Kapitel 4

En hand ströck min kind " Mamma?"yrade jag och öppnade ögonen. Hon fnissade " Ja , Nessie. Det är mamma " Sa hon mjukt. " Vill du ha frukost ? " Jag skakade på huvudet " Jag är inte hungrig " muttrade jag och klev upp ur sängen och började borsta mitt hår. Mamma satt kvar .
Jag tittade frågande på henne och väntade på att hon skulle säga nåt men hon log , reste sig och gick. Jag brydde mig inte. Utan drog på mig ett par jeans och ett linne. Jag fortsatte mot ytter dörren " Vart ska du gummam ?" hörde jag pappa fråga. Jag tittade på honom. " Till Esme och äta frukost. " Svarade och pappa log " Gö det , det kommer glädja Esme." Sedan vände han sig om och satte sig bredvid mamma i soffan framför tvn. Jag sprang det fortaste jag kunde för må mig själv. Jag hann inte små mycket som att ens stänga dörren innan Alice kvittrande röst välkommnade mig " Nessie !" utbrast hon " Hej Alice " Hon kramade mig. " Har det hänt nåt eller?" frågade jag och Alice skakade på huvudett " Nej såklart inte " hon sneglade mot soffan men jag visste vad som väntade där så jag ignoerade soffan " Men till saken, Jag och Jasper behöver din hjälp soldat " Hon ställde sig med foterna ihop , jag gjorde detsamma " Jag anhåller mig för tjänstgöring " Jag gjorde honör " Perfekt" spann hon " Jasper och Emmett slog vad om vem som kunde bygga största och snyggaste korthuset, han och Rose har redan gjort ett. " Berättade hon jag nickade " Hej Nessie!" hälsade Seth från soffan , jag vände mig om och såg mot soffan " Hej Seth " Svarade men mina ögon smalnade när jag såg vem som satte bredvid . Jacob. " Hej Esme " Hon satte mittemot dem " Godmorgon Renesmee , sovit gott ?"


Jag nickade " Som en stock. " Svarade jag men kände Esmes tveksan till mitt svar. Hennes ögon vandrade mellan mig och Jake . Jag visste såklart att jag betädde mig illa när jag bara dissade Jacob och gick därifrån i armkrock med Alice. " Nej du !" utbrast Emmett och kom gående mot oss med bestämda steg. " Varför ska ni få vara tre och ha Nessie med !" morrade han. Alice flinade " Nej vi är bara två , för Nessie och Jasper ska göra huset " Hon tog Emmett hand . " Vi jagar?" frågade hon innan hon ropade och Rosalie. Innan dem sprang ut. " Okej Jazz har du nå idér " frågade jag och innan jag han dra ett andetag så räckte han fram en skiss. " Vad tycker du ?" frågade han och jag studerade skissen . " Det kan funka . " Sa jag.



" Lunch ?" Esmes röst var det ända som hördes förutom tvn och tre hjärtan. Jag ryckte på axlarna och la ställde ytligare att kort på huset. " Seth , Jake ? " frågade hon.
" Jag måste byta av Leah " Jag vände blicken och såg Jake rakt i ögonen. Dem var trötta. Jag slet blicken från honom och bet mig i underläppen för att ögonen inte skulle svämma över.
Jag kände sorgen försvinna. Jag vände upp blicken mot Jasper , han studerade mig noga. Jag log tacksamt mot honom. Han nickade mot dörren där Jacob försvunnit.
Jag sprang inte allt vad jag hade eftersom jag inte visste vad jag skulle göra. Vi hade haft såna här samtal ofta. För ofta och det började bli en vana . Varför kunde inte vår relation vara lika enkel som mammas och pappas ? Fan jag var avundsjuk på min egen mamma och pappa.
Jag rös av den tanken. Jag tog Jakes klädhög som låg på den vanliga stenen, Jag tog dem i mina händer och sprang efter honom. Jag visste hans runt utan och innan så det skulle bli lätt att hitta honom , jag skulle kanske få vänta nån minut eller så. Jag satte mig på en sten för att vänta , å vänta , å vänta. Men slutligen hörde jag ljudet av tunga tassar på marken. Den rödbruna vargen stanna tvärt när han fick se mig. Chocken syndes tydligt i hand ögon.
Jag hoppades att mina vissade beslutsamhet. Han satte sig ner , utan att verka bry sig om att byta form. Jag suckade och slängde kläderna mot hans tassar som laddade precis framför dem.
Han verkade motvilligt ta shortsen och t-shirten i munnen och gick några meter in i skogen för att skifta form. Hans käkar var spända när han kom tillbaka och hårt och kallt. Det fick att rygga tillbaka och ta ett steg bakåt. " Hej " pep jag patetiskt. Jag trodde han skulle brista ut i ett brett leende och skratta nåt som - Snälla Renesmee säg inte att du är rädd för mig. Men nej hans sa inget. " Du Jake , jag är ...Ledsen för vad som hände här om dagen. Det var lågt, elakt, bitchigt. Men jag vart avundsjuk. Du ...Har aldrig kollat så på en annan förut med mig. Jag var elak , men du också... " Han suckade " Är allt mitt fel helt plötlsigt " snäste han. Det reagerade jag också på. Visst hade han blivit upprörd och arg på mig , och jag på honom . Men aldrig hade det vart så här. Han hade aldrig , aldrig vart så här. " Nej, Jake . Så menar jag inte. " viskade jag och insåg att jag skakade. Hans ansikte mjuknade en aning. " Jag måste gå. " Sa han trotsigt.
" V.va?" mumlade jag förbryllat. Han nickade . Jag gick några steg och slog armarna om honom. Jag såg honom inte ögonen. Jag skulle testa allt. Han kramade mig också , men det kändes mer som att han gjorde det för att inte såra mig förmycket. " Snälla gå inte än. " Sa jag och försökte se så söt och oskyldig ut som möjligt. När han såg mig i ögonen förväntade jag mig min blick , den blicken som bevisade att det var mig , just mig han var präglad i. Min blick.
Men det fanns inget. Inte en ända känsla speglades i hans ögon förutom irritation, ilska , frutration. Bara såna känslor. Men inget annat, inte ens jag kände nåt. Jag släppte skräckslaget honom och kände att jag började hyperventilera. Jag stirrade tomt framför mig. Jacob skakade på huvudet som om han försökte få ut en hemsk tanke. Hans hårda blick försvann. " Nessie ? " mummlade han trött , men jag reagerade inte. Jag höll handen pressat mot hjärtat och grät .
" Gumman vad är det ?" han sträckte fram en hand jag slog undan den och rusade hem. Allt jag såg var den hårda , kalla Jacob framför mig. Den bilden hade naglat sig fast på näthinnan. Det värkte. " Renesmee " Pappa kramade om mig. Jag ville inte , men spelade upp scenen för min pappa i allafall. " Nessie , vad ..?" började han " Fråga inte " avbröt jag och fortsatte gråta och söla ner hans skjorta. Han nynnade min vaggvisa. " Lugn Nessie , det löser sig." Plötsligt slog det mig. Jag gick som i trans till mitt rum, tog upp quiluteboken jag fått av Jake. Kapitel prägling. Jag läster det om och om igen , men det stod inget om...
Om en prägling kunde upphöra.
Upphöra ...Ordet ekade i mitt huvudet. " Nej " kved jag.