Det brände i både halsen och i hjärtat och det sved i ögonen. Jag grät. Utan tårar och jag saknade dem, jag ville känna den salta smaken när en tår rann ner för kinden, på läpparna som darrade så häftigt att droppen skulle rinna in u munnen. Jag var törstig vilket förklarade brännan i halsen så det var ingen vanlig halsbränna. Sen... Hade jag lurat svikit min familj, min blivande make och... Renesmee min bästa vän och syster. Det var därför det värkte i bröstet. Ångest. Ett morrande hördes bakom mig. " Sluta nu Davies " väste den ljusa rösten bakom mig. Om jag inte haft vart så svag skulle jag med glädje slita av henne strupen och kasta den i brasan som ingen släkt ännu. " Du gjorde ditt jobb, sen är det inte ditt fel att dem andra idioterna inte lyckades dö.."
" Säger du döda dem så sliter jag stupen av dig och använder det som ett bowlingklot " morrade jag ynkligt och hon skrattade ondsint " Ha. Ha Du har inte druckit blod på flera veckor. Du kommer dö, med tanke på att du inte ens morra som en äkta vampyr " Sa hon med sin äckliga röst och suckade instämmande. Muran hade rätt jag kunde inte ens springa med dem andra.
De andra hade letat reda på några skogsarbetare som dem nu tömde på blod. Deras människo föda. Det var varmt ute så dem hade bara elden för att värma maten. Jag ville så gärna döda någon, då skulle jag i allafall gör något. Jag satt på marken mellan Muran och Justin som morrande släkte törsten och jag kämpade för att inte falla för törsten.
Jag ville springa här ifrån , från Brasilien till USA igen vidare till Forks och förklara allt för dem. Allt. Men då skulle jag dö, på riktigt i allafall. Murans lika talang hade "dödat" mig när jag blivit inslängd i ett träd genom att försvaga mig. " Cassidy , drick . Jag förvandlade dig för att jag visste hur otroligt viktig du skulle bli för mig , men jag har ingen användning för dig..Svag " Sa Muran nästan moderligt. Jag gav henne en hotfull väsning men hon reagerade inte ens. Du skulle ju gå med i volturi så du fick reda på vart dem bodde och så du fick kunskap. Men istället blir du kär i den där idioten, Demetri sen hittar du Benji " Fortsatte hon skoningslöst " Patetiskt " det var droppen . Jag reste mig upp och susade fram till Muran och grep tag om hennes strupe och lyfte henne från marken. Hon var mycket kortare än mig. Alla slutade dricka och blängde på mig. Underbart, vilket var tung ironi.
Jag släppte henne och hon landade på fötterna och hånlog åt mig " Du behöver hitta din plats igen ser jag. Demetri lät visst dig bestämma allt ... " skrattade hon och jag tog en sten från läger elden och kastade den på en trädstam av vrede och trädet föll in mot skogen. Tusan , jag hade hellre sett det falla över elden och tändt eld på hela gläntan. Hoppas Muran skulle bli offer. Hon hade blivitfullvärdig ledare nu när Garcia och Hope var borta och Ziom var en oväntad spelpjäs för mig. Honom visste jag inte om, jag var skyldig Muran en riktig spark där bak.
Jag gick mot trädstammen som jag slagit ner med en sten och tittade tomt framför mig. Jag slöt ögonen och försökte se Cullens , hoppas Ashley var i närheten så jag kunde "låna" hennes talang. Det tog inte ens en sekund innan jag såg rara Esme som satt och pratade med Rosalie om något , gick gick vidare och hörde Emmett och Quil vråla från tvn som vissade en Baseball match, Serh satt med Edward och... Benji. Jag tappade koncentrationen och tappade talangen men fångade upp den. Nu gled jag ut i skogen och såg Jacobs rödbruna päls. Han sprang i skogen på patrullering och fortsatte och såg Renesmee inne i den lilla stugan och kollade på nån gammal repris av nån serie. Hon blinkade trött med ögonen innan han la huvudet mot soffans armstöd och sommnade. Jag började springa , Jag struntade i Muran och hennes idioter till följeslager, Men vart var jag ? Det var då jag kände andra om mig och skuggor hade omringat mig. " Jag vill inte det här. Lämna mig ifred " röt jag " Du glömmer en sak " Muran ställde sig på stå för att se mig i ögonen " Jag äger dig !" röt hon i mitt ansikte och jag väste " Hur i helvete ska du kunna äga mig ?" fräste jag och blottade tänder och alla tog ett steg närmare när dem såg min fientlighet. Hon log roat " När du brann i plågor sa du att du skulle vad som helst i all eveighet och jag fick det att sluta. Det gjorde jag. Och jag sa att du skulle tillhöra mig och säd inte att du inte kommer ihåg för det var efter förvandligen. " hon fnissade " Ett livstids kontrakt." Jag gav ifrån mig ett nedslaget ljud. Det kändes precis som när en alfa hanne beodrade nån att emot dess vilja. Nedslaget , kränkande och man hade ingen vilja. Det var en obehaglig för en vampyr. Jag rullade ihop mig till en liten boll och alla utom Jusin gick.Han skulle vara vakt antagligen. Det var som att ligga i dvala. Jag har blivit en vampyr zoombie.
Jag ville bara ha en familj varför skulle det inte gå för ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar