Kapitel 16 del 2

Allt blod försvann och jag fick svårt att andas " Renesmee ? Är du där ? " frågade Sway men jag kunde inte svara alls. " Mamma !" skrek jag och hon stod vid min sida och jag räckte henne telefonen.
" Sway , vad har hänt? det är Bella " Mammas röst var spänd och hård och som i trans satte jag mig i sängen med svidande tårar längst kinderna " Vi möts där , tack vännen " tackade mamma och gav mig telefonen " Vad sa hon ? " snyftade jag och torkade kinderna med baksidan av handen och mamma satte sig bredvid mig och la en arm om mig och kramade om mig. " Såja gumman, det löser sig "
" Han är död eller hur  !" skrek jag och Jake kom in i rummet med ett härjat uttryck.
" Vad har hänt ? " frågade han och smekte bort tårarna från mina kinder för andra gången idag.
" Han...Han är d...D...D" jag kunde inte säga ordet inte om min vän. Det gick inte. Mamma skakade på huvudet " Nejdå det skulle jag inte tro. Han har nog bara snubblat och gått till nån kompis och glömt meddela sina föräldrar. " Svarade hon och log varmt. " Vart skulle vi mötas ? " frågade jag och tog Jacobs hand " Polisstationen " svarade hon och gick ut ur rummet " Sätt på dig rena kläder, du ska träffa morfar Charlie " Sa hon från köket. " Vad har hänt ? "frågade Jacob igen när inte fått nåt vettigt svar ännu. " Aaron..Han är kanske...Kanske " stammade jag men jag kunde inte avsluta meningen. Jacob kramade om mig men kramen tröstade inte som den brukade. Min vän kunde vara död. Jag hade kanske kunnat gjort något åt det ? Kanske handlade det om dem där tre läskiga sakerna från i morse ? Jag rös av blotta tanken jag var tvungen att tänka positivt, när vi kom till Forks polisstation skulle morfar Charlie säga : Det är inget ni behöver oroa er för ! Han sov hos en kompis och glömde ringa och angående blodet så hade han bara slagit i knät ordentligt och var nu om plåstrad och skulle kunna vara med på examen nästa vecka.
Mina fantasier funkade inte alls och suckade sorgset och drog mig tillbaka " Kan du gå ? Jag behöver byta om " mumlade jag grötigt när rösten var tjock av gråt. Han log stelt och nickade innan han gick ut ur mitt och stängde dörren. Sen föll jag till golvet i rosslande snyftningar och höll handen om sin egen kropp. Hennes vän kunde vara död. Jag skulle ha reagerat lika om det var Sway eller nån annan som jag brydde mig om , mamma , pappa ... Jake. En av mina bästa vänner hade redan dött och jag skulle inte klara en till. På darrande ben som ville vika sig igen reste  jag mig och drog på mig första bästa jeans och t-shirt och skor. Inte klack idag utan klacklösa stövlar som gick till straxt nedan för knäna. Mamma stod utanför och väntade men jag lätt henne inte röra mig , en rörelse som skulle vara tröstande och mamma slöt ögonen.

Vi satte tillsammans med Sways mamma och pappa samt Aaron´s och väntade på att Charlie skulle komma , han skulle hämta den senaste rapporten. Både jag och Sway satt helt tysta och stirrade ner i golvet utan att titta på varandra. Vi var dem två som stod Aaron närmst. Charlie öppnade dörren till sitt kontor och satte sig bakom skrivbordet och hans blick vandrade mellan alla i rummet men hans blick stannade längst på Sway och mig. Han var inte morfar Chalie. Han var polischef Swan. Han knöt händerna och lutade sig mot bordet. " Det är fallet liknar det fallen som  rapporterades för sju år sen när en massa människor försvann i Seattle, lite blod, inget tecken på strid. " Aarons mamma Mary flämtade och lutade sig mot sin man som hade ett pokerface, ett dåligt sådant " Mrs Olson jag kan lova att vi gör allt för att hitta er son. Det är det ända fallet vi jobbar med just nu " Lovade Charlie med sin proffsiga röst Mary nickade torkade bort en tår på kinden. " Var det min sons blod dem hittade " frågade Mr Olson och Charlie öppnade mappen och ynade igenom " Ja , tyvär det verkar så. Men han kan ha snubblat eller vad som helst " Sa Charlie i försök att trösta " Gör så att ni sätter upp flygblad i städerna runt omkring Forks och åk också till La Push. Folk måste få veta att han är borta för att kunna tänka på ifall dem ser honom "  Vi reste oss och när Sway och hennes föräldrar gick och Aarons stannade vi kvar och Charlie väntade tills dörren stängdes " Vet ni nåt om det här ? " frågade han skarpt, mamma och jag tittade på  varnadra " Nej , eller vi vet inte " Sa mamma och Charlie la armarna i kors " Bella " Han hade fortfarande det hårda skarpa tonfallet " Vi har stött på några som är som vi ..." Sa mamma och gav inte ut några stora detaljer , Charlie grimaserade " Och vi tror att dem kan ha nåt med att göra. Vi rädda för att..." Mamma svalade och nickade om att jag skulle lämna rummet men jag satte mig på stolen " Vi tror att det kommer bli en ny Seattle epedimi om dem inte får det dem vill ha " Hon slöt ögonen " Vad vill dem ha tror ni " nästan vrålade Charlie men mamma förblev oberörd " Renesmee " viskade hon och Charlie fick ögon som tallrikar när chocken överväldigade honom och han satte sig tungt i stolen igen med fruset ansikte " Kan polisen göra något ? " viskade han och gömde ansiktet i hänerna och mamma skakade på huvudet"  Tyvärr Charlie, ni kan leta men inte för långt in i skogen och meddela oss om det innan så vi har folk ute i skogen som kan övervaka er ifall dem kommer " Han nickade bestämt vi ska söka imorgon vart med jag inte men jag antar att jag faxa över den exata positionen " hans ord var bara viskningar och när jag reste mig och vi gick till dörren kramade han om både mig och mamma " Var försiktiga. Jag har bara en dotter och ett barnbarn " hade hade fått den hård tonfallet igen men jag hade en känsla av att det bara var en fasad av hur mjuk han egentligen var just nu.