Kapitel 15

Renesmee berättar:

Det var helt tyst i rummet, Nahuels , Lenitas och Nikitas och självklart Huliens blick vandrade mellan oss alla .
Det var bara min och Jakes andning och hjärtslag som hördes i huset men Paul kom snart och störde tystnade med Sam , Quil och Seth bakom sig.
" Tja , är tv på ?" frågade han högt innan han tvär stannade när han såg alla sitta stilla som statyer och hörde tystnaden.
" Har det hänt nåt ?" frågade Seth som trängde sig förbi sina bröder.
Istället för att svara Seth frågade pappa mig istället :
" Hur mycket visste hon?" Frågade han hest.
Jag drog ett skävlade andetag . " Jag vet inte men hon lät verkligen säker , Aaron trodde henne också . " viskade jag och visste mycket väl att Jakes bröder studerade mig som frågetecken .
" Helvete" röt Emmett plötsligt och smällde även i ett av borden så det gick sönder.
" Vi har gjort det hät förut " Sa Alice med sin pipiga röst.
" Ja men hur hade du tänkt sig att det skulle gå för dom då ?" snäste han och gjorde en gest mot mig och Jake.
" V,Vi löse det " pep hon och höjde ena handen för att inte bli störd när hon försökte se in i framtiden.
" För tusan du kan inte se hundarna " väste han .
Alice himlade med ögonen" Nej precis , om jag inte ser Nessies framtid betyder det att vi har löst detta " Sa hon belåtet.
" Jaha , och hur löser vi det ?" frågade Benji " Jag vill också stanna här "
" Det kan jag tyvär inte se" Sa hon och satte sig igen efter att ha ställt sig upp för att förklara för Emmett.
" Kan ni berätta för oss idag eller ?" Sa Quil som försökte hantera sina skakande händer ..Precis som dom andra.
Jag fick dra en ny suck och fick berätta allt igen för dom . Men den här gången var det svårare nu när alla ord gått in i själen ordetligt.
" Jaha " muttrade Quil och satte sig på golvet och hade det inte vart för att han var så stor skulle hann har sett ut som en treåring.
" Ibland är han det också " viskade pappa till mig och jag skrattade lite lågt. Det var faktiskt sant.
" Hur hade ni tänkt lösa det ?" frågade Sam och såg på mig och Jacob.
" Vi har bara använt en änfa lösning förut och det är flytt, men allt är ju annorlunda nu. " Svarade Carlise som inte sagt nåt på ett tag.
Jag reste mig och gick till köket för ännu en bit pizza , trotts att den var kall.
" Tror ni att dom läskiga tvillingarna har nåt med det att göra ?" sa jag tänkfullt jag och Cassidy brast ut i skratt.
" Dom två idioterna dom skulle aldrig komma på nåt sånt" svarade hon och torkade teatriskt bort en tår under ögat.
" Dom hade ju spionerat på oss alla ?" Sa Emmett lite spydigt . Nu var det dags igen.
" Haha , ja men det var som dom sa inte deras idé .
" Ja, men den där andra då som dom snacka om ? Han kan ha skickat dom?" Fortsatte han.
" Möjligt men inte speciellt . Jag tror jag vet inte vem killen e heller men jag tror inte att Garcia och Hope skulle låta sig användas mer än till det dom redan gjort om ni fattar." Svarade hon och började knappa på mobilen.
" Vad gör du ?" frågade Jasper som ställde sig bakom henne precis som Carlise.
" Jag ringer lite kontakter " Svarade hon belåtet och höll upp telefonen mot örat.
" Hej Demetri det är Cassie " Sa hon och lät märkligt nog nervös. Riktigt nervös.
" Jo jag mår bra men jag behöver din hjälp. Nu." Sa hon befallande och jag hörde hur Demetri suckade på andra sidan luren.
" Okej Vad behöver du ?" Frågade han .
Hon log lite belåtet ." All info du vet om nån Ziom ? Han känner Garcia och Hope . "
" Okej vänta ..." Stönade han och hörde hur det smällde i dörrar eller snarare en port.
" Det känns lite som ett avsitt av en FBI serie " Sa hon med ett flin mot oss .
"Okej , Jane och Alec vet nåt om honom jag meijlar över lite info " Svarade han och lät verkligen irreterad.
" Kan du inte säga nu ?" sa hon snabbt.
" Cass, jag har ett jobb att sköta "
" Jobb" Sa hon sarkastiskt med en grimars innan hon la på.
Alla studerade henne .
" Vad ?" frågade hon och såg sig nervöst runt om kring på alla i rummet.
Jag sneglade på Benji som såg ovanligt stel ut.
" Jane kände igen namnet och skulle maila över info men dom skulle prata med Felix och Aro också." sa hon och tog upp sitt ritblock och började måla på en kolteckning.
Mamma stod och lutade pannan mot det stora fönstret och jag såg hur pappa gick fram för att trösta henne och hur hon slog bort hans arm som tänkte krama hennes axlar.
Själv lutade jag huvudet mot Jacobs Axel och han sitt huvudet mot mitt. Jag ville inget hellre än att han och jag skulle få vara ensama och prata om allt , sånt som jag inte ville att andra skulle höra ..Som ...Jag sneglade mot pappa som flinade ursäktande mot mig ." Ska vi jaga Bella ?" frågade han och kysste hennes hand. Även hon sneglade mot mig innan hon nickade och grät utan tårar. Dom gick ut hand i hand och jag hade en känsla av att dom inte skulle jaga. Jag studsade till när det pep från Cassies mobil och hon flinade . Hon gick mot Carlises dator som hon kopplade mobilen till med hjälp av en ´sladd.
" Vad gjorde du ?" frågade Emmett och kollade över Sams axel.
" Jag förde över mejlet till datan så det blir lättare att läsa. " Svarade hon och jag hörde att hon höll på att gå in på nån speicell mapp och visste att hon läst det för ´menningen kom världigt snabbt efter klickandet från datamusen slutat . " Det här är inte " Flämtade hon.
" Ziom är en ökänd vampyr som försöker utrota så kallade blandraser . Vilket är när en vampyr och en människa haft en fysikskreation och när människan av ett mirakel lyckats överleva och föddes ett barn och det händer oftast att den kvinnliga människan dör under förlossningen. Han anser att dom är smuts i den rena vampyr världen och har över hundra anhängare och har en okänd talang om är till stor fördel . Hans anhängare är mest vampyrer men även formskiftare vilket många grupper är chockade över eftersom dom också ibland tillhör blandraser. Det rycktas att han även har beknta i volturi men man vet inte säkert. Han är oerhört farlig och inte ens volturi har kunnat stoppa honom ännu" Cassidy lutade sig mor Benji och Esme såg på mig med sorg och oro.
Han skulle döda mig , han vill döda mig . Nahuel satt som en staty och kramade Lenitas hand.
" Carlise , vi kanske borde ge oss av " Sa han plötsligt och alla vände sig chockat mot honom.
" Om han är efter oss också så blir detta en dröm för honom , Vi kanske kan lura honom eller nåt sånt , nån vet säkert att vi är här " Jag såg att han sneglade snabbt och diskret mot Amun men jag tror inte sån annan uppfattade det."
" Nahuel .." Började Esme men han lyfte handen och tystade henne .
" Jag tror det är bäst så , vi känner att vi tränger oss på och att vi kommer orsäka mer skada för er...Nessie . Och vi har bestämt att vi bör ge oss av. " Han nickade innan han reste sig och kramade om Carlise innan han gick ut tillsammans med resten av sin familj.
" Vet ni , Det där hade inte jag sett " Sa Alice lågt och lite förbryllat.
Alla stirrade på henne och det fanns lite humor i deras blick innan hon skuttade upp för trappad .
Quil satte sig i en av fotöljerna inne vid tv.n och satte på sportkanalen.
" Quil måste du kolla på sportkanalen ?" väste jag mellan tänderna .
Han ryckte på axlarna och satte på en annan kanal med en baseball match . Jag stönade innan jag tog upp boken jag lagt på bordet kvällen innan och började läsa. Jag försökte att inte le när jag kände hur Jake kickade på vad jag läste. Jag kom på att jag inte hade jagat på ett tag när det började brinna i halsen och jag fick svårt att sitta stil. Jag började istället bita på mina naglar för att distrahera min törst vilket inte gick så värst bra.
" Nej det här går inte " suckade jag gled ur Jacobs famn och satte på mig jackan .
" Nån som kan tänka sig att jaga med mig ?" frågade jag .
" Cassie var genast på fötter och hade satt på sig sin jacka innan det ens gått en sekund.
" Tack "
" Vart hade du tänkt dig ?" frågade hon medans vi hoppade över floden. " Jag vet inte det första vi hittar" Svarade jag och mjukt hamnade jag med fötterna i marken.
" Varför betde Benji sog så underligt medans du ringde till Demetri?" frågade jag efter ett tag då vi fortfarande sprang. " Gjorde han ?" frågade hon och stannade . " Ja , såg du inte det ?" frågade jag förvånat och höjde ena ögonbrynet." Nej , jag ..eh tänkte på annat" mumlade hon och började springa men jag greptag i hennes arm .
" Du gillade honom va ?"
" Vem , Demetri ?" frågade hon dumt. Jag himlade med ögonen till svar.
" Nej " Ljög hon och försökte springa ingen men jag ställde mig farmför henne .
" Okej , Han gillade mig " Svarade hon och jag lät henne springa förbi.
" Gillade du honom ?" När jag sagt den frågan stannade hon ytligare en gång men svarade inte.
" Du veta att du kan berätta för mig ?"
" Jag vet" Svarade hon trött. " Förlåt det var inte meningen att vara dryg men jag vill veta , jag har själv romans-problem" Svarade jag innerligt. Det var ju faktiskt sant. " Har du ?" utbrast hon häpen . " Såklart jag har "
" Berätta " Vädjade hon .
"Om du berättar först " Hah , där fick hon.
" Ska jag vara ärlig vet jag inte . Det är nu jag har börjat förstå mina känslor för honom " Hon vände skamset blicken från mig . " Vad har hänt ?"
" Benji kysste mg förut " mumlade hon. " Wow gjorde han " utbrast jag glatt men tystnade när jag såg hennes uttryck.
" Men när han kysste mig ville jag att det skulle vara Demetri , Jag tänkte till och med att det var han" Svarade hon.
" Det kallar jag problem ." muttrade jag . " Du och Jake vad har ni för problem ?" frågade hon .
" Förutom att vi kanske måste flytta ifrån varandra menar du ? Jag får inte vara ensam med honom för mamma och pappa " Svarade jag surt och snörpte sedan på munnen.
" Hur me...aha " Sa hon och vart lite röd under sin vita hy. Jag visste precis vad hon tänkte på.
" Det löser sig. " Sa hon sen lent och vi koncenterade oss på att jaga .

Jacob satt på verandan när vi kom tillbaka från vår jakt och det hade börjat mörkna.
Jacob reste sig upp när vi kom och Cassie log lite dieskret mot mig.
" Vi ses ...Eh sen" Sa hon och gick in och jag såg genom fönstret att hon kramade om Benji innan dom satte sig med Carlise och Esme.¨
" Hur mår du ?" frågade han och smekte min kind . Jag log mot honom " Det är bra." Svarade jag. " Du ?"
" Helt okej " viskade hani mitt öra och hans andedräkt kittlades så jag kunde inte hindra fnissningen som slak ur mig.
" Din mamma och pappa är snart här " mumlade han innan han kysste mig. Jag visste hur pappa skulle morra om han såg oss nu men just nu brydde jag mig inte . Jag var så rädd för att mista min Jacob att jag inte vågade ta bort mina nästan fast klistrade läppar från Jacobs. Och mycket rikigt kom mamma och pappa nu flygandes och jag hade även rätt på morrningen som pappa gav ifrån sig men jag hörde att mamma hindrade honom.
Hon förstod , hon förstod alltid när det gällde min och Jacobs realation . Mycket eftersom hennes och pappas inte vart så ultra enkel.
" Nej Edward , Du vet varför " viskade hon till honom och dörren stängdes efter dom. Pappa skulle säkert ha sitt" Far och dotter" snack efter . Som alltid. Eller skulle han be mamma göra det men hon var inte lika emot som pappa var. Tack och lov.
Jake tog mina händer i sina och bara såg mig i ögonen med den speciella blicken han bara gav mig , Blicken Sam gav Emely , Paul gav Rachel , Jacobs syster . Blicken som gjorde mig varm och nervös. Prägling.
Det värsta var att jag aldrig någonsin lessnade på blicken den kändes alltid lika unik varje gång han gav mig den .
" Säkert att du mår bra ?" frågade han och la en hårslinga på sin rätta plats.
" Ja" svarade jag oberörd och visste att det var en lögn . Jag skulle förlora honom . När som helst .
" Säkert ?" envisades han .
" Nej " svarade jag tillslut och kramade om honom . Först verkade han mest chockad innan han kramade mi tillbaka .
" Förstod det "mumlade han " Jag älskar dig Nessie , jag vill inte förlora dig vad som än händer och jag kommer inte lämna din sida . Det lovar jag ..Okej förutom när du ska sova . Din pappa dödar nog mig annars "´Sa och det fanns en tesked humor i det sista han sa och jag skrattade även om det inte var helt äkta.
" Se , du kan skratta " skrockade han innan han började fläta sina fingrar i mitt hår . Utan att säga nåt utan att kyssa mig han bara såg mig i ögonen .
Hedi Klum skulle ha kunnat stod i underkläder snettframför honom men han skulle inte tänka på det . Just nu verkade det som om det bara fanns jag för honom.
" Du Jake , vad var det du skulle prata med Embry om imorse?" frågade jag och la huvudet på sne.
Jacob bet sig i läppen en stund som om han inte visste om han fick berätta eller inte . " Embry har det lite jobbigt nu bara . " Svarade ha kort . " Han har inte lyxen med att ha en flickvän som inte åldras när han själv inte gör det som jag" Svarade han log .
" Han mår dåligt eftersom Carolina har blivit äldre än honom ?"
Jacob nickade " Precis , Han ska försöka att sluta vara varulv " Jake verkade inte helt lycklig över det .
" Du gillar det inte" sa jag och det var ingen fråga .
" Nej , vi har gått igenom mycket , Speciell sen vi var som vi är nu men aja , Sam , Paul , Jared alla kommer nån gång luta åldras för deras präglingars skull. Det är nog bara jag som inte kommer sluta åldras. Fast det skulle inte förvåna mig och Seth präglas på en vampyr" Sa han tankfullt och satte sig på en av stenarena och just då märkte jag att vi kommit en bit in i skogen.
Jag satte mig bredvid honom och stenan var så stor att vi båda fick plats på den .
Han la armen om min midja och kramade om mig . Jag njöt av varenda stund och varenda andetag av hans doft.
Jag sträckte på mig och kysste honom mjukt och han lyfte mig så jag satt i hans knä och kunde inte låta bli att tänka på när han lyfte mig när jag var en liten bebis och självklart spelade jag upp det lilla minnet för honom , även fast det inte var meningen och han skrockade lågt mot mina ivrigare läppar.
" Renesmee !" Hörde jag plötsligt mamma ropa och jag flyttade mig snabbt från Jakes knä till platsen bredvid honom på stenen.
" Vi går nu !" Fortsatte hon men hon kom inte mot oss.
" Okej , jag kommer sen !" svarade jag och lyssnade så jag verkligen visste att dom försvann och inte kom nån annan väg för att upptäcka eller nåt sådant.
" Så vart var vi " spann jag och började kyssa Jacobs läppar igen men han stoppade mig .
" Vi var vid den delen då det är dags för mig att följa den lilla damen hem " Svarade han och jag kände igen tonen . Nu var han sitt överbeskyddande jag och jag kunde inte göra nåt åt det.
" Okej " suckade jag . Han log stolt innan han tog sin hand i min och började gå i männsklig takt.
" Jag sa inte att vi hade brottom " Flinade han . Och han hade sant . Vi hade inte brottom.