Alice var tyst uppe i en av garderoberna efter att ha hämtat flera kartonger med kläder som Cassie slängt upp. En del av mig undrade när hon hade gjort det. Jag slöt ögonen för att inte minas vad den där Zoey berättat hur dem hade levt. Vilket liv. Jag kunde inte vara arg på Cassidy. Hon hade inget val. Men jag var nog den enda som inte var arg på henne och kände sig sviken. Carlise satt med en bok i knät men läsa den inte, en var uppslagen med ett bokmärke men stället tittade han ut genom fönstret där Cassidy och hennes vänner försvunnit. Han hade haft en kontakt med henne som var svår att förstå. Som om dem hade känt varandra i flera år. Men jag visste inte varför.
" Vad tänker du på ? " frågade jag och satte mig ner i soffan bredvid honom och han tittade upp med en blick som tydde på att han hade vart djupt inne i tankarna. " Jag tänker på hur det kommer sluta för Cassidy och den där bedårande flickan Zoey. Dem är verkligen ute på hal is " han suckade och han slog igen boken och gnuggade inre ögat med tummen och pekfingret. " Så du är inte arg på henne ? " Han skakade du huvudet " Nej vännen , det har jag aldrig vart. Jag förstod när du fick dina aningar att hon hade sina egna anledningar. Hon kommer alltid vara som en dotter för mig " Svarade han och log blekt " Hon kommer alltid vara som en syster för mig , men jag vet inte .." Jag avbröt mig och sneglade på pappa som satt vid sitt piano och spelade.
" Kan jag verkligen lita på henne ? " Carlise log varmt mot henne " En sak vet jag och det är att hon skulle offra sig själv för oss vad som en skulle hända " Carlise klappade min axel innan han gick upp till sitt kontor och samtidigt som han stängde dörren öppnades dörren och Jacob stegade in i bara shorts och ett par flip flops. " Tjena muntergökar " skrattade han och jag brast upp i ett leende. Han var lika glad som alltid trots den spända stämningen i huset. Emmett sneglade från köket och hälsade med en nickning som Jake besvarade innan han satte sig vid mig.
" Hej älskling " Sa han kärleksfullt och kysste först min kind, sen nästippen innan han kysste mina läppar. " Hej, varför så glad ? " frågade jag yr efter kyssen. Han ryckte på axlarna " Måste det finnas en anledning? Glad över att träffa dig ? " Samtidigt som han sa det tog han tidningen som låg på bordet och synade texten. " Står det nåt vettigt ? " Min röst var torr och tråkigt. Han skakade på huvudet och suckade " Nej , som vanligt. Inget intressant i sport väg heller " Han lät förkrossad, jag himlade med ögonen " Sport " Sa jag med en grimars och han brast i skratt åt mitt tonfall. " Vad vill du göra ? "frågade han men tittade inte ifrån tidningen för att se på mig. Nu var det min tur att sucka och jag la armarna om knäna. " Jag orkar inte göra något alls. Möjligt vis kolla på film. Eller gräva en grav och lägga mig i den och låta dig skotta i jorden igen" Det blixtrade till i Jacobs mörka ögon. Det där skämtet var inte succé eftersom det inkluderade att jag skulle komma till skadad. " Förlåt för skämtet " mumlade jag och kröp upp i hans famn och han skrattade " Inget att be om ursäkt för " Jag pressade mina läppar mot hans nyckelben och han rös till. " Känslig ? " viskade jag i hans öra och han flina djävulskt. " Kanske " Hans tumme smekte min kind innan han kysste mig på samma ställe. Jag lutade mig tillbaka och slöt ögonen.
Jag ryckte till när mamma kom in och insåg att jag somnat. När jag såg mig omkring såg jag att jag låg i min egen säng. Jacob satt i soffan medan mamma kom med en stor packe kuvert.
Sömnigt slängde jag benen över sängkanten lunkade in till Jacob.
" God morgon " sa han och kysste min hjässa. " Morgon ? " frågade jag chockat och han nickade
" Ja ? Du sov hela eftermiddagen och natten " svarade han " Du då ? " frågade jag " Vad har du gjort medan jag sov? " tillade jag " Jag dem andra har letat efter den där Aaron eller vad han hette och dem där vampyrerna. Personligen tror jag att det hänger ihop " Han grimaserade.
Jag svalde hårt. Aaron var borta och ingen vet vart han är och samtidigt har vi stött på ett till problem, tre vampyrer hade försökt att ge sig på henne. Om inte Jacob hade vart där så ..Jag rös av tanken. Jag kunde varken försvara sig eller slåss. Hon bet sig i läppen när en tanke slog henne. Ett brak utifrån ekade och pappa kom in rusande med ilsken blick " Nej , det kommer inte på fråga " Sa han hårt och blängde på mig " Vadå ? " frågade Jake och Jag i mun på varandra och pappa suckade " Du får inte lära dig slåss. Det är för farligt "
Jag höjde ögonbrynen " Så det är bättre att jag hamnar i en situation och inte kan försvara mig och att jag dör ? Du vet hur nära det var sist " kontrade jag vasst , pappas ansikte vart till sten.
" Vänta här lite nu " avbröt Jacob " Fattar jag det rätt om Renesmee vill lära sig slåss ? " frågade han klent och pappa nickade och jag kände Jacob stelna " Va , Renesmee fattar du inte? Du kommer aldrig komma i såna situationer. Det är det jag och Edward är till för " Sa Jacob strängt och jag blängde på honom " Tack Jacob " Sa pappa triumferat och la armarna i kors. " Men..." började jag men avbröts av den blick av pappa. Jag snörpte på munnen och la tjurigt armarna i kors och lutade mig tillbaka i soffan .
" Nessie, din mobil ringer " hörde jag mamma från köket och jag rusade in i mitt rum.
" Hallå ? " frågade jag och hörde bara en massa andetag " Hallå ? " frågade igen och det lät som om nån harklade sig " Renesmee...? " Jag kände genast igen rösten " Aaron ?!" skrek jag men jag hyssade mig och pappa stod genast i dörr öppningen. " Vart är du ? " snyftade jag och hörde hur ojämt han andades. " Jag mår inge bra , Renesmee...Jag har blod överalt. Du har en faster som heter Rosalie va ? " Han hostade " Ja. Säg vart du är så hämtar vi dig "
" Snälla Renesmee säg inget mer. Dem vill att Rosalie kommer ..." Han hostade igen " Jag kommer inte överleva annars. Bara Rosalie. Jag vet inte varför och jag vet inte vart dem kommer att smsa när det är dags..." Pappa tog mobilen ur min hand " Aaron. Hur ser dem ut ? " frågade han med lugn stämma. " Hon har svart hår.. Super läbbiga röda kontakt linser...Dem smsar vart om tre kvaret " sen hörde jag det tjutande ljudet när han la på. Pappa rynkade pannan " Jacob...Kontakta dina bröder. Nu!" röt han " Vi måste till Carlise och Esme. " Jacob sprang ut och skiftade from i ett steg och sprang mot La Push.
" Precis som i en dålig film " Sa Emmett när vi berättat om Aarons samtal
" Vad tänker du på ? " frågade jag och satte mig ner i soffan bredvid honom och han tittade upp med en blick som tydde på att han hade vart djupt inne i tankarna. " Jag tänker på hur det kommer sluta för Cassidy och den där bedårande flickan Zoey. Dem är verkligen ute på hal is " han suckade och han slog igen boken och gnuggade inre ögat med tummen och pekfingret. " Så du är inte arg på henne ? " Han skakade du huvudet " Nej vännen , det har jag aldrig vart. Jag förstod när du fick dina aningar att hon hade sina egna anledningar. Hon kommer alltid vara som en dotter för mig " Svarade han och log blekt " Hon kommer alltid vara som en syster för mig , men jag vet inte .." Jag avbröt mig och sneglade på pappa som satt vid sitt piano och spelade.
" Kan jag verkligen lita på henne ? " Carlise log varmt mot henne " En sak vet jag och det är att hon skulle offra sig själv för oss vad som en skulle hända " Carlise klappade min axel innan han gick upp till sitt kontor och samtidigt som han stängde dörren öppnades dörren och Jacob stegade in i bara shorts och ett par flip flops. " Tjena muntergökar " skrattade han och jag brast upp i ett leende. Han var lika glad som alltid trots den spända stämningen i huset. Emmett sneglade från köket och hälsade med en nickning som Jake besvarade innan han satte sig vid mig.
" Hej älskling " Sa han kärleksfullt och kysste först min kind, sen nästippen innan han kysste mina läppar. " Hej, varför så glad ? " frågade jag yr efter kyssen. Han ryckte på axlarna " Måste det finnas en anledning? Glad över att träffa dig ? " Samtidigt som han sa det tog han tidningen som låg på bordet och synade texten. " Står det nåt vettigt ? " Min röst var torr och tråkigt. Han skakade på huvudet och suckade " Nej , som vanligt. Inget intressant i sport väg heller " Han lät förkrossad, jag himlade med ögonen " Sport " Sa jag med en grimars och han brast i skratt åt mitt tonfall. " Vad vill du göra ? "frågade han men tittade inte ifrån tidningen för att se på mig. Nu var det min tur att sucka och jag la armarna om knäna. " Jag orkar inte göra något alls. Möjligt vis kolla på film. Eller gräva en grav och lägga mig i den och låta dig skotta i jorden igen" Det blixtrade till i Jacobs mörka ögon. Det där skämtet var inte succé eftersom det inkluderade att jag skulle komma till skadad. " Förlåt för skämtet " mumlade jag och kröp upp i hans famn och han skrattade " Inget att be om ursäkt för " Jag pressade mina läppar mot hans nyckelben och han rös till. " Känslig ? " viskade jag i hans öra och han flina djävulskt. " Kanske " Hans tumme smekte min kind innan han kysste mig på samma ställe. Jag lutade mig tillbaka och slöt ögonen.
Jag ryckte till när mamma kom in och insåg att jag somnat. När jag såg mig omkring såg jag att jag låg i min egen säng. Jacob satt i soffan medan mamma kom med en stor packe kuvert.
Sömnigt slängde jag benen över sängkanten lunkade in till Jacob.
" God morgon " sa han och kysste min hjässa. " Morgon ? " frågade jag chockat och han nickade
" Ja ? Du sov hela eftermiddagen och natten " svarade han " Du då ? " frågade jag " Vad har du gjort medan jag sov? " tillade jag " Jag dem andra har letat efter den där Aaron eller vad han hette och dem där vampyrerna. Personligen tror jag att det hänger ihop " Han grimaserade.
Jag svalde hårt. Aaron var borta och ingen vet vart han är och samtidigt har vi stött på ett till problem, tre vampyrer hade försökt att ge sig på henne. Om inte Jacob hade vart där så ..Jag rös av tanken. Jag kunde varken försvara sig eller slåss. Hon bet sig i läppen när en tanke slog henne. Ett brak utifrån ekade och pappa kom in rusande med ilsken blick " Nej , det kommer inte på fråga " Sa han hårt och blängde på mig " Vadå ? " frågade Jake och Jag i mun på varandra och pappa suckade " Du får inte lära dig slåss. Det är för farligt "
Jag höjde ögonbrynen " Så det är bättre att jag hamnar i en situation och inte kan försvara mig och att jag dör ? Du vet hur nära det var sist " kontrade jag vasst , pappas ansikte vart till sten.
" Vänta här lite nu " avbröt Jacob " Fattar jag det rätt om Renesmee vill lära sig slåss ? " frågade han klent och pappa nickade och jag kände Jacob stelna " Va , Renesmee fattar du inte? Du kommer aldrig komma i såna situationer. Det är det jag och Edward är till för " Sa Jacob strängt och jag blängde på honom " Tack Jacob " Sa pappa triumferat och la armarna i kors. " Men..." började jag men avbröts av den blick av pappa. Jag snörpte på munnen och la tjurigt armarna i kors och lutade mig tillbaka i soffan .
" Nessie, din mobil ringer " hörde jag mamma från köket och jag rusade in i mitt rum.
" Hallå ? " frågade jag och hörde bara en massa andetag " Hallå ? " frågade igen och det lät som om nån harklade sig " Renesmee...? " Jag kände genast igen rösten " Aaron ?!" skrek jag men jag hyssade mig och pappa stod genast i dörr öppningen. " Vart är du ? " snyftade jag och hörde hur ojämt han andades. " Jag mår inge bra , Renesmee...Jag har blod överalt. Du har en faster som heter Rosalie va ? " Han hostade " Ja. Säg vart du är så hämtar vi dig "
" Snälla Renesmee säg inget mer. Dem vill att Rosalie kommer ..." Han hostade igen " Jag kommer inte överleva annars. Bara Rosalie. Jag vet inte varför och jag vet inte vart dem kommer att smsa när det är dags..." Pappa tog mobilen ur min hand " Aaron. Hur ser dem ut ? " frågade han med lugn stämma. " Hon har svart hår.. Super läbbiga röda kontakt linser...Dem smsar vart om tre kvaret " sen hörde jag det tjutande ljudet när han la på. Pappa rynkade pannan " Jacob...Kontakta dina bröder. Nu!" röt han " Vi måste till Carlise och Esme. " Jacob sprang ut och skiftade from i ett steg och sprang mot La Push.
" Precis som i en dålig film " Sa Emmett när vi berättat om Aarons samtal
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar