Kapitel 15 del 1

Liten detalj bara just nu ligger Cassidys tid förre Renesmee´s

" Vet du ..Mamma och pappa kommer döda oss ..." Sa jag med huvudet mot Jacobs bröst. Han såg bara på mig. " Jag tror...Det kan lösa sig " Sa han bara och smekte min kind och jag gav honom en öm kyss. En dörr stängdes. Både Jacob och jag såg på varandra. " Helvete " viskade jag och sträckte mig efter ett linne jag vet skulle ligga under sängen eftersom det jag haft på mig låg trasigt på golvet. Med vissa svårigheter fick jag även på mig ett par shorts och jag sneglade på Jake full av avundsjuka som lätt drog på sig ett par avklippa jogging byxor och la sig som om han sov. Jag tog min mp3 spelare och råkade få en skymt av mig själv i spegeln. Mitt hår såg hemskt ut och jag hade röda stressrosor på kinderna. Jag smög ut ur mitt rum och gick rakt in i pappa. " Pappa, Hej redan hemma ? " Sa jag och hoppades att min panik inte hördes allt för tydligt. Han nickade " Ja , vi jagade" Han smekte min kind på samma ställe som Jake gjort vilket fick mig att reagera på den plötsliga kylan. Han spände käkarna " Jag önskade att Jacob kunde ...Behålla sina tankar för sig själv " morrade han lågt så jag nästan inte hörde och jag rodnade. Hans ögon vart märkligt mörka " Din mamma och jag vill prata med dig sen när ...Hunden gått " muttrade han innan han försvann och jag slängde upp dörren till mitt ord och yttrade en massa svordomar och Jacob tittade genast på mig " Förlåt älsk.." började han och tog två steg mot mig och jag tystade honom genom att lägga handen över hans mun. " Jag är inte arg på dig ! Jag är sur på min pappa och mamma " svarade jag och Jake tog bort min hand från sin mun och tog den i sin hand och kysste den. " Vågar jag gå igenom huset? " viskade han i mitt öra. Jag funderade en stund " Jag vet inte. Det kan vara att utmana ödet " sa jag och höll tillbaka ett skratt. " Blir fönstret då " sa han och gick mot fönstret " Jacob är du hungrig ? " frågade mamma från köket och jag vände blicken mot honom " Aj då " skrattade jag och kunde inte vara skräckslagen när jag såg Jacob min.
" Ha.Ha jätte kul. Vi får se när din pappa dödar mig " muttrade han och stängde fönstret jag fnös " Jag skyddar dig " sa jag mellan skratt attackerna. " Nej då Bella , Tack ändå !" sa han men mamma kom in " Kom igen...Varför går inte det helt plötsligt ?" frågade mamma och såg underligt på oss och sneglade mot sängen. Visste hon inte ? Hoppas inte hoppas inte.
Jacob grimaserade motvilligt " Okej " svarade han surt och följde efter min mamma och mig.

" Jag lovade Billy och Rachelle att komma hem ikväll innan jag skulle ta över efter Embry" Sa han " Men jag kommer förbi imorgon som vanligt " Han kramade mig hårt innan han gick ut genom dörren och den hann knappt slås igen innan pappa harklade sig bistert och la tidningen på bordet och jag hörde honom muttra för sig själv " Äntligen försvann han " med överdrivet sur ton.
" Jag hör dig pappa " Sa jag oskyldigt och satte mig framför honom " Du ville prata " Sa jag med samma ton som innan. Han rynkade ögonbrynen och mamma satte sig bredvid pappa.
" Jo... Vi ville bara prata " Sa mamma och sneglade på pappa och dem såg lite osäkra ut.. " Okej om vad? " mumlade jag väl medveten om vad det gällde. " Mest om dig och Jacob faktiskt " svarade mamma " Okej , sätt igång " snäste jag och la benen i kors . Mamma nickade " Jo..Vi är lite oroliga över hur seriöst ert förhållande blivit på så kort tid " Sa mamma osäkert jag nickade utan att ha lyssnat nå speciellt noga. " Och vi oroar oss, när man har en fysiskt förhållande så... " Nu var det pappa som prata " Vänta vill ni ha samtalet med stort S ? " frågade jag med spelad förvåning. Det var ju precis vad jag vetat vi skulle prata om. " Ja Renesmee.." Renesmee ...Detta var allvarlig " Vi vill inte att ni gör nåt som kan ...få konsekvenser  av för att skydda er "
" Renesmee " rättade pappa mamma med smala ögon " Skyller du på Jacob ? " frågade jag och kunde inte hejda ett litet bistert skratt. Inget svar. " Pappa skyll inte på Jacob, om nån är skurken så är det jag " Jag la min högra hans på hjärtat och höjde vänstra. " Lovar på heder "
" Då borde han inte förföra dig sådär " muttrade pappa lågt. " Vi vill bara att ni är ... Försiktiga och vi vill skulle vilja att ni väntade ett tag till med samlag men.."
" Mamma...Snälla måste vi prata om detta ? Det är grymt pinsamt " klagade jag och mamma nickade " Tänk bara att jag hade det med Charlie " Sa mamma med ett roat leende . " Va ? " frågade jag och kunde inte ens skratta. " Vi gillar det inte men jag antar ... Att vi får leva med det nu. Du är endå i fysiken sjutton " Pappas röst färgades av avskyn som hans ögon visade.
" Okej..." muttrade jag. " Du kommer inte döda Jake va ? " frågade jag ihop om att lätta upp hela stämningen eftersom vi alla satt och skruvade på oss. " Om han håller koll på sina tankar så kommer han nog få leva " Sa pappa och lät inte lika tvär längre.
Jag tog upp telefonen " Vad gör du gumman ? " frågade mamma " Vi pratar "
" Jo men Jake vill nog veta att han inte har hamnat på nån dödslista ännu " sa jag och mamma skrattade lite innan hon gick.