kanske var brytet men tillräkligt för att jag skulle blöda och något höll fast benet.
Sen upptäckte jag att det var alldeles tyst och jag vred på huvudet och såg Cullens och vargarna stå i en ojämn rad framför mig ...självklart ! Mitt blod fick igång dom . Dom andra vampyrerna skulle få svårt att kontollera sig och dom skulle nog inte orka stå emot så länge till . Jag försökte konsenterera mig på något annat för att inte svimma. Mina ögonlock var världigt tunga och jag vet inte om jag somna eller svimma men hela nuet försvann och allt som fanns var en rödbakgrund och jag hörde hjärtslag som vart mer och mer oregelbundna och Mias ansikte bläddrade förbi sen Embrys och Millys och Sarah´s min skyddsängel . Men snart slogs mina ögon upp igen och jag skrek till men det vart mer som ett pip i det slitande och morrande ljudet som kom bara några meter ifrån mig . Jag ryggade automatiskt tillbaka när jag hörde vilket hårt slag en av dom 'onda' gav Emmett som gjorde att jag flög två meter men han reste sig snabbt och gav sig på samma vampyr igen och den här gången var det den som flögg flera meter . Hade det inte vart så hemskt skulle jag le när dom andra vampyrerna fick på nötten , men Cullen och Embrys fick också slag som fick mig att rygga tillbaka eller ge ifrån mig en svagt skrik. Jag måste ha svimmat av flera gången för jag kände efter bara ett litet tag något varmt och visste direkt att det var Embrys hand " Är det över ? " frågade jag utan att öppna ögonen och kände en världigt stark doft och fick mig att snabbt rynka på näsan . " Ja, det är över nu . Försök att inte röra dig för mycket nu . " instruerade Sams mörka röst en bit ifrån mig och jag öppnade ögonen och såg dom flesta av vargarna stå vid trädet plus Emmet och Carlise vid trädets ändar . " Vad ska ni göra ? " utbrast jag fortfarande för trött för att fatta att dom bara skulle lyfta bort det .
" Eh , du fick lixom en gren rakt i benet och för att Carlise ska kunna fixa det måste vi få bort det ." viskade han och geptag i min hand och Sam med en 'slippad' trä bit och sa attt jag skulle bita i den för att inte tänder skulle gå sönder. " Det kommer gå bra " Sa Carlise uppmunrande och jag såg på mina kläder som var alldeles blodiga innan smärtan kom .
Cold-Dreams Kapitel 19 '( Embrys synvinkel)
Jag måste vara galen som lämnade henne med dom där vampyrerna . Om dom så mycket som skulle bryta en nagel på henne kommer jag att.. -Embry! Morrade Jacob .
- Dom försöker bara hjälpa . - Hmm det märks att du har präglats på en Cullen , Du skulle aldrig vara så tolerant annars . Jacob morrade och började springa mot mig . - Förlåt Jake , jag är bara lite ...orolig ..
- Jag förstår det ...Men Den kaxiga vampyr tjejen är på väg mot dig nu jag och Quil kommer för att hjälpa dig ..Hon är inte ensam .
Jag morrade och vart mer vaksam . Vad hade parasiterna för talanger. Dom kunde ju ha vad som helst .
- Jag vet ... men det verkar som att den kaxiga kan kontrollera vatten ...
Jag fnös av irritation . Varför kunde det inte vara en myt ?
Jag skulle snart se Jake och Quil och skulle nog om bara några sekunder se blodsugarna . Och så rätt jag hade . Efter den tanken såg jag en av dom , tjejen med det blodrödahåret och en annan med snövitt hår .
Den med vitthår sprang rakt in i mig och taklade in mig i ett träd så att trädet knäcktes på mitten.
Hon morrade och slog mig rakt på skulderbladet så att det knackade. Jag gnällde till och slog bort henne och slet bort hennes högra arm och ett öron bedövamde skri kom från henne när hon kännde smärtan - Snyggt Embry . Quil som hjälpte Jake med Cara .
Jag slängde mig på henne igen och fick ett slag i magen , men det kändes inte lika som slaget på skulderbladet. Men jag jämrade mig lite . Blodsugaren förlorade snart ännu en arm . Men jag märkte att denna inte kunde slåss lika bra som den Jacob och Quils . Dom hade det betydligt svårare. Men jag förlorade kontrollen när jag såg Jacob ligga på marken och vrida på sig . Han skällde och morrade ilsket - Quil , Hugg henne nånstans . Beodrade han med rätt svagröst . Quil hoppar på Cara bakifrån och sliter nacken av henne och Jacob reser sig snabbt upp och hjälper honom . - Vi måste hjälpa Cullens , vem vet vad Riven har planerat. Morrade Quil och började springa åt samma håll dom kom . - Du med Embry . mummlade Jacob och buffade mig i sidan . - Kommer . svarade jag och började springa .
Vi kände många fler dofter , alla samma söta , isande doft. - Dom är fler . Morrade Quil och väntade på att vi skulle komma ikapp . - Skynda er . Gnällde Seth och Leah samtidigt. Vi alla vackalde till när vi kände Jareds smärta genom hans tankar . Genom Seth tankar såg vi hur Emmett slogs mot en som var lika stor som honom , men verkade mycket starkare . - Det är nåt som inte stämmer ? mummlade Sam
- Wow dom har verkligen ansträngt sig . morrade Leah
- Vad menar hon ? . frågade Paul förbryllat . Leah fnös - Fattar ni inte ? Dom har studerat oss för att kunnde efterkilna oss eller är motsattsen , Emmett till exempel han slåss mot en som är stark , Jasper mot en som kan styra det han vill göra . Edward mot en som kan se precis det han ska göra . Jag mot en som är världigt smidig . Sam du slåss mot nån som är världigt kunnig och ledare nämligen Riven .. Förklarade Leah innan hennes plötsligt vreds och hon log på marken utan att kunna röra sig . - Vad händer Leah ? frågade Jake .
Men hennes tankar försvann . - Ser nån henne ? Frågade Sam upprört . det var först då Quil jag och Jake upptäckte att alla slogs en och en Leah var på ett ställe , Sam på ett och Paul på ett . För att sära på oss.
- LEAH ! Ylade Seth och gnällde .
- Gö inget Seth , dom kanske vill att du ska leta efter henne. Befallde Sam .
- Jag tillhör Jacobs flock inte din Sam . Morrade Seth och väntade på mitt svar .
- Gö som Sam säger ! Svarade jag . Vi var snart där nu . Men plötsligt försvann Jareds tankar också .
- Vad fan händer ! Ylade Paul . - Dör dom ? Han röst var lika ängslig som vi alla kände oss.
Sen försvann Paul också . Sams tankar var uttryckslösa , tomma. lixom alla andras . Vad händer egentligen . Vi sprang fortfarande vi hade sprungit för långt .
- Om Leah hade rätt så väntar det tre stycken på oss snart.. Mummlade Jake i tankarna
Quil nickade instämande . Det var något som var både possitivt och negativt att ens känslor inte var lika när man var varg .
Vi stod nu i gläntan och det var alldeles tyst . Inge fåglar eller andra djur . Men snart hörde vi hjärtslag och snart kom Mia fram bakom träden och var förkrossad . Hennes ögon var röda av tårarna och hennes annars blanka hår såg världigt slitet ut . " Jake , Quil Embry . Andades hon innan hon föll och Jake sprang mot henne för att ta emot henne . Quil och Jag drog efter andan när vi såg henne blodiga rygg .
" Ni måste fly ! Allt var en fälla . Han iaktog er . " Viskade hon " Dhani iaktog er för att berätta för Riven " Skrek hon innan hennes tårar började falla .
" Det är en , en som gör att ni inte kan vara vargar som är med er . Med henne inärheten kan vi inte använda våra talanger ! " förklarade hon . " Därför kan ni inte nå dom andra" Och när hon sa det upptäckte vi att alla var borta , Seth , Jared Collin , Brady , precis alla var borta nu bara vi tre .
" Inte ens Edward " mummlade hon. Jake gnällde till " Jag vet inte hur det är med Bella dom splittrade oss .. " förklarade hon och hennes hjärtslag vart svagare och oregelbundna . " Stackars liten " Skockade en ljuvröst och luften vart söt och isig. En morrning steg ut våra strupar när Dhani och Blair steg fram från träden och tätt efter dom kom en liten flicka som såg ut att vara runt fjorton år när hon förvandlades .
- Jacob , vad gör vi nu ? frågade jag och Dhani kastade sig på Jake och den lilla tjejen stod bara där medan Blair gick elegant mot mig och Quil och vi båda kände ett slag i revbenen och Quil föll till marken och blev människa och även fast han försökte bli varg igen kunde han inte . - Hon tar ifrån ens förmåga ! Skrek Seth och jag och Jake ryckte till av att höra Seth igen . - Jake strunta i Dhani Embry kommer snart att bli människa också ! Vädjade han och vi såg Edward genom hans tankar .
- Dom mår alla bra ! Vi kommer snart och hjälper er . Hörde vi Sam sedan säga .
- Dom försöker bara hjälpa . - Hmm det märks att du har präglats på en Cullen , Du skulle aldrig vara så tolerant annars . Jacob morrade och började springa mot mig . - Förlåt Jake , jag är bara lite ...orolig ..
- Jag förstår det ...Men Den kaxiga vampyr tjejen är på väg mot dig nu jag och Quil kommer för att hjälpa dig ..Hon är inte ensam .
Jag morrade och vart mer vaksam . Vad hade parasiterna för talanger. Dom kunde ju ha vad som helst .
- Jag vet ... men det verkar som att den kaxiga kan kontrollera vatten ...
Jag fnös av irritation . Varför kunde det inte vara en myt ?
Jag skulle snart se Jake och Quil och skulle nog om bara några sekunder se blodsugarna . Och så rätt jag hade . Efter den tanken såg jag en av dom , tjejen med det blodrödahåret och en annan med snövitt hår .
Den med vitthår sprang rakt in i mig och taklade in mig i ett träd så att trädet knäcktes på mitten.
Hon morrade och slog mig rakt på skulderbladet så att det knackade. Jag gnällde till och slog bort henne och slet bort hennes högra arm och ett öron bedövamde skri kom från henne när hon kännde smärtan - Snyggt Embry . Quil som hjälpte Jake med Cara .
Jag slängde mig på henne igen och fick ett slag i magen , men det kändes inte lika som slaget på skulderbladet. Men jag jämrade mig lite . Blodsugaren förlorade snart ännu en arm . Men jag märkte att denna inte kunde slåss lika bra som den Jacob och Quils . Dom hade det betydligt svårare. Men jag förlorade kontrollen när jag såg Jacob ligga på marken och vrida på sig . Han skällde och morrade ilsket - Quil , Hugg henne nånstans . Beodrade han med rätt svagröst . Quil hoppar på Cara bakifrån och sliter nacken av henne och Jacob reser sig snabbt upp och hjälper honom . - Vi måste hjälpa Cullens , vem vet vad Riven har planerat. Morrade Quil och började springa åt samma håll dom kom . - Du med Embry . mummlade Jacob och buffade mig i sidan . - Kommer . svarade jag och började springa .
Vi kände många fler dofter , alla samma söta , isande doft. - Dom är fler . Morrade Quil och väntade på att vi skulle komma ikapp . - Skynda er . Gnällde Seth och Leah samtidigt. Vi alla vackalde till när vi kände Jareds smärta genom hans tankar . Genom Seth tankar såg vi hur Emmett slogs mot en som var lika stor som honom , men verkade mycket starkare . - Det är nåt som inte stämmer ? mummlade Sam
- Wow dom har verkligen ansträngt sig . morrade Leah
- Vad menar hon ? . frågade Paul förbryllat . Leah fnös - Fattar ni inte ? Dom har studerat oss för att kunnde efterkilna oss eller är motsattsen , Emmett till exempel han slåss mot en som är stark , Jasper mot en som kan styra det han vill göra . Edward mot en som kan se precis det han ska göra . Jag mot en som är världigt smidig . Sam du slåss mot nån som är världigt kunnig och ledare nämligen Riven .. Förklarade Leah innan hennes plötsligt vreds och hon log på marken utan att kunna röra sig . - Vad händer Leah ? frågade Jake .
Men hennes tankar försvann . - Ser nån henne ? Frågade Sam upprört . det var först då Quil jag och Jake upptäckte att alla slogs en och en Leah var på ett ställe , Sam på ett och Paul på ett . För att sära på oss.
- LEAH ! Ylade Seth och gnällde .
- Gö inget Seth , dom kanske vill att du ska leta efter henne. Befallde Sam .
- Jag tillhör Jacobs flock inte din Sam . Morrade Seth och väntade på mitt svar .
- Gö som Sam säger ! Svarade jag . Vi var snart där nu . Men plötsligt försvann Jareds tankar också .
- Vad fan händer ! Ylade Paul . - Dör dom ? Han röst var lika ängslig som vi alla kände oss.
Sen försvann Paul också . Sams tankar var uttryckslösa , tomma. lixom alla andras . Vad händer egentligen . Vi sprang fortfarande vi hade sprungit för långt .
- Om Leah hade rätt så väntar det tre stycken på oss snart.. Mummlade Jake i tankarna
Quil nickade instämande . Det var något som var både possitivt och negativt att ens känslor inte var lika när man var varg .
Vi stod nu i gläntan och det var alldeles tyst . Inge fåglar eller andra djur . Men snart hörde vi hjärtslag och snart kom Mia fram bakom träden och var förkrossad . Hennes ögon var röda av tårarna och hennes annars blanka hår såg världigt slitet ut . " Jake , Quil Embry . Andades hon innan hon föll och Jake sprang mot henne för att ta emot henne . Quil och Jag drog efter andan när vi såg henne blodiga rygg .
" Ni måste fly ! Allt var en fälla . Han iaktog er . " Viskade hon " Dhani iaktog er för att berätta för Riven " Skrek hon innan hennes tårar började falla .
" Det är en , en som gör att ni inte kan vara vargar som är med er . Med henne inärheten kan vi inte använda våra talanger ! " förklarade hon . " Därför kan ni inte nå dom andra" Och när hon sa det upptäckte vi att alla var borta , Seth , Jared Collin , Brady , precis alla var borta nu bara vi tre .
" Inte ens Edward " mummlade hon. Jake gnällde till " Jag vet inte hur det är med Bella dom splittrade oss .. " förklarade hon och hennes hjärtslag vart svagare och oregelbundna . " Stackars liten " Skockade en ljuvröst och luften vart söt och isig. En morrning steg ut våra strupar när Dhani och Blair steg fram från träden och tätt efter dom kom en liten flicka som såg ut att vara runt fjorton år när hon förvandlades .
- Jacob , vad gör vi nu ? frågade jag och Dhani kastade sig på Jake och den lilla tjejen stod bara där medan Blair gick elegant mot mig och Quil och vi båda kände ett slag i revbenen och Quil föll till marken och blev människa och även fast han försökte bli varg igen kunde han inte . - Hon tar ifrån ens förmåga ! Skrek Seth och jag och Jake ryckte till av att höra Seth igen . - Jake strunta i Dhani Embry kommer snart att bli människa också ! Vädjade han och vi såg Edward genom hans tankar .
- Dom mår alla bra ! Vi kommer snart och hjälper er . Hörde vi Sam sedan säga .
Cold-Dreams Kapitel 18
Jag fröss mot det våta gräset , Jag kände att mina kläder var blötta och jag kände regnet i ansiktet. Men allt jag såg var dom röda ögonen och de vackra ansikterna som fick en att hata sig själv. Cara som verkade så hjärtlös Comec som bara ville få det här gjort och Blair som verkade må dåligt över det här. Innan tystnaden hade jag hört ett knäckande , rivande ljud samt en massa morrningar . Jag hade vart så rädd. Jag såg fortfarande bara deras ansikten men jag kände inte det våta gräset längre utan en nåt riktigt varmt som brände genom alla mina kläder. " Carro , Gumman hör du mig . Snälla säg att du hör mig !" vädjade en desperat röst . Jag hörde att jag gnällde till men visste inte om Embry hörde .
" Ta hem henne och stanna hos henne ..Vi meddelar dig när det ....är över " Hörde jag Carlise mummlade till Embry men inte speicellt bra. " Okej "
Jag kände nu Embrys smidiga rörelser när sprang . Hans andning var lika regelbunden . Jag pressade upp ögonlocken för att se på honom . Han mötte snabbt min blick " Carro ! Mår du bra ? Har du ont ?Jag är så så ledsen allt är mitt fel jag borde inte.. Förlåter du mig ? " Vädjade han och saktade farten .
" På fråga ett svarar jag ja och på två bara i huvudet, och tre självklart " Jag log mot honom men gnällde till när jag kände hur den dunckade smärtan blev värre .
" Vill du sätta dig ? "
" Ja tack " pressade jag fram . Embry stannade och satte mig på en slät sten . Jag satte mig men kände inte förren jag vickade back länges att jag inte hade nån balans alls. Jag blundade av ren reflex och när jag kände Embrys varma armar i ryggen öppnade jag ögonen igen och jag hajade till . Embrys ansikte var mycket närmare än jag hade väntat mig att det skulle vara och jag han bara ta ett andetag innan jag kände Embrys läppar mot mina , Jag kunde aldrig minas att Embry nånsin kysst mig på det här visset förut , han hade armen fortfarande om min rygg och pressade mig hårt mot honom så att min kropp fromades efter hans . Hans läppar var lika ivriga som hans blick och varje kyss vart bara ivrigare men jag var självklart tvungen att förstöra allt eftersom min luft höll på att ta slut.
" Opps " viskade jag andfått. Han såg på mig , på samma sett som alltid . Som en blind man som sett solen första gången eller nåt sånt . Jag rodnade djupt och kollade ner i marken mendans våra händer flätades samman. När jag kollade upp mot Embry och hajde till ännu en gång. Hans ansikte var spänt och vaksamt och jag kände hur hans händer skakade . " Vi ska nog skynda oss hem till dig , Alice och Esme är nog där nu " mummlade han
Jag kollade misstänksamt på honom . " Eh , Va ? "
" Esme och Alice ska ta dig nånstans ... Ifall om dom smiter undan . " Han skrattade bistert . " Inte för att jag tror att det möjligt med tanke på att dom är tre och vi är båda flockarna och hela familjens Cullens , Det kommer bli en lek men ... Sam , jag och Esme är lite ...överbeskyddande ...Sam tror jag för att han lever sig in om det skulle hända Emely nåt... Men i allafall . Dom kommer ringa sen om vart du är sen kommer jag och hämtar sig " Han log , men inte speciellt övertygande . Eftersom jag litade lika mycket på min röst som det han sa om att det skulle bli lätt så kunde jag bara nicka till svar . Under det här lilla samtalet hade han redan lyft upp mig och börjat springa vilket jag knappt märkte efter som huvudvärken gjorde mig väldigt ouppmärksam .
" Du behöver vila , och ta några värktabletter .. " Muttrade han och saktade farten och stannade . Jag trodde att hans ansikte skulle bli lugnare nu när vi såg Esme och Alice men tvärt om ...Hans ansikte vart ännu mer spänt . ¨
" Ring när ... " Vädjade Alice och gjorde en gest .. " Du måste nog skynda dig Embry " Viskade hon . Embry ställde mig snabbt men försikigt på marken . " Jag måste skynda mig . " mummlade han och vände sig om och sprang tillbaka . " Carro , Hur är det ? " Frågade Esme och torkade en tår från min kind .
" Bara bra lite ont i huvudet bara " viskade jag och log prövande " Nå vart ska vi ? " frågade jag och försökte låta nonchalant. Esme tittade ängsligt på mig innan hon svarade " Vi ska ta dig hem till oss först , Sen får vi se "
Jag nickade . Alice lyfta enkelt upp mig " Vänta " Utbrast jag innan Alice började springa " Vad vännen ? " frågade Esme . " Jag har en fråga , Embry sa att ni skulle möta oss hemma hos mig.. men så möts vi här ?" Frågade jag
" Vi vart oroliga när det tog så lång tid innan ni kom så vi mötte er istället " svarade Alice men av nån anliedning trodde jag henne inte .
Vi sprang snabbt genom skogen så snabbt att jag inte såg träden .
Vi var snart framme vid Cullens hus ..
" Du kanske ska vila lite innan vi ger oss av , Men somna inte " Uppmanade Alice . Jag nickade och lagde mig på deras soffa . Alice kom snart med en huvuvärkstablett . " En fråga bara ..Hur kommer det sig att ni har värktabletter ? " Frågade jag och hoppades att dom inte skulle känna sig illa till mods .
Men dom skrattade " Nessie och Jacob kan få huvudvärk , och Esme tja hon vill ju alla väl" Förklarade Alice och log mot Esme . Jag nickade bara till svar eftersom huvudvärken hade blivit smått värre nu .
" Ta hem henne och stanna hos henne ..Vi meddelar dig när det ....är över " Hörde jag Carlise mummlade till Embry men inte speicellt bra. " Okej "
Jag kände nu Embrys smidiga rörelser när sprang . Hans andning var lika regelbunden . Jag pressade upp ögonlocken för att se på honom . Han mötte snabbt min blick " Carro ! Mår du bra ? Har du ont ?Jag är så så ledsen allt är mitt fel jag borde inte.. Förlåter du mig ? " Vädjade han och saktade farten .
" På fråga ett svarar jag ja och på två bara i huvudet, och tre självklart " Jag log mot honom men gnällde till när jag kände hur den dunckade smärtan blev värre .
" Vill du sätta dig ? "
" Ja tack " pressade jag fram . Embry stannade och satte mig på en slät sten . Jag satte mig men kände inte förren jag vickade back länges att jag inte hade nån balans alls. Jag blundade av ren reflex och när jag kände Embrys varma armar i ryggen öppnade jag ögonen igen och jag hajade till . Embrys ansikte var mycket närmare än jag hade väntat mig att det skulle vara och jag han bara ta ett andetag innan jag kände Embrys läppar mot mina , Jag kunde aldrig minas att Embry nånsin kysst mig på det här visset förut , han hade armen fortfarande om min rygg och pressade mig hårt mot honom så att min kropp fromades efter hans . Hans läppar var lika ivriga som hans blick och varje kyss vart bara ivrigare men jag var självklart tvungen att förstöra allt eftersom min luft höll på att ta slut.
" Opps " viskade jag andfått. Han såg på mig , på samma sett som alltid . Som en blind man som sett solen första gången eller nåt sånt . Jag rodnade djupt och kollade ner i marken mendans våra händer flätades samman. När jag kollade upp mot Embry och hajde till ännu en gång. Hans ansikte var spänt och vaksamt och jag kände hur hans händer skakade . " Vi ska nog skynda oss hem till dig , Alice och Esme är nog där nu " mummlade han
Jag kollade misstänksamt på honom . " Eh , Va ? "
" Esme och Alice ska ta dig nånstans ... Ifall om dom smiter undan . " Han skrattade bistert . " Inte för att jag tror att det möjligt med tanke på att dom är tre och vi är båda flockarna och hela familjens Cullens , Det kommer bli en lek men ... Sam , jag och Esme är lite ...överbeskyddande ...Sam tror jag för att han lever sig in om det skulle hända Emely nåt... Men i allafall . Dom kommer ringa sen om vart du är sen kommer jag och hämtar sig " Han log , men inte speciellt övertygande . Eftersom jag litade lika mycket på min röst som det han sa om att det skulle bli lätt så kunde jag bara nicka till svar . Under det här lilla samtalet hade han redan lyft upp mig och börjat springa vilket jag knappt märkte efter som huvudvärken gjorde mig väldigt ouppmärksam .
" Du behöver vila , och ta några värktabletter .. " Muttrade han och saktade farten och stannade . Jag trodde att hans ansikte skulle bli lugnare nu när vi såg Esme och Alice men tvärt om ...Hans ansikte vart ännu mer spänt . ¨
" Ring när ... " Vädjade Alice och gjorde en gest .. " Du måste nog skynda dig Embry " Viskade hon . Embry ställde mig snabbt men försikigt på marken . " Jag måste skynda mig . " mummlade han och vände sig om och sprang tillbaka . " Carro , Hur är det ? " Frågade Esme och torkade en tår från min kind .
" Bara bra lite ont i huvudet bara " viskade jag och log prövande " Nå vart ska vi ? " frågade jag och försökte låta nonchalant. Esme tittade ängsligt på mig innan hon svarade " Vi ska ta dig hem till oss först , Sen får vi se "
Jag nickade . Alice lyfta enkelt upp mig " Vänta " Utbrast jag innan Alice började springa " Vad vännen ? " frågade Esme . " Jag har en fråga , Embry sa att ni skulle möta oss hemma hos mig.. men så möts vi här ?" Frågade jag
" Vi vart oroliga när det tog så lång tid innan ni kom så vi mötte er istället " svarade Alice men av nån anliedning trodde jag henne inte .
Vi sprang snabbt genom skogen så snabbt att jag inte såg träden .
Vi var snart framme vid Cullens hus ..
" Du kanske ska vila lite innan vi ger oss av , Men somna inte " Uppmanade Alice . Jag nickade och lagde mig på deras soffa . Alice kom snart med en huvuvärkstablett . " En fråga bara ..Hur kommer det sig att ni har värktabletter ? " Frågade jag och hoppades att dom inte skulle känna sig illa till mods .
Men dom skrattade " Nessie och Jacob kan få huvudvärk , och Esme tja hon vill ju alla väl" Förklarade Alice och log mot Esme . Jag nickade bara till svar eftersom huvudvärken hade blivit smått värre nu .
Cold-Dreams Kapitel 17
" Jag fattar inte ! " utbrast jag när jag satt med matte läxan och Embry satt och skrockade på andra sidan bordet. Jag blängde på ilsket på honom . " Vad nu ?" fräste jag och funderade på om jag skulle kasta pennan på honom , Han skulle ju ända hinna fånga den så.
Han flinade " Jag har aldrig sett dig så här upprörd över ett litet papper " Svarade han och bet sig i läppen för att inte skratta .
" Bara för att du är så jävla smart " morrade jag till honom , Han skakade bara roat på huvudet och satte sig bredvid mig . " Vet du hur du ska tänka ? " frågade han lugnt " NEJ " Jag betonade ordet tydligt.
" Kan du ränka ut vanlig divition ? " frågade han fortfarande lugnt ...Han suckade inte ens över min tjurskallighet.
" Typ" muttrade jag . " Men jag fattar inte vad 6x ska vara där för ? " snäste jag .
" Vill du ta en paus ? " frågade han och log " äntligen ! Äntligen frågar du !" snäste jag och gick raka vägen mot hallen " Måste vi gå ut ? " frågade han och lagde armarna om min midja . " Jag behöver luft " svarade jag och lirkade mig ur hans grep och drog på mig jackan . " Han drog tillbaka gardinerna så att man såg ut genom fönstret " Vill du verkligen gå ut ? " frågade han och det ryckte i hans mun gipor. " Nej , inte nu längre " muttrade jag och tog av mig kläderna och gick till tvrummet och satte på den .
Jag satte mig i soffan och lutade mig mot Embry som lagde armen om mig . Det var nån komedi av nåt slag som för en gångs skull var rolig .
Men sedan stelnade Embry till .
" Vad är det ? " frågade jag och grep tag om hans hand eftersom jag egentligen visste vad det handlade om . Jake eller Sam ropade på honom.
Han kollade menande på mig . " Snäääälla, Gå inte ? " gnällade jag och hoppades att det räckte . Fel .
" Det kan vara vikitgt " insiterade han och höll på att resa sig upp men jag knuffade ner honom igen .
" Snälla , snälla , snälla ? " vädjade jag " snälla gå inte ? " tillade jag när jag såg hur Embrys ögon vart osäkra .
Jag skött fram underläppen och gjorde så att den darra . " Oj valpminen , den var ny " skrattade han och grimaserade tveksamt . Jag snörpte på munnen och kysste honom mjukt på läpparna och han kysste mig automatiskt tillbaka . Jag flätade in mina fingrar i hans hår och drog ner honom i soffan . Han stellnade till igen . " Jake kommer nog snart hit och hämtar mig " muttrade han besviket , innan han kysste mig igen. Lite ivrigare än innan . Precis som mig flätade han i fingrarna i mitt hår och drog mig bakåti soffan . Men Embry hade rätt ... Embry hade precis fått av sig t-shirten innan han stelna till igen " Vad ? Frågade jag oskyldigt . Han suckade besviket och släppte taget om min midja för att kunna ta på sig tröjan igen. " Dom är snart här så ... Dom har fått upp ett nytt spår på Riven och tja , du förstår att han är rätt viktig att stoppa . " Muttrade han och drog bort en hår slinga från mitt ansikte .
Jag nickade och snörpte på munnen när han gav mig en snabb puss i pannan innan han gick mot ut ur rummet .
Jag släppade sorgset på fötterna mot samma håll som han .
" Jag är tillbaka innan du vet ordet av " Sa han innan han lämnade huset.
Jag satte mig vid tv:n igen och byte kanal när telefonen ringde .
" Hallå? " Svarade jag automatiskt. " Hej , Det är Milly " viskade Milly och man hörde att hon var trött .
Embry , jag , Mia och Jacob hade vart där för en vecka sen och tittat till henne . Det var världigt läskigt att se hur blek hon var och ...Hur rädd hon var . Men nu visste hon allt . Allt om vad Mia var, Cullens och Embry var också . Riven hade avslöjat allt för Milly.
" Milly !" Jublade jag " Hur mår du ?" Frågade jag ängsligt
" jodå , Jag får troligen åka hem i övermorgon eller i morogn kväll , Vi får se " kvävde hon fram .
" Vill du att jag kommer med något ? " frågade jag .. Jag hade ju ändå inget att göra och Mia hade skött allting så jag hade inte ena haft chansen att hjälpa henne .
" Tja, det var faktiskt därför jag ringde . " Mummlade hon skamset. " Skulle du vilja komma med senaste nummret av "seventeen" ? Frågade hon och hostade .
" Självklart ! " Utbrast jag . " Nåt mer ? "
" Nej bara tidningen , kan du kommer med den nu ? "
" Ja , jag har ändå inget att göra vännen , jag är där om .... max en halvtimme " insisterade jag
" okej , ses snart ! " Sa hon och det lät som att hon log. Jag hoppade ur soffan och stängde av tv:n tog plånboken i farten och satte på mig samma jacka och skor som jag tänkte ha förut . Jag kände snabbt i fickorna efter bilnyckeln och låste dörren och hoppade in i bilen . Det regnade fortfarande .
Jag körde till butiken och gick in . När jag hörde .
" Jag vet inte vad jag ska göra Sue , Embry är helt omöjlig . " Mummlade en välbekant röst bakom hyllan och jag kikade mellan några konservburkar.
" Det ordnar sig ska du se , Embry har det nog lite svårt jus nu . " tröstade Sue , Leahs och Seths mamma .
" Jag hoppas det . Jag blir bara så ...orolig . Och jag skriker på honom och han bara sitter där . Jag vet inte vad han håller på med på nätterna . " Den här gången hörde jag att det var Embyrs mamma Jasmin som pratade .
Jag gick vidare och tog en tidningen och gick till kassan och betalade .
Resan till Forks gick snabbt , Mest för att jag satt i andra tankar tror jag . Embry borde berätta ! Hans mamma kommer få magsår annars .
Milly sken upp när jag kom genom dörren på sjukhuset . " Hejsan Carro !" Jubblade hon hest .
" Hejsan " Svarade jag glatt " Det senaste nummret av "seventeen " leverat . "
" Vart är Embry ? " frågade Milly. Jag suckade och hann inte svara . " Han ...spårar efter Riven ? " Frågade hon
Jag nickade bara.
Vi satt tysta i några minuter . Det ända som hördes var doppet till Milly , klockan som tickade och våra egna andetag.
" Tror du att dom får fast honom ? " frågade hon plötsligt . Jag log bistert " Nej , jag tror inte , jag vet Mill. " Den här gången log jag mer interligt.
Hon nickade men verkade inte helt övertygad. Jag var inte där i mer än en halv timme eftersom hon var tvungen att vila . På vägen hem hade jag en märklig känsla av att nån iaktog mig och jag bet mig i läppen av rädlsa .
Jag skrek till när mobilen började ringa i väskan och körde in i på väggkanten för att svara .
Embry stod det på displayen
" Hej Embry " svarade jag lyckligt " Carro , var fan är du !" skrek han ilsket .
" Eh , mellan Forks och La ...
" Står du still ? " Frågade han innan jag ens hann avsluta meningen " Ja " svarade jag snabbt .
" Gö ingenting , precis ingenting ." Sen hörde jag en annan röst . " Carro det är Edward Cullen . Har du rutorna nervevade ? " frågade han snabbt . " Ja " kontrade jag
" Veva upp dom , stänga av fläckten , bilen allt ! Embry , jag, Emmet , Jasper och Quil är snart där " Sen försavnn han och allt jag hörde var ett tuttade gjord av att linjen var bryten . Jag gjorde snabbt som dom sa ,
" Veva upp och stäng av snabbt , veva upp och stäng av sna" mummlade jag för mih själv medans jag snabbt utförde dessa handlingar . Men nu förstod varför . Tre meter ifrån mig stod han , Lång , vit som snö , lika rött hår som ögonen . Han hade En svart t-shirt med en jeans jacka över och ett par avklippa jeans och inga skor. Jag frös till is och gled med handen mot mobilen . Men baar några sekunder senare höll han i min hand .
" Försiktigt nu lilla du , vi vill väl inte blanda in dom rikigt än eller hur . " Viskade han i mitt öra.
Jag fick gåshud , dels för att jag var rädd sen var han is kall , kallare än Cullens .
" Jag har visst hittat en till av dom svaga länkarna i Mias kedja . " skockade han . Och lyfte hur mig i bilen . Jag var för rädd för att streta imot , inte för att det skulle gjort nån skillnad .
Hade jag nån gång känt mig hjälplös så var det inget jämnfört med det här .
" Usch jag ´hatar att vara ohövlig men jag har inte presenterat mig jag vet ju att du heter Carolina så vi behöver inte gå in på det men jag då . " Han skakade på huvudet och spelade skamsen " Mitt namn miss Lair är Comec jag är från sydamerika , Och är Rivens bäste vän och ... Boder till Wrac . " Hans röst skar sig lite när han sa sin brors namn . Nu förstod jag , Han ville hämnas, Mia sa att hämnd var når vampyrer hade svårt att motså lusten att hämnas eller når sånt .
Han log elakt. " Vi tänkte pröva med en kompromis med dina vänner . " spann han ." Vi ska möta mina systrar i en glänta . Men vi måse skynda oss min kära , ditt kramis djur och hans vampyr polare är nog här snart . "
Vad skulle jag göra ? Säga emot . Hah ! Han skulle bara skratta . Jag var bara en ynklig människa just nu . Inget värt att ha . Så lätt att döda . Han iaktiog mig ett par sekunder innan han grep tag om om min midja och slängde mig över axeln och sprang. Det sved i ögonen och jag var rädd . Jag kunde inte skrika , inte blinka ,ingenting .
Efter några sekunder saktade han farten och stod plötsligt stilla . Han släppte ner mig på marken eller rättare sagt slängde ner mig på marken . Framför mig stod två otroligt vackra flickor , vampyrer såklart . Vackrare än Esme , Mia , Bella och Alice . Till och med Rosalie . Dom var nästan identiska i utseendet .
" Du fick henne " Log den ena . Comec fnös " Tack för förtroendet Cara" Snäste han och tryckte ner mig mot en sten och grep tag om min hals . Jag betraktade Cara nogrant . Hennes hår var i samma färg som Comec . Blodrött fast med lite mer liv i och var uppsatt i en högtoffs . Hennes läppar var körsbärs röda , och ögonen precis som som håret blodröda . Hon hade även ett par tajta ljusblå jeans med långt svart linne och höga svarta heels . Hon blängde tillbaka på mig och gav ifrån sig ett lätte om lät som när en katt väste och jag ryckte självklart till. Comec höll för min mun för att jag inte skulle skrika . Jag antog att den andra kvinnan var Blair . Hon hade lite lilarött hår som var utsläppt och hängde över axlarna . Hon hade svarta ögon till skillnad från dom andra två.
Comec tog inte bort sin hand från min mun utan försatte ha den där och jag fick ingen luft
Allt jag hann se var att Cara och Blair log och hur dom förvantans fullt vände blicken mot skogen .Blair kastade av sig sin vita kappa och slängde på det våta gräset innan jag svimmade.
Han flinade " Jag har aldrig sett dig så här upprörd över ett litet papper " Svarade han och bet sig i läppen för att inte skratta .
" Bara för att du är så jävla smart " morrade jag till honom , Han skakade bara roat på huvudet och satte sig bredvid mig . " Vet du hur du ska tänka ? " frågade han lugnt " NEJ " Jag betonade ordet tydligt.
" Kan du ränka ut vanlig divition ? " frågade han fortfarande lugnt ...Han suckade inte ens över min tjurskallighet.
" Typ" muttrade jag . " Men jag fattar inte vad 6x ska vara där för ? " snäste jag .
" Vill du ta en paus ? " frågade han och log " äntligen ! Äntligen frågar du !" snäste jag och gick raka vägen mot hallen " Måste vi gå ut ? " frågade han och lagde armarna om min midja . " Jag behöver luft " svarade jag och lirkade mig ur hans grep och drog på mig jackan . " Han drog tillbaka gardinerna så att man såg ut genom fönstret " Vill du verkligen gå ut ? " frågade han och det ryckte i hans mun gipor. " Nej , inte nu längre " muttrade jag och tog av mig kläderna och gick till tvrummet och satte på den .
Jag satte mig i soffan och lutade mig mot Embry som lagde armen om mig . Det var nån komedi av nåt slag som för en gångs skull var rolig .
Men sedan stelnade Embry till .
" Vad är det ? " frågade jag och grep tag om hans hand eftersom jag egentligen visste vad det handlade om . Jake eller Sam ropade på honom.
Han kollade menande på mig . " Snäääälla, Gå inte ? " gnällade jag och hoppades att det räckte . Fel .
" Det kan vara vikitgt " insiterade han och höll på att resa sig upp men jag knuffade ner honom igen .
" Snälla , snälla , snälla ? " vädjade jag " snälla gå inte ? " tillade jag när jag såg hur Embrys ögon vart osäkra .
Jag skött fram underläppen och gjorde så att den darra . " Oj valpminen , den var ny " skrattade han och grimaserade tveksamt . Jag snörpte på munnen och kysste honom mjukt på läpparna och han kysste mig automatiskt tillbaka . Jag flätade in mina fingrar i hans hår och drog ner honom i soffan . Han stellnade till igen . " Jake kommer nog snart hit och hämtar mig " muttrade han besviket , innan han kysste mig igen. Lite ivrigare än innan . Precis som mig flätade han i fingrarna i mitt hår och drog mig bakåti soffan . Men Embry hade rätt ... Embry hade precis fått av sig t-shirten innan han stelna till igen " Vad ? Frågade jag oskyldigt . Han suckade besviket och släppte taget om min midja för att kunna ta på sig tröjan igen. " Dom är snart här så ... Dom har fått upp ett nytt spår på Riven och tja , du förstår att han är rätt viktig att stoppa . " Muttrade han och drog bort en hår slinga från mitt ansikte .
Jag nickade och snörpte på munnen när han gav mig en snabb puss i pannan innan han gick mot ut ur rummet .
Jag släppade sorgset på fötterna mot samma håll som han .
" Jag är tillbaka innan du vet ordet av " Sa han innan han lämnade huset.
Jag satte mig vid tv:n igen och byte kanal när telefonen ringde .
" Hallå? " Svarade jag automatiskt. " Hej , Det är Milly " viskade Milly och man hörde att hon var trött .
Embry , jag , Mia och Jacob hade vart där för en vecka sen och tittat till henne . Det var världigt läskigt att se hur blek hon var och ...Hur rädd hon var . Men nu visste hon allt . Allt om vad Mia var, Cullens och Embry var också . Riven hade avslöjat allt för Milly.
" Milly !" Jublade jag " Hur mår du ?" Frågade jag ängsligt
" jodå , Jag får troligen åka hem i övermorgon eller i morogn kväll , Vi får se " kvävde hon fram .
" Vill du att jag kommer med något ? " frågade jag .. Jag hade ju ändå inget att göra och Mia hade skött allting så jag hade inte ena haft chansen att hjälpa henne .
" Tja, det var faktiskt därför jag ringde . " Mummlade hon skamset. " Skulle du vilja komma med senaste nummret av "seventeen" ? Frågade hon och hostade .
" Självklart ! " Utbrast jag . " Nåt mer ? "
" Nej bara tidningen , kan du kommer med den nu ? "
" Ja , jag har ändå inget att göra vännen , jag är där om .... max en halvtimme " insisterade jag
" okej , ses snart ! " Sa hon och det lät som att hon log. Jag hoppade ur soffan och stängde av tv:n tog plånboken i farten och satte på mig samma jacka och skor som jag tänkte ha förut . Jag kände snabbt i fickorna efter bilnyckeln och låste dörren och hoppade in i bilen . Det regnade fortfarande .
Jag körde till butiken och gick in . När jag hörde .
" Jag vet inte vad jag ska göra Sue , Embry är helt omöjlig . " Mummlade en välbekant röst bakom hyllan och jag kikade mellan några konservburkar.
" Det ordnar sig ska du se , Embry har det nog lite svårt jus nu . " tröstade Sue , Leahs och Seths mamma .
" Jag hoppas det . Jag blir bara så ...orolig . Och jag skriker på honom och han bara sitter där . Jag vet inte vad han håller på med på nätterna . " Den här gången hörde jag att det var Embyrs mamma Jasmin som pratade .
Jag gick vidare och tog en tidningen och gick till kassan och betalade .
Resan till Forks gick snabbt , Mest för att jag satt i andra tankar tror jag . Embry borde berätta ! Hans mamma kommer få magsår annars .
Milly sken upp när jag kom genom dörren på sjukhuset . " Hejsan Carro !" Jubblade hon hest .
" Hejsan " Svarade jag glatt " Det senaste nummret av "seventeen " leverat . "
" Vart är Embry ? " frågade Milly. Jag suckade och hann inte svara . " Han ...spårar efter Riven ? " Frågade hon
Jag nickade bara.
Vi satt tysta i några minuter . Det ända som hördes var doppet till Milly , klockan som tickade och våra egna andetag.
" Tror du att dom får fast honom ? " frågade hon plötsligt . Jag log bistert " Nej , jag tror inte , jag vet Mill. " Den här gången log jag mer interligt.
Hon nickade men verkade inte helt övertygad. Jag var inte där i mer än en halv timme eftersom hon var tvungen att vila . På vägen hem hade jag en märklig känsla av att nån iaktog mig och jag bet mig i läppen av rädlsa .
Jag skrek till när mobilen började ringa i väskan och körde in i på väggkanten för att svara .
Embry stod det på displayen
" Hej Embry " svarade jag lyckligt " Carro , var fan är du !" skrek han ilsket .
" Eh , mellan Forks och La ...
" Står du still ? " Frågade han innan jag ens hann avsluta meningen " Ja " svarade jag snabbt .
" Gö ingenting , precis ingenting ." Sen hörde jag en annan röst . " Carro det är Edward Cullen . Har du rutorna nervevade ? " frågade han snabbt . " Ja " kontrade jag
" Veva upp dom , stänga av fläckten , bilen allt ! Embry , jag, Emmet , Jasper och Quil är snart där " Sen försavnn han och allt jag hörde var ett tuttade gjord av att linjen var bryten . Jag gjorde snabbt som dom sa ,
" Veva upp och stäng av snabbt , veva upp och stäng av sna" mummlade jag för mih själv medans jag snabbt utförde dessa handlingar . Men nu förstod varför . Tre meter ifrån mig stod han , Lång , vit som snö , lika rött hår som ögonen . Han hade En svart t-shirt med en jeans jacka över och ett par avklippa jeans och inga skor. Jag frös till is och gled med handen mot mobilen . Men baar några sekunder senare höll han i min hand .
" Försiktigt nu lilla du , vi vill väl inte blanda in dom rikigt än eller hur . " Viskade han i mitt öra.
Jag fick gåshud , dels för att jag var rädd sen var han is kall , kallare än Cullens .
" Jag har visst hittat en till av dom svaga länkarna i Mias kedja . " skockade han . Och lyfte hur mig i bilen . Jag var för rädd för att streta imot , inte för att det skulle gjort nån skillnad .
Hade jag nån gång känt mig hjälplös så var det inget jämnfört med det här .
" Usch jag ´hatar att vara ohövlig men jag har inte presenterat mig jag vet ju att du heter Carolina så vi behöver inte gå in på det men jag då . " Han skakade på huvudet och spelade skamsen " Mitt namn miss Lair är Comec jag är från sydamerika , Och är Rivens bäste vän och ... Boder till Wrac . " Hans röst skar sig lite när han sa sin brors namn . Nu förstod jag , Han ville hämnas, Mia sa att hämnd var når vampyrer hade svårt att motså lusten att hämnas eller når sånt .
Han log elakt. " Vi tänkte pröva med en kompromis med dina vänner . " spann han ." Vi ska möta mina systrar i en glänta . Men vi måse skynda oss min kära , ditt kramis djur och hans vampyr polare är nog här snart . "
Vad skulle jag göra ? Säga emot . Hah ! Han skulle bara skratta . Jag var bara en ynklig människa just nu . Inget värt att ha . Så lätt att döda . Han iaktiog mig ett par sekunder innan han grep tag om om min midja och slängde mig över axeln och sprang. Det sved i ögonen och jag var rädd . Jag kunde inte skrika , inte blinka ,ingenting .
Efter några sekunder saktade han farten och stod plötsligt stilla . Han släppte ner mig på marken eller rättare sagt slängde ner mig på marken . Framför mig stod två otroligt vackra flickor , vampyrer såklart . Vackrare än Esme , Mia , Bella och Alice . Till och med Rosalie . Dom var nästan identiska i utseendet .
" Du fick henne " Log den ena . Comec fnös " Tack för förtroendet Cara" Snäste han och tryckte ner mig mot en sten och grep tag om min hals . Jag betraktade Cara nogrant . Hennes hår var i samma färg som Comec . Blodrött fast med lite mer liv i och var uppsatt i en högtoffs . Hennes läppar var körsbärs röda , och ögonen precis som som håret blodröda . Hon hade även ett par tajta ljusblå jeans med långt svart linne och höga svarta heels . Hon blängde tillbaka på mig och gav ifrån sig ett lätte om lät som när en katt väste och jag ryckte självklart till. Comec höll för min mun för att jag inte skulle skrika . Jag antog att den andra kvinnan var Blair . Hon hade lite lilarött hår som var utsläppt och hängde över axlarna . Hon hade svarta ögon till skillnad från dom andra två.
Comec tog inte bort sin hand från min mun utan försatte ha den där och jag fick ingen luft
Allt jag hann se var att Cara och Blair log och hur dom förvantans fullt vände blicken mot skogen .Blair kastade av sig sin vita kappa och slängde på det våta gräset innan jag svimmade.
Cold-Dreams Kapitel 16
Jag mådde verkligen illa , Det här måste vara min sjukaste dröm nånsin. Jag var på havet i en 1500- tals båt eller skepp rättare sagt , men det fanns inget vatten bara is . Men ändå vart jag sjösjuk och nån ropade mitt namn . Jag tror att det var mitt namn iallafall . Jag kollade ut över det frusna havet men såg inget en stor stjärna bara och månskäran.
" Carro ?" Hörde jag igen " Jaaaa" ropade jag tillbaka till mörkret, Inget svar . Men när jag öppnade ögonen förstod jag varför jag hörde nån ropa och varför jag hade drömt att skeppet rört sig .
Embry höll mina axlar och ruskade lätt på mig för att jag skulle vakana och viskade mitt namn i mitt öra.
"Carro , gumman . Jag har bra nyheter !" kvittrade han när jag satte mig upp . " Vad?" Mummlade jag och var halftvaken bara. " Vi hittade Milly ! Hon är hemma nu eller hemma hon är på sjukhuset i Forks och Carlise undersöker henne just nu ! Hon lever Carro" Jubblade Embry lågt för att inte störa dom andra i huset . Men han pratade så snabbt att jag inte han uppfattaallt så allt jag fick fram var : " Va?" presade jag fram och letede med handen efter ljusknappen , Ljuset sved i ögonen men jag såg Embrys ansikte . Hans ansikte hade olika uttryck
samtidigt ena var lättnad , lycka med lite ängslighet i ansiktsdragen .
" Vi hittade Milly , Hon ligger inne på sjukhuset i Forks och hon lever " Sa han lugnt för att jag skulle uppfatta allt med tankte på att jag var så trött. Men jag såg plötsligt suddigt och kännde nåt blött i ansiktet.
Jag grät av lycka , Milly levde och jag skulle snart får träffa henne , för hoppningsvis .
Embry lagde sin varma hand på mina kinder och pressade läpparna mot mina , Han såg mig vaksamt i ögonen ..
" Jag ska nog gå nu " Viskade han och log bistert , Jag ryckte till . " Varför! " utbrast jag och Embry och jag kollade mot dörren och Embry lyssnade vaksamt innan han fortsatte " Tja , vi hittade inte blodsugaren så ..."
Vi satt tysta en stund " Och vi hittade ett färsk spår straxt utanför delstatsgränsen som liknar doften Milly hade när vi hittade henne så vi ska följa efter det. " Tillade han och reste sig upp . Jag suckade bersviket och följde honom till fönstret . Två stora vargar stod utanför och väntande på honom , Quil och Jakes gissade jag på i mörkret.
Men dom verkade inte lika lättade som Embry . Han vände sig om så han stod med ryggen mot mig .
Men då såg jag att han hade samma ansikts uttryck som Quil och Embry. " Hej då " Mummlade han och kysste snabbt min panna och stod där som ett frågetecken innan han hoppade ut och sprang in i skogen med dom två andra vargarna .
Jag stod och tänkte ett tag innan jag släppade fötterna mot skrivbordet och tog upp mobilen som låg på laddning och drog ur sladden . Jag gick ner i telefonboken tills jag hittade Mias nummer .
Hej, Du har kommit till Mia Thors mobil jag kan tyvär inte svara för tillfället men lämna gärna namn och nummer så ringer jag upp när jag kan , Hej då .
Jag snörpte besviket på munnen och vandrade zombie likt tillbaka och kröp ner undertäcket och somnade innan jag lagt huvudet på kudden och vacknade inte förren mamma kom in och väckte mig .
Jag hade börjat vänja mig vid att varken Mia , Milly eller Embry väntade på mig i skolan... Jag var nästan alltid ensam nu för tiden .
Och som av en renslump hade vi mitt värsta ämne första lektionen , naturvetenskap även kallat biologi.
Ms Cherr kom in och alla satte sig tysta för att lyssna .
Hon harklade sig " Proffesor Schmidt är sjuk men jag kommer vara här istället för honom och jag fick tag på en lista vad ni skulle göra idag opch vi ska plocka mossa och undersöka den och skriva i era block om dom ." Det var världigt tydligt att hon vara lika emot detta som vi elever . " Inget gnäll , Följ mig mina damer och herrar " Sa han bryskt och gjorde en gest mot dörren och vi gick ut .
" Håll er nära gruppen " Ropade hon så att alla skulle höra innan vi gick in i skogen med böckerna under armarna.
Vi gick i kanske femton minuter innan vi stannade mitt i skogen . " Här är vår utpunkts lägge alla kommer tillbaka hit när det har hittat all mossa som finns i boken ."
Alla suckade och gick mot norra delen av gläntan , Jag gick i nordöstlig riktning tillsammans med Patrisia Cabot som visslade glatt. Vi sa inte speciellt mycket innan vi hörde ett kraftigt brak som fick oss att skrika högt innan vi började fnissa och gick mot ljudet . Patrisia gick ungdefär femhundra meter förre mig .
Men hon stannde vid ett träd som låg över ett annat. " Jag tror att det var det här som föll " Sa hon förskräckt och peckade med ett darrande finger . Jag gick närmare för att studera trädet. Det hade gått av på ett onaturligt sett och jag drog med handen längst trädet medans Patrisia var så rädd att hon skakade tänder . "Jag hittade ett mörkgrått hårstrå . Jag studerade det som en idiot och kollade på trädet . Det här tjocka trädet kunde inte gett vika för ett vanligt djur...Men kanske ... En onaturligt stor slivergrå varg som var världigt kaxig ... Jag frös till is.
" C..Carro ?" stammade Patrisia när hon såg på mig med stora ögon . Jag vände mig om mot henne och tog tag i hennes arm " Vi måste här ifrån" skrek jag och fortsatte dra i hennes arm . " V..vad pratar du om Carro ..Vad händer? " viskade hon . Men jag hann inte svara innan Mia dök upp , hennes hår stod åt alla håll och hon stod huckad i försvarsställning . " Mia ? " Frågade Patrisia " Tyst" morrade hon ..Bokstavligt , Ett obehaglit morrade kom från hennes strupe och hon gjorde sig redo för ett språng " Mia, Vad händer " Viskade jag
" Tyst, rör er inte . " Väste hon innan Jasper Cullen dök upp vid hennes sida , Han rörde lätt vid Patrisisas axel innan hon somnade . " Coolt " Mummlade jag och Mia hyssade
" Vad gör ni här ? " Frågade Jasper medans han lagde Patrisia över ena axeln och tog ett past grepp om min arm . " Vi har lektion " svarade jag oskyldigt " Vi ska leta mossa " tillade jag . " Vad händer Jasper?" Frågade jag och spännde blicken i honom , det brukade funka på Stella . Men han skakade bara på huvudet . Mia ställde sig upp och rättade till sitt linne och suckade . " Han hittade mig ´" Viskade hon och bet i läppen " Vem ?" röt jag . Varför kunde hon inte bara berätta!
" Riven " Viskade hon innan hon sprang in i skogen igen "Mia"skrek jag efter henne och stapplade mig fram innan Jasper grep tag om min arm igen . " Hon är farlig just nu , Hon är arg . Du bör inte vara nära henne " När han sa det kände jag mig plötsligt lugn. " Snälla Jasper , jag måste prata med henne ! " Vädjade jag . " Nej , du måste tillbaka till skolan ! Och hitta på något så att Patrisia tror på dig ." Sa han innan han försvann in i skogen. Jag suckade irreterat . Jag stod stilla ett tag innan jag vände mig om och gick. Vilken timeing för just då vaknade Patrisia " Vad hände ?" frågade hon och kände vid tiningen " Du, snubblade på en sten och svimma , snacka om att jag vart rädd !" hasplade jag ur mig . " Men Mia ? " Fråagde hon " Mia ? ne hon är sjuk hurså? " muttrade jag och hjälpte henne upp. " Ne , jag måste väl ha drömt ! Mummlade hon och vi gick tillbaka . ¨
" Carolina ? Patrisia ?" Ropade en manns röst , Jag frös automatiskt till is innan vi såg att det var en polis .
"Flickor , Vad har ni vart ? Hela skolan har vart oroliga ? " Frågade han " Åh polischef Swan " Svarade jag " Vi gick vilse och Patrisia rammalde och slog i huvudet och svimma , jag vågade inte hämta hjälp eftersom hennes puls ändå var normal.." förklarade jag . Polischef Swan kollade misstänkamt .
" Jag vill prata med dig sen så jag får detaljer så jag kan prata med sjukvårdarna ´, Miss ?"
" Lair , Carolina Lair "
" Okej , " Mummlade han tankspritt och lyffte upp Patrisia i famnen och bärde henne ut ur skogen .
När vi kom ut stod halva skolan där och väntade, Man såg hur vissa hade bitit av sin naglar av nervositet , andra vad röda underögonen av tårar . Polisman Swan lagde Patrisia på en bår, innan han gick till ms Cherr för att förklara varför han ville prata med mig .
" Nå..Vad hände ute i skogen ? " Frågad han " Patrisia snubblade och slog i hvuvudet " Förklarade jag oskyldigt
" Nej , mår Bella bra ... Sams flock , Jakes flock är dom okej ? "
Jag tittade förbryllat på honom .." Vet..vet du om det här , som händer mellan varulvar och.." Han avbröt mig när jag skulle säga ordet som skulle bevisa vad Mia och Cullens var. " Jag får inte veta vad dom är , det skulle betyda livfara för min dotter Bella . "
" Åh , justde " muttrade jag . Han log ett bistert , torrt leende .
Sen förklarade jag allt , med Jasper... Mia och trädet .
" Okej , du hörde inget om att Bella eller Nessie är i fara ? " Frågade han och vart världigt spänd i kroppen .
" Polischef Swan , det är Mia som är i fara , Jag tror att Cullen försöker hjälpa henne och Embry ." Förklarade jag ängsligt .
" Okej , Det var det jag på ett ungefär ville höra " Han lagde handen på min axel i en tacksamhets gest. Jag nickade bara till svar .
" Justdet , träffar du Bella , Jake eller nån ..Be dom att Bella måste ringa mig..Jag blir världigt nervös " Han log ett faderligt leende
" Det tror jag att varje pappa skulle dom skulle vara i samma situation " muttrade jag och gick mot skolan .
Mamma hade hört på jobbet vad som hänt i skolan och var förtvivlad, pappa var bara lite orolig, men jag visste att hade mått lika dåligt som mamma eftersom dom inte fick veta speicellt mycket .
Skoldagen hade faktiskt vart slut innan dom hittade oss. När vi satt vid middagen babblade Stella på om sin dag och nåt hennes kompis gjort mot läraren ..Men jag lyssnade inte , Jag tänkte på det Mia hade sagt " Han har hittat mig ?
" Vem röt jag ?
" Riven" Sen hade hon bara sprungit iväg , Vem var Riven ?
" Gumman , hur är det ? " frågade mamma och avbröt mina tankar .
" Va , Eh inget jag är bara trött . Är det okej att jag går och lägger mig ?" frågade jag , dels för att jag ville tänka , jag ville sova sen ... för att det var mamma som hade lagat maten .
" Självklart gumman . " Svarade hon .
Jag nickade bara och ställde talltiken på bänken och gick upp.
Och hann bara lägga mig på sängen innan jag började tänka . Vem var Riven , vad ville han Mia .
Jag slöt ögonen , och glömde allt jag tänkte på .
" Hur kommer det säg att du kallar dig Mia Thor nu för ? " frågade jag ..Jag ville veta mer ..det var så intressant.
" Jag vill inte att min föredetta man ska hitta mig ..Och jag tror inte att han skulle leta där det finns fullt av skepnadsskiftare .." Mummlade hon och ryste till " Vet Jake och Sam om det ?" frågade jag och lagde min hand på hennes.
" Ja , det berättade jag nästan direkt ..Dom lovade att plocka honom om han försökte göra mig illa. " Hon log vid tanken .
" Men han skulle nog söka upp Alyn och Alexia först i såfall ...han är antingen redan död eller så har han inte hittat nån av dom än ....Vilket bara är bra " tillade hon och satte på tvn
Jag torkade svetten hur pannan och torrarna från kinderna, Jag skakade jag rädsla .
Nu visste jag ...
Riven var Mias man eller rättaresagt Elenas. Han är här, Mia försökte skydda oss idag i skogen för att han kanske fösöker komma åt Mia via mig gissade jag i tankarna .
" Helvete " utbrast jag och hörde hur nån for upp ur sängen ..
" Carro ?" frågade Stella som stod i dörröppningen med morgonrocken . Hennes hår stod åt allahåll och hade påsar under ögonen . Vilket fick mig att fnissa lite svagt .
" Ingen fara Ella, en marddröm " mummlade jag och gäspade.
Hon fnös innan hon sa något " Du borde verkligen söka hjälp med din drömmar " Muttrade hon innan hon gick tillbaka till sitt rum .
Jag var fortfarande rädd, Mia var i fara ...Alla var ifara . Hur långt var Riven villig att gå för att få Mia . Skulle han tvinga henne till ett liv med honom ? Eller skulle han ... Jag ville inte tänk ordet ...Döda henne?
Jag lagde huvudet mot kudden för att ingen skulle höra hur jag skrek .
" Carro ?" Hörde jag igen " Jaaaa" ropade jag tillbaka till mörkret, Inget svar . Men när jag öppnade ögonen förstod jag varför jag hörde nån ropa och varför jag hade drömt att skeppet rört sig .
Embry höll mina axlar och ruskade lätt på mig för att jag skulle vakana och viskade mitt namn i mitt öra.
"Carro , gumman . Jag har bra nyheter !" kvittrade han när jag satte mig upp . " Vad?" Mummlade jag och var halftvaken bara. " Vi hittade Milly ! Hon är hemma nu eller hemma hon är på sjukhuset i Forks och Carlise undersöker henne just nu ! Hon lever Carro" Jubblade Embry lågt för att inte störa dom andra i huset . Men han pratade så snabbt att jag inte han uppfattaallt så allt jag fick fram var : " Va?" presade jag fram och letede med handen efter ljusknappen , Ljuset sved i ögonen men jag såg Embrys ansikte . Hans ansikte hade olika uttryck
samtidigt ena var lättnad , lycka med lite ängslighet i ansiktsdragen .
" Vi hittade Milly , Hon ligger inne på sjukhuset i Forks och hon lever " Sa han lugnt för att jag skulle uppfatta allt med tankte på att jag var så trött. Men jag såg plötsligt suddigt och kännde nåt blött i ansiktet.
Jag grät av lycka , Milly levde och jag skulle snart får träffa henne , för hoppningsvis .
Embry lagde sin varma hand på mina kinder och pressade läpparna mot mina , Han såg mig vaksamt i ögonen ..
" Jag ska nog gå nu " Viskade han och log bistert , Jag ryckte till . " Varför! " utbrast jag och Embry och jag kollade mot dörren och Embry lyssnade vaksamt innan han fortsatte " Tja , vi hittade inte blodsugaren så ..."
Vi satt tysta en stund " Och vi hittade ett färsk spår straxt utanför delstatsgränsen som liknar doften Milly hade när vi hittade henne så vi ska följa efter det. " Tillade han och reste sig upp . Jag suckade bersviket och följde honom till fönstret . Två stora vargar stod utanför och väntande på honom , Quil och Jakes gissade jag på i mörkret.
Men dom verkade inte lika lättade som Embry . Han vände sig om så han stod med ryggen mot mig .
Men då såg jag att han hade samma ansikts uttryck som Quil och Embry. " Hej då " Mummlade han och kysste snabbt min panna och stod där som ett frågetecken innan han hoppade ut och sprang in i skogen med dom två andra vargarna .
Jag stod och tänkte ett tag innan jag släppade fötterna mot skrivbordet och tog upp mobilen som låg på laddning och drog ur sladden . Jag gick ner i telefonboken tills jag hittade Mias nummer .
Hej, Du har kommit till Mia Thors mobil jag kan tyvär inte svara för tillfället men lämna gärna namn och nummer så ringer jag upp när jag kan , Hej då .
Jag snörpte besviket på munnen och vandrade zombie likt tillbaka och kröp ner undertäcket och somnade innan jag lagt huvudet på kudden och vacknade inte förren mamma kom in och väckte mig .
Jag hade börjat vänja mig vid att varken Mia , Milly eller Embry väntade på mig i skolan... Jag var nästan alltid ensam nu för tiden .
Och som av en renslump hade vi mitt värsta ämne första lektionen , naturvetenskap även kallat biologi.
Ms Cherr kom in och alla satte sig tysta för att lyssna .
Hon harklade sig " Proffesor Schmidt är sjuk men jag kommer vara här istället för honom och jag fick tag på en lista vad ni skulle göra idag opch vi ska plocka mossa och undersöka den och skriva i era block om dom ." Det var världigt tydligt att hon vara lika emot detta som vi elever . " Inget gnäll , Följ mig mina damer och herrar " Sa han bryskt och gjorde en gest mot dörren och vi gick ut .
" Håll er nära gruppen " Ropade hon så att alla skulle höra innan vi gick in i skogen med böckerna under armarna.
Vi gick i kanske femton minuter innan vi stannade mitt i skogen . " Här är vår utpunkts lägge alla kommer tillbaka hit när det har hittat all mossa som finns i boken ."
Alla suckade och gick mot norra delen av gläntan , Jag gick i nordöstlig riktning tillsammans med Patrisia Cabot som visslade glatt. Vi sa inte speciellt mycket innan vi hörde ett kraftigt brak som fick oss att skrika högt innan vi började fnissa och gick mot ljudet . Patrisia gick ungdefär femhundra meter förre mig .
Men hon stannde vid ett träd som låg över ett annat. " Jag tror att det var det här som föll " Sa hon förskräckt och peckade med ett darrande finger . Jag gick närmare för att studera trädet. Det hade gått av på ett onaturligt sett och jag drog med handen längst trädet medans Patrisia var så rädd att hon skakade tänder . "Jag hittade ett mörkgrått hårstrå . Jag studerade det som en idiot och kollade på trädet . Det här tjocka trädet kunde inte gett vika för ett vanligt djur...Men kanske ... En onaturligt stor slivergrå varg som var världigt kaxig ... Jag frös till is.
" C..Carro ?" stammade Patrisia när hon såg på mig med stora ögon . Jag vände mig om mot henne och tog tag i hennes arm " Vi måste här ifrån" skrek jag och fortsatte dra i hennes arm . " V..vad pratar du om Carro ..Vad händer? " viskade hon . Men jag hann inte svara innan Mia dök upp , hennes hår stod åt alla håll och hon stod huckad i försvarsställning . " Mia ? " Frågade Patrisia " Tyst" morrade hon ..Bokstavligt , Ett obehaglit morrade kom från hennes strupe och hon gjorde sig redo för ett språng " Mia, Vad händer " Viskade jag
" Tyst, rör er inte . " Väste hon innan Jasper Cullen dök upp vid hennes sida , Han rörde lätt vid Patrisisas axel innan hon somnade . " Coolt " Mummlade jag och Mia hyssade
" Vad gör ni här ? " Frågade Jasper medans han lagde Patrisia över ena axeln och tog ett past grepp om min arm . " Vi har lektion " svarade jag oskyldigt " Vi ska leta mossa " tillade jag . " Vad händer Jasper?" Frågade jag och spännde blicken i honom , det brukade funka på Stella . Men han skakade bara på huvudet . Mia ställde sig upp och rättade till sitt linne och suckade . " Han hittade mig ´" Viskade hon och bet i läppen " Vem ?" röt jag . Varför kunde hon inte bara berätta!
" Riven " Viskade hon innan hon sprang in i skogen igen "Mia"skrek jag efter henne och stapplade mig fram innan Jasper grep tag om min arm igen . " Hon är farlig just nu , Hon är arg . Du bör inte vara nära henne " När han sa det kände jag mig plötsligt lugn. " Snälla Jasper , jag måste prata med henne ! " Vädjade jag . " Nej , du måste tillbaka till skolan ! Och hitta på något så att Patrisia tror på dig ." Sa han innan han försvann in i skogen. Jag suckade irreterat . Jag stod stilla ett tag innan jag vände mig om och gick. Vilken timeing för just då vaknade Patrisia " Vad hände ?" frågade hon och kände vid tiningen " Du, snubblade på en sten och svimma , snacka om att jag vart rädd !" hasplade jag ur mig . " Men Mia ? " Fråagde hon " Mia ? ne hon är sjuk hurså? " muttrade jag och hjälpte henne upp. " Ne , jag måste väl ha drömt ! Mummlade hon och vi gick tillbaka . ¨
" Carolina ? Patrisia ?" Ropade en manns röst , Jag frös automatiskt till is innan vi såg att det var en polis .
"Flickor , Vad har ni vart ? Hela skolan har vart oroliga ? " Frågade han " Åh polischef Swan " Svarade jag " Vi gick vilse och Patrisia rammalde och slog i huvudet och svimma , jag vågade inte hämta hjälp eftersom hennes puls ändå var normal.." förklarade jag . Polischef Swan kollade misstänkamt .
" Jag vill prata med dig sen så jag får detaljer så jag kan prata med sjukvårdarna ´, Miss ?"
" Lair , Carolina Lair "
" Okej , " Mummlade han tankspritt och lyffte upp Patrisia i famnen och bärde henne ut ur skogen .
När vi kom ut stod halva skolan där och väntade, Man såg hur vissa hade bitit av sin naglar av nervositet , andra vad röda underögonen av tårar . Polisman Swan lagde Patrisia på en bår, innan han gick till ms Cherr för att förklara varför han ville prata med mig .
" Nå..Vad hände ute i skogen ? " Frågad han " Patrisia snubblade och slog i hvuvudet " Förklarade jag oskyldigt
" Nej , mår Bella bra ... Sams flock , Jakes flock är dom okej ? "
Jag tittade förbryllat på honom .." Vet..vet du om det här , som händer mellan varulvar och.." Han avbröt mig när jag skulle säga ordet som skulle bevisa vad Mia och Cullens var. " Jag får inte veta vad dom är , det skulle betyda livfara för min dotter Bella . "
" Åh , justde " muttrade jag . Han log ett bistert , torrt leende .
Sen förklarade jag allt , med Jasper... Mia och trädet .
" Okej , du hörde inget om att Bella eller Nessie är i fara ? " Frågade han och vart världigt spänd i kroppen .
" Polischef Swan , det är Mia som är i fara , Jag tror att Cullen försöker hjälpa henne och Embry ." Förklarade jag ängsligt .
" Okej , Det var det jag på ett ungefär ville höra " Han lagde handen på min axel i en tacksamhets gest. Jag nickade bara till svar .
" Justdet , träffar du Bella , Jake eller nån ..Be dom att Bella måste ringa mig..Jag blir världigt nervös " Han log ett faderligt leende
" Det tror jag att varje pappa skulle dom skulle vara i samma situation " muttrade jag och gick mot skolan .
Mamma hade hört på jobbet vad som hänt i skolan och var förtvivlad, pappa var bara lite orolig, men jag visste att hade mått lika dåligt som mamma eftersom dom inte fick veta speicellt mycket .
Skoldagen hade faktiskt vart slut innan dom hittade oss. När vi satt vid middagen babblade Stella på om sin dag och nåt hennes kompis gjort mot läraren ..Men jag lyssnade inte , Jag tänkte på det Mia hade sagt " Han har hittat mig ?
" Vem röt jag ?
" Riven" Sen hade hon bara sprungit iväg , Vem var Riven ?
" Gumman , hur är det ? " frågade mamma och avbröt mina tankar .
" Va , Eh inget jag är bara trött . Är det okej att jag går och lägger mig ?" frågade jag , dels för att jag ville tänka , jag ville sova sen ... för att det var mamma som hade lagat maten .
" Självklart gumman . " Svarade hon .
Jag nickade bara och ställde talltiken på bänken och gick upp.
Och hann bara lägga mig på sängen innan jag började tänka . Vem var Riven , vad ville han Mia .
Jag slöt ögonen , och glömde allt jag tänkte på .
" Hur kommer det säg att du kallar dig Mia Thor nu för ? " frågade jag ..Jag ville veta mer ..det var så intressant.
" Jag vill inte att min föredetta man ska hitta mig ..Och jag tror inte att han skulle leta där det finns fullt av skepnadsskiftare .." Mummlade hon och ryste till " Vet Jake och Sam om det ?" frågade jag och lagde min hand på hennes.
" Ja , det berättade jag nästan direkt ..Dom lovade att plocka honom om han försökte göra mig illa. " Hon log vid tanken .
" Men han skulle nog söka upp Alyn och Alexia först i såfall ...han är antingen redan död eller så har han inte hittat nån av dom än ....Vilket bara är bra " tillade hon och satte på tvn
Jag torkade svetten hur pannan och torrarna från kinderna, Jag skakade jag rädsla .
Nu visste jag ...
Riven var Mias man eller rättaresagt Elenas. Han är här, Mia försökte skydda oss idag i skogen för att han kanske fösöker komma åt Mia via mig gissade jag i tankarna .
" Helvete " utbrast jag och hörde hur nån for upp ur sängen ..
" Carro ?" frågade Stella som stod i dörröppningen med morgonrocken . Hennes hår stod åt allahåll och hade påsar under ögonen . Vilket fick mig att fnissa lite svagt .
" Ingen fara Ella, en marddröm " mummlade jag och gäspade.
Hon fnös innan hon sa något " Du borde verkligen söka hjälp med din drömmar " Muttrade hon innan hon gick tillbaka till sitt rum .
Jag var fortfarande rädd, Mia var i fara ...Alla var ifara . Hur långt var Riven villig att gå för att få Mia . Skulle han tvinga henne till ett liv med honom ? Eller skulle han ... Jag ville inte tänk ordet ...Döda henne?
Jag lagde huvudet mot kudden för att ingen skulle höra hur jag skrek .
Cold-Dreams Kapitel 15
Måste erkänna att detta kapitel inte vart speciellt bra , Jag har inte haft nå inspiration alls .." suck"
men hoppas ni gillar det ^^ Men nästa kapitel har ungefär i huvudet redan osv ..Måste bara bestämma hur många kapitel det ska vara ..
Jag andades inte ,jag varken såg eller hörde nåt . Inte ens mina egna andetag.
Inte mina fotsteg. Ett svart vacuum När jag försöker skrika hördes det inget. Det är bara en dröm , det är bara en dröm tänkte jag för mig själv . Jag hörde plötsligt ett surrade ljud och allt ljusnade .
" Bara en dröm " viskade jag för mig själv när jag öppnade ögonen och upptäckte att det var min väckaklocka som gav ifrån sig det surrade ljudet...Jag tog batterierna och kastade dom i sopkorgen och gick tillbaka till nattduksbordet och tog fram två nya batterier och satte dom bak på klockan .
Jag klädde mig och gick ner . Det var helg och jag hade väckaklockan på ..Hmm jag måste vara sjuk i huvudet . Tänkte jag för mig själv innan jag kom ihåg varför jag hade klockan på .
Jag och Mia skulle ju till Seattle och shoppa och ha "roligt" om du nu fanns nåt som var roligt nu. Mia och dom andra gjorde allt för att jag inte skulle oroa mig och låtsades att allt var som vanligt . Men jag var inte dum i huvudet ! Jag såg deras blickar som jag fulla av oro. Jag tog fram juce packet ur kylen och drack direkt ur packet . Jag tog fram min snyggaste väska och lade ner plånboken och parkerings pengar.
Mamma och pappa sov fortfarande Stella stod i duschen och Brandon höll på med sin bil. Jag skakade på huvudet med ett hånleende . Han hade skrytit så att han hade en egen bil och att han aldrig skulle köra vår "skruttiga" bil , Men tredagar efter han sagt det gick bilen inte längre att köra den så förra ägaren skulle komma och hämta den idag. " God morgon " muttrade Brandon tjurigt när jag gick förbi för att komma till min och Stellas bil.
"God morgon " Log jag för retas med honom . Jag skrockade logt " Om blickar kunde döda " retades jag och låste upp bilen och spände fast mig och körde mot Mias hus. Jag lät bilen gå på tomgång utanför hennes bil och tuttade .
" Förlåt att jag ä sen , Dhani och jag jagade." Sa hon ursäktande jag ryckte till " Eh, vem är Dhani ? " frågade jag och log. Mia log och fick en svag rodnad på kinderna " Han är min fästman." förklarade hon . " Du har inte sagt nåt om honom ? " Mummlade jag nedslaget " Ja för han har inte samma idet som jag . Men han jagar alltid Montana , men han försöker ändra men det är svårt för han . Han klarar av att kontrollera sig runt mig , Men jag är osäker på om han skulle klara det med dig i närheten . " förklarade hon och kolla ut genom vindrutan . " Åh ..." Vad allt jag fick ur mig . Hon log innerligt mot mig . " Nu ska vi ha kul " noterade hon när vi var i Seattle och letade efter parkering . Jag log tillbaka , men det lurade inte Mia . " Jag vet att du är orolig men hela Jakes flock plus Sams letar efter henne .. Lugn " Hon kramade mig när vi stod stilla när vi äntligen hittat en plats . Jag log igen lite mer trovärldigt . Men det vart som Mia ville , när vi väl börjat gå i butiker så upptäckte jag att jag ahde kul . Det var som om Jasper skulle vara här . Vi satt nu på ett café mitt i ett köpcentrum .
" Vad önskars" Frågade servitricen som såg ut att vara runt femtio och log artigt mot oss
"Jag tar en latte en fanta och en bagett " Svarade Mia och log lika varmt tillbaka .
" Du då gumman ? " Frågade servitricen " Jag tar samma fast en cola " Svarade jag .
" Okej , två bagetter två latte , en fanta och en cola ?" frågade hon för att vara säker på att vi var klara .
" Det var allt " Svarade jag . Hon nickade och gick till köket .
" Vad ska vi göra sen ? " frågade jag Mia . Hon tänkte efter lite . " Man sägs som Manikyr och Pedikyr ? " Frågade hon med en gnutta hopp i blicken . Jag skockade " Om jag har råd ?"
" Åh jag har present kort där för två ...Jag fick det av Dhani när jag fyllde sist . " Hon log " Jag får dåligt samvete " Mummlade jag " Varför ? " frågade hon chockerat " Det var ju en present från Dhani att jag skulle göra det med en kompis så om du följer med mig får jag äntligen min present " Hon pratade så snabbt att jag inte hängde med
" Okej jag förstod inte ett ord av vad du sa nyss men okej .." Sen kom servitricen tillbaka med en bricka med vår mat . " Hoppas det smakar " log hon och gick till nästa bord ocg tog beställning . " Då ringer jag och bokar tid. " Sa Mia och plockade upp telefonen . " Hejsan jag skulle vilja boka manikyr och pedikyr för två idag " Först då upptäckte jag hur vacker hennes röst var , som ett vindspel
" Mia Thor " Klingade hennes röst och jag förstod att hon gjorde det med flit . " Okej tack så mycket " hon veck ihop mobilen och tog en tugga av den fyllda bagetten " Shit , det här var rikitgt gått" Jubblade hon och tydligen hörde nån henne
" Vänta jag ångrade mig , kan jag få en sån där bagett flickorna där äter ... Till min fru också " Frågade en man två bord bort
" Självklart sir " svarade servitricen och gick vidare .
Efter lunchen gick vi till ett ställe som hette " Perfect Nails "
" Hallå ?" hojtade Mia när det inte fanns nån vid disken och en kille dök genast upp .
" Kan hjälpa mig... Dig menar jag " Hans uttryck var nervöst . Mia log varmt
" Jag hade bokat tid , Jag är Mia Thor " Hennes röst vart som vanligt igen
" Är...Är ni Mia ?" Frågade Killen förbryllat .
" Ja , och Detta 'är min kompis " Sa hon och vart plötsligt irrterad . Killen bakom disken märkte förändringen och mötte min blick , som var lika förbryllad som hans.
Efter manikyren gick vi till tidningsbutiken och köpte dagstadningen
" Helvete " utbrast Mia så folk vände sig om och kolla på oss . Hon grep tag i min jacka och drog mig mot toaletterna " Kolla " fräste Mia till mig och höll på tidnigen och en rubrik fånga min uppmärksamhet
16 åringar borta
Polisen har inga spår efter Penelope Inzzie från Idaho Ketchum försvann i förrgår utan spår .
Polisen misstänker att det är ett gäng ...
Jag bet mig ängsligt i läppen " Det här måste få ett stop " mummlade jag och kände blodsmaken i munnen
" Lugn jag och vargarna kommer inte låta det går mycket längre" morrade hon " Va? " kvävde jag fram
" Ja vilka ska annars ta hand om det ? " frågade hon förbryllat . Jag byte snabbt samtals ämne " Vänta , Kolla vilken grymt cool jacka!" utbrast jag när Mia skulle säga nåt angående det . " Ja , faktiskt .. Men .." Fortsatte hon utan att bry sig om min avsning om ämnet " Men den här väskan då ? " frågade jag hastigt . Mia skakade på huvudet med ett bistert leende.
På resan hem vart allt snack om rubriker i tidningen bort glömt och vi lyssnade på en ny skiva och hade rtaket ner vevat , Vi sjöng med i en oktav högre och skrattade när hon sjöng världigt falskt .
" Ska vi gå till stranden " frågade Mia medans jag hjälpte henne att bära in sina kassar i huset .
" Visst , jag måste bara lämna bilen och kassarna .. " Log jag. " Perffa"
Mia sprang in och byte kläder till shorts och tjock tröja och satte upp sitt axellånga hur i en knut i nacken .
Jag följde hennes exempel men satte på mig mjuksbyxor istället.
Väckaklockan ringde och jag satte mig käpprätt up i sängen och drog fingrarna genom håret .
Fy fan vad less jag var, allt gick så snabbt och varje dag var den andre lik. Jag var med Mia , Embry och Quil till lunchen sen var jag bara med Mia. Dom flesta av " vargarna " hade slutat high school. Så nu var det bara , Seth , Embry och Quil som fortsatte...
Seth gjorde det eftersom han inte var gammal nog att sluta , Embry för att vara med lilla mig och Quil... Ska jag vara ärlig visste jag inte varför han gick .. Han hade väl antagligen inget annat för sig .
Fast en sak var inet som förut ... Embry och jag pratade nästan aldrig med varandra . Det var grymt irreterande måste jag tilläga . Och i morgon efterskolan skulle jag prata med honom . Ställa honom mot väggen , fast inte bokstavningt alltså. Efter sista lektionen .
Jag satt och lekte med bil nyckeln och satt på en av bänkarna som stod ute och väntade . Jag reste mig när jag såg Embry komma åt mitt håll , skulle han låtsas att han inte såg mig skulle jag flyga upp i taket . Som tur för honom gjorde han inte det utan konstigt nog, kramade han mig hårt " Hejsan" Log han . Han pratade med mig ? Va?
" Hej du " svarade jag misstänksamt . " Vad ska du göra nu? " frågade jag honom när han ändå pratade med mig
" Ut i skogen " Sa att till svar, såklart .. han är ju bara det . " Okej " mummlade jag och försökte låta oberörd.
" Varför är du så gagig för ? " skrockade han och lagde handen om min midja . " Du är ju jämt ute nu förtiden" mummalde jag så lågt att jag själv knappt hörde vad jag själv sa
men hoppas ni gillar det ^^ Men nästa kapitel har ungefär i huvudet redan osv ..Måste bara bestämma hur många kapitel det ska vara ..
Jag andades inte ,jag varken såg eller hörde nåt . Inte ens mina egna andetag.
Inte mina fotsteg. Ett svart vacuum När jag försöker skrika hördes det inget. Det är bara en dröm , det är bara en dröm tänkte jag för mig själv . Jag hörde plötsligt ett surrade ljud och allt ljusnade .
" Bara en dröm " viskade jag för mig själv när jag öppnade ögonen och upptäckte att det var min väckaklocka som gav ifrån sig det surrade ljudet...Jag tog batterierna och kastade dom i sopkorgen och gick tillbaka till nattduksbordet och tog fram två nya batterier och satte dom bak på klockan .
Jag klädde mig och gick ner . Det var helg och jag hade väckaklockan på ..Hmm jag måste vara sjuk i huvudet . Tänkte jag för mig själv innan jag kom ihåg varför jag hade klockan på .
Jag och Mia skulle ju till Seattle och shoppa och ha "roligt" om du nu fanns nåt som var roligt nu. Mia och dom andra gjorde allt för att jag inte skulle oroa mig och låtsades att allt var som vanligt . Men jag var inte dum i huvudet ! Jag såg deras blickar som jag fulla av oro. Jag tog fram juce packet ur kylen och drack direkt ur packet . Jag tog fram min snyggaste väska och lade ner plånboken och parkerings pengar.
Mamma och pappa sov fortfarande Stella stod i duschen och Brandon höll på med sin bil. Jag skakade på huvudet med ett hånleende . Han hade skrytit så att han hade en egen bil och att han aldrig skulle köra vår "skruttiga" bil , Men tredagar efter han sagt det gick bilen inte längre att köra den så förra ägaren skulle komma och hämta den idag. " God morgon " muttrade Brandon tjurigt när jag gick förbi för att komma till min och Stellas bil.
"God morgon " Log jag för retas med honom . Jag skrockade logt " Om blickar kunde döda " retades jag och låste upp bilen och spände fast mig och körde mot Mias hus. Jag lät bilen gå på tomgång utanför hennes bil och tuttade .
" Förlåt att jag ä sen , Dhani och jag jagade." Sa hon ursäktande jag ryckte till " Eh, vem är Dhani ? " frågade jag och log. Mia log och fick en svag rodnad på kinderna " Han är min fästman." förklarade hon . " Du har inte sagt nåt om honom ? " Mummlade jag nedslaget " Ja för han har inte samma idet som jag . Men han jagar alltid Montana , men han försöker ändra men det är svårt för han . Han klarar av att kontrollera sig runt mig , Men jag är osäker på om han skulle klara det med dig i närheten . " förklarade hon och kolla ut genom vindrutan . " Åh ..." Vad allt jag fick ur mig . Hon log innerligt mot mig . " Nu ska vi ha kul " noterade hon när vi var i Seattle och letade efter parkering . Jag log tillbaka , men det lurade inte Mia . " Jag vet att du är orolig men hela Jakes flock plus Sams letar efter henne .. Lugn " Hon kramade mig när vi stod stilla när vi äntligen hittat en plats . Jag log igen lite mer trovärldigt . Men det vart som Mia ville , när vi väl börjat gå i butiker så upptäckte jag att jag ahde kul . Det var som om Jasper skulle vara här . Vi satt nu på ett café mitt i ett köpcentrum .
" Vad önskars" Frågade servitricen som såg ut att vara runt femtio och log artigt mot oss
"Jag tar en latte en fanta och en bagett " Svarade Mia och log lika varmt tillbaka .
" Du då gumman ? " Frågade servitricen " Jag tar samma fast en cola " Svarade jag .
" Okej , två bagetter två latte , en fanta och en cola ?" frågade hon för att vara säker på att vi var klara .
" Det var allt " Svarade jag . Hon nickade och gick till köket .
" Vad ska vi göra sen ? " frågade jag Mia . Hon tänkte efter lite . " Man sägs som Manikyr och Pedikyr ? " Frågade hon med en gnutta hopp i blicken . Jag skockade " Om jag har råd ?"
" Åh jag har present kort där för två ...Jag fick det av Dhani när jag fyllde sist . " Hon log " Jag får dåligt samvete " Mummlade jag " Varför ? " frågade hon chockerat " Det var ju en present från Dhani att jag skulle göra det med en kompis så om du följer med mig får jag äntligen min present " Hon pratade så snabbt att jag inte hängde med
" Okej jag förstod inte ett ord av vad du sa nyss men okej .." Sen kom servitricen tillbaka med en bricka med vår mat . " Hoppas det smakar " log hon och gick till nästa bord ocg tog beställning . " Då ringer jag och bokar tid. " Sa Mia och plockade upp telefonen . " Hejsan jag skulle vilja boka manikyr och pedikyr för två idag " Först då upptäckte jag hur vacker hennes röst var , som ett vindspel
" Mia Thor " Klingade hennes röst och jag förstod att hon gjorde det med flit . " Okej tack så mycket " hon veck ihop mobilen och tog en tugga av den fyllda bagetten " Shit , det här var rikitgt gått" Jubblade hon och tydligen hörde nån henne
" Vänta jag ångrade mig , kan jag få en sån där bagett flickorna där äter ... Till min fru också " Frågade en man två bord bort
" Självklart sir " svarade servitricen och gick vidare .
Efter lunchen gick vi till ett ställe som hette " Perfect Nails "
" Hallå ?" hojtade Mia när det inte fanns nån vid disken och en kille dök genast upp .
" Kan hjälpa mig... Dig menar jag " Hans uttryck var nervöst . Mia log varmt
" Jag hade bokat tid , Jag är Mia Thor " Hennes röst vart som vanligt igen
" Är...Är ni Mia ?" Frågade Killen förbryllat .
" Ja , och Detta 'är min kompis " Sa hon och vart plötsligt irrterad . Killen bakom disken märkte förändringen och mötte min blick , som var lika förbryllad som hans.
Efter manikyren gick vi till tidningsbutiken och köpte dagstadningen
" Helvete " utbrast Mia så folk vände sig om och kolla på oss . Hon grep tag i min jacka och drog mig mot toaletterna " Kolla " fräste Mia till mig och höll på tidnigen och en rubrik fånga min uppmärksamhet
16 åringar borta
Polisen har inga spår efter Penelope Inzzie från Idaho Ketchum försvann i förrgår utan spår .
Polisen misstänker att det är ett gäng ...
Jag bet mig ängsligt i läppen " Det här måste få ett stop " mummlade jag och kände blodsmaken i munnen
" Lugn jag och vargarna kommer inte låta det går mycket längre" morrade hon " Va? " kvävde jag fram
" Ja vilka ska annars ta hand om det ? " frågade hon förbryllat . Jag byte snabbt samtals ämne " Vänta , Kolla vilken grymt cool jacka!" utbrast jag när Mia skulle säga nåt angående det . " Ja , faktiskt .. Men .." Fortsatte hon utan att bry sig om min avsning om ämnet " Men den här väskan då ? " frågade jag hastigt . Mia skakade på huvudet med ett bistert leende.
På resan hem vart allt snack om rubriker i tidningen bort glömt och vi lyssnade på en ny skiva och hade rtaket ner vevat , Vi sjöng med i en oktav högre och skrattade när hon sjöng världigt falskt .
" Ska vi gå till stranden " frågade Mia medans jag hjälpte henne att bära in sina kassar i huset .
" Visst , jag måste bara lämna bilen och kassarna .. " Log jag. " Perffa"
Mia sprang in och byte kläder till shorts och tjock tröja och satte upp sitt axellånga hur i en knut i nacken .
Jag följde hennes exempel men satte på mig mjuksbyxor istället.
Väckaklockan ringde och jag satte mig käpprätt up i sängen och drog fingrarna genom håret .
Fy fan vad less jag var, allt gick så snabbt och varje dag var den andre lik. Jag var med Mia , Embry och Quil till lunchen sen var jag bara med Mia. Dom flesta av " vargarna " hade slutat high school. Så nu var det bara , Seth , Embry och Quil som fortsatte...
Seth gjorde det eftersom han inte var gammal nog att sluta , Embry för att vara med lilla mig och Quil... Ska jag vara ärlig visste jag inte varför han gick .. Han hade väl antagligen inget annat för sig .
Fast en sak var inet som förut ... Embry och jag pratade nästan aldrig med varandra . Det var grymt irreterande måste jag tilläga . Och i morgon efterskolan skulle jag prata med honom . Ställa honom mot väggen , fast inte bokstavningt alltså. Efter sista lektionen .
Jag satt och lekte med bil nyckeln och satt på en av bänkarna som stod ute och väntade . Jag reste mig när jag såg Embry komma åt mitt håll , skulle han låtsas att han inte såg mig skulle jag flyga upp i taket . Som tur för honom gjorde han inte det utan konstigt nog, kramade han mig hårt " Hejsan" Log han . Han pratade med mig ? Va?
" Hej du " svarade jag misstänksamt . " Vad ska du göra nu? " frågade jag honom när han ändå pratade med mig
" Ut i skogen " Sa att till svar, såklart .. han är ju bara det . " Okej " mummlade jag och försökte låta oberörd.
" Varför är du så gagig för ? " skrockade han och lagde handen om min midja . " Du är ju jämt ute nu förtiden" mummalde jag så lågt att jag själv knappt hörde vad jag själv sa
Cold-Dreams Kapitel 14
" Det är en vampyr som har tagit henne eller hur Embry ?!" röt jag när jag inte fick något svar. Han bet sig i läppen. " Vi vet inte Carro, Det har regnat för mycket vi tappade spåret fem kilometer från byn . Vi vet inte. " Han mötte min blick " Varför har du inte sagt något ? " Frågade jag med sprucken röst . Han tog min hand i hans och kramade den " För att det är så svårt, Jag har aldrig förstått hur det är för Sam , Paul, Jake och Jared . Man vill skydda den man älskar hela tiden men man vet inte hur man ska göra det . " Svarade han och såg mig djupt i ögonen . " Nu hänger jag inte med Embry . " Sa jag och lagde mitt huvud mot hans bröst . Jag frös så. " Jag vill inte att du ska må dåligt . Därför var det svårt att berätta att Milly var borta . Jag ville inte att du skulle bli ledsen "
" Men .."
" Snälla.. Låt mig prata till punkt . Jag visste också att om jag inte sa något skulle du bli sårad för att jag visste men inte sa något . Jag vill skydda dig från precis allt men jag vet inte hur jag gör det bäst. " Han drog ett djupt andetag och kysste mina läppar mjukt. "Tja , jag vet hur det känns " Inflikade jag mellan kyssarna .
" Embry ? " Hörde vi en röst ropa från huset . "Jaha , Mamma vill nog att jag kommer nu . Jag har utegångs förbud ...." Han skrockade ett bistert skratt. Jag ryckte till " Men du hade det ju förra veckan ?"
"Jag har det faktiskt varje vecka , Jag försvinner varje natt ju. " Han log dystert och skakade på huvudet.
"Åh " stönade jag och lagde mitt huvud mot hand bröst igen . " Vadå åh ? " frågade han .
" Det är mitt fel för.. " Han stoppade mig mitt i meningen genom att lägga handen för min mun . " Sluta Carro, det är inte ditt fel. Jag är inte hos dig hela natten . Ska jag vara ärlig har jag vart hos dig en hel natt en gång. "
Jag kollade fåraktigt på honom i mörkret. " Jag har mina varulv skift också , sen måste jag faktiskt sova . Och tänk om din pappa skulle få för sig att kolla till dig om han vaknar så ligger jag där bredvid... " Han skakade på huvudet som han gjorde förut men med ett hånfullt leende.
" Tja , du har nog rätt han skulle få tvärspel . " Jag skrattade lite .
" Carro, vi ska göra allt vi kan för att hitta Milly" Lovade han och pressade mig mot sig .
" Embry !" ropade hans mamma igen " Vänta ett ögonblick bara " Han släppte mig och sprang i omänskligfart in när hans mamma inte kollade. efter ca en halv minut kom han genom dörren igen " Vad var det där om? " frågade jag och kolla misstänksamt på honom
" Jag sa till henne att jag följde dig hem . " förklarade han och tog mig hand i sin . Vi gick tysta i några minuter .
" Vet hon om att du är ...?" Frågade jag utan att säga ordet . Jag visste inte om min röst skulle klara det .
Han skakade på huvudet och svängde lite med våra armar som vi var småbarn . " Hon vet inget, det är därför jag har utegångs förbud. " Han kollade ner i marken " Jag minns inte hur det känns att inte ha det " skrockade han . Jag vet mig i läppen . " Ska du patrullera inatt ? " frågade jag utan att möta hans blick . " Nej ? Hurså ?" Frågade han vaksamt. " Ne , tänkte att om du var hemma några nätter skulle du kanske få återuppleva hur det är att vara utan utegångsförbud. " Han började skratta högt. " Jag är seriös !" Jag ville låta bestämd men hans skratt smitade av sig och vi gick runt och skrattade. " Så du vill inte att jag kommer ikväll? " Jag trampade snett av orden han sa . "Jo , men jag vill inte att du ska känna dig tvingad att vara hos mig varje natt. " Han log bara utan att svara . " Det skulle vara kul att se vad mamma skulle säga imorgon . " mummlade han för sig själv .
Vi gick upp på verandan utanför dörren . Jag ställde mig på tå för att nå upp till hans läppar .
Fast mitt i en kyss hörde vi nån harkla sig bakom oss .
" Åh , Hej Brandon . " Muttrade jag .
" Hej på er också . " Sa han ängsligt och gick in genom dörren . Mamma måste ha berättat eller så hade han köpt tidningen i Port Angeles .
" Vi ses imorgon ." Viskade Embry i mitt öra och kysste min panna och gick. " Sms om du får reda på nåt " Muttrade jag efter honom , Hans hörsel gjord det världigt enkelt att vara diskret " Det ska jag " Sa han tillräklig högt för att jag skulle uppfatta.
Jag sov ingenting den här natten. Därför visste jag att Embry aldrig kom, Jag regaerade på två sett när jag tänkte det : 1. Jag log för att hans mamma skulle bli chockad och glad 2. Jag fick tårar i ögonen för att han inte hade vart här .
Jag steg upp och drog på mig dom första rena plaggen jag hitta och borstade snabbt egenom håret och satte upp det i en hästsvans .
Mamma och Stella satt nere vid köksbordet och åt frukost. " Var är Brandon ?" Frågade jag och gick mot kylen och tog fram jucie packetet och ett glas och satte mig mitt emot dom.
" Han åkte nånstans vi vet inte var.." Sa Stella som gick och spola av tallriken och satte sig sig mitt emot igen .
" Jaha " mummlade jag . " Har du sovit nåt i natt? " frågade mamma och mötte min blick .
jag skakade på huvudet och bet mig i läppen . " Dom hittar henne Carro. Du behöver inte oroa dig . " mummlade mamma tröstande. Jag bet mig läppen , stackars mamma hon visste inte vad som fanns där ute , vad som faktiskt stått i vårat kök .
Jag gick upp till mitt rum eftre jag ätit en skålflingor. Idag skulle alla sörja , Alla kommer prata om det
och så rätt jag hade...
Direkt när man kommer till skolan kommer rektorn och vill prata med mig och Mia , Fast Mia var inte i skolan idag heller.
" Jag förstår att detta är jobbigt för dig miss Lair , Det har ju alltid varit ni tre sen du började här och jag förstår att detta kanske går ut över dina resultat så vi i lärarkoren kommer ha lite sympati till dig miss .
"Okej rektorn .." mummlade jag gick vidare Cartny Wells kom fram och trösta mig . Fattar dom inte att det blir värre om dom tröstar ?!
Första lektioen hade Ms Cherr ett tal om Milly , många grät andra var helt oberöda eller så spela dom jäkligt bra!
På rasten satte jag mig ute eftersom det otroligt nog var soligt och läste till franska provet vi skulle ha förut.
Efter Franskan gick jag till matsalen och satte mig vid det vanliga bordet som var till hundra procent tomt ...okej nitio procent . Tills jag hörde den världigt bekant stämma.
" Carro !" utbrast Mia och satte sig mitt emot mig med ett äpple i ena handen och en läsk i andra .
" Var fan har di varit " fräste jag och spände blicken i henne . Hon kollade skamset ner i bordet och det tog ett tag innan hon svarade " ´Jag har spårat och jagat . " mummlade hon utan att vända blicken mot mig . " Oj jaha , och det kunde du inte berätta till mig eller ?" Jag skrek nästan till henne och jag bet mig i läppen för att få tyst på mig själv . " Jo jag vet förlåt mig . Men jag trodde Embry visste och att han skulle berätta för dig. Vart är han föresten?" Hennes klingade röst var så lugnade att jag inte kunde vara arg speciellt länge till.
" Vet inte " muttrade jag till svar . " Är det en vampyr Mia ? som tog Milly ? " klämde jag fram och rösten var skör. Mia svarade inte utan nickade bara och bet sig i läppen " Tror du att hon lever ? " fortsatte jag .
" Det är ungefär 33.3 procent säkert att hon lever ...Som männska sen lika mycket på att hon ar vampyr och...död" Mia tittade ner och det såg ut som att hon ångrade sig att hon sa det sista ordet. Jag nickade bara . Jag litade inte på min röst ´för att svara med hjälp av ord . " Vill du gå hem ?" Frågade Mia och mötte min blick igen .
" Aa jag orkar inte vara kvar här i "Gråtköping" Jag sprang till rektors expeditionen och sa till rektorn asistent att jag gick hem och hon sjukanmälde mig .
Mia och jag var på väg hem till mig när jag kom på en sak .
" Hur gammal är du Mia ? " Frågade jag och hoppades att hon inte skulle bli arg
Hon skrattade lätt innan hon svarade . " Jag föddes 1745 "
Hon log " Jag heter egentiligen inte Mia heller mitt riktiga namn är Elena Moren von Eriu . Jag tillhörde en oerhört fin familj fast jag hölls undan efter som mina föräldrar inte ville att Volturi skulle komma . Jag hade två systrar som var "äkta " vampyrer , Elun var äldst med långt vitt hår och blek ...precis som Cullens . Min andra stora syster heter Alyn hon var nästan morsatt Elun såg världigt hård ut men Alyn ser världigt mjuk ut med samma bleka hy . Men Elun hade blodrödaögon vilket inte Alyn hade . Alyn har rikitgt blodrött hår som är spikrakt "
" Du säger att Elun var och Alyn är ? Är Elun.." Jag ville inte säga ordet ifall det skulle såra henne .
" Elun dog 1813 , Hon dömdes för att vara häxa .. Och vampyrer dör ju av eld. " Hennes ansikte var sorgset .
" Träffar du Alyn nåt ? " Frågade jag för att hon skulle få nåt annat att tänka på " Ja , lite då och då. Det var bara nio års sen faktiskt ..Hon bor i tyskland nu och lever utan människo blod. " Hon lät världigt stolt över att prata om sin syster. " Har hon nån talang ? "
" Japp , hon kan lyfta saker med telepati och Elun kunde kontrollera ljudvågor . Rätt häftigt faktiskt. "Hon skrattde lågt " Jag minns allt som om det skulle vara igår . " mummlade hon strök undan en hår slinga från kinden .
" Jag minns att vi var på fest en fest vi hade år 1753 och det var ett år efter jag hade vuxir klart och jag minns precisvad vi hade för kläder på oss . Elun hade en elfenbensvit figur syd sammets klänning med några decimeters släp hennes hår var uppsatt i en elegant fläta rom dom rullat runt hennes huvud hennes läppar var lika röda som hennes ögon och vi hade målat på rouge på hennes och Alyns kinder för att få in lite färg ..Alyn hade en turkos klänning som var lite vid runt fötterna med långa armar och en enkel fläta i håret med ett diamant diadem . Gud sp Alyn och Elun hade bråkat om det innan pappa ingrep . Hon hade ett halsband med topas stenar i samma färg som hennes ögon. Det var tre dagar innan Elun skulle gifta sig . " Vi satt nu inne i mitt tv rum och jag lyssnade uppskattat på vad hon hade att säga .
" Vi hade sagt att Elun hade en sjukdom . Vi hade fått muta en läkare att han skulle säga det till folk . Så hon fick spela blind .. Men hennes man svallrade ..Men man trodde inte att hon var vampyr. Irland var lite sen med att tro på sånt så hon var en häxa tyckte dom och det var allstå Ryman hennes man som anmälde henne..Men han levede inte speciellt länge ... Mamma och pappa styckade honom och brände honom. Dom såg det som kvitt då . Men mamma mår fortfarande dåligt över det säger Alyn . Jag har inte träffat min mor snen slutet av andra världkriget ..Jag var lite av pappas flicka . Eftersom min rikigta mamma dog när hon födde mig vart Alyns och Eluns " mor " elller rättaresagt skapare min mor . Deras mamma heter Alexia och min biologiska mor Lenora .. "
" Hur kommer det säg att du kallar dig Mia Thor nu för ? " frågade jag ..Jag ville veta mer ..det var så intressant.
" Jag vill inte att min föredetta man ska hitta mig ..Och jag tror inte att han skulle leta där det finns fullt av skepnadsskiftare .." Mummlade hon och ryste till " Vet Jake och Sam om det ?" frågade jag och lagde min hand på hennes.
" Ja , det berättade jag nästan direkt ..Dom lovade att plocka honom om han försökte göra mig illa. " Hon log vid tanken .
" Men han skulle nog söka upp Alyn och Alexia först i såfall ...han är antingen redan död eller så har han inte hittat nån av dom än ....Vilket bara är bra " tillade hon och satte på tvn
Jag gick i en lång korridor ..Det var kallt och fuktigt och mina skor ekade mot sten golvet . Jag hörde ljuv musik och följde det , Jag kom till en stor port med vakter framför sig. Dom stelade till och log blekt ..
" Ä..är du miss Carolina av familjen Lair ?" frågade ena och torkade svetten ur pannan .
" Ja det är jag , men varför stammar ni ? " frågade jag med en röst av sammet . " Ni är så otroligt vacker miss Lair.. " Mannen nickade på högra väggen bredvid mig som var en spegel vägg . Mitt hår var uppstatt i en krona runt huvudet och jag hade diamater runt halsen och kläningen var vinrödlila och var tajt åtspänd med korsett runt midjan men själva kjolen var världigt vid . Jag log blekt för mig själv ..Jag var så vacker.
" Jag vill faktiskt hinna att träffa mina vänninor innan festligheterna är över sir " Sa jag snorkligt . Dom öppnade porten och bugade . Det stod fem elegnta stolar på en når som liknade en scen . Alla dansade och roade sig . Jag kännde genast igen Mia och Hennes systrar genom hennes beskrivning . Men plötsligt vart det världigt varm och alla stelnade till och Elun började skrika ..Hela rummet började brinna. Men det var bara Elun som var skadad . Framför henne stod en vacker man med kort svart hår och hånlog ...Ryman . Mia grät , hennes familj hade snabbt tagit vatten ur en bägare och dragit längst kinden för att det skullese ut som att dom grät ...
Jag upptäckte att jag stod precis bredvid Ryman när Mias far och mor flög mot han när alla männsikor försvunnit .
Jag vakande med ett ryck . Klockan var bara tre på morgonen . Jag kände Embry hand som fångade upp mina tårar, jag suckade och vände mig mot Embry . "Embry ? Vad har du vart ? " Frågade jag upprört "Lugn Carr. Jag berättar imorgon för dig . Jag lovar . " Han kysste min panna och jag försvann genast in i en ny dröm .
Ett mörkt vacuum med bara ett ansikte i ...Millys .
" Men .."
" Snälla.. Låt mig prata till punkt . Jag visste också att om jag inte sa något skulle du bli sårad för att jag visste men inte sa något . Jag vill skydda dig från precis allt men jag vet inte hur jag gör det bäst. " Han drog ett djupt andetag och kysste mina läppar mjukt. "Tja , jag vet hur det känns " Inflikade jag mellan kyssarna .
" Embry ? " Hörde vi en röst ropa från huset . "Jaha , Mamma vill nog att jag kommer nu . Jag har utegångs förbud ...." Han skrockade ett bistert skratt. Jag ryckte till " Men du hade det ju förra veckan ?"
"Jag har det faktiskt varje vecka , Jag försvinner varje natt ju. " Han log dystert och skakade på huvudet.
"Åh " stönade jag och lagde mitt huvud mot hand bröst igen . " Vadå åh ? " frågade han .
" Det är mitt fel för.. " Han stoppade mig mitt i meningen genom att lägga handen för min mun . " Sluta Carro, det är inte ditt fel. Jag är inte hos dig hela natten . Ska jag vara ärlig har jag vart hos dig en hel natt en gång. "
Jag kollade fåraktigt på honom i mörkret. " Jag har mina varulv skift också , sen måste jag faktiskt sova . Och tänk om din pappa skulle få för sig att kolla till dig om han vaknar så ligger jag där bredvid... " Han skakade på huvudet som han gjorde förut men med ett hånfullt leende.
" Tja , du har nog rätt han skulle få tvärspel . " Jag skrattade lite .
" Carro, vi ska göra allt vi kan för att hitta Milly" Lovade han och pressade mig mot sig .
" Embry !" ropade hans mamma igen " Vänta ett ögonblick bara " Han släppte mig och sprang i omänskligfart in när hans mamma inte kollade. efter ca en halv minut kom han genom dörren igen " Vad var det där om? " frågade jag och kolla misstänksamt på honom
" Jag sa till henne att jag följde dig hem . " förklarade han och tog mig hand i sin . Vi gick tysta i några minuter .
" Vet hon om att du är ...?" Frågade jag utan att säga ordet . Jag visste inte om min röst skulle klara det .
Han skakade på huvudet och svängde lite med våra armar som vi var småbarn . " Hon vet inget, det är därför jag har utegångs förbud. " Han kollade ner i marken " Jag minns inte hur det känns att inte ha det " skrockade han . Jag vet mig i läppen . " Ska du patrullera inatt ? " frågade jag utan att möta hans blick . " Nej ? Hurså ?" Frågade han vaksamt. " Ne , tänkte att om du var hemma några nätter skulle du kanske få återuppleva hur det är att vara utan utegångsförbud. " Han började skratta högt. " Jag är seriös !" Jag ville låta bestämd men hans skratt smitade av sig och vi gick runt och skrattade. " Så du vill inte att jag kommer ikväll? " Jag trampade snett av orden han sa . "Jo , men jag vill inte att du ska känna dig tvingad att vara hos mig varje natt. " Han log bara utan att svara . " Det skulle vara kul att se vad mamma skulle säga imorgon . " mummlade han för sig själv .
Vi gick upp på verandan utanför dörren . Jag ställde mig på tå för att nå upp till hans läppar .
Fast mitt i en kyss hörde vi nån harkla sig bakom oss .
" Åh , Hej Brandon . " Muttrade jag .
" Hej på er också . " Sa han ängsligt och gick in genom dörren . Mamma måste ha berättat eller så hade han köpt tidningen i Port Angeles .
" Vi ses imorgon ." Viskade Embry i mitt öra och kysste min panna och gick. " Sms om du får reda på nåt " Muttrade jag efter honom , Hans hörsel gjord det världigt enkelt att vara diskret " Det ska jag " Sa han tillräklig högt för att jag skulle uppfatta.
Jag sov ingenting den här natten. Därför visste jag att Embry aldrig kom, Jag regaerade på två sett när jag tänkte det : 1. Jag log för att hans mamma skulle bli chockad och glad 2. Jag fick tårar i ögonen för att han inte hade vart här .
Jag steg upp och drog på mig dom första rena plaggen jag hitta och borstade snabbt egenom håret och satte upp det i en hästsvans .
Mamma och Stella satt nere vid köksbordet och åt frukost. " Var är Brandon ?" Frågade jag och gick mot kylen och tog fram jucie packetet och ett glas och satte mig mitt emot dom.
" Han åkte nånstans vi vet inte var.." Sa Stella som gick och spola av tallriken och satte sig sig mitt emot igen .
" Jaha " mummlade jag . " Har du sovit nåt i natt? " frågade mamma och mötte min blick .
jag skakade på huvudet och bet mig i läppen . " Dom hittar henne Carro. Du behöver inte oroa dig . " mummlade mamma tröstande. Jag bet mig läppen , stackars mamma hon visste inte vad som fanns där ute , vad som faktiskt stått i vårat kök .
Jag gick upp till mitt rum eftre jag ätit en skålflingor. Idag skulle alla sörja , Alla kommer prata om det
och så rätt jag hade...
Direkt när man kommer till skolan kommer rektorn och vill prata med mig och Mia , Fast Mia var inte i skolan idag heller.
" Jag förstår att detta är jobbigt för dig miss Lair , Det har ju alltid varit ni tre sen du började här och jag förstår att detta kanske går ut över dina resultat så vi i lärarkoren kommer ha lite sympati till dig miss .
"Okej rektorn .." mummlade jag gick vidare Cartny Wells kom fram och trösta mig . Fattar dom inte att det blir värre om dom tröstar ?!
Första lektioen hade Ms Cherr ett tal om Milly , många grät andra var helt oberöda eller så spela dom jäkligt bra!
På rasten satte jag mig ute eftersom det otroligt nog var soligt och läste till franska provet vi skulle ha förut.
Efter Franskan gick jag till matsalen och satte mig vid det vanliga bordet som var till hundra procent tomt ...okej nitio procent . Tills jag hörde den världigt bekant stämma.
" Carro !" utbrast Mia och satte sig mitt emot mig med ett äpple i ena handen och en läsk i andra .
" Var fan har di varit " fräste jag och spände blicken i henne . Hon kollade skamset ner i bordet och det tog ett tag innan hon svarade " ´Jag har spårat och jagat . " mummlade hon utan att vända blicken mot mig . " Oj jaha , och det kunde du inte berätta till mig eller ?" Jag skrek nästan till henne och jag bet mig i läppen för att få tyst på mig själv . " Jo jag vet förlåt mig . Men jag trodde Embry visste och att han skulle berätta för dig. Vart är han föresten?" Hennes klingade röst var så lugnade att jag inte kunde vara arg speciellt länge till.
" Vet inte " muttrade jag till svar . " Är det en vampyr Mia ? som tog Milly ? " klämde jag fram och rösten var skör. Mia svarade inte utan nickade bara och bet sig i läppen " Tror du att hon lever ? " fortsatte jag .
" Det är ungefär 33.3 procent säkert att hon lever ...Som männska sen lika mycket på att hon ar vampyr och...död" Mia tittade ner och det såg ut som att hon ångrade sig att hon sa det sista ordet. Jag nickade bara . Jag litade inte på min röst ´för att svara med hjälp av ord . " Vill du gå hem ?" Frågade Mia och mötte min blick igen .
" Aa jag orkar inte vara kvar här i "Gråtköping" Jag sprang till rektors expeditionen och sa till rektorn asistent att jag gick hem och hon sjukanmälde mig .
Mia och jag var på väg hem till mig när jag kom på en sak .
" Hur gammal är du Mia ? " Frågade jag och hoppades att hon inte skulle bli arg
Hon skrattade lätt innan hon svarade . " Jag föddes 1745 "
Hon log " Jag heter egentiligen inte Mia heller mitt riktiga namn är Elena Moren von Eriu . Jag tillhörde en oerhört fin familj fast jag hölls undan efter som mina föräldrar inte ville att Volturi skulle komma . Jag hade två systrar som var "äkta " vampyrer , Elun var äldst med långt vitt hår och blek ...precis som Cullens . Min andra stora syster heter Alyn hon var nästan morsatt Elun såg världigt hård ut men Alyn ser världigt mjuk ut med samma bleka hy . Men Elun hade blodrödaögon vilket inte Alyn hade . Alyn har rikitgt blodrött hår som är spikrakt "
" Du säger att Elun var och Alyn är ? Är Elun.." Jag ville inte säga ordet ifall det skulle såra henne .
" Elun dog 1813 , Hon dömdes för att vara häxa .. Och vampyrer dör ju av eld. " Hennes ansikte var sorgset .
" Träffar du Alyn nåt ? " Frågade jag för att hon skulle få nåt annat att tänka på " Ja , lite då och då. Det var bara nio års sen faktiskt ..Hon bor i tyskland nu och lever utan människo blod. " Hon lät världigt stolt över att prata om sin syster. " Har hon nån talang ? "
" Japp , hon kan lyfta saker med telepati och Elun kunde kontrollera ljudvågor . Rätt häftigt faktiskt. "Hon skrattde lågt " Jag minns allt som om det skulle vara igår . " mummlade hon strök undan en hår slinga från kinden .
" Jag minns att vi var på fest en fest vi hade år 1753 och det var ett år efter jag hade vuxir klart och jag minns precisvad vi hade för kläder på oss . Elun hade en elfenbensvit figur syd sammets klänning med några decimeters släp hennes hår var uppsatt i en elegant fläta rom dom rullat runt hennes huvud hennes läppar var lika röda som hennes ögon och vi hade målat på rouge på hennes och Alyns kinder för att få in lite färg ..Alyn hade en turkos klänning som var lite vid runt fötterna med långa armar och en enkel fläta i håret med ett diamant diadem . Gud sp Alyn och Elun hade bråkat om det innan pappa ingrep . Hon hade ett halsband med topas stenar i samma färg som hennes ögon. Det var tre dagar innan Elun skulle gifta sig . " Vi satt nu inne i mitt tv rum och jag lyssnade uppskattat på vad hon hade att säga .
" Vi hade sagt att Elun hade en sjukdom . Vi hade fått muta en läkare att han skulle säga det till folk . Så hon fick spela blind .. Men hennes man svallrade ..Men man trodde inte att hon var vampyr. Irland var lite sen med att tro på sånt så hon var en häxa tyckte dom och det var allstå Ryman hennes man som anmälde henne..Men han levede inte speciellt länge ... Mamma och pappa styckade honom och brände honom. Dom såg det som kvitt då . Men mamma mår fortfarande dåligt över det säger Alyn . Jag har inte träffat min mor snen slutet av andra världkriget ..Jag var lite av pappas flicka . Eftersom min rikigta mamma dog när hon födde mig vart Alyns och Eluns " mor " elller rättaresagt skapare min mor . Deras mamma heter Alexia och min biologiska mor Lenora .. "
" Hur kommer det säg att du kallar dig Mia Thor nu för ? " frågade jag ..Jag ville veta mer ..det var så intressant.
" Jag vill inte att min föredetta man ska hitta mig ..Och jag tror inte att han skulle leta där det finns fullt av skepnadsskiftare .." Mummlade hon och ryste till " Vet Jake och Sam om det ?" frågade jag och lagde min hand på hennes.
" Ja , det berättade jag nästan direkt ..Dom lovade att plocka honom om han försökte göra mig illa. " Hon log vid tanken .
" Men han skulle nog söka upp Alyn och Alexia först i såfall ...han är antingen redan död eller så har han inte hittat nån av dom än ....Vilket bara är bra " tillade hon och satte på tvn
Jag gick i en lång korridor ..Det var kallt och fuktigt och mina skor ekade mot sten golvet . Jag hörde ljuv musik och följde det , Jag kom till en stor port med vakter framför sig. Dom stelade till och log blekt ..
" Ä..är du miss Carolina av familjen Lair ?" frågade ena och torkade svetten ur pannan .
" Ja det är jag , men varför stammar ni ? " frågade jag med en röst av sammet . " Ni är så otroligt vacker miss Lair.. " Mannen nickade på högra väggen bredvid mig som var en spegel vägg . Mitt hår var uppstatt i en krona runt huvudet och jag hade diamater runt halsen och kläningen var vinrödlila och var tajt åtspänd med korsett runt midjan men själva kjolen var världigt vid . Jag log blekt för mig själv ..Jag var så vacker.
" Jag vill faktiskt hinna att träffa mina vänninor innan festligheterna är över sir " Sa jag snorkligt . Dom öppnade porten och bugade . Det stod fem elegnta stolar på en når som liknade en scen . Alla dansade och roade sig . Jag kännde genast igen Mia och Hennes systrar genom hennes beskrivning . Men plötsligt vart det världigt varm och alla stelnade till och Elun började skrika ..Hela rummet började brinna. Men det var bara Elun som var skadad . Framför henne stod en vacker man med kort svart hår och hånlog ...Ryman . Mia grät , hennes familj hade snabbt tagit vatten ur en bägare och dragit längst kinden för att det skullese ut som att dom grät ...
Jag upptäckte att jag stod precis bredvid Ryman när Mias far och mor flög mot han när alla männsikor försvunnit .
Jag vakande med ett ryck . Klockan var bara tre på morgonen . Jag kände Embry hand som fångade upp mina tårar, jag suckade och vände mig mot Embry . "Embry ? Vad har du vart ? " Frågade jag upprört "Lugn Carr. Jag berättar imorgon för dig . Jag lovar . " Han kysste min panna och jag försvann genast in i en ny dröm .
Ett mörkt vacuum med bara ett ansikte i ...Millys .
Cold-Dreams Kapitel 14
" Det är en vampyr som har tagit henne eller hur Embry ?!" röt jag när jag inte fick något svar. Han bet sig i läppen. " Vi vet inte Carro, Det har regnat för mycket vi tappade spåret fem kilometer från byn . Vi vet inte. " Han mötte min blick " Varför har du inte sagt något ? " Frågade jag med sprucken röst . Han tog min hand i hans och kramade den " För att det är så svårt, Jag har aldrig förstått hur det är för Sam , Paul, Jake och Jared . Man vill skydda den man älskar hela tiden men man vet inte hur man ska göra det . " Svarade han och såg mig djupt i ögonen . " Nu hänger jag inte med Embry . " Sa jag och lagde mitt huvud mot hans bröst . Jag frös så. " Jag vill inte att du ska må dåligt . Därför var det svårt att berätta att Milly var borta . Jag ville inte att du skulle bli ledsen "
" Men .."
" Snälla.. Låt mig prata till punkt . Jag visste också att om jag inte sa något skulle du bli sårad för att jag visste men inte sa något . Jag vill skydda dig från precis allt men jag vet inte hur jag gör det bäst. " Han drog ett djupt andetag och kysste mina läppar mjukt. "Tja , jag vet hur det känns " Inflikade jag mellan kyssarna .
" Embry ? " Hörde vi en röst ropa från huset . "Jaha , Mamma vill nog att jag kommer nu . Jag har utegångs förbud ...." Han skrockade ett bistert skratt. Jag ryckte till " Men du hade det ju förra veckan ?"
"Jag har det faktiskt varje vecka , Jag försvinner varje natt ju. " Han log dystert och skakade på huvudet.
"Åh " stönade jag och lagde mitt huvud mot hand bröst igen . " Vadå åh ? " frågade han .
" Det är mitt fel för.. " Han stoppade mig mitt i meningen genom att lägga handen för min mun . " Sluta Carro, det är inte ditt fel. Jag är inte hos dig hela natten . Ska jag vara ärlig har jag vart hos dig en hel natt en gång. "
Jag kollade fåraktigt på honom i mörkret. " Jag har mina varulv skift också , sen måste jag faktiskt sova . Och tänk om din pappa skulle få för sig att kolla till dig om han vaknar så ligger jag där bredvid... " Han skakade på huvudet som han gjorde förut men med ett hånfullt leende.
" Tja , du har nog rätt han skulle få tvärspel . " Jag skrattade lite .
" Carro, vi ska göra allt vi kan för att hitta Milly" Lovade han och pressade mig mot sig .
" Embry !" ropade hans mamma igen " Vänta ett ögonblick bara " Han släppte mig och sprang i omänskligfart in när hans mamma inte kollade. efter ca en halv minut kom han genom dörren igen " Vad var det där om? " frågade jag och kolla misstänksamt på honom
" Jag sa till henne att jag följde dig hem . " förklarade han och tog mig hand i sin . Vi gick tysta i några minuter .
" Vet hon om att du är ...?" Frågade jag utan att säga ordet . Jag visste inte om min röst skulle klara det .
Han skakade på huvudet och svängde lite med våra armar som vi var småbarn . " Hon vet inget, det är därför jag har utegångs förbud. " Han kollade ner i marken " Jag minns inte hur det känns att inte ha det " skrockade han . Jag vet mig i läppen . " Ska du patrullera inatt ? " frågade jag utan att möta hans blick . " Nej ? Hurså ?" Frågade han vaksamt. " Ne , tänkte att om du var hemma några nätter skulle du kanske få återuppleva hur det är att vara utan utegångsförbud. " Han började skratta högt. " Jag är seriös !" Jag ville låta bestämd men hans skratt smitade av sig och vi gick runt och skrattade. " Så du vill inte att jag kommer ikväll? " Jag trampade snett av orden han sa . "Jo , men jag vill inte att du ska känna dig tvingad att vara hos mig varje natt. " Han log bara utan att svara . " Det skulle vara kul att se vad mamma skulle säga imorgon . " mummlade han för sig själv .
Vi gick upp på verandan utanför dörren . Jag ställde mig på tå för att nå upp till hans läppar .
Fast mitt i en kyss hörde vi nån harkla sig bakom oss .
" Åh , Hej Brandon . " Muttrade jag .
" Hej på er också . " Sa han ängsligt och gick in genom dörren . Mamma måste ha berättat eller så hade han köpt tidningen i Port Angeles .
" Vi ses imorgon ." Viskade Embry i mitt öra och kysste min panna och gick. " Sms om du får reda på nåt " Muttrade jag efter honom , Hans hörsel gjord det världigt enkelt att vara diskret " Det ska jag " Sa han tillräklig högt för att jag skulle uppfatta.
Jag sov ingenting den här natten. Därför visste jag att Embry aldrig kom, Jag regaerade på två sett när jag tänkte det : 1. Jag log för att hans mamma skulle bli chockad och glad 2. Jag fick tårar i ögonen för att han inte hade vart här .
Jag steg upp och drog på mig dom första rena plaggen jag hitta och borstade snabbt egenom håret och satte upp det i en hästsvans .
Mamma och Stella satt nere vid köksbordet och åt frukost. " Var är Brandon ?" Frågade jag och gick mot kylen och tog fram jucie packetet och ett glas och satte mig mitt emot dom.
" Han åkte nånstans vi vet inte var.." Sa Stella som gick och spola av tallriken och satte sig sig mitt emot igen .
" Jaha " mummlade jag . " Har du sovit nåt i natt? " frågade mamma och mötte min blick .
jag skakade på huvudet och bet mig i läppen . " Dom hittar henne Carro. Du behöver inte oroa dig . " mummlade mamma tröstande. Jag bet mig läppen , stackars mamma hon visste inte vad som fanns där ute , vad som faktiskt stått i vårat kök .
Jag gick upp till mitt rum eftre jag ätit en skålflingor. Idag skulle alla sörja , Alla kommer prata om det
och så rätt jag hade...
Direkt när man kommer till skolan kommer rektorn och vill prata med mig och Mia , Fast Mia var inte i skolan idag heller.
" Jag förstår att detta är jobbigt för dig miss Lair , Det har ju alltid varit ni tre sen du började här och jag förstår att detta kanske går ut över dina resultat så vi i lärarkoren kommer ha lite sympati till dig miss .
"Okej rektorn .." mummlade jag gick vidare Cartny Wells kom fram och trösta mig . Fattar dom inte att det blir värre om dom tröstar ?!
Första lektioen hade Ms Cherr ett tal om Milly , många grät andra var helt oberöda eller så spela dom jäkligt bra!
På rasten satte jag mig ute eftersom det otroligt nog var soligt och läste till franska provet vi skulle ha förut.
Efter Franskan gick jag till matsalen och satte mig vid det vanliga bordet som var till hundra procent tomt ...okej nitio procent . Tills jag hörde den världigt bekant stämma.
" Carro !" utbrast Mia och satte sig mitt emot mig med ett äpple i ena handen och en läsk i andra .
" Var fan har di varit " fräste jag och spände blicken i henne . Hon kollade skamset ner i bordet och det tog ett tag innan hon svarade " ´Jag har spårat och jagat . " mummlade hon utan att vända blicken mot mig . " Oj jaha , och det kunde du inte berätta till mig eller ?" Jag skrek nästan till henne och jag bet mig i läppen för att få tyst på mig själv . " Jo jag vet förlåt mig . Men jag trodde Embry visste och att han skulle berätta för dig. Vart är han föresten?" Hennes klingade röst var så lugnade att jag inte kunde vara arg speciellt länge till.
" Vet inte " muttrade jag till svar . " Är det en vampyr Mia ? som tog Milly ? " klämde jag fram och rösten var skör. Mia svarade inte utan nickade bara och bet sig i läppen " Tror du att hon lever ? " fortsatte jag .
" Det är ungefär 33.3 procent säkert att hon lever ...Som männska sen lika mycket på att hon ar vampyr och...död" Mia tittade ner och det såg ut som att hon ångrade sig att hon sa det sista ordet. Jag nickade bara . Jag litade inte på min röst ´för att svara med hjälp av ord . " Vill du gå hem ?" Frågade Mia och mötte min blick igen .
" Aa jag orkar inte vara kvar här i "Gråtköping" Jag sprang till rektors expeditionen och sa till rektorn asistent att jag gick hem och hon sjukanmälde mig .
Mia och jag var på väg hem till mig när jag kom på en sak .
" Hur gammal är du Mia ? " Frågade jag och hoppades att hon inte skulle bli arg
Hon skrattade lätt innan hon svarade . " Jag föddes 1745 "
Hon log " Jag heter egentiligen inte Mia heller mitt riktiga namn är Elena Moren von Eriu . Jag tillhörde en oerhört fin familj fast jag hölls undan efter som mina föräldrar inte ville att Volturi skulle komma . Jag hade två systrar som var "äkta " vampyrer , Elun var äldst med långt vitt hår och blek ...precis som Cullens . Min andra stora syster heter Alyn hon var nästan morsatt Elun såg världigt hård ut men Alyn ser världigt mjuk ut med samma bleka hy . Men Elun hade blodrödaögon vilket inte Alyn hade . Alyn har rikitgt blodrött hår som är spikrakt "
" Du säger att Elun var och Alyn är ? Är Elun.." Jag ville inte säga ordet ifall det skulle såra henne .
" Elun dog 1813 , Hon dömdes för att vara häxa .. Och vampyrer dör ju av eld. " Hennes ansikte var sorgset .
" Träffar du Alyn nåt ? " Frågade jag för att hon skulle få nåt annat att tänka på " Ja , lite då och då. Det var bara nio års sen faktiskt ..Hon bor i tyskland nu och lever utan människo blod. " Hon lät världigt stolt över att prata om sin syster. " Har hon nån talang ? "
" Japp , hon kan lyfta saker med telepati och Elun kunde kontrollera ljudvågor . Rätt häftigt faktiskt. "Hon skrattde lågt " Jag minns allt som om det skulle vara igår . " mummlade hon strök undan en hår slinga från kinden .
" Jag minns att vi var på fest en fest vi hade år 1753 och det var ett år efter jag hade vuxir klart och jag minns precisvad vi hade för kläder på oss . Elun hade en elfenbensvit figur syd sammets klänning med några decimeters släp hennes hår var uppsatt i en elegant fläta rom dom rullat runt hennes huvud hennes läppar var lika röda som hennes ögon och vi hade målat på rouge på hennes och Alyns kinder för att få in lite färg ..Alyn hade en turkos klänning som var lite vid runt fötterna med långa armar och en enkel fläta i håret med ett diamant diadem . Gud sp Alyn och Elun hade bråkat om det innan pappa ingrep . Hon hade ett halsband med topas stenar i samma färg som hennes ögon. Det var tre dagar innan Elun skulle gifta sig . " Vi satt nu inne i mitt tv rum och jag lyssnade uppskattat på vad hon hade att säga .
" Vi hade sagt att Elun hade en sjukdom . Vi hade fått muta en läkare att han skulle säga det till folk . Så hon fick spela blind .. Men hennes man svallrade ..Men man trodde inte att hon var vampyr. Irland var lite sen med att tro på sånt så hon var en häxa tyckte dom och det var allstå Ryman hennes man som anmälde henne..Men han levede inte speciellt länge ... Mamma och pappa styckade honom och brände honom. Dom såg det som kvitt då . Men mamma mår fortfarande dåligt över det säger Alyn . Jag har inte träffat min mor snen slutet av andra världkriget ..Jag var lite av pappas flicka . Eftersom min rikigta mamma dog när hon födde mig vart Alyns och Eluns " mor " elller rättaresagt skapare min mor . Deras mamma heter Alexia och min biologiska mor Lenora .. "
" Hur kommer det säg att du kallar dig Mia Thor nu för ? " frågade jag ..Jag ville veta mer ..det var så intressant.
" Jag vill inte att min föredetta man ska hitta mig ..Och jag tror inte att han skulle leta där det finns fullt av skepnadsskiftare .." Mummlade hon och ryste till " Vet Jake och Sam om det ?" frågade jag och lagde min hand på hennes.
" Ja , det berättade jag nästan direkt ..Dom lovade att plocka honom om han försökte göra mig illa. " Hon log vid tanken .
" Men han skulle nog söka upp Alyn och Alexia först i såfall ...han är antingen redan död eller så har han inte hittat nån av dom än ....Vilket bara är bra " tillade hon och satte på tvn
Jag gick i en lång korridor ..Det var kallt och fuktigt och mina skor ekade mot sten golvet . Jag hörde ljuv musik och följde det , Jag kom till en stor port med vakter framför sig. Dom stelade till och log blekt ..
" Ä..är du miss Carolina av familjen Lair ?" frågade ena och torkade svetten ur pannan .
" Ja det är jag , men varför stammar ni ? " frågade jag med en röst av sammet . " Ni är så otroligt vacker miss Lair.. " Mannen nickade på högra väggen bredvid mig som var en spegel vägg . Mitt hår var uppstatt i en krona runt huvudet och jag hade diamater runt halsen och kläningen var vinrödlila och var tajt åtspänd med korsett runt midjan men själva kjolen var världigt vid . Jag log blekt för mig själv ..Jag var så vacker.
" Jag vill faktiskt hinna att träffa mina vänninor innan festligheterna är över sir " Sa jag snorkligt . Dom öppnade porten och bugade . Det stod fem elegnta stolar på en når som liknade en scen . Alla dansade och roade sig . Jag kännde genast igen Mia och Hennes systrar genom hennes beskrivning . Men plötsligt vart det världigt varm och alla stelnade till och Elun började skrika ..Hela rummet började brinna. Men det var bara Elun som var skadad . Framför henne stod en vacker man med kort svart hår och hånlog ...Ryman . Mia grät , hennes familj hade snabbt tagit vatten ur en bägare och dragit längst kinden för att det skullese ut som att dom grät ...
Jag upptäckte att jag stod precis bredvid Ryman när Mias far och mor flög mot han när alla männsikor försvunnit .
Jag vakande med ett ryck . Klockan var bara tre på morgonen . Jag kände Embry hand som fångade upp mina tårar, jag suckade och vände mig mot Embry . "Embry ? Vad har du vart ? " Frågade jag upprört "Lugn Carr. Jag berättar imorgon för dig . Jag lovar . " Han kysste min panna och jag försvann genast in i en ny dröm .
Ett mörkt vacuum med bara ett ansikte i ...Millys .
" Men .."
" Snälla.. Låt mig prata till punkt . Jag visste också att om jag inte sa något skulle du bli sårad för att jag visste men inte sa något . Jag vill skydda dig från precis allt men jag vet inte hur jag gör det bäst. " Han drog ett djupt andetag och kysste mina läppar mjukt. "Tja , jag vet hur det känns " Inflikade jag mellan kyssarna .
" Embry ? " Hörde vi en röst ropa från huset . "Jaha , Mamma vill nog att jag kommer nu . Jag har utegångs förbud ...." Han skrockade ett bistert skratt. Jag ryckte till " Men du hade det ju förra veckan ?"
"Jag har det faktiskt varje vecka , Jag försvinner varje natt ju. " Han log dystert och skakade på huvudet.
"Åh " stönade jag och lagde mitt huvud mot hand bröst igen . " Vadå åh ? " frågade han .
" Det är mitt fel för.. " Han stoppade mig mitt i meningen genom att lägga handen för min mun . " Sluta Carro, det är inte ditt fel. Jag är inte hos dig hela natten . Ska jag vara ärlig har jag vart hos dig en hel natt en gång. "
Jag kollade fåraktigt på honom i mörkret. " Jag har mina varulv skift också , sen måste jag faktiskt sova . Och tänk om din pappa skulle få för sig att kolla till dig om han vaknar så ligger jag där bredvid... " Han skakade på huvudet som han gjorde förut men med ett hånfullt leende.
" Tja , du har nog rätt han skulle få tvärspel . " Jag skrattade lite .
" Carro, vi ska göra allt vi kan för att hitta Milly" Lovade han och pressade mig mot sig .
" Embry !" ropade hans mamma igen " Vänta ett ögonblick bara " Han släppte mig och sprang i omänskligfart in när hans mamma inte kollade. efter ca en halv minut kom han genom dörren igen " Vad var det där om? " frågade jag och kolla misstänksamt på honom
" Jag sa till henne att jag följde dig hem . " förklarade han och tog mig hand i sin . Vi gick tysta i några minuter .
" Vet hon om att du är ...?" Frågade jag utan att säga ordet . Jag visste inte om min röst skulle klara det .
Han skakade på huvudet och svängde lite med våra armar som vi var småbarn . " Hon vet inget, det är därför jag har utegångs förbud. " Han kollade ner i marken " Jag minns inte hur det känns att inte ha det " skrockade han . Jag vet mig i läppen . " Ska du patrullera inatt ? " frågade jag utan att möta hans blick . " Nej ? Hurså ?" Frågade han vaksamt. " Ne , tänkte att om du var hemma några nätter skulle du kanske få återuppleva hur det är att vara utan utegångsförbud. " Han började skratta högt. " Jag är seriös !" Jag ville låta bestämd men hans skratt smitade av sig och vi gick runt och skrattade. " Så du vill inte att jag kommer ikväll? " Jag trampade snett av orden han sa . "Jo , men jag vill inte att du ska känna dig tvingad att vara hos mig varje natt. " Han log bara utan att svara . " Det skulle vara kul att se vad mamma skulle säga imorgon . " mummlade han för sig själv .
Vi gick upp på verandan utanför dörren . Jag ställde mig på tå för att nå upp till hans läppar .
Fast mitt i en kyss hörde vi nån harkla sig bakom oss .
" Åh , Hej Brandon . " Muttrade jag .
" Hej på er också . " Sa han ängsligt och gick in genom dörren . Mamma måste ha berättat eller så hade han köpt tidningen i Port Angeles .
" Vi ses imorgon ." Viskade Embry i mitt öra och kysste min panna och gick. " Sms om du får reda på nåt " Muttrade jag efter honom , Hans hörsel gjord det världigt enkelt att vara diskret " Det ska jag " Sa han tillräklig högt för att jag skulle uppfatta.
Jag sov ingenting den här natten. Därför visste jag att Embry aldrig kom, Jag regaerade på två sett när jag tänkte det : 1. Jag log för att hans mamma skulle bli chockad och glad 2. Jag fick tårar i ögonen för att han inte hade vart här .
Jag steg upp och drog på mig dom första rena plaggen jag hitta och borstade snabbt egenom håret och satte upp det i en hästsvans .
Mamma och Stella satt nere vid köksbordet och åt frukost. " Var är Brandon ?" Frågade jag och gick mot kylen och tog fram jucie packetet och ett glas och satte mig mitt emot dom.
" Han åkte nånstans vi vet inte var.." Sa Stella som gick och spola av tallriken och satte sig sig mitt emot igen .
" Jaha " mummlade jag . " Har du sovit nåt i natt? " frågade mamma och mötte min blick .
jag skakade på huvudet och bet mig i läppen . " Dom hittar henne Carro. Du behöver inte oroa dig . " mummlade mamma tröstande. Jag bet mig läppen , stackars mamma hon visste inte vad som fanns där ute , vad som faktiskt stått i vårat kök .
Jag gick upp till mitt rum eftre jag ätit en skålflingor. Idag skulle alla sörja , Alla kommer prata om det
och så rätt jag hade...
Direkt när man kommer till skolan kommer rektorn och vill prata med mig och Mia , Fast Mia var inte i skolan idag heller.
" Jag förstår att detta är jobbigt för dig miss Lair , Det har ju alltid varit ni tre sen du började här och jag förstår att detta kanske går ut över dina resultat så vi i lärarkoren kommer ha lite sympati till dig miss .
"Okej rektorn .." mummlade jag gick vidare Cartny Wells kom fram och trösta mig . Fattar dom inte att det blir värre om dom tröstar ?!
Första lektioen hade Ms Cherr ett tal om Milly , många grät andra var helt oberöda eller så spela dom jäkligt bra!
På rasten satte jag mig ute eftersom det otroligt nog var soligt och läste till franska provet vi skulle ha förut.
Efter Franskan gick jag till matsalen och satte mig vid det vanliga bordet som var till hundra procent tomt ...okej nitio procent . Tills jag hörde den världigt bekant stämma.
" Carro !" utbrast Mia och satte sig mitt emot mig med ett äpple i ena handen och en läsk i andra .
" Var fan har di varit " fräste jag och spände blicken i henne . Hon kollade skamset ner i bordet och det tog ett tag innan hon svarade " ´Jag har spårat och jagat . " mummlade hon utan att vända blicken mot mig . " Oj jaha , och det kunde du inte berätta till mig eller ?" Jag skrek nästan till henne och jag bet mig i läppen för att få tyst på mig själv . " Jo jag vet förlåt mig . Men jag trodde Embry visste och att han skulle berätta för dig. Vart är han föresten?" Hennes klingade röst var så lugnade att jag inte kunde vara arg speciellt länge till.
" Vet inte " muttrade jag till svar . " Är det en vampyr Mia ? som tog Milly ? " klämde jag fram och rösten var skör. Mia svarade inte utan nickade bara och bet sig i läppen " Tror du att hon lever ? " fortsatte jag .
" Det är ungefär 33.3 procent säkert att hon lever ...Som männska sen lika mycket på att hon ar vampyr och...död" Mia tittade ner och det såg ut som att hon ångrade sig att hon sa det sista ordet. Jag nickade bara . Jag litade inte på min röst ´för att svara med hjälp av ord . " Vill du gå hem ?" Frågade Mia och mötte min blick igen .
" Aa jag orkar inte vara kvar här i "Gråtköping" Jag sprang till rektors expeditionen och sa till rektorn asistent att jag gick hem och hon sjukanmälde mig .
Mia och jag var på väg hem till mig när jag kom på en sak .
" Hur gammal är du Mia ? " Frågade jag och hoppades att hon inte skulle bli arg
Hon skrattade lätt innan hon svarade . " Jag föddes 1745 "
Hon log " Jag heter egentiligen inte Mia heller mitt riktiga namn är Elena Moren von Eriu . Jag tillhörde en oerhört fin familj fast jag hölls undan efter som mina föräldrar inte ville att Volturi skulle komma . Jag hade två systrar som var "äkta " vampyrer , Elun var äldst med långt vitt hår och blek ...precis som Cullens . Min andra stora syster heter Alyn hon var nästan morsatt Elun såg världigt hård ut men Alyn ser världigt mjuk ut med samma bleka hy . Men Elun hade blodrödaögon vilket inte Alyn hade . Alyn har rikitgt blodrött hår som är spikrakt "
" Du säger att Elun var och Alyn är ? Är Elun.." Jag ville inte säga ordet ifall det skulle såra henne .
" Elun dog 1813 , Hon dömdes för att vara häxa .. Och vampyrer dör ju av eld. " Hennes ansikte var sorgset .
" Träffar du Alyn nåt ? " Frågade jag för att hon skulle få nåt annat att tänka på " Ja , lite då och då. Det var bara nio års sen faktiskt ..Hon bor i tyskland nu och lever utan människo blod. " Hon lät världigt stolt över att prata om sin syster. " Har hon nån talang ? "
" Japp , hon kan lyfta saker med telepati och Elun kunde kontrollera ljudvågor . Rätt häftigt faktiskt. "Hon skrattde lågt " Jag minns allt som om det skulle vara igår . " mummlade hon strök undan en hår slinga från kinden .
" Jag minns att vi var på fest en fest vi hade år 1753 och det var ett år efter jag hade vuxir klart och jag minns precisvad vi hade för kläder på oss . Elun hade en elfenbensvit figur syd sammets klänning med några decimeters släp hennes hår var uppsatt i en elegant fläta rom dom rullat runt hennes huvud hennes läppar var lika röda som hennes ögon och vi hade målat på rouge på hennes och Alyns kinder för att få in lite färg ..Alyn hade en turkos klänning som var lite vid runt fötterna med långa armar och en enkel fläta i håret med ett diamant diadem . Gud sp Alyn och Elun hade bråkat om det innan pappa ingrep . Hon hade ett halsband med topas stenar i samma färg som hennes ögon. Det var tre dagar innan Elun skulle gifta sig . " Vi satt nu inne i mitt tv rum och jag lyssnade uppskattat på vad hon hade att säga .
" Vi hade sagt att Elun hade en sjukdom . Vi hade fått muta en läkare att han skulle säga det till folk . Så hon fick spela blind .. Men hennes man svallrade ..Men man trodde inte att hon var vampyr. Irland var lite sen med att tro på sånt så hon var en häxa tyckte dom och det var allstå Ryman hennes man som anmälde henne..Men han levede inte speciellt länge ... Mamma och pappa styckade honom och brände honom. Dom såg det som kvitt då . Men mamma mår fortfarande dåligt över det säger Alyn . Jag har inte träffat min mor snen slutet av andra världkriget ..Jag var lite av pappas flicka . Eftersom min rikigta mamma dog när hon födde mig vart Alyns och Eluns " mor " elller rättaresagt skapare min mor . Deras mamma heter Alexia och min biologiska mor Lenora .. "
" Hur kommer det säg att du kallar dig Mia Thor nu för ? " frågade jag ..Jag ville veta mer ..det var så intressant.
" Jag vill inte att min föredetta man ska hitta mig ..Och jag tror inte att han skulle leta där det finns fullt av skepnadsskiftare .." Mummlade hon och ryste till " Vet Jake och Sam om det ?" frågade jag och lagde min hand på hennes.
" Ja , det berättade jag nästan direkt ..Dom lovade att plocka honom om han försökte göra mig illa. " Hon log vid tanken .
" Men han skulle nog söka upp Alyn och Alexia först i såfall ...han är antingen redan död eller så har han inte hittat nån av dom än ....Vilket bara är bra " tillade hon och satte på tvn
Jag gick i en lång korridor ..Det var kallt och fuktigt och mina skor ekade mot sten golvet . Jag hörde ljuv musik och följde det , Jag kom till en stor port med vakter framför sig. Dom stelade till och log blekt ..
" Ä..är du miss Carolina av familjen Lair ?" frågade ena och torkade svetten ur pannan .
" Ja det är jag , men varför stammar ni ? " frågade jag med en röst av sammet . " Ni är så otroligt vacker miss Lair.. " Mannen nickade på högra väggen bredvid mig som var en spegel vägg . Mitt hår var uppstatt i en krona runt huvudet och jag hade diamater runt halsen och kläningen var vinrödlila och var tajt åtspänd med korsett runt midjan men själva kjolen var världigt vid . Jag log blekt för mig själv ..Jag var så vacker.
" Jag vill faktiskt hinna att träffa mina vänninor innan festligheterna är över sir " Sa jag snorkligt . Dom öppnade porten och bugade . Det stod fem elegnta stolar på en når som liknade en scen . Alla dansade och roade sig . Jag kännde genast igen Mia och Hennes systrar genom hennes beskrivning . Men plötsligt vart det världigt varm och alla stelnade till och Elun började skrika ..Hela rummet började brinna. Men det var bara Elun som var skadad . Framför henne stod en vacker man med kort svart hår och hånlog ...Ryman . Mia grät , hennes familj hade snabbt tagit vatten ur en bägare och dragit längst kinden för att det skullese ut som att dom grät ...
Jag upptäckte att jag stod precis bredvid Ryman när Mias far och mor flög mot han när alla männsikor försvunnit .
Jag vakande med ett ryck . Klockan var bara tre på morgonen . Jag kände Embry hand som fångade upp mina tårar, jag suckade och vände mig mot Embry . "Embry ? Vad har du vart ? " Frågade jag upprört "Lugn Carr. Jag berättar imorgon för dig . Jag lovar . " Han kysste min panna och jag försvann genast in i en ny dröm .
Ett mörkt vacuum med bara ett ansikte i ...Millys .
Cold-Dreams Kapitel 13
Jag satt mitt i gläntan där jag sett Mia vara nära att dö. Jag såg en kropp ligga mitt på ängen , Jag gick närmare när jag såg det välbekanta ansiktet. Millys kropp låg alldeles stila. Jag hörde gråt fem meter in i skogen . Jag gick mot ljudet och såg Mias svarta hår över en sten . Mia ställde sig snabbt upp och hukade sig för anfall ,Jag ryckte till när jag såg hennes tänder som var röda av blod , lixom hennes händer .
Jag vaknade med ett ryck . Och kände tårarna rinna . " Embry ? " var allt jag kunnde pressa fram mellan snyftningrana men till min förvåning var det inte Embrys heta armar som jag kände mot min hud utan det var mer som mina . " Lugn syrran det är bara jag" Brandons trötta röst fick mig att rycka till. " Du var mig en jävlen på att skrika , jag trodde det var nån som försökte strypa dig" Hans blick var inte det minsta hånfull.
Jag log blekt , " Så du drömde om Embry igen " kontrade han på mitt leende. Jag kunde ju inte precis säga att jag drömde att min bästa vän som var vampyr hade dödat min kompis och att jag frågade efter Embry för att han smög in i mitt rum varje natt när alla sov. " Du syrran , Jag vet hur det är att vara kär . Du behöver inte skämas. " Perfekt han tolka min tystnad som att jag inte ville prata om hur obeskrivligt kär jag var och att jag drömde om honom. Men han byte sedan ämne. " Carolina tror du att du kan vara tyst nu ? Jag vill verkligen sova jag ska till Port Angeles imorgon på jobb interjuv och jag vill inte se ut som en zombie " skrockade han och reste sig från min säng och gick mot dörren . Jag nickade bara i mörkret och lagde mig ner igen . Jag hörde efter ca tjugofem minuter Jag öppnade dörren försiktigt och smög i korridoren till Brandons rum . Jag pressade örat mot dörren och hörde han snarka mjukt , Jag smög snabbt tillbaka till mitt rum och låste dörren . Jag rusade till mitt fönster och öppnade " Embry ? " frågade jag i mörkret och hörde nåt rasla till och ryckte till. " Embry ? " Frågade jag igen . Jag stod och kollade ut i mörkret som en idiot. Jag suckade tungt och stängde fönstret igen och kröp ner under täcket. Jag skulle precis komma in i sömn när det knackade lätt på mitt fönster, Jag blundade och låtsades som att jag inte hörde, och sömnade in utan drömar.
Det knackade på dörren när jag satt vid köksbordet och knappra på en hårdmacka . Stella sprang till dörren och öppnade. " Tjena Embry !" utbrast Stella och öppnade dörren på vidglänt i en välkommande gest. Jag log över bordet och skruvade på mig så att jag mötte Embrys blick när han gick igenom hallen in till köket. " Hoppsan jag är visst sen " muttrade jag och började tugga snabbare på mackan . " Ne inte direkt , jag är nog tidig ..." Han log sitt varma leende . Hur kunde man inte gilla honom ?
" Jahap" suckade jag började tuga långsamare igen . Embry kolla nyfiktet på mig med en genomträngade blick. Vilket fick mig att rodna . Gud va pinsamt !
Stella sprang upp på sitt rum och lyssnade på musik. Embry böjde sog fram och kysste mig mjukt och lagde handen längst min käke, han smekte med kind med sin tumme och kollade på mig med en blick jag inte riktigt förstod. Han spände plötligt käkarna och tog bort sin hand . " Vi ses i skolan " mummlade han innan han gick ut genom dörren . Jag blängde förbluffat efter honom... Vad var det där om ? . Jag skakade på huvudet och gick till badrummet för att borsta tänderna. " Bråkar ni? " hörde jag Stellas ljusa röst bakom mig säga . Jag vände mig om och skakade på huvudet. " Nehe , vad var det om då? " frågade hon. Måste hon vara såå nyfiken? jag ryckte på axlarna bara . Stella log ursäktande och gick ner .När jag var klar med tandborstningen gick jag ner och tog väskan och cykeln . För engångs skull regnade inte . När jag väl kom till skola satt det ingen och vänta . Ändå var klockan mycket , så jag satte mig för att vänta på nån . Men var snart tvungen att gå in för att inte komma försent . Jag satte mig på min plats och såg att ingen var här inte ens Jake. Jag bet mig i läppen , nåt är fel.
Magistern kom in och lektionen började men jag kunnde inte rikitgt konsentrera mig . Först Milly , Embry och nu alla andra . Jag gav ifrån mig ett liten gnällade ljud och började lyssna på läraren. fotosyntess det lärade man sig ju i trean . Lektionen gick världigt segt. Jag satt ensam vid luchen och läste till franska provet vi hade och sista lektionen .
Jag suckade tungt när det ringde in till lektion och släppade fötterna till byggnaden . Jag såg mig omkring när jag kom in . Tomt ingen varulv eller vampyr . " Hmm " Muttrade jag och satte mig på min vanliga plats . Ms Cherr kom in dragandes med en urgammal tv. "Idag ska vi kolla på film som ni ser om amerikanska revolutionen . "
Jag öppnade mitt skrivblock och tog fram en ren sida och började rita små stjärnor och blommor.
Efter en halvtimme var filmen slut och det gjorde ont i ögonen när det skrapa gula ljuset från lamporna ersatte det behagliga mörkret. " Så, ni har läxa till måndag och det kommer även med på provet om tre veckor. "
Toppen ännu mer prov. Alla lagde ner sina böcker i väskorna och gick ut . " Miss Lair får jag fråga er en sak ?" Hörde jag Ms Cherrs bryskaröst fråga. " Ja självklart fröken"
" Du vet inte vad Jacob, Emby och Quil , Milly och Mia är?" Hon höjde tveksamt på ett ögonbryn.
" Nej faktiskt inte " svarade jag . " Hmm.." Muttrade hon ." Jag får väl ringa hem då , du kan gå nu Carolina ."
" Okej , tack Ms Cherr." Jag gick mot franska salen . När jag kom dit var alla påväg därifrån " Eddie , vart är alla påväg ? " Eddie var en tyst kille som gick i min franska grupp . Den ända jag ville jobba förutom Milly såklart.
" Hem , Vi har håltimme proffesorn är sjuk . " Han log och gick vidare .
Jag gick mot skåpet och när jag öppnade rammalde en lapp ner på golvet . Carolina stod det med Stellas slarviga stil
Carolina , kan du ta bilen ? Jag tog din cykel .
Kram Ella.
Jag log för min själv , regnet öste såklart ner och nu slapp jag ha på min fula regnkappa . Men när jag väl kom till bilen förstod jag varför hon tog cykeln. Ingen soppa. Jag smällde igen dörren och gick mot La puch ända bensinmack. Jag fyllde bensindunken och gick tillbaka till skolan . Stella skulle nog få sig en omgång när jag var klar ! " Fy fan " Muttrade jag för mig själv när jag fick ett sms av mamma .
Kan du köpa ett kilo potatis ?
Jag hinner inte . Kram
Varför måste jag göra allt själv ?! Inne i affärn glode folk på mig när allt mitt smink runnit på vägen till macken. Jag tog en plast påse och fyllde den med potatis och gick till kassan och betala . Vilken tur att jag hade haft med mig kontokortet.
Jag muttrade surt för mig själv när jag åkte hem . Det var släkt i hela huset när jag svängde in på upfarten.
Jag stönade för mig själv . Jag tog upp nyckeln och klev ur bilen, Jag gick in och slängde jackan i torkskåpet. Jag ställde skorna under elementet och satte mig i soffan och knäppte på tv:n. På bordet låg tidningen och ett rubrik fångade mitt intresse ...
" Skolflickor borta. Inga spår efter dom "
Jag tog upp tidningen och bläddrade till mittendelen där allt stod om detta .
Fem flickor är försvunna i olika delar av landet .
Nicole Walley - Wyoming
Sarah Farm - Florida
Theodora Soor - South Dakota
Manor Ace- Alabama
Men det var inte dessa flickors namn som gjorde att mitt hjärta gjorde volter eller att jag vart till sten utan :
Millyan Jones Wakefield- Washington.
Milly , en av mina bästa vänner . Flickan som ihar vart borta två dagar. Jag hörde mammas eller pappas bil svänga in på uppfarten och när deras fötter raslade mot gruset .
" Carolina vi är hemma nu !" Sa mamma högt från hallen och tog av sig sina stövlar.
" Var är du gumman ? " Frågade hon och gick mot tv-rummet med pappa i hälarna . " Milly är borta " viskade jag så lågt att mamma inte hörde. " Vad sa du gumman ?" Mamma la sin kalla hand på min panna . Jag viftade med med tidningen eftersom om jag öppnade munnen nu skulle jag börja stor tjuta . Mamma såg förbryllad ut men tog tidningen och började nunna igenom texten . " Jag förstår inte gumman vad är problemet ? Det är några flickor som är bort men det händer nästan varje dag " Sa mamma tröstande , jag började stor böla och ryckte tidningen ur mammas händer och pecka på Millys namn . Mamma drog hastigt efter andan och tog tidningen .
"James " Utbrast hon och kramade min hand . Pappa kom in i rummet med ängslig blick . Han lagde armen om mammas axel när mamma peka på namnet . Precis som mamma drog han ett hastigt andetg.
" Mamma , jag måste prata med Embry och Mia , Kanske Millys mamma och pappa . Jag är Millys bästa vän så.. " Jag gick mot dörren när pappa stopa mig " Carro, detta ändarar vissa saker, Jag gillar inte att du ska vistas ute när det är nån här ifrån som har försvunnit . " Pappas ansikte var gravalvarligt och skrämt.
" Lugn jag ber Embry eller Jake att möta mig " mummlade jag och drog på mig regnkappan som blivit torr, Jag tog upp min parfym som låg i min väska och spruta lite . " Eh, Varför sprutar du på dig nu då ?" muttrade pappa irreterat. " För att jackan stinker. " svarade jag med likgiltig röst. När jag gick ut genom dörren låtsades jag ringa Embry , Hallå såg inte pappa mönstret . Dom tar bara en flicka per delstat och Washington var redan taget . När jag tänkte den sista meningen hög det till i bröstet på mig . Hon har vart borta i två dagar nu .
Jag hörde havets brus när jag gick och tog upp mobilen och slog Embrys hem nummer. en ton ...två toner
"Hallå? "
" Hej det är Carolina , är Embry där ? " Embrys mamma suckade
" Jag ska kolla . " svarade hon och jag hörde att hon kanckade på en dörr och öppnade .
" Det är Carolina " mummlade hon
" Carro , jag måste prata med dig " Svarade han och det lät som att han rök telefonen ur sin mors händer.
" Bra , är ser ditt fönster nu så du kan väl komma ut ? "
" Det blir bra . " Sa han och lagde på. Jag gick mot huset och såg när dörren öppnades och Embry kom gående mot mig . "Carro , det är jättevikitigt det jag vill prata med dig ...Carro gråter du? " Han omfanmade mig och jag kände hans heta läppar mot mitt hår . Jag tog fram tidingen som jag gömt innanför jackan och pekade på Milly namn. " Det är en vampyr som har tagit henne eller hur Embry ?!"
Jag vaknade med ett ryck . Och kände tårarna rinna . " Embry ? " var allt jag kunnde pressa fram mellan snyftningrana men till min förvåning var det inte Embrys heta armar som jag kände mot min hud utan det var mer som mina . " Lugn syrran det är bara jag" Brandons trötta röst fick mig att rycka till. " Du var mig en jävlen på att skrika , jag trodde det var nån som försökte strypa dig" Hans blick var inte det minsta hånfull.
Jag log blekt , " Så du drömde om Embry igen " kontrade han på mitt leende. Jag kunde ju inte precis säga att jag drömde att min bästa vän som var vampyr hade dödat min kompis och att jag frågade efter Embry för att han smög in i mitt rum varje natt när alla sov. " Du syrran , Jag vet hur det är att vara kär . Du behöver inte skämas. " Perfekt han tolka min tystnad som att jag inte ville prata om hur obeskrivligt kär jag var och att jag drömde om honom. Men han byte sedan ämne. " Carolina tror du att du kan vara tyst nu ? Jag vill verkligen sova jag ska till Port Angeles imorgon på jobb interjuv och jag vill inte se ut som en zombie " skrockade han och reste sig från min säng och gick mot dörren . Jag nickade bara i mörkret och lagde mig ner igen . Jag hörde efter ca tjugofem minuter Jag öppnade dörren försiktigt och smög i korridoren till Brandons rum . Jag pressade örat mot dörren och hörde han snarka mjukt , Jag smög snabbt tillbaka till mitt rum och låste dörren . Jag rusade till mitt fönster och öppnade " Embry ? " frågade jag i mörkret och hörde nåt rasla till och ryckte till. " Embry ? " Frågade jag igen . Jag stod och kollade ut i mörkret som en idiot. Jag suckade tungt och stängde fönstret igen och kröp ner under täcket. Jag skulle precis komma in i sömn när det knackade lätt på mitt fönster, Jag blundade och låtsades som att jag inte hörde, och sömnade in utan drömar.
Det knackade på dörren när jag satt vid köksbordet och knappra på en hårdmacka . Stella sprang till dörren och öppnade. " Tjena Embry !" utbrast Stella och öppnade dörren på vidglänt i en välkommande gest. Jag log över bordet och skruvade på mig så att jag mötte Embrys blick när han gick igenom hallen in till köket. " Hoppsan jag är visst sen " muttrade jag och började tugga snabbare på mackan . " Ne inte direkt , jag är nog tidig ..." Han log sitt varma leende . Hur kunde man inte gilla honom ?
" Jahap" suckade jag började tuga långsamare igen . Embry kolla nyfiktet på mig med en genomträngade blick. Vilket fick mig att rodna . Gud va pinsamt !
Stella sprang upp på sitt rum och lyssnade på musik. Embry böjde sog fram och kysste mig mjukt och lagde handen längst min käke, han smekte med kind med sin tumme och kollade på mig med en blick jag inte riktigt förstod. Han spände plötligt käkarna och tog bort sin hand . " Vi ses i skolan " mummlade han innan han gick ut genom dörren . Jag blängde förbluffat efter honom... Vad var det där om ? . Jag skakade på huvudet och gick till badrummet för att borsta tänderna. " Bråkar ni? " hörde jag Stellas ljusa röst bakom mig säga . Jag vände mig om och skakade på huvudet. " Nehe , vad var det om då? " frågade hon. Måste hon vara såå nyfiken? jag ryckte på axlarna bara . Stella log ursäktande och gick ner .När jag var klar med tandborstningen gick jag ner och tog väskan och cykeln . För engångs skull regnade inte . När jag väl kom till skola satt det ingen och vänta . Ändå var klockan mycket , så jag satte mig för att vänta på nån . Men var snart tvungen att gå in för att inte komma försent . Jag satte mig på min plats och såg att ingen var här inte ens Jake. Jag bet mig i läppen , nåt är fel.
Magistern kom in och lektionen började men jag kunnde inte rikitgt konsentrera mig . Först Milly , Embry och nu alla andra . Jag gav ifrån mig ett liten gnällade ljud och började lyssna på läraren. fotosyntess det lärade man sig ju i trean . Lektionen gick världigt segt. Jag satt ensam vid luchen och läste till franska provet vi hade och sista lektionen .
Jag suckade tungt när det ringde in till lektion och släppade fötterna till byggnaden . Jag såg mig omkring när jag kom in . Tomt ingen varulv eller vampyr . " Hmm " Muttrade jag och satte mig på min vanliga plats . Ms Cherr kom in dragandes med en urgammal tv. "Idag ska vi kolla på film som ni ser om amerikanska revolutionen . "
Jag öppnade mitt skrivblock och tog fram en ren sida och började rita små stjärnor och blommor.
Efter en halvtimme var filmen slut och det gjorde ont i ögonen när det skrapa gula ljuset från lamporna ersatte det behagliga mörkret. " Så, ni har läxa till måndag och det kommer även med på provet om tre veckor. "
Toppen ännu mer prov. Alla lagde ner sina böcker i väskorna och gick ut . " Miss Lair får jag fråga er en sak ?" Hörde jag Ms Cherrs bryskaröst fråga. " Ja självklart fröken"
" Du vet inte vad Jacob, Emby och Quil , Milly och Mia är?" Hon höjde tveksamt på ett ögonbryn.
" Nej faktiskt inte " svarade jag . " Hmm.." Muttrade hon ." Jag får väl ringa hem då , du kan gå nu Carolina ."
" Okej , tack Ms Cherr." Jag gick mot franska salen . När jag kom dit var alla påväg därifrån " Eddie , vart är alla påväg ? " Eddie var en tyst kille som gick i min franska grupp . Den ända jag ville jobba förutom Milly såklart.
" Hem , Vi har håltimme proffesorn är sjuk . " Han log och gick vidare .
Jag gick mot skåpet och när jag öppnade rammalde en lapp ner på golvet . Carolina stod det med Stellas slarviga stil
Carolina , kan du ta bilen ? Jag tog din cykel .
Kram Ella.
Jag log för min själv , regnet öste såklart ner och nu slapp jag ha på min fula regnkappa . Men när jag väl kom till bilen förstod jag varför hon tog cykeln. Ingen soppa. Jag smällde igen dörren och gick mot La puch ända bensinmack. Jag fyllde bensindunken och gick tillbaka till skolan . Stella skulle nog få sig en omgång när jag var klar ! " Fy fan " Muttrade jag för mig själv när jag fick ett sms av mamma .
Kan du köpa ett kilo potatis ?
Jag hinner inte . Kram
Varför måste jag göra allt själv ?! Inne i affärn glode folk på mig när allt mitt smink runnit på vägen till macken. Jag tog en plast påse och fyllde den med potatis och gick till kassan och betala . Vilken tur att jag hade haft med mig kontokortet.
Jag muttrade surt för mig själv när jag åkte hem . Det var släkt i hela huset när jag svängde in på upfarten.
Jag stönade för mig själv . Jag tog upp nyckeln och klev ur bilen, Jag gick in och slängde jackan i torkskåpet. Jag ställde skorna under elementet och satte mig i soffan och knäppte på tv:n. På bordet låg tidningen och ett rubrik fångade mitt intresse ...
" Skolflickor borta. Inga spår efter dom "
Jag tog upp tidningen och bläddrade till mittendelen där allt stod om detta .
Fem flickor är försvunna i olika delar av landet .
Nicole Walley - Wyoming
Sarah Farm - Florida
Theodora Soor - South Dakota
Manor Ace- Alabama
Men det var inte dessa flickors namn som gjorde att mitt hjärta gjorde volter eller att jag vart till sten utan :
Millyan Jones Wakefield- Washington.
Milly , en av mina bästa vänner . Flickan som ihar vart borta två dagar. Jag hörde mammas eller pappas bil svänga in på uppfarten och när deras fötter raslade mot gruset .
" Carolina vi är hemma nu !" Sa mamma högt från hallen och tog av sig sina stövlar.
" Var är du gumman ? " Frågade hon och gick mot tv-rummet med pappa i hälarna . " Milly är borta " viskade jag så lågt att mamma inte hörde. " Vad sa du gumman ?" Mamma la sin kalla hand på min panna . Jag viftade med med tidningen eftersom om jag öppnade munnen nu skulle jag börja stor tjuta . Mamma såg förbryllad ut men tog tidningen och började nunna igenom texten . " Jag förstår inte gumman vad är problemet ? Det är några flickor som är bort men det händer nästan varje dag " Sa mamma tröstande , jag började stor böla och ryckte tidningen ur mammas händer och pecka på Millys namn . Mamma drog hastigt efter andan och tog tidningen .
"James " Utbrast hon och kramade min hand . Pappa kom in i rummet med ängslig blick . Han lagde armen om mammas axel när mamma peka på namnet . Precis som mamma drog han ett hastigt andetg.
" Mamma , jag måste prata med Embry och Mia , Kanske Millys mamma och pappa . Jag är Millys bästa vän så.. " Jag gick mot dörren när pappa stopa mig " Carro, detta ändarar vissa saker, Jag gillar inte att du ska vistas ute när det är nån här ifrån som har försvunnit . " Pappas ansikte var gravalvarligt och skrämt.
" Lugn jag ber Embry eller Jake att möta mig " mummlade jag och drog på mig regnkappan som blivit torr, Jag tog upp min parfym som låg i min väska och spruta lite . " Eh, Varför sprutar du på dig nu då ?" muttrade pappa irreterat. " För att jackan stinker. " svarade jag med likgiltig röst. När jag gick ut genom dörren låtsades jag ringa Embry , Hallå såg inte pappa mönstret . Dom tar bara en flicka per delstat och Washington var redan taget . När jag tänkte den sista meningen hög det till i bröstet på mig . Hon har vart borta i två dagar nu .
Jag hörde havets brus när jag gick och tog upp mobilen och slog Embrys hem nummer. en ton ...två toner
"Hallå? "
" Hej det är Carolina , är Embry där ? " Embrys mamma suckade
" Jag ska kolla . " svarade hon och jag hörde att hon kanckade på en dörr och öppnade .
" Det är Carolina " mummlade hon
" Carro , jag måste prata med dig " Svarade han och det lät som att han rök telefonen ur sin mors händer.
" Bra , är ser ditt fönster nu så du kan väl komma ut ? "
" Det blir bra . " Sa han och lagde på. Jag gick mot huset och såg när dörren öppnades och Embry kom gående mot mig . "Carro , det är jättevikitigt det jag vill prata med dig ...Carro gråter du? " Han omfanmade mig och jag kände hans heta läppar mot mitt hår . Jag tog fram tidingen som jag gömt innanför jackan och pekade på Milly namn. " Det är en vampyr som har tagit henne eller hur Embry ?!"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)