Jag stod helt stilla när vi såg varandra i ögonen. Han tittade på mig men oändligt många känslor, Vrede, sorg, glädje och besvikelse. " C...Ca...Cassidy ? " stammade han med klen röst, jag nickade fåraktigt på huvudet " Ja... " min röst var ännu svagare än hans och jag visste inte vad jag skulle göra.
" Hur ...Kan...Du..Jag såg." fortsatte han innan hela han slog om till vrede " Hur i helvete kunde du göra så här mot mig Cassie " fräste han och började gå mot mig med fientliga steg. " Jag menade inte...Låt mig förklara " pep jag ynkligt " Varför , varför , varför " morrade Benji med glödande ögon. " När jag vart vampyr så vart jag inte bara lämnad. Hon gav mig ett val att tillhöra henne eller dö igen. Jag valde att tillhöra henne..." Jag pratade så snabbt att allt vart inte konstigt "... Men jag visste inte att bandet skulle bli så starkt det blir som om hon är min alfa-hona , Hon tvingade mig att gå med i volturi för att få tillgång till en massa information men hon räknade inte med att jag skulle trivas där som jag gjorde, när jag väl skulle hitta en familj med ett "Halv-blod " skulle jag försöka få kontakt med den familjen , men jag kunde inte såra er eftersom jag sen ville tillhöra familjen så jag sa inget även fast jag borde ha ..." Jag drog efter andan när jag tystnade av hans blick. " Tack för tilliten " väste han och flinade sedan " Vänta bara tills Carlise och Renesmee får höra detta " Jag nickade " Jag är här eftersom jag letade upp er igen för att säga som det var innan jag drog mig vidare. " Chocken syntes väl i hans ögon när inte trodde sina öron. " Letade du upp mig ? " frågade han med vaksam blick " Och att springa på dig här var en ...oplanerad del av min plan " Jag bet mig i läppen rädd för Benjis reaktion. Han slöt återigen ögonen och samman pressade läppar vreds i en förtvivlad grimars men ändå var han så vacker. " Vet du hur jag led ? Hur längde jag bara sprang och sprang och sprang för jag var så förbannad förkrossad över din såkallade död " Ha gjorde ett lyft citat tecken " Det ska bli ett nöje att låta dig lida som jag fick, vi alla fick. Carlise gnuggade sig i ögonen av förtvivlan och rädsla över din död. Renesmee vart en vrak, Emmett och Jasper slutade slå vad om saker. Alice shoppade inte på två veckor. "
Jag hörde chockat på ögon brynen " Shoppade.Inte.Alice.På.Två.Veckor ? " frågade jag stumt.
Han nickade " Ja " Hans röst var mörk av ilska " Vi alla sörjde dig..." Hans ord sved men det var sanna. Jag hade verkligen gjort dem ...Jag hade gjort nåt hemskt mot dem " Jag...Visste..Jag menade inte "
" Eh Håll tyst "Fräste han " Jag älskade dig ! Redan när vi var människor och jag var så otroligt lycklig över att jag hittade dig igen och jag ville verkligen börja om med dig. Gifta oss... Åka iväg för oss själva och sen leva med dem andra ! Göra som Alice och Jasper. På ett ungefär..Men du ..Du förstörde allt "
I hela mitt liv som vampyr så hade jag aldrig känt mig så svag som nu. Snälla Zoey kom ...Jag ber dig !
Jag kunde bara nicka till hans ord och fortsatte stirrade ner i marken. Han grep tag om min handled och började springa och jag visste vart. Han skulle vissa upp mig. Men inte på det sättet en man visar upp en kvinna för att få sedan få höra uppskattande babbel. Han skulle sätta dit mig, få mig att må dåligt så jag skulle få lida. Jag sprang med och kunde inte göra motstånd. Det var inte såhär jag hade tänkt mig att göra detta på när jag kom dit. Men nu vart det som det vart. Jag skulle säga varför jag gjorde det sen ge mig av utan ett ord eftersom dem skulle hata mig. Emmett kanske kunde slita mig i stycken. Det skulle vara att föredra. Jag började känna igen skogen mer och mer ju längre vi sprang. Tillslut hoppade vi över floden. Trots hans grep om min handled gick det rätt bra. När han och jag hoppade var vi som en enda person. Jag ruskade på huvudet för att få ut tanken. Nej, nej Cass tänk på det, du har sabbat din chans . Eller har du redan glömt det ?
Jag undrade i mitt undermedvetna under hoppen ifall Alice hade sett oss i en syn eller om dem såg oss när vi hoppade över. Men det verkade inte så. Benji stannade utanför huset, vid verandan för att flina mot mig innan han med ett smäll slängde upp dörren som slog i väggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar