Kapitel 13 del 1

Ett vrål så fullt av smärta att man ville spy. Ett knäckande ljud så fasansfullt så man ryggade tillbaka. En söt stark doft som fick en att vilja gråta och ett mörkt moln som fick en att sörja. En vampyr mindre och alla var tvungna att se denna avrättning. " Nå hoppas detta blir en läxa till er alla . Ingen startar bråk,  ingen ! " väste hon men man hörde en ton av munterhet och ett leende lurade bakom dem blottade tänder. Jag stirrade in i askan och undrade om det verkligen gjorde så ont som det lät ?
Muran gick fram till mig utan att jag gav en henne en blick. " Cassidy, du hjälper mig nästan gång det blir problem" Sa hon innan hon  gick iväg in i skogen och alla blängde på mig och Asthon som hade vart hennes medhjälpare i morden. Han stirrade på sina händer som skakade lika häftigt som hans underläpp. Ashton var en pojke på fjorton år när Muran sabbade hans liv och det var för två månader sen. Flera stirrade på honom med hämnd i ögonen. En sak visste jag att blev det nå problem skulle jag ställa upp för honom. Men sen var det några som blängde på också med vaksamma och mordlystna  blickar. Jag vred besvärat på mig med en diskret grimas . Oj då .
Lilla fröken solsken sneglade skrämt  och sorgset mot mig. Hon var läskigt lik Alice, det gjorde ont ! " Jaha , det är visst Cassidy som ska leka mördare nästa gång. " spottade Brett ur sig och alla vände blicken mot honom. " Det behöver inte bli nån nästa gång " svarade jag högt, hotfullt men kontrollerat. " Jag vet vad du kände för Kelly och Mitch men att låta det gå ut över mig och Ashton är äckligt lågt "
Hans ögon vart mörka av hat " Speciellt Kelly " mumlade jag och han reste sig kvickt. Ashton flämtade till och den rödhåriga pojken vart ännu blekare. " Du.Har.Inget.Att.Göra.Med.Mina.Känslor" morrade han och förväntade sig troligen en skämt respons från min sida. Synd att jag dödat värre varelser än han.  Hans fingrar kröktes till klor och verkade göra sig redo för en attack. " Sluta Brett. Hon dödar dig " hörde jag Kim be honom som satt bredvid honom. Han fnös " Jag blir inte rädd för en liten barbie docka " skrockade han och stirrade hårt på mig och jag besvarade hånleendet " Och dockan är inte rädd för dig heller ..." Nu reste jag mig men gjorde inget mer.Jag stod precis som vanligt utan huka mig och jag var säker på att det inte fanns nåt hotfullt i mina mönster. Brett verkade chockad över min oberördhet. Det kanske skrämde honom. Med ett vrål kastade han sig mot mig.
Jag hade ett fast grepp om hans strupe och han försökte vrida sig låss men min arm reagerade inte ens på hans protester. " Oj druckit människo blod ? Det har du inte gjort sen du träffade Cullens va ? " andades han och det var det sista hans sa innan jag bröt nacken på honom. Att han ens hade mage att nämna Cullens ?  Muran klappade händer.  " Jag visste att du hade eld i dig. Du har inte ändrats ett dugg sen sist du var med mig " Hon slog sina armar om mig i en kram. " Jag har saknat min gammal Cass " Sa hon sockersött. Jag frös till is . Tänk om jag inte hade förändrats ? För tjugofem år sen hade jag tillhört henne också. Innan jag utnyttjade volturi för att få reda på vart Cullens bodde för att låta Garica och Hope få sin hämnd som dessutom var mycket , mycket goda vänner till Muran. Garcia och Hope hade dessutom jobbat för Muran. Muran var en A-grupp som jag hade beskrivit för Cullens men jag hade sagt att tvillingarna var en B-grupp. Lögn . Det var för enkelt att ta kål på dem med tanke på Emmett, Jasper och vargarna. För lätt ? Hade dem inte fattat det eller ? Tanken fick mig att vilja skrika upp till stjärnorna fattade dem inte att det  bara var en sken manöver för vad som kanske skulle hända, nåt jag ...Fortfarande inte vet om ?