Kapitel 14 del 2

Jag tänkte mycket på vad jag sa och gjorde de senaste dagarna och på vag Zoey sa ..Det spelade upp i mitt huvudhela tiden, Så jag försökte att kontrollera mig. Men jag kände även att jag försvann mer och mer för var dag, att det goda i mig försvann vilket Muran strålade över. " Cassidy ? Får jag pratade mig.Ensam " Hon spände blicken i Zoey som satt bredvid mig och läste en bok. " Eh ..Visst " mumlade hon och försvann. Så hon inte kunde höra? Det tvivlade jag på. Muran log vänligt mot mig.
" Jag gillar ditt gammla jag Cassidy. Du har blivit så..." Hon letade efter ett passade ord " Tam ? " Sa hon sedan. Jag höjde ögonbrynen och väntade på förklaring " Du är inte den Cassie som var här sist" Jag nickade bara " Vart ville du komma ? " snäste jag och hon log " Jag vill ha dig tillbaka till ditt gammla jobb...Istället för Justin. " Hon flinade nöjt " Nej " Svarade jag
" Nej ? " flämtade hon av chock och drog efterandan. Jag nickade " Nej " sa jag igen med skärpa och hon började skratta roat " Åh , Cass du är så lustig det är egentligen inget val utan en order jag ville bara gör det hela snyggare " skrattade hon och gick iväg i mänsklig fart. När Muran kommit inom hör avstånd " Den häxan " spottade  Zoey och det lät väldigt roligt med hennes sopran röst. Lite som Alice när hon svor. Aj.. Sluta Cassidy. Du kommer aldrig träffa dem igen så varför bryr du dig ? Ett personligt krig for igenom mitt huvud och jag ville bara lägga mig på marken och skrika. Men då skulle nog det andra börja undra ifall vampyrer vart mentalt störda. Jag ville inte få mer skitsnack på mig än jag redan hade. Muran kommer säker döda Justin. Fan..Min ända länk till frihet. Men vad skulle jag säga när jag kom då - Hej , jag dog inte jag bara spelade död eftersom jag gått bakom ryggen på er . Och vet ni det bästa, jag tillhör en vampyr armé som väntar på att döda..Kanske er . Gruppkram ?
Festligt. Jag kände Zoeys blickar på mig " Du mår bra ? " frågade hon skeptiskt " Du sitter och dagdrömmer va ? " Jag nickade " Ja....Jag tänker på att om Justin dör kan jag skita i att bli fri och om jag ändå blir det kan jag inte återvända till min familj eftersom dem kommer hata mig. " Svarade med en gnutta ironi i rösten. " Jo , det kan bli knivigt " Instämde Zoey och såg plötsligt väldigt tveksam ut. " Vad är det Zoey ? " frågade jag tröstande . Hade jag sagt nåt fel. Hon mötte min blick och hon såg så blyg och skör ut att jag nästan bara ville hålla henne i famnen som ett spädbarn. " Ka..Kan inte du bilda en egen familj då ? " mumlade hon så lågt att jag nästan inte hörde henne och innan jag hann svara dök Justin upp bakom mig och jag såg hans ansiktsuttryck och det skrämde mig samtidigt som jag fick dåligt samvete. " Vi kommer " Svarade Zoey nedslaget och gick efter Justin. Vad i hela ?
När vi kom satt alla redan i gläntan och Muran stod i mitten. Justin gav mig en blick som jag inte kunde tyda rikigt. " Förlåt " mimade jag och han nickade. Vi satte oss där vi fick plats och Muran började " Det är med glädje och ..En gnutta sorg " Jag hindrade mig själv från att morra " Som jag meddelar att Cassidy återigen tänker stå vid min sida som vad ska man säga " ordningsvakt " Men det har ju sina negativa punkter  också " Muran hade kollat på mig hela tiden  men nu vände oss sina kalla röda ögon mot Justin. " Justin du måste tyvärr avgå från din post och vi vet alla hur det går till " Flinade Muran och Justin reste sig för att möta döden tack vare mig . Oj jag hade visst lite Cassie power kvar ? Hon la sin vänstra hand om hans nacke och hennes högra så huvudet för att lätt kunna slita huvudet av honom. Jag visste inte vad jag gjorde när jag ställde mig upp och vrålade: " Nej ! Jag tänker inte " Alls blickar vändes mot mig. Zoey och Justin blängde mest på mig. Muran´s läppar vreds i en missnöjd grimars. " Man har inget val här Cassidy ! Har Volturi gjort dig svag ? " röt hon och ett åhh ljud hördes från vår publik " Nej , men du gjorde mig till ett monster " Jag tog ett steg mot henne och hon blottade ilsket sina tänder och släppte taget om Justin som satte sig pladask på marken. " Du är vampyr vi är alla monster , måste som inte borde leva i skuggan av människor. " Fräste hon och även hon gick ett steg mot mig . " Vi kanske ska börja med dina kära vänner Cullens, De dricker inte som vi och blir därför svaga. Vargarna kan man nog distrahera och avsluta där Hope och Garcia började  " Sa hon
Jag nickade " Och dem dog. Du sätter oskyldiga i kläm och beordrar dem att dö " Sa jag. Kontroll , kontroll  viskade jag till mig själv i tankarna. " Du vet inte va du pratar om. Du skulle göra dig av med Amun och du gjorde det aldrig. Du är för kär i familjen...Därför är det mig en frästande tanke att döda dem. Du förrådde mig. Och .Ingen.Inte.Någon.Förråder. Mig " Hennes röst var så full av kraft att jag för tjugofem år sen skulle ryggat tillbaka även och kraften inte riktades mot mig.
" Jag tänker inte låta dig styra mitt liv. Jag skiter fullständigt i vad du tycker i att jag tillhör dig " Det där lät konstigt men jag var så full av ilska att jag knappt kunde formulera mig.
" Du kan inte lämna mig ...Du lovade och du håller alltid löften " spottade hon och hade fortfarande den kraft full tonen. Jag nickade " Ja " svarade jag och hon log triumferat och gick över gläntan. " Jag.Gjorde.Det" jag betonade varje ord och Muran stelnade till " Det bevisar återigen vilken skitstövel du gjort mig till på bara nån månad eller hur lång tid det nu är " Hennes ögon var mordlystna när en hetsigt mummel bland vår publik. Vissa höll med Muran och andra mig men hon hade mest på sin sida uppfattade jag. Fan jag skulle förlora. Hennes kropp spändes och hon gjorde sig redo att slänga sig på mig. Jag stod blixt stilla. Jag skulle nog kunna överleva detta hon hade ju bara åttahundra år på nacken och jag...
Jag var körd...