.. -- Twiiliightstory: Kapitel 12 del 1

Translate

Fråga mig

måndag 5 juli 2010

Kapitel 12 del 1

Jag kände mig som ett barn, hjälplös, rädd ...Människa. Jag hade ont överalt och av nån anledning kände jag mig utmattad och ville bara lägga mig och sova. Det hade vart bättre om Muran dödat mig istället för att göra mig till detta . Döden...Hmm.. Skulle ju gå att ordna rätt lätt. Den tanken fick det att rycka lite i mungiporna. Jag var för svag eftersom dem sista krafterna gått åt till att kolla Cullens för tre timmar sen. 
Jag ryckte till och en fräsande ljud slänk genom min strupe när jag uppfattade att jag inte var ensam och doften av blod var förförisk. Det var lilla Zoey som kom bärandes på en människo kropp. " Cassidy , jag veta att du ..Inte dricker mänskligt blod.... " Jag avbröt henne med en morrning " Ja , det är du rätt i " spottade jag syrligt. Hon ryggade lite. Hon var verkligen försiktig. Men jag visste vad alla sa om mig. Jag var galen. " Precis , men djurblod kommer inte kunna stärka dig tillräckligt för att kunna ta dig nånstans. Inte nu i alla fall och du kommer bara bli sämre om du låter bli " Pep hon som om hon visste allt. Underbart. Hon släppte mannen handlöst och han jämrade sig av smärta. Zoey satte sig på huk vid honom och drog sin nagel över hans handled och en röd strimma av blod började sippra. " Smaklig måltid " Sa hon utan att bry sig om att vara artig. Hon var minsann ingen dam , hon som alltid brukar uppföra sig som en. Men just nu kunde jag inte tänka speciellt mycket utan allt kretsade omkring bloden som rann till marken. Jag la osäkert mina läppar över det öppna såret och det exploderade i munnen och mitt gift fick blodet att flöda ännu mer och jag slöt ögonen och kände strykan växa mer och mer för varje gång jag svalde. Perfekt . Cassidy is back on the rode again. Soon. Jag kände att Zoey studerade mig på avstånd men jag brydde mig inte . Hon var inget att bry sig om. Ända anledningen till att Muran  behåller henne är för hennes talang som jag inte ens brytt mig om att ta reda på. Herregud jag har blivit en riktigt surpuppa. Okej ragata stämmer mer. " Sa ju att det skulle vara värt det. Var väl ett par månader sen du kände smaken av mänskligt blod va ? " yttrade sig plötsligt den irreterande lilla vampyren precis som jag velat att hon skulle prata. Vilket skämt. 
" Ska jag komma med en till imorgon ? eller om en halv timme kanske ? Han är snart slut " fortsatte hon och återigen störde hon mig mitt i maten. Uhh jag gillade inte att kalla människor för mat. Det var vedervärdigt men sant för tillfället. Jag blängde på flickan som hade en konstig lila grön hår färg och var kraftigt sminkad runt ögonen. Det var såna som hon som folk jämt sa hade självmordstankar och njöt av att se blod ( Zoey drack det men det hörde inte hit)  som skar upp sina handleder. Skit snack. Jag var en vampyr så jag visste ett och annat om blod. " Du gillade dem va ?" Sa hon när inte fick nåt svar på första frågan. Jag stirrade på henne och förstod att mina ögon fått tillbaka lite av sin färg igen. " Vad i helvete pratar du om ? " fräste jag och ställde mig upp och brydde mig inte mer om honom. Han var ändå död och hade inget jag ville ha längre " Cullens du önskar att du var hos dem ..Svagheter " Förtydligade hon. Jag hajade till . Hur kunde hon veta det men innan jag hann fråga svarade hon " Jag har talangen att se allt som en viss person önskar mest av allt i hela världen. Nåt den skulle kunna dö för. Det är därför Muran behöll mig. Jag kan se folks svagheter vilket gör att Muran han dra i de känsliga trådarna för att få sin vilja igenom " Hennes röst hade en ton av ironi när hon sa Muran nästan äcklad. Jag log . 
" Vad är den där killen Justins svaghet slah önskan  ? "viskade jag och nickade mot honom och det var omöjligt att han kunde höra oss. Hon var tyst den stund. Var det ens möjligt ? 
" Han vill just nu ha... En blondin att ta av kläderna på. " jag sneglade mot honom och såg att han kollade på Melissa som satt och flätade sitt blonda hår . " Hmm... " Jag fick en idé . 
" Justin!" hojtade jag flirtigt och Zoey blängde chockat och misstänktsamt mot mig .  Justin vände uppskattat blicken mot mig med ett snett flin. Blä triumferade killar. " Ja ..." Han försökte låta ointresserad och han anade inte hur dåligt det gick för honom. "Kan jag får prata med dig sen " Log jag och drog fingrarna genom håret och hans flin vart bredare . Han nickade bara , sen vände jag blicken mot Zoey igen "Vad håller du på med ? " frågade hon. " Jag försöker ta mig här ifrån. Justin tillhör Murans inre krets och hon litar hårt på Justin så... " Jag tittade på henne. " Åh.. " sen reste hon sig och gick till sin väska som låg ett par hundra meter ifrån. 
Jag knäppte upp en knapp på blusen jag fått av Alice och kände mig nästan illamående .Jag ville inte göra detta men det skulle nog gå snabbast. Jag skulle ändå bara blåsa honom. 
Jag gick fram till Justin som satt för sig själv och läste en bok. Han var rätt snygg. Men inte min typ. För barnslig. " Hallå där " spann jag och lät mina läppar ge honom mjuka kyssar och han skrattade lågt. Han tog min hand och reste sig och nickade inåt skogen innan han drog mig med sig så långt att ingen skulle höra , se eller ens känna av oss. Han var smart för det var till min fördel.  Ingen skulle höra mina små övertalningar. Han pressade upp mig mot ett träd och han kysste min hals och hans händer hade ett hårt tag om mina höfter när hans ena hand gled upp mot min blus stoppade jag honom och han blängde irreterat på mig men också förbryllat. Jag log mot honom. " Ska vi göra en kompromiss ? " frågade jag och han rynkade missnjöt ögonbrynen tills hans insåg att det kunde vara till hand fördel, då såg han plötsligt intresserad ut." Okej, snygging . Vad vill du. " Sa han och jag drog mina fingrar genom hans hår. " Jo ...Jag vill bli fri från Muran " viskade jag i hans öra så nära att mina läppar nudade honom. Han backade ett steg utan släppa mig " Jag tror inte jag kommer gilla det här " muttrade han för sig själv . " Nej kanske inte men efter jag blivit fri... Så får du din del " Jag gick steget mellan oss och lät mig näsa vandra längst hans käke och han tryckte upp mig mot trädet igen , men denna gång trodde jag att han skulle slita av mig skallen." Hm. Då gäller det att jag får min del sen " Sa han hårt och jag nickade " Allt du vill " Blinkade jag och mådde illa . Hur kunde jag göra så här ? Skulle Benji få reda på det här så..så.. Jag skakade av mig tanken för att inte avslöja min bluff. Justin log triumferat igen " Okej bra ... Men jag måste prata med Melissa " Nu blinkade han mot mig jag log " Gö det du " Jag föste undan honom från mig. Jag skulle absolut bränna kläderna imorgon. Säga att det kommit blod på dem eller att dem gått sönder. Jag var en vandrande idiot. Patetiskt " Nu förstår jag det hela " hörde jag Zoey bakom mig. Hon hade ett brett flin men det nåde inte upp till ögonen. " Wow, det gick fort " muttrade jag surt och satte mig vid samma träd som jag alltid gömde mig vid. Hon sa inget och det var otroligt tyst. Skönt. Hon satte sig bredvid mig och jag kunde inte hålla igen " Har du ingen att leka svans med ?" 
Hon brydde inte ens mitt tonfall och såg ner i baken som om hon skulle svara " Jag hade ..." viskade hon tungt med en suck. " Va ?" frågade jag och slöt ögonen . Jag kanske skulle kunna somna ? " Muran dödade hennes , min syster eftersom hon tyckte vi var för tajta. Hon ville bara ha mig eftersom Alissia inte hade nån talang. Jag var där och såg det. " En obehaglig rysning får igenom henne och jag tyckte synd om henne. Jag hade visst inte tappat greppet om mig själv så mycket att jag inte kunde tycka synd om dem som genom gått nåt fruktansvärt. "Det är därför jag inte yttrar mig så mycket i närheten av Muran eftersom jag är ..Rädd för henne " Hon grimaserade när hon sa ordet rädd eftersom det inte låg i vår natur. " Jag är ledsen " sa jag lågt och hon verkade glad över att jag inte lät sur eller grinig. " Så... Jag vill också komma härifrån. Vi sitter i samma båt " kvittrade hon efter en stunds tystnad. " Du kommer bara få problem. Du stannar " snäste jag  och det påminde mig lite och hur Jacob Black var mot Seth Clearwater. 
Hon låtsades som att hon inte hörde mig. " Hur längde har du vart vampyr ?" frågade hon plötsligt och hennes fråga chockade mig så jag tappade hakan. Jag stängde munnen med en smäll. " Hur så ? " mumlade jag " Alla säger att du är äldst utom Muran såklart. " svarade hon och verkade inte bry sig direkt. " Om jag säger såhär . Vi gick runt i korsetter, stora hår uppsättningar och solfjädrar. " Hon fick allt lista ut det själv " 1600-talet ? " gissade hon. " Ja..Nåt sånt man räknade inte åren lika noga på den tiden . Det var bara dem som bodde i slottet och var adel. " Hon nickade " Jag tycker den tiden är så intressant. Hur var det att leva då?" Hennes rubinröda ögon lös att uppriktig nyfikenhet. " Det var sådär. Man hade inte samma vilja. Allt handlade om klass och hur högt var i näringskedjan. " Hon nickade och fortsatte inte med yttligare frågor " Var det allt?" frågade jag och hon skakade på huvudet " Nej men jag hör att du inte vill prata om det just nu. Jag vill inte framstå som jobbig " svarade hon " Försent " skrockade jag och hon log. 
" Jag följer med dig härifrån " Sa hon 
" Nej " 
" Jo. Det är min största önskan. " flinade hon
" Och ? Jag bryr mig inte " 
" Jo det gör du " 
" Du ville ju inte framstå som jobbig eller hur ?" 
" Nej... " mumlade han till svar 
" Ne , tyst då " 

3 kommentarer:

Anonym sa...

OMG! Vad du är duktig!!

Lollo sa...

Tack så mycket !:D
Kul att du gillar det :))

1# CAC-FAN sa...

Håller med anonym . Du detta var as bra . Kissar nästan på mig avspänning !! Kul att ha lite humor i slutet hihi. MIn humor är låg gahah.