Kapitel 10

Hennes vackra ögon var blodröda och hennes ansikte var smutsigt , så smutsigt att man knappt såg hennes blicka hud. Men hennes hår , hennes hår fångade min blick så jag rikligt stirrade. Hennes hår vart lika smutsigt som hennes ansikte och hennes hår hängde i stripper och från hennes hår toppar droppade det blod. " Hjälp mig " kved hon igen och något rött rann från hennes ögon. Blodiga tårar ?

Med ett skrik och kände hur tårarna rann från kinderna och jag kände hur det sved i halsen av klumpen av alla tårar. Mamma kom in till mitt rum med ögonen fulla av panik med pappa tätt efter. " Gumman hur mår du ? " frågade hon och satte sig bredvid mig och kramade mig medans jag vissade henne min dröm. Hon drog efter andan innan hon tittade på pappa som studerade mig. " Det var bara en mardröm, vill du ha frukost ?" frågade mamma och jag tittade ut genom fönstret och såg den mörkgråa himmeln Jag kunde inte låta bli att ta ett lättat andetag , nåja jag skulle inte behöva oroa mig för att behöva somna om igen. Mamma dukade fram frukost och jag satte mig på en av stolarna då jag hörde ett bekant ljud och även doften var välbekant, Jag gick sömnigt till mitt rum igen och hämtade en film som låg slängde på en av stolarna och la den över Jacob som snarkade av utmattning. Jag stod en stund och bara tittade på honom med ett leende. Det var precis som om han kände mina blickar när han vaknade och mötte direkt min blick " God morgon sömntuta " log jag och han tittade sig runt om i rummet. " Står frukosten kvar ?" frågade han bara och jag nickade " Ingen han rört den ännu " svarade jag och han reste sig och gick omtöcknat till bordet och satte sig på stolen jag suttit på. Jag lipade mot honom när jag sa att det var min plats. Jag knaprade tankspritt på min första smörgås medans Jacob säkert var på sin tioende och den ny öppnade brödpåsen vart allt tommare. " För sjutton Jacob , Du äter oss ur huset " retades mamma och Jacob höjde ett ögonbryn. " Jag gillar inte blod , så det är nog ingen fara med det " kontrade han. Jag lyssnade inte speciellt effektivt på deras samtal utan tänkte på drömmen jag haft på morgonen. Jag kunde inte förstå den riktigt. Det var som om hon ropat på hjälp via min dröm. Via tankar. Jag hostade till när jag glömt att svälja ordentligt så det fastnade i makan " Nessie, är du okej ?" frågade Jacob och hans bruna ögon såg vaksamt på mig " Du verkar lite distraherad"

Jag skakade på huvudet " Nejdå , Jag är bara så trött..Jag hade en mardröm" mumlade jag mest för mig själv " Jag fattar inte hur du inte kunde vakna , Jake. Hon skrek som om hon sett ett spöke " Hörde jag mamma i bakgrunden förklara för Jacob och han tog min hand i sin och masserade den med tummen och jag lutade huvudet mot hans axel när mamma lämnat köket.

" Jaha , vad ska vi göra idag ?" frågade jag trött. När jag inte fick nåt svar tittade jag upp på hans ansikte och han log ursäktande mot mig " Tyvärr Nessie , Jag måste patrullera idag och i natt. Jag har missat så många gånger, nu när jag och Sam kommer så bra överens som två alfahannar så vill jag inte ge honom en chans att irretera sig på mig " förklarade han och såg fortfarande ursäktande på mig. " Du, inte irreterafolk ? Jacob du har den effekten på andra " retades jag men han såg visst inte skämtet . " Du skulle ha sätt honom innan vi fick dig " ropade mamma från skogsbrynet " Tack Bella !" Svarade Jacob och frustration färgade hans tonfall. " Kan inte jag följa med då ?" frågade jag oskyldigt " Nej " svarade han bestämt och snabbt och jag höjde ögonbrynen " Varför ?" envisades jag och han suckade " För man kan aldrig veta vad man hittar. "Sa som om jag var fem år och han hade förklarat samma sak minst tio gånger. " Vi kan ju leta efter Cassidy då ju " gnällde jag. Nu spelade jag inte schysst det vet jag , Jag utnyttjade präglingen och kärleken mellan oss. Han ville ge mig allt men han gav mig inte det. Det skulle nog hjälpa med att gnälla eftersom han då trodde att det sårade mig och jag skulle få min vilja igenom. Bara sådär. Jag kände verkligen samvetet gnaga på mig men mitt onda jag fortsatte " Snälla , snälla. " Mumlade jag lågt och jag sneglade på Jacob, noga med att mina ögonfransar skymde lite. Jag hade sett pappa göra så mot mamma när hon inte velat ta sin bil och hon har alltid gett med sig. Men Jacob var starkare. Han stönade obeslutsamt och jag sköt fram underläppen lite. Han tog sitt mjölk glas och ställde det på bänken. " Nej" . Jag försökte att inte visa min missbelåtsamhet men han kunde ju såklart läsa mig utan och innan " Jag kommer ju tillbaka ...Hon också" Han log sitt varmaste leende och tog min hand och pressade den mjukt mot sin kind och jag kände mitt hjärta slå dubbelslag. Varför måste mitt patetiska hjärta jämt avslöja mig? Han log , troligen åt mitt hjärta och la sin hand mot min kind och hans tumme nästan smekte min rodnad på kinderna. " Vi kan hitta på något imorgon.." sa han. Sen stod plötsligt pappa i rummet och Jacob var inte sen med att släppa min hand och ta bort sin från min kind. Pappa log triumferat. Hah nu har jag försört Nessie gulliga ögonblick innan jycken ska ge sig av ..Mohaha.

" Det går inte Jacob ... Bella och jag ska till Port Angeles och möta några bekanta. " Sa han syrligt och jag antog att det var nåt i våra tankar som fick honom att reagera så. " Men då kan ju jag vara hemma med Renesmee så det inte händer nåt ?" frågade Jacob och såg ut som en oskyldig pojke. " I dina tankar byracka" mumlade pappa så lågt att det säkert inte var menningen att jag skulle höra. Jag blängde oförstående på både Jake och pappa som såg på varandra. Jag himmlade med ögonen och gick in till mitt rum för att byta kläder. Det var samma grådisiga väder så jag tänkte inge speciellt på vad jag skulle ta på mig. Jeans, långärmad mörktröja. När jag kom tillbaka var inte pappa kvar i rummet och Jacob såg missnöjd ut. Vad hade pappa sagt nu? tänkte jag och gick fram till Jacob som sömnigt kollade på klockan. " Jag måste gå nu " viskade han och kysste min panna och han drog sina fingrar längst mina käklinje och ner till hakan, ett grymtande hördes från uteplatsen. Pappa . " Vi hörs " Sa han innan han gick och jag stod kvar och bara tittade efter honom och försökte få kontroll över mitt hjärta som snart skulle sprängas. jag drog fingrarna genom håret för att känna om det var smutsigt. Imorgon skulle jag behöva duscha. Jag hade tid för att göra det nu men jag orkade bara inte och min blick gled automatiskt mot kalendern som hängde på vägen och häpnade. Skolbalen hade vart igår! Nej , nej , nej ..Hade jag verkligen missat den ? Min mobil skulle ha en samtals lista på skulle gå mobilen att hacka upp sig och sms ville jag inte ens tänka på. " Nessie , behöver vi åka och handla något ? " frågade mamma som kom med en korg tvätt. Jag gick nedstämt till kylskåpet. Allt fanns där . Smör, ägg, ost , skinka , Mjölk och middag till mig. " Nej " svarade jag och satte mig rastlöst i soffan och zappade mellan kanalerna. Det fanns verkligen inget att titta på. Detta skulle bli en världigt tråkigt söndag. Jag satt och zappade i kanske tjugominuter innan pappa suckade " Nessie , du kan väl gå till de andra ? De kanske gör nå intressant?" Gav han som förslag och jag var inte sen med att dra på mig ett par skor och kila iväg. Jag ville vika av från den gamla vägen. Alltså in i skogen och lämna stigen vi sprungit upp, Den tanken slingrade sig i mina tankar. Jag hoppade över floden och dissade tanken om att fly in i skogen men även hos Carlise och Esme var det trist, Alice, Jasper och Emmett var och jagade Carlise jobbade och Esme och Rose pratade om nå hus som skulle renoveras. Dem hälsade artigt på mig när jag kom in och vi bytte några ord med varandra men sen inge mer. Även där zappade jag mellan kanalerna på TV och jag kände att jag började kall svettas och jag vart ännu mer rastlös och satt och vred och vände på mig hela tiden. " Är allt okej , gumman ?" frågade Esme med sin klingande röst och jag nickade kort " Du verkar..Rastlös" Gissade hon , jag nickade igen och Esme log ett varmt leende " Gå ut och spring en runda ? Skogen kryllar av vargar så det kan nog inte hända nåt " skrattade hon och Rose verkade hålla med, med tänke på hennes fnysning från rummet bredvid. Återigen skyndade jag mig ut utan att veta vad jag skulle göra nu. Den friska luften verkade lugna mig. Jag visste inte varför jag var såhär. Senaste gången var ju... Jag svalade hårt och kände hjärtat stanna en kort stund . Innan Hope och Garcia´s tänkte döda mig.