Bara så ni vet : Cassidy och Renesmee är i samma " tidszon " nu. Förut låg Cassidy några dagar innan.
Jag stod helt stilla med alla vampyrsinnen på helspänn och jag kände Jacob byta form bakom mig och den enorma rödbruna vargen gick fram till mig med spända muskler. Ett vrål sen flög Jacob in i skogen och välte alla träd som stod i vägen och jag skymtade att han slogs mot nån. Quil, Paul och Embry skymde sikten för mig. En flicka med långt långt svart hår ner till höfterna håret hängde i stripor runt hennes ansikte och hon var så vacker att det gjorde ont och hennes ögon hade den vinröda färgen som avslöjade hennes diet. Människoblod. Hennes läppar kröktes i en islken grimars då hon stirrade på mig och Embry. Två andra vampyrer slöt upp vid hennes senare. Båda hade samma uttryck, svarta hår och röda ögon. Men det två andra var killar.
" Vi ses snart igen Cullen " morrade pojken till vänster bredvid flickan som var i jämn lång. Jake, Quil och Paul smög långsamt på dem sen försvann dem. Jag snurrade runt i cirklar men kunde inte se dem. När Jacob kom gående mot mig i männsklig form insåg jag att jag grät och jag vart sur på min egna snyftningar. " Vad var det där " hörde jag Quil muttrade och Paul slog till honom i bakhuvudet " Vad tror du ? " väste han mellan tänderna och slog till ett träd. Jacob kramade om mig och jag såg Embry studera mig. Det kändes lite läskigt. " Det verkar som att Cullens är i deep shit igen " sa Embry lågt och jag väntade på att Jacob skulle reagera men det gjorde han inte han bara höll om mig men jag kände att han utväxlade blickar mellan sina bröder. Vad betyde detta.
Jacob smekte mitt hår och tröstade mig " Det är okej ... Det är okej det kommer att ordna sig. Jag lämnar dig inte " viskade han i mitt öra så bra jag hörde. Eftersom jag inte litade på min egen röst visade jag mina tankar. " Lovar du ? " Han nickade mot mitt huvud " Ja , jag lovar. Du kommer inte behöva vara ensam " Han kysste mig kind och min blick vandrade ner från hans ögon till hans hals. Han var helt blå ! " Vv Vad har du gjort ? " Min röst var bara en viskning " Jag fick ett slag där..Inget att oroa sig för " sa han men när hans han gled upp mot hans hals såg jag i hans ögon att
det gjorde ont. Jag svimma.
Bilder spelades upp i mina tankar hela tiden. Jacobs blåmärke och hur han slogs mot flickan med det svarta håret och vagt i mina tankar noterade jag nåt svalt och fuktigt mot min panna och massa röster nåt varmt som hårt höll min hand. Mina ögonlock fladdrade till och jag skymtade mamma, Carlise och Jacob innan det vart mörkt igen " Hon har vart borta i snart en och en halv timme " klagade Jacob ängsligt. " Hon vaknar när hon är redo " hörde jag Carlise säga lugnt. La han kanske en hand på Jacobs axel i en tröstande gest ?
Jag öppnade ögonen halvt ögonen och tittade på Jake " Mår du du bra ? " Min röst darrade och var skör som glas. Hans ögon vidgades av lycka " Jag ? Det är dig vi är oroliga för " fnös han och försökte se oberörd ut utan att lyckas. Han strålade verkligen i det varmaste leende man kunde tänka sig. "Hm. Jag mår bra . Törsig bara men på vatten " förtydligade jag och Carlise räckte mig ett glas vatten som stod på mitt nattducks bord " Varsågod " Sa han jag tog emot glaset och svepte allt " Tack "
" Hur mår du Renesmee ? " frågade mamma och som det såg ut som skulle hon snart sprängas av oro och hon smekte min arm för snabbt för att det skulle vara lugnande " Jag mår bra mamma lite yr men annars är det okej " svarade jag ärligt och tittade på pappa och tittade mig runt om i rummet " Hur kom jag hit? " frågade jag
" Jag bar dig " Sa Jacob hade börjar prata med Rose och Emmett om något allvarligt deras uttryck att döma " Du svimmade och jag bar hit dig "
" Vart svimmade jag ? " Han rynkade pannan i skogen vid mitt hus. Minns du inte? " frågade han och jag bet mig i läppen " Vissa...Delar " Han möte min blick som var full av oro " Okej, det löser sig. " Sa han och jag nickade och lutade mig tillbaka mot min kudde och mina ögonlock var riktigt tunga. " Du ska nog inte somna gumman " Sa pappa och strök handen över min panna och jag nickade " Okej " muttrade jag och försökte resa mig men pappa höll mig kvar " Du behöver också vila en stund " skrattade han men det var inte äkta. Han var orolig. Han kunde lura mamma men inte mig. En sak jag brås på honom. " Men ... " började jag men Jake tog till orda " Edward har rätt dina tankar var inte speciellt ro fyllda du behöver vila upp dig innan Alice träffar sig och .." Han harklade sig besvärat "Skäller ut dig för det gröna linnet som gick sönder " Han sneglade diskret mot pappas som såg ut att vilja slå sönder något och hans käkar var spända " Sluta skrik din byracka " fräste han och blängde på Jacob som bakade med händerna upp höjda " Förlåt...Det var dumt " Sa han ärligt och det verkade lite underligt...Varför brydde han sig för ?
" Vilka var det ? " frågade jag mot kudden och tittade bara på Jacob " Jag vet inte. Men dem var duktiga att försvara sig mot Jacob och de andra så det visste vad det var och att dem var där eller ja ..Det är svårt att missa stanken. " Snäste pappa fientligt mot Jake och han hade inte haft just den tonen mot honom sen jag var bebis. " Visade jag mina tankar för dig när jag var medvetslös ? " frågade jag och Jake nickade " Ja , du spelade upp hela attacken om och om igen. Det gjorde mig riktigt orolig " muttrade han och fortsatte att prata med Emmett som såg väldigt, väldigt förbannad ut. " Dem skulle ju komma tillbaka " hörde jag Alice när hon kom in springandes in i huset som en tornado och jag stålsatte mig för det värsta och hoppades att hon inte skulle bli allt för upprörd. Det var ju bara ett linne för allt som är dyrt och heligt !
" Du ska nog lyssna på Jacob nu Emmett " hörde jag mamma protestera till något och dörrar slogs igen men en kraftig smäll. Sen slöt Alice in i rummet och la sig på mage och tog upp det trasiga linnet som låg undan sopat under min säng och hon höll trasan i handen men menande blick " Varför, Varför varför ? " väste hon men för mjukt för att jag skulle reagera negativt men jag höll masken " Det var ...En olycka " Svarade jag och hoppades att hon inte skulle fråga mer och vilja ha ett ärligt svar. " Hur gick det till ? " Fel ! Tänkte jag bittert . " Det vill du inte veta " Sa jag och jag visste att jag hade rätt. Hon skulle vara glad över att hon inte kunde se Jacob ibland. Jag gav henne en blick och jag såg att hon tänkte och tänkte medans hennes blick gick mellan mig och det trasiga linnet i hennes hand och jag kunde nästan höra klicket i hennes huvud när hon kom på " Åh, Nej nej nej . Usch usch usch !" utbrast hon och slängde linnet tre meter ifrån sig och torkade händerna mot sina blekta jeans. " Nessie... Menar du att det gick sönder för att ni ..."
" Säg det inte " skrek jag och Alice stirrade på mig " Du dödade linnet för .." Hon rös till " Det har inte du med att göra , Alice " Snäste jag " Men du behövde inte döda linnet " Sa hon och såg såg så skör och ömtålig ut " Alice det var inte jag som dödade det heller . Det var Jacob " Sa jag och Alice vände sig om på en halv nano sekund och vrålade : " Jacob Black !" skrek hon och marscherade till dem andra inne i köket och tog upp linnet i farten " Underbart " suckade jag och skyndade efter. " Varför är du emot mode " väste hon och ställde sig på tå framför Jacob och alla andra tittade på konfrontationen. Jasper och Emmetts ( som kommit tillbaka ) blickar gled mellan Jacob, linnet och mig och Emmett flinade brett. " Ha.Ha Bella din dotter kanske är vild..." började han men ett hotfullt ljud från pappas bröst fick honom slå igen munnen men han studerade mig och jag visste hur röda mina kinder var. Även Quil studerade mig med samma blick och blickade med ena ögat mot mig och jag tittade ner i golvet och lät håret falla som skygglappar över ansiktet och jag visste att varenda person såg eller hörde mitt hjärta " Varför Jacob ? Vet du hur mycket den här kosta ? " sa hon vasst och jag såg Jacob bita sig bekymrat i kinden och hans blick gick mellan mig och pappa som såg riktigt läskig ut. " Förlåt Alice " sa han och såg ut att vara en liten pojke. Hon gav honom en kall blick innan hon surt gick ut ur huset. Ett belåtet skratt bubblade hur hans strupe, generad gick jag tillbaka till mitt rum och slängde mig i sängen och av nån anledning tog jag fram mobilen som låg i en kartong under sängen och chockades. trettiosex sms och sexton missade samtal. Jag gick ner i kontaktboken och tröck på den gröna luren.
Någon snyftande svarade : " Hallå ? "
" Swea-Lyn ? Är det du ? " frågade jag. Grät hon ? Hon gråter aldrig!
" Ja det är klart " hulkade hon och snöt sig " Vad har hänt ? Jag kommer som ett skott "
Hon grät mer och mer " Aaron ät borta och ingen vet vart han är men man har hittat blod som tillhör honom i skogen utanför hans hus. " snyftade hon.
Jacob smekte mitt hår och tröstade mig " Det är okej ... Det är okej det kommer att ordna sig. Jag lämnar dig inte " viskade han i mitt öra så bra jag hörde. Eftersom jag inte litade på min egen röst visade jag mina tankar. " Lovar du ? " Han nickade mot mitt huvud " Ja , jag lovar. Du kommer inte behöva vara ensam " Han kysste mig kind och min blick vandrade ner från hans ögon till hans hals. Han var helt blå ! " Vv Vad har du gjort ? " Min röst var bara en viskning " Jag fick ett slag där..Inget att oroa sig för " sa han men när hans han gled upp mot hans hals såg jag i hans ögon att
det gjorde ont. Jag svimma.
Bilder spelades upp i mina tankar hela tiden. Jacobs blåmärke och hur han slogs mot flickan med det svarta håret och vagt i mina tankar noterade jag nåt svalt och fuktigt mot min panna och massa röster nåt varmt som hårt höll min hand. Mina ögonlock fladdrade till och jag skymtade mamma, Carlise och Jacob innan det vart mörkt igen " Hon har vart borta i snart en och en halv timme " klagade Jacob ängsligt. " Hon vaknar när hon är redo " hörde jag Carlise säga lugnt. La han kanske en hand på Jacobs axel i en tröstande gest ?
Jag öppnade ögonen halvt ögonen och tittade på Jake " Mår du du bra ? " Min röst darrade och var skör som glas. Hans ögon vidgades av lycka " Jag ? Det är dig vi är oroliga för " fnös han och försökte se oberörd ut utan att lyckas. Han strålade verkligen i det varmaste leende man kunde tänka sig. "Hm. Jag mår bra . Törsig bara men på vatten " förtydligade jag och Carlise räckte mig ett glas vatten som stod på mitt nattducks bord " Varsågod " Sa han jag tog emot glaset och svepte allt " Tack "
" Hur mår du Renesmee ? " frågade mamma och som det såg ut som skulle hon snart sprängas av oro och hon smekte min arm för snabbt för att det skulle vara lugnande " Jag mår bra mamma lite yr men annars är det okej " svarade jag ärligt och tittade på pappa och tittade mig runt om i rummet " Hur kom jag hit? " frågade jag
" Jag bar dig " Sa Jacob hade börjar prata med Rose och Emmett om något allvarligt deras uttryck att döma " Du svimmade och jag bar hit dig "
" Vart svimmade jag ? " Han rynkade pannan i skogen vid mitt hus. Minns du inte? " frågade han och jag bet mig i läppen " Vissa...Delar " Han möte min blick som var full av oro " Okej, det löser sig. " Sa han och jag nickade och lutade mig tillbaka mot min kudde och mina ögonlock var riktigt tunga. " Du ska nog inte somna gumman " Sa pappa och strök handen över min panna och jag nickade " Okej " muttrade jag och försökte resa mig men pappa höll mig kvar " Du behöver också vila en stund " skrattade han men det var inte äkta. Han var orolig. Han kunde lura mamma men inte mig. En sak jag brås på honom. " Men ... " började jag men Jake tog till orda " Edward har rätt dina tankar var inte speciellt ro fyllda du behöver vila upp dig innan Alice träffar sig och .." Han harklade sig besvärat "Skäller ut dig för det gröna linnet som gick sönder " Han sneglade diskret mot pappas som såg ut att vilja slå sönder något och hans käkar var spända " Sluta skrik din byracka " fräste han och blängde på Jacob som bakade med händerna upp höjda " Förlåt...Det var dumt " Sa han ärligt och det verkade lite underligt...Varför brydde han sig för ?
" Vilka var det ? " frågade jag mot kudden och tittade bara på Jacob " Jag vet inte. Men dem var duktiga att försvara sig mot Jacob och de andra så det visste vad det var och att dem var där eller ja ..Det är svårt att missa stanken. " Snäste pappa fientligt mot Jake och han hade inte haft just den tonen mot honom sen jag var bebis. " Visade jag mina tankar för dig när jag var medvetslös ? " frågade jag och Jake nickade " Ja , du spelade upp hela attacken om och om igen. Det gjorde mig riktigt orolig " muttrade han och fortsatte att prata med Emmett som såg väldigt, väldigt förbannad ut. " Dem skulle ju komma tillbaka " hörde jag Alice när hon kom in springandes in i huset som en tornado och jag stålsatte mig för det värsta och hoppades att hon inte skulle bli allt för upprörd. Det var ju bara ett linne för allt som är dyrt och heligt !
" Du ska nog lyssna på Jacob nu Emmett " hörde jag mamma protestera till något och dörrar slogs igen men en kraftig smäll. Sen slöt Alice in i rummet och la sig på mage och tog upp det trasiga linnet som låg undan sopat under min säng och hon höll trasan i handen men menande blick " Varför, Varför varför ? " väste hon men för mjukt för att jag skulle reagera negativt men jag höll masken " Det var ...En olycka " Svarade jag och hoppades att hon inte skulle fråga mer och vilja ha ett ärligt svar. " Hur gick det till ? " Fel ! Tänkte jag bittert . " Det vill du inte veta " Sa jag och jag visste att jag hade rätt. Hon skulle vara glad över att hon inte kunde se Jacob ibland. Jag gav henne en blick och jag såg att hon tänkte och tänkte medans hennes blick gick mellan mig och det trasiga linnet i hennes hand och jag kunde nästan höra klicket i hennes huvud när hon kom på " Åh, Nej nej nej . Usch usch usch !" utbrast hon och slängde linnet tre meter ifrån sig och torkade händerna mot sina blekta jeans. " Nessie... Menar du att det gick sönder för att ni ..."
" Säg det inte " skrek jag och Alice stirrade på mig " Du dödade linnet för .." Hon rös till " Det har inte du med att göra , Alice " Snäste jag " Men du behövde inte döda linnet " Sa hon och såg såg så skör och ömtålig ut " Alice det var inte jag som dödade det heller . Det var Jacob " Sa jag och Alice vände sig om på en halv nano sekund och vrålade : " Jacob Black !" skrek hon och marscherade till dem andra inne i köket och tog upp linnet i farten " Underbart " suckade jag och skyndade efter. " Varför är du emot mode " väste hon och ställde sig på tå framför Jacob och alla andra tittade på konfrontationen. Jasper och Emmetts ( som kommit tillbaka ) blickar gled mellan Jacob, linnet och mig och Emmett flinade brett. " Ha.Ha Bella din dotter kanske är vild..." började han men ett hotfullt ljud från pappas bröst fick honom slå igen munnen men han studerade mig och jag visste hur röda mina kinder var. Även Quil studerade mig med samma blick och blickade med ena ögat mot mig och jag tittade ner i golvet och lät håret falla som skygglappar över ansiktet och jag visste att varenda person såg eller hörde mitt hjärta " Varför Jacob ? Vet du hur mycket den här kosta ? " sa hon vasst och jag såg Jacob bita sig bekymrat i kinden och hans blick gick mellan mig och pappa som såg riktigt läskig ut. " Förlåt Alice " sa han och såg ut att vara en liten pojke. Hon gav honom en kall blick innan hon surt gick ut ur huset. Ett belåtet skratt bubblade hur hans strupe, generad gick jag tillbaka till mitt rum och slängde mig i sängen och av nån anledning tog jag fram mobilen som låg i en kartong under sängen och chockades. trettiosex sms och sexton missade samtal. Jag gick ner i kontaktboken och tröck på den gröna luren.
Någon snyftande svarade : " Hallå ? "
" Swea-Lyn ? Är det du ? " frågade jag. Grät hon ? Hon gråter aldrig!
" Ja det är klart " hulkade hon och snöt sig " Vad har hänt ? Jag kommer som ett skott "
Hon grät mer och mer " Aaron ät borta och ingen vet vart han är men man har hittat blod som tillhör honom i skogen utanför hans hus. " snyftade hon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar