Kapitel 9

Han suckade irreterat och öppnade dörren åt mig. Det var precis som alltid Esme satt och skissade i ett block. Man hörde Alice hålla på i sitt rum. Jasper och Emmett var säker och jagade med mamma och papap eftersom inget tjafs hördes. Jag hörde ett svagt morrade bakom mig och vände mig om mot Jacob och han stirrade rakt in i skogen och jag såg något blekt komma närmare. Benji. Jag hann inte ens blicka innan dörren smällde igen och Esme och Carlise tittade upp " Vad var det med honom ?" frågade Alice som kommit ner " Vad tänker han göra ?" Tillade hon och jag svalade " Han tänker göra något rikigt dumt " Jag snubblade nästan över orden när jag skyndade mig ut med de andra tätt bakom mig. " Jake !" ropade jag men han stannade inte utan försatte gå mot Benji som hade ett hårt ansiktsuttryck och späna käkar. Bakom Benji kom Jasper och Emmett som ställde sig bredvid Esme , Carlise och Alice som pratade i telefon , men försnabbt för att jag skulle uppfatta , inte för att jag brydde mig för tillfället. Jacob hade nu stannat men Benji fortsatte gå mot honom, Man kunde rikigt gäna späningen mellan dem. " Jacob , Nej " ropade jag och tog tag in hans arm och forsökte dra honom därifrån. Man jag kunde inte rubba honom " Nessie , akta på dig !" hörde jag Esme ropade bakom mig men jag ignorerade henne. Just nu kunde jag bara fukosera på hur jag skulle stoppa det hela. Det var jga tvungen till för annars skulle dem säker döda varandra. Jacob såg i allafall världigt mordlyssten ut. Jag drog snabbt av mig min kofta och kavlade upp tröjan jag hade under så mitt ärr syntes igen. " Du vill inte skakada mig igen ,eller hur ?" Sa jag allvarligt och förvånades av kraften i min röst , Jag mötte hans blick som var obeslutsam men han la en arm om mig som för att kunnde knuffa undan mig . " Om du inte vill skada mig så slutar du nu" Sa jag igen och ställde mig framför honom och såg honom snegla snabbt på min arm som prydes av ärret jag fått sist han förlorat kontrollen. Han slöt ögonen och vet mig i läppen och drog djupa andetag för att lugna sig. Men hela han skakade fortfarande och jag hörde honom skävla till
" Snälla " pep jag och vände blicken mot Benji som hade samma uttryck som förut . " Snälla , du också " kved jag sen kände jag bara hur vinden ven om mig och en sekundsenare stod jag vid Esme och Carlise och Jasper höll mig i famnen och jag hann se att Jacob explodera och hur han och Benji rörde sig mot varandra. Jasper släppte ner mig och Esme höll mig i sin famn och Emmett och Jasper sprang mot Jake och Benji . "Idioter !" skrek jag efter dem när jag såg dem försvinna in i skogen. Jag drog mig ur Esmes bekyddande famn för att sedan gå in i huset igen , med bestämda steg. Varför var allt så kontigt, varbör måste saker förändras. Det suger. Förändringar hade förstört för mig med Benji. Vi kan bara inte bli mer än vänner som han tror.
Jag satte mig trumpet i soffan och la ansiktet i händerna. " Nessie , gumman " Rosalie satte sig bredvid mig och smekte min kind. " Varför ..." började jag men tårarna hindrade mig ett ögonblick " Varför , var det tvunget att bli såhär ? " snyftade jag " Varför ? Jag menar ..." yrade jag . " Jag vet inte vad jag ska göra, De älskar båda mig men jag älskar bara den ena. " Rosalie gav mig en pappersnäsduck. " Tack " snörvlade jag och snyte mig och Rosalie kramade mig ocg drog min till sin famn. " Såja " tröstade hon " Det här är ett tillfälle då man måste lyssna på sitt hjärta" Hon avbröt sig och torkade bort mina tårar " Vad säger sitt hjärta , gumman ? Det är det ända du ska lyssna på , vilkent namn ropar det när du tänker dig nån av dessa som din pojkvän...Man .. " Jag grimaserade " Rose jag är sju , jag tror inte jag är redo för ett giftemål ännu " skrattade jag och kände att det gjorde ont. Hon log varmt " Nu var det kanske inte så jag menade. Men en dag kanske ? Du kommer leva i evigheten " Sa hon mjukt. Sen var ingen av oss som sa nåt mer utan hon satt bara och vaggade mig och nynnade med på en låt som spelades på radion. Det var mamma som avbröt oss " Nessie! åh förlåt , Hej Rose " yrade hon och satte sig bredvid mig och kramade om mig också. " Hur är det snuttan ?" frågade hon och jag ryckte på axlarna , fast det var rätt svårt eftersom jag hade fyra armar om mig " Jag vet inte , Har en massa känslor som bubblar inom mig " Jag försökte le " Äe du hungrig ?" frågade hon sen och jag skakade på huvudet och lämnade både henne och Rose och satte mig framför tvn och zappade mellan kanalerna. Jag kände att jag behövde prata med nån , men inte vem som helst. Jag vet mig själv i kinden och reste mig igen och Rose och mamma kollade förundrat på mig när jag gick upp för trappan , jag passerade rum för rum och gick upp till tredje våningen och följde den korridoren till det sista rummet längst in. Jag nästan smekte dörrhandtaget och märkte att det blivit dammigt. Konstigt , Alice tilllät ingen damm i huset . Inte ens på vinden. Inte Esme heller. Jag vred handtaget och hörde det klickande ljudet och öppnade försikigt dörren , en centimeter i taget innan jag öppnade dörren så jag kunde komma in och steg in i Cassidys rum.

Alla möbler var övertäkta av vita lankan , även speglarna på hennes garderob. Jag drog fingrarna över möblerna , över hennes skrivbord och såg öppnade en dammig, mörkblå rätt stor ask och studerade hennes handsmycke. Jag drog ett djupt andetag och satte mig på hennes säng med asken i knäet. Jag fnös " Vilken konstig dag , detta har vart. Du skulle också ha tyckt det. " Mumlade jag " Benji , min bästis och din blivande man har blivit kär i mig ? Men jag kan inte tro det. .." Jag suckade " Jag tror allt beror på att han saknar dig. Det gör jag med. Det känns som om du lever fortfarande. Att du inte dog. Utan att finns där ute, men det verkar bara som om det är jag som känner det. Benji försöker gå vidare, Vilket jag bara skulle uppmuntra om det inte var det att han älskade mig på det sättet han älskar dig. " Jag skrattade torrt för mig själv och tog försiktigt upp hennes smycke med vårt vapenmärke på och skrattade " Jag minns när du fick detta , Det såg ut som att du skulle gråta och du studerade detta rum. Alice vissade dig alla kläder, smycket och väskor. Esme sa att hon aldrig sett nåt mer rörande. Vi saknar dig , det vet jag. " Jag blunade och såg Cassie framför mig. " Om du var här skulle du säga nåt i stil med : Sluta tyck synd om dig själv. Stå på dig , du är ingen barbie docka . sen skulle du skratta. " Det fick mig att skratta. Jag reste mig igen ställde asken på ena nattducksbordet och drog bort det vita lakanet och jag hostade när dammet yrde. Jag drog av mig mina skor och kröp ner under täcket på Cassies säng och man kunde fortfarande känna hennes doft. Jag pressade ansiktet mot kudden och letade minnen. Fina minnen. Cassie som skrattade och log. Hon och Benji som såg på varandra . Jag kände ögonlocken bli tunga och jag slöt dem och kände hur jag föll in i en vacker dröm.

En svalhand smekte min kind och jag började öppna ögonlocken och såg bara nåt blont suddigt " Cassidy ?" mumlade jag och en välbekant kvittrade röst hördes , det matchade inte ansiktet jag såg framför mig " Hej Alice " kved jag. Jag trodde verkligen att det var Cassidy.
" Vad gör du här inne ? Vi har letat hela natten efter dig ! Din mamma och pappa är galna av oror och då har du inte sett Jacob än. " Utbrast men tystande när min undeläpp började darra .
" Jag trodde det var hon " hulkade jag och förstod inte min reaktion. Men grät gjorde jag och lutade mig framåt och höll armarna om midjan. Det kändes som om jag skulle gå sönder om jag inte höll om mih själv. " Hon ?" Pep Alice jag nickade bara och Alice såg sig om i rummet " Nessie , du ska nog inte vara här inne. Inte om det påverkar dig såhär." mumlade hon lent. Sen ringde hennes mobil " Det är Bella " sa hon bara och svarade " Ni kan komma tillbaka jag hittade henne..." Jag antog att mamma avbröt henne eftersom hon tystnade mitt i meningen.
" Det är nog ingen bra idé . Hon mår inge vidare ....Hon var i Cassies rum " Det tystnade tvärt i luren sen hörde jag mammas röst igen men orkade inte bry mig om vad hon sa så jag lyssnade inte. " Nej , låt byrackan och ...." Hon verkade inte hitta rätt ord för Benji " Aja , vänta med dem. Jag tar Nessie , Till ert hus och ni håller Jake och Benji borta därifrån . Okej ?" Ett enkelt svar hördes från mamma sen avbröts det. " Jag vill inte hem" gnällde jag och drog täcket över huvudet men Alice drog bort det igen " Nessie sluta . Det är ingen bra idé" invände hon " Alice just nu behöver jag vara ifred och jag får inte vara det nån annanstans så gå bara " fräste jag , Hon nickade innan hon reste sig och gick ut ur rummet. Jag hörde henne prata med mamma där nere " Hon vill vara ifred , Bella. Hon vill inte träffa någon. " Sa Alice " Jag är hennes mamma Alice , Jag är inte någon" protesterade mamma " Hon sa även : Inte ens mamma , snälla Alice . Jag är skyllig dig en tjänst " Jag fattade vinken. Hon ljög för min skull. Jag skulle vara skylldig henne när pappa fick reda på det. " Okej " mumlade mamma och suckade nästan rastlös. Jag log innan jag började prata för mig själv igen " Vet du en sak ? Jag tror inte du är död. Jag tror du lever på nåt sett. Din kropp försvann ju! Du måste leva. Det andra tror att Benji tog hand om dig. Att han ville gör det själv så inte Alice eller nån skulle lägga sig i. " Jag drog ett djupt andetag " Det skulle han nog inte orka " förklarade jag , en svag del av mig tänkte att jag höll på att bli galen. Men jag orkade inte bry mig heller.

En svag knackning hördes på dörren. Jag svarade inte men Jacob gick in i allafall med ett skamset uttryck. " Hej " hälsade han lågt " Hej Jacob " muttrade jag utmattat och han stängde dörren och gick fram till sängen och jag makde på mig så han skulle få plats och han satte sig på sängkanten och studerade mig. " Du¨måste hata mig nu va ? " mumlade han och jag skakade på huvudet " Nej , men jag är sur ." sa jag hårt och han nickade förstående " Jag antog något sånt. Jag fattar inte vad som hände bara. Hade inte Emmett tagit tag om mig och Jasper om Benji ...Så... " Han sneglade på som hade satt sig upp och jag gungade fram och tillbaka med armarna om knäna för att hålla ihop mig själv och han skävlade till " Nessie , hur mår du ? " Han la en varm hand på min kind innan han omfamnade mig och drog mig till sin famn nu var det han som nästan vaggade mig . " Inte igen " hörde jag honom viska för sig själv. Det var antagligen inte meningen att jag skulle uppfatta eller höra det. " Vadå?" frågade jag lågt och han grimaserade besvärat. " Har Bella berättat om något som hände mellan henne och Edward när hon fyllde arton? " frågade han och jag tänkte en stund , jag kunde inte komma ihåg vem som hade sagt det , vilket var konstigt eftersom jag har vampyminne. " Ja ..." svarade jag och han nickade " Då vet du hur hon mådde , så fort hon hörde namnen på din familj , bara man sa familjen Cullen så satt hon som du och försökte hålla ihop sig själv. Det var plågsamt att se.." Han ryste innan han log men det nådde inte ögonen " Därför , känns det så fruktansvärt när man ser dig ...Sitta så där " Jag slog mina armar om honom " Det ska du inte må dåligt för ... Det är bara det att hela det är med Cassie är så jobbigt speciellt när jag inte tror att hon är död ..." Han avbröt mig " Nessie, hon är ...Borta. Du måste inse det ."
" Men jag känner verkligen att hon lever. Precis som jag ibland tycker mig känna dina känslor och smärta och allt det där , tycker jag mig känna hennes nervaro och hon rädd , har ont och är inte sig själv. " gnällde jag och han skakade på huvudet " Du inser väl att det låter helt galet ? " frågade han och jag förstod att han tyckte jag var galen. Jag blängde på honom " Förlåt att jag sa nåt " fräste jag och slutade krama honom och la mig i sängen igen med ryggen mot honom. Jag hörde honom sucka " Det var inte så jag menade , Renesmee . " protesterade Jake och gick runt sängen så han stod framför mig och han satte på golvet framför mig " Nessie , jag förstår inte. Jag såg..Jag såg henne dö. Jag tycker det var konstigt att hon kunde dö av den smällen . " mumlade han oförstående för sig själv. Jag kunde inte säga nåt utan sneglade bara på täcket. Sen slog det mig . " Vart låg Cassie innan hon försvann ? " Sa jag tonlöst och Jacob ryckte ovetandes på axlarna. " På Carlises kontor , tror jag " Svarade Jacob och jag och slängde undan täcket och gick fram till spegeldörrarna som lede till garderoben. Jag drog försikitgt bort ena tygskynket som hängde över den skutbara spegeln och jag gav ifrån min en flämtning när jag gick in i garderoben. Den var nästan tom. Det fanns några få jacker, kläningar och andra plagg kvar. " Vad i ..." andades jag och gick längre in med Jacob bakom mig " Vad menar du ? " frågade Jacob som tappat tålamodet och suckade otåligt " Ser du inte Jake ? Det saknas kläder, massa kläder. " förklarade jag och såg han himla med ögonen " Alice har väl tagit hand om dem. Tagit dem själv eller gett bort dem " Sa Jacob " Jag skulle aldrig ta Cassies kläder och ha dem själv " hörde jag Alice pipa i rummet " Alice vart är alla kläder ?" frågade jag och gick ut garderoben och hon rynkade oförstående pannan " Va ? Jag har inet rört dem ,förutom när jag hängde in dem . Sen har Cassidy hållt på med dem. " Svarade Alice och drog ett förvånat andetag när hon kollade in i garderoben " Men hur... Jag förstår inte " mumlade hon förfärat.
Jag gav en vad var det jag sa blick mot Jacob som grimaserade ursäktande mot mig.
" Alla kläder ? Vart är dem !" Det lät nästan som om Alice skulle gråta när hon la händerna på kinderna som man kunde se dem göra på film. " Jag sa ju det " sa jag till Jacob eftersom jag kände att en blick inte räckte " Okej jag fattar " Sa han tog min hand och kramade den.
" Rose kanske har dem ?" tänkte Alice som försvann genom dörren och Jake och jag var straxt efter när vi rusade ner för trappan och Alice ställde sig med armarna i kors framför Rosalie som chockat höjdeögonbrynen " Vart är kläderna Rose " fräste hon och Rosalie sngelade frågande på mig " Va, vilka kläder ? " frågade hon " Låtsas inte Rose vi pratar om spliter nya designer kläder här " fortsatte Alice " Alice vad händer ?" frågade Jasper som slöt upp i rummet med härjat uttryck " Kläderna är borta " pep Alice och såg återigen ut att vilja gråta. " Vilka kläder " frågade Rose " Cassidys kläder är borta " svarade jag " Det finns några få kvar. " Även skor och väskor." tillade jag och nu hade vi allas uppmärksamhet " Jag kan inte förstå att jag säger detta men Bella har du kläderna ?" Sa hon lite skeptiskt och blängde på mamma som skakade på huvudet . Alice suckade och satte sig ner i soffan med en suck. " Jag som kämpade så med kläderna " gnydde hon " Är du helt säker ?" frågade Jacob mig lågt och jag nickade " Jag är hundra på att det är som jag tror , vem annars ..." viskade jag tillbaka " Vadå för nåt ?" frågade Emmtt som tydligen inte uppskattade vårt viskande. " Nessie ..Tror att Cassidy inte är..Död " Svarade Jake tungt och Benji sprang ingenom dörren och stod nu också i rummet. " Nessie vart har du fått det ifrån , Vi såg henne "
" Ja, men tycker ni inte att det är liite konsigt att hon dog av den lilla smällen?" frågade jag , ingen sa nåt "Tänkte väl , sen jag skulle känna vart hon var det isåfall. Vi hade en speciell koppling hon var min bästavän "
" Hörru ?" utbrast Benji men jag ignoerade honom och Jacob blängde varnande på honom " hm..Vart var jag. Jo jag känner henne ..Asså jag får för mig att känner att hon är arg , att hon är rädd och ledsen . Jag vet inte hur jag ska förklara " Fortsatte jag med suck " Renesmee , du inser att det låter... " Började pappa " Helt galet ? Jo jag vet " avbröt jag men han skakade på huvudet " Jag tänkte säga troligt " Rättade han. " Ni stod varandra nära ... Nästan som du och Jake " fortsatte han tankspritt. Jag och Jacob gick hand i hand och satte oss i en av sofforna och jag såg Benji snegla på vara sammanlänkande händer och det störde mig nåt så enormt. " Nu måste vi ju bara hitta henne..." mumlade Carlise som vankade av och an på golvet framför oss alla. Jag gäspade stort och lutade huvudet mot Jakes axel. " Herregud Nessie , du kan ju inte vara trött redan ?" hörde jag mamma säga och jag vände mig om henne . " Jo... Det är jag " fräste jag " Du kommer vända på dygnet " hörde jag henne muttra. Av nån anledning rös jag till och började huttra och jag pressade mig mot Jacob som förbryllat la armen om mig " Kan halvampyrer bli sjuka " hörde jag mamma säga utan att få svar men jag kände blickar och Carlise skrattade lågt. " Jag är inte sjuk , jag är trött ..." muttrade jag sömnigt och gäspade och gjorde mig tillrätta i Jakes famn och tyckte han såg smått belåten ut men det kan ha vart som inbillade mig. Alla var i fullgång med pratandet om hur man skulle lösa allt förutom Esme som hade gått till köket och börjat laga mat , det luktade underbart och jag gäspade igen.

Efter jag ätit gick jag till stugan för att lägga mig och Jacob följde mig dit även fast jag inte fråga eller ens haft tanken han kramade mig god natt och sa att vi skulle ses imorgon igen innan han gick tillbaka och jag gick in i huset och byte till ett par shorts och ett slitet gammalt linnne som låg långt in i garderoben och kröp ner under täcket för somna.

Jag hörde en svagknackning på mitt fönster och jag flög upp i sängen med skräckslagna ögon tittade jag ut genom fönstret. " Nessie ! Hjälp mig " snyftade Cassidy utanför mitt fönster