Hejsan hoppas ! Fick ett litet meddelade om att kapitel 1 av Cold-Dreams (Embry´s försättning) inte fanns så här kommer det för er som ville läsa det :) Men tänk på att den här fanficen var min första så det finns en hel del fel och en massa annat att ändra på , men dem andra är bättre (a) Enjoy :)
Jag önskade att allt inte var som det var . Den jag älskade skulle vara vid liv , jag skulle bo kvar i Juneau i Alaska.
Jag vaknade av att jag hörde bilen bromsa in och mamma som viska mitt namn.
- Carolina vakna gumman vi är framme nu.
jag öppnade ögonen och såg att vi hade parkerat utanför ett rött hus , med rätt stor tommt. Jag suckade tungt och spände låss mig och öppnade dörren. Pappa omfamnade mig och visade mig till mitt nya rum. Mitt rum var inte speciellt stort rosa lila väggar med en tavla på vår famlij hängde över min säng som stod bredvid fönstret.
Pappa hade redan packat upp mina saker, eller Brandon ...Rättare sagt Brandon var min storebror det skilde två år mellan oss och mig och Stella ett , Dom hade stötat mig mest av alla i världen . Men speciellt Brandon. Jag tog på mig jackan och gick ut.
Mamma kollade oroligt på mig , hon öppnade munnen för att säga nåt men ångrade sig snabbt.
Jag gick längst vägen och in i skogen , Jag hade alltid älskat skogen så fridfull ..så ...annorlunda..
jag stannde till varför hörde jag inga fåglar, bara ett morrande ljud, men istället för att springa ut ur skogen skrikande
gick jag längre in tills jag hörde en sammetslen röst .
-Har du gått vilse? Han stod ungefär hundrameter ifrån mig han var likblek men så vacker ögonen var blodröda han hade en vit polotröja på sig med ett par svartajeans och skor som män i kostym brukar ha.
Varför hade man såna kläder på sig ute i skogen?
- N, nej , stammade jag och märkte att jag var rädd.
- Hmm, Vad heter du ? frågade han sedan med ett leende så som man smällte av .
- Carolina . Varför sa jag mitt namn till en främling ? Men hans ansikte var så underbart att det inte gick att neka , det var som att var i trans.
Utan att jag märkt det stod han helt plötsligt bara tio steg från mig detta fick mig att rycka till.
-Oj skrämde jag dig ? spann han.
Jag kännde hur hjärtat höll på att sprängas av skräck . Jag kännde hans kalla hand på min kind , den var iskall. Han tog plötsligt bort den och började gå baklänges med ögon stora som tallrikar ..
Jag vände mig om och såg en enorm varg jag förskte kväva skriket , vilket inte funka , jag skrek högt och gällt .
Mannen stod i halft hukad och blottade tänderna . Plötslig kom det två vargar till och ställde sig bredvid den nattsvarta , Den ena var rödbrun och nästan lika stor sen den tredje var mörkgrå.
Jag vart blind av tårar. Men vargarna kollade bara på den bleke mannen som hade börjat baka med snabba steg. Jag såg att det var nåt konstigt med vargarna dom var nästan fem meter höga , såg ut så i allafall när dom stod där och vissade sina tänder som var om knivar. Dom såg så smarta ut för intelligeta för att vara djur. Medans jag stod och betraktade bestarna mötte den gråa vargen min blick ocg la huvudet på sneden . Den svarta morrade åt honom och han spände blicken på mannen igen , som tog ett språng och försvann med en ofattbar hastighet och vargarna sprang efter när dom sprang mot mannen började jag skrika ,jag var så otroligt rädd och trodde att dom skulle ge sig på mig men dom sprang efter mannen . När dom var utom synhåll föll jag ner på knä och började gråta innan jag reste mig och sprang hem , Jag snubblade flera gånger till jag såg det lilla röda huset.
- Vad är det gumman , hörde jag mamma förtvivlade röst.
- Om jag berätta skulle ni be dom att låsa in mig . svarade jag mellan tårarna.
- Nej då gumman , berätta jag lovar att inte skratta . Hon kollade på mig och såg att hon såg rädd ut.
Jag bet mig i läppen och kollade på mina leriga skor.
- Carro , vad har hänt ?! ropade Brandon som stod bakom mig i trappen och såg lika rädd ut som mamma.
- Kan vi ta det på mitt rum ? frågade jag med svag och pipig röst. Brandon och mamma nickade och följde mig upp . Jag berättade allt om det som hänt . Märkligt nog såg dom ut att tro mig.
- Jaha, vi får ringa polisen imorgon . mummlade mamma när jag berättat klart . Hon gav Brandon en menade blick.
- Men du kanske ska ta nåt att äta? Du har vart ute i två timmar. Jag såg chockat på henne
- TVÅ TIMMAR . utbrast jag. Mamma ryckte till .
Jag gick ner och tog fram en tallrik och tog resterna från när dom andra ätit. Pappa och Stella satt och kolla på nyheterna. Stella kollade på mig med orolig blick och var på väg att säga nåt när det ringde på dörren.
Brandon sprang ner för trappan och öppnade .
-Hejsan jag heter Billy Black -
-Hej Brandon Lair .
- Goddag Brandon , vi ville bara hälsa er välkommna till grannskapet.
Jag stod vid mikron och lyssnade , Mamma kom ner för trappan.
-Goddag ni måste vara Elisabeth ? Hörde jag rösten säga som jag antar var Billy.
-Ja , kan vi hjälpa till med nåt? Frågade hon
-Mamma , dom ville hälsa oss välkommna . Förklarade min bror .
- Åh , men varför står ni här kom in , vi har precis bakat paj . Mamma lät nästan överlycklig.
Ni ?
Pappa hade nu stängt av tv:n och gick nu för att hälsa på besöket. In rullade kom en man i rullstol och en kille som måste vart i tjugofemårs åldern . Han var enorm.
Pappa gick fram och presenterade sig .
Killen ryckte till när han såg mig , inte konstigt jag såg hemsk ut .
-Jag heter James . och det här är min son Brandon , och mina döttrar Stella och Carolina han viftade med handen för att visa vem som var vem .
-Eh mamma , jag går och tvättar ansiktet . Sa jag och smet emellan killen och pappa .
-Visst , Eh Billy ...Har ni varg problem här? frågade mamma hastigt och jag stannde i trappen.
- Ne det har vi väl inte , eller vad säger du Jacob ?
-Nej , det skulle jag inte kalla det.
-Borde ni inte samla folk och göra er av med dom , Dom gav sig på en man i skogen idag.
-Nej det är emot vår stamlag. en man ?
-Ja Carro var ute i skogen och såg en man som blev på hoppad av några enorma vargar.
Billy och Jacob växlade en snabbblick.
- Eh nu glömmer vi det , Vill ni ha paj ?
-Ja tack Elisabeth. svarde Billy med sin mörka röst.
Vi satt allihop vid vårat bord och alla chockades av att Jaocb bara var sjuton år.
-Haha tycker ni att jag är enorm skulle ni se mina vänner , Hade han sagt .
-Går du i skolan här ? frågade Brandon när han tuggat ur munnen .
-Japp, Kan inte komma nån vart . Bussen går inte så ofta och man vill ju inte köra utanför stadsgränsen. skämtade han
Pappa och Brandon skrattade . Stella kollade på Jacob hela tiden .Jag satt bara och peta i maten .
- Jag hade redan gått och lagt mig när jag hörde Billy och Jacob gå hem. Jag låg och tänkte länge på dagen . Första dagen här hade inte vart så speciellt lyckad. Når stämmde inte , Varför fick man inte döda vargar, varför hade Jacob ryckt till så när han såg mig och sneglat på mig hela kvällen . Nåt stämmde inte jag visste inte vad men jag skulle allt ta reda på det.
Jag försökte sova ,men när jag blunda såg jag bara den gråa vargen och den mystiske mannen i skogen .
Jag reste mig upp och tände taklampan och kollade vad jag skulle ha för kläder imorgon istället. Jag stog och kollade på mig i spegeln en lång stund. Jag hade rostfärgat som räckte ner till höftbenet, med vackra lockar som min farmor alltid sa , en klassisk skönhet. Jag hade långa ögonfransar, fylliga läppar och spikrak kropp.
. Jag gick och la mig när jag bestämt kläder. Och somnade nästan direkt . Jag vaknade på morgonen av ett skrik när jag öppnat ögonen förstod jag att det var jag som skrek. Mamma öppnade dörren med ett skärrat uttryck. .
-Hur är det gumman? frågade hon och la sin svala hans på min panna.
-Marddröm. .
-Klä på dig , jag går ner och dukar fram frukost.
precis när hon sagt det ringde väckaklockan
-Läskigt. sa jag sedan och mamma började skratta lågt.
Jag klev ur sängen när mamma stängt dörren , jag lufsade fram till mig skrivbord där jag hängt kläderna på stolen , mina svart jeans och ett vitlinne med grå kofta. Jag drog hårborsten genom håret och satte upp det i en knut .
När jag kom ner satt redan Stella vid bordet . Hennes blonda hår var kort och till skillnad från min raka kropp hade hon en kurvigkropp. .Hon kollade upp på mig och log .Alla trodde vi var tvillingar vilket vi inet förstod vi var så olika man kunde vara.
När jag och Stella var framme vid skolan stannade vi till. Dom måste skoja med oss? Det såg ut som en sån skola bortskämda snorungar gick på i London. Den var för fin jämfört med skolan i Alaska.
Vi gick åt var sitt håll och Stella log när några killar visslade på henne. Jag skakade bara på huvudet när hon vände blicken mot mig . Alla blängde på mig . Och såg Jaocb och hans vänner och han hade rätt . Hans kompisar var nästan lika stora som han . Han blängde på mig men små log lite och vinkade till mig , jag höjde handen blygt. Det såg ut som om han pratde om mig för alla hans kompisar vände blicken mot mig vilket fick mig att känna mig illa till mods .
En tjej kom skuttande fram till mig , som alla andra hade hon rostfärgat hy och svart hår. Jag suckade lättat för mig själv , jag stack inte ut så mycket iallafall. Inte lika som Stella , med sitt nästan vita hår och ljusa hy och blå ögon.
-Hejsan , du måste vara Caroline ? Sa tjejen som skuttatfram till mig .
- Hej, Carolina, annars är det jag. sa jag skämt sammt och chockad över mitt självförtroende.
Jag såg att hon skämdes över att sagt fel.
- Mitt namn är Mia , Om du vill kan vi sitta på lektionen om du vill ? frågade hon och log .
-Det skulle vara jätteroligt, Svarade jag och log tillbaka.
-Underbart , utbrast hon..
Vi gick till lektionen och jag kände hur Jacob kollade på mig , Det var nåt som inte stämmde med Jacob Black .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar