Kapitel 14 del 1

Jag fnös " Du förstår väl att snart kommer jag inte kalla dig vid namn va ? Fröken solsken " morrade jag och för en gångs skull vart hennes ögon raka motsatsen till den glädjen som dem alltid visade.
" Tack för den...Cassidy får jag fråga nåt ? " frågade hon och jag nickade till svar " Tack " sa hon sockersött " Cassidy har du alltid vart en sån här skitstövel ?" fräste hon och jag vände mig mot henne. Fräste hon ? " Nej..." mumlade jag och hon blängde på mig " Det är svårt att förstå för du beter dig som om du alltid vart det och det stör mig för jag försöker vara trevlig och hjälpa dig. Att du har det jobbigt med att du tillhör Muran förstår jag för vi sitter i samma jävla båt men det ska inte gå ut över dem som faktiskt vill hjälpa dig genom skiten " Den lilla tjejen reste sig och började gå iväg. Jag satt kvar, förlamad . Hennes ord hade vart som knytnävslag och jag förstod vad hon menade. Jag hade blivit en djävul. " Zoey " muttrade jag och gick efter hon stannade och log " Du fattar vad jag menade va ? " pep hon. Jag nickade . " Ja , det gör jag och förlåt jag känner inte igen mig själv ... Jag har alltid haft makt men nu...Nu har jag inte ens rätt att säga mina åsikter" Jag svalde  hårt och Zoey såg väldig nöjd ut " Jag vet " hon skuttade vidare och jag skakade på huvudet " Sen Zoey påminner du  mig om Alice ...Det gör lixom ont. " Hon nickade  " Jag vet "
" Men om du vet varf.." Du sa sådär för att få denna reaktionen av mig va ? " frågade jag vaksamt och hon nickade " Japp, det har du helt rätt i "
" Du är hopplös Zoey vet du det ?" frågade jag och mitt dåliga humör var tillbaka igen. Jag skulle verkligen behöva en Jasper för att kunna kontrollera mitt humör " Du vet att Muran vill att du ska bli komplett galen va ? En mördar maskin..." Jag tittade förvånat på henne " Va ? "
Hon nickade " Ja , det är hennes högsta önskan , just nu " svarade hon och fortsatte mot gläntan där tjugotre vampyrer satt och pratade " Förklara " befallande jag och Zoey såg besvärat på mig " Snälla , jag vill verkligen veta " Sa jag i normal vänligt ton. Hon log lyckligt " Hon har alltid sätt dig som din dotter. Du var den första och starkaste vampyren i hennes så kallade familj...Du är hennes favorit och vilket jag förstått hade du Justins position förut ? " Nu var det hennes tur att ställa frågan. Jag visste den skulle komma  " Ja , Jag hade Justins position, Men det var inte han som fick den direkt. Hon hette Elisabeth och hade inge talang men var otroligt bra på att slåss. Men talang ..Nej. " Svarade jag " Varför håller du dig undan så Cassy ? " frågade hon igen och jag vände blicken bort " Jag känner vad jag håller på att bli..Ett monster nåt jag inte vill. Det äcklar mig . Jag känner hur jag " Jag kunde inte fortsätta men lilla Zoeys ögon lös av nyfikenhet och iver " Hur jag förlorar kontrollen över mig själv, den Cassidy du har sett är mitt gammla jag. tjugiofem år hos volturi utan att dricka blod om inte törsten fick en att vilja klättra på väggarna, jag kunde vara ute bland folk . Men det var  svårt..Jobbigt. Det skulle jag inte nu "
Zoey bet sig i läppen. " Jag måste säga att jag utnyttjar dig Cassidy jag vill härifrån. Skaffa en familj det du berättat om familjen Cullens är så facinerande och jag vill verkligen inte vara ett monster. " Svarade hon " Du är säkert välkommen till Cullens " svarade jag och jag ljög inte . Esme skulle älska Zoey " Nja, jag tror inte jag är redo att släppa blodet ännu. Jag vill bara ha folk omkring som  jag älskar och som älskar mig. " Att hon var så ung och så smart förvånade mig. " Hur länge har di vart så här Zoey " frågade jag och hon hajade till och verkade inte vilja svara egentligen " Två år bara " Hon rös av något minne " Hela min familj var där. Vi var och badade på en avskiljd badplats i vancover. Det var kallt men vi badar i allafall det var sommar. Jag hade simmat ut i sjön lågt ut . Det var flera meter ner till botten då nåt grep tag om min fot. Jag trodde jag skulle dö då min fot plötsligt började brinna. Jag vaknade fyra dagar senare till denna miljö. Jag kan fortfarande inte vara i vatten där jag inte känner botten " Berättade hon och hennes röst var så full av smärta och sorg att jag fick en svidande smärta i halsen och det var inte på grund av törs. Det berodde på medlidande. " Jag är ledsen " viskade jag och hon nickade uppriktigt "Jag vet att du är det " Sa Zoey.