Kapitel 20

Renesmee berättar:

Jag tog upp telefonen som stod på köksbordet ocg slog nummret till Sue Clearwater det tog bara två signaler innan nån svarade. " Clearwater´s " Sa Sue hetsigt " Hej Sue , det är Nessie , vet du vart Jake är ? Han gick för över tre timmar sen så jag tänkte ifall ni visste .." Sa jag och det vart otroligt nyss i luren innan jag hörde några viska.
" Åh , Nessie vännen han ..Kommer nog snart " Sa Sue men det lät inte rikigt upprikigt " Okej , Tack " mumlade jag lågt men Det hade redan börjat tjuta i luren. Sue hade lagt på världigt fort.
" Jaha " muttrade jag för mig själv och stod kvar en stund innan jag slog pappas nummer , men ingen svarade . Inte på Carlises eller mammas heller. Jag suckade av oro innan jag slog Alice nummer också . " Alice " pep hon och jag pustade ut " Åh , Alice vad skönt att du sva..." Började jag men Alice avbröt mig " Nessie är du okej?!" Utbrast hon .
" Ja , varför skulle jag inte ?" frågade jag vaksamt. Vad händer ? " Jag måste lägga på , men vad nu än gör stanna inne !" Sa hon bestämmt " Alice vänta ! Snälla förklara vad som händer !" Ropade jag snabbt . " Renesmee jag hinner inte " Sen la hon på. Jag sprang direkt mot dörren och drog på mig mina sneakers. Det hade redan mörknat men det spelade inte mig nån roll. Jag satte även på min svarta hood tröja och gick ut och låste. Jag visste inte vart jag skulle gå men sprang in i skogen och sprang mot mitt hem. Jag sprang det snabbaste jag kunde och snart såg jag fönstret in till mitt sovrum . Jag bankade på dörren eftersom jag inte hade nån nyckel men ingen var hemma.
" Såja Nessie , Dem är bara hos Esme och Carlise . När du springer dit kommer dem sitta där och Jacob med . Han glömde bara bort tiden . " Sa jag till mig själv för att inte flippa ur. Jag sparkade på en liten sten som låg framför foten på mig. " Eh , men tusan försökte jag lura " fnös jag och kände gråten bränna i halsen och började små springa mot mitt andra hem. Men kolsvart ävern här. Jag kände på handtaget av ren instinkt och kände att det var öppet .
" Hallå?" hojtade jag men inget svar och på doften att dömma hade ingen vart det på en halvtimme.
" Pappa ?" mumlade jag ynkligt. Jag hade aldrig saknat min pappa så mycket. Eller Jacob. Han...Han hade lämnat mig här. Utan förklarning. " Jag hade rätt " kved jag och en dum tår rann för min kind. Jag torkade irreterat bort den och marscherade mot dörren igen och stirrade upp mot himmlen och upptäckte att det börjat regna . " Toppen" andades jag och stod stilla och kände dropparna mot min hud. Jag vet inte hur länge jag bara stod där . Det kan vart sekunder, minuter eller timmar men när den värsta skuren gått över och det inte regnade så mycket längre började jag springa igen . Baseball planen ! Jag började springa mot baseball planen. Även det var av ren skär instinkt. Jag stannade till när jag kände några bekanta dofter. Det goda nyheterna var att det dels var min familjs vilket även betyde att Jacob var inom två mils avstånd men jag fick även panik när jag kände en annan doft . Garcia och Hope . Jag svallde hårt . Var det Alice varnat mig för ...Dem var här . Det var dags. Jag kunde antingen gå här ifrån och messa Alice att jag visste vad som troligen hände för mig eller ... Gå dit. " Gå dit " muttrade jag som svar på min egen fråga. Jag började smyga och försökte att inte nudda allt för mycket . Jag satte även upp håret i en tofs ifall det skulle komma en bris.
Men det tog sån tid att gå försikigt och inte nudda något. Så jag struntade i det och började springa. Fort .
Jag kanske kunde hjälpa dem på något sätt, just nu hade jag ingen idé men kanske skulle det komma någon , om jag hade tur. När jag var fem kilometer ifrån där dofterna började bli som starkast så jag saktade på farten och började inte smyga förren jag började höra. Ljud jag inte ville höra . Morrningar och luften var full av spänning . Mina händer flög automatiskt upp till min mun för att kväva skriket som höll på att komma ur mig.
" Renesmee " väste nån bakom mig .

Att se honom var en fröjd för ögat . Trots hans rynkande ögonbryn och grimars som oftast fick mig att rygga undan så kunde jag inte höjda tårarna av lycka och jag kramade om honom. " Pappa " snyftade jag.
" Renesmee Carlise Cullen , Vad gör du här ? " viskade han och satte sig på knä . " Nessie du måste här ifrån."
" Inte förren du förklarat . " Sa jag bestämt och la armarna i kors över bröstet. " Du är för lik din mor " snäste han men bakom hans sura fasad visste jag att han bara var glad över att se mig. Jag kände det .
" Jag hinner inte , jag måste vara hos dem ifall det går snett . " Jag flög säkert tre meter upp i luften när en kvist bröts av och Seth kom smuggandes när krypande. Han spände blicken i mig även där en blandning av allvar att jag inte fick vara här, men även att han visst att jag mådde bra . " Jag ber Benji komma så kan han ta dig här ifrån . " Sa pappa innan han började gå tillbaka. Jag började gå efter pappa försiktigt men Seth ställde sig i vägen. " Seth , om du inte vill ha en stor smäll ska du nog akta på dig . " väste jag åt honom men han hade mage att sätta sig ner " Seth , jag varnar dig " morrade jag och gick runt honom men han stoppade mig igen och jag gjorde ett försök att fösa undan honom men den sandbruna vargen var för stor. Jag hoppade istället upp i trädet bredvid mig och landade smidigt på en gren . Som en puma. Och hoppade över till en annan gren så jag fick bättre uppsikt över vad som hände bakom ne massa löv och ett litet fågelbo. Men fåglarna flög som om jag våre en gift orm som krälat sig upp för att äta dem och deras små ägg . Det där med att jag var giftig var väl rätt , men endå !
Jag kikade genom löven och såg hela planen , Min familj stod på ena sidan och på andra sidan såg jag Hope stå med ett brett nöjt flin men även Amun stod där bredvid hans ansikte var hårt och käkarna spända.
Jag såg även Jake, hur mycket jag än vill skrika ut hans namn och krama om honom fick jag lägga band på mina känslor hur ont det än gjorde. Jag hade ännu inte fått nån idé ännu . Nessie vart har du gett dig in på .
Hope blick vändes plötsligt mot mig och jag såg henne rakt i ögonen men var snabb med att gömma mig.
Jag flyttade lite på mig för att inte kolla på samma ställe. " mm " Fnös hon och bröt tystnaden på baseball planen allt som hade hörts tidigare var morrningar från båda håll. Hon tog tre steg fram och liknade en tiger hona redo för att språng. " Vart har ni Renesmee då ?" spann hon . Jake kröp ihop sig redo för en attak. Hope flinade självsäkert åt hans håll . Mamma la sin hand på hans nos för att lugna honom . " Nej Jake " hörde jag henne säga varnande . "Ah men Isabella låt han få försöka få in en träff jag lovar att inte slå tillbaka ...Så hårt. " Hon skrattade onskefullt innan hon tog ett provocerande steg fram mot Jacob som putande undan mammas hand och han tog ett steg mot henne .
" Men Jake , vill du att vi ska skada din lilla flickvän " Hennes röst var kall och road när Jake tog sitt första steg fram och struntade totalt i att mamma och pappa och hans bröder försökte stoppa honom. Han var ursinig .
" Jacob Black .... Hur vet du att vi inte har din lilla flickvän. ? Hon kanske sitter bunden mot ett träd i skogen och pryglas " Hennes leende försvann och hon sneglade mot mig . Den häxan ! Hon provocerade Jacob så han skulle göra nåt dumt , så jag skulle komma fram och skydda honom. " Du har redan skadat henne en gång , så tekniskt sett skadar du henne nu. Du är inte för henne . " Det vart för mycket och han tog ett språng mot henne.

Jag höll fr handen för att mitt skrik inte skulle höras för mycket. Men jag var inte den ända som skrek. Esme , mamma och " Nej Jacob !" vårlade Leah som började skaka häftigt. " Nej , nej Leah .. " viskade jag för mig själv .
En smäll hördes och när jag såg vad som orsakat smällen skrek jag igen , men tyvär ..Jag var den ända som skrek . Mina händer flög upp till min mun och jag kände hur träd stammen försvann under mina ben.
Jag satte mig snabbt upp men Garcia stog bara där och skakade på huvudet med armarna i kors över bröstet.
Snabbt reste jag mig upp och försökte ta mig här ifrån . Men hon var snabbare än mig , såklart.
Men hon fick tag om min nake . " Flickan var inte snabb nog . " Sa Garica sorgest och plutade ut med sin underläpp.
Instikten stretade emot och försökte vrida mig loss . " Du är inte stark nog lilla vän , sluta försöka " Hennes röst lät nästan moderlig. Jag sneglade mot Jacob som höll på att resa sig efter att ha blivit slagen in i ett träd.
" Renesmee " Skrek mamma hjärtskärande och började själv virda sig loss från pappas famn som höll fast honom.
" Lugn älskling , jag tror jag har en plan" Hörde jag pappa viska.

Garcia stannade och vred mig mot min familj som alla hade sorgsna uttryck . Esme grät . Utan tårar.
" Lugn Cullens , Jacob " Sa Garcia med sockersöt röst " Vi har gjort många avrättningar förut så vi vet vart vi gör. Det blir som en helt cermoni kan man säga " Sa hon och pressade sin nagel mot minblod åder på min handled .
Jag kände smärtan och hur det sved . Sist det gjorde så ont var när Jacob tappat kontrollen. Att tänka på det namnet fick min blick att gled mot Jacob som nu stod upp mig började gå tillbaka mot dem andra , Han hade ett stort blodigt sår som höll på att läka på sidan. Han mötte min blick . Jag visste inte vad mitt ansikte vissades men hans ögon var
tår fyllda till brädden . Han tvekade om han skulle göra en ny attack eller om han skulle gå tillbaka . Jag skakade på huvudet då det såg ut som att han skulle börja gå mot mig. Plötsligt kved jag till när nageln kom igenom min vampyr hud och en röd strimma blod ran ut mot fingrarna och droppade ner på marken . " Gör det ont " frågade Garcia oberört
och fångade upp en droppe på sin fingertopp. Jag bet ihop mig i läppen och blickade tillbaka tårarna . Hon tröck ner sin nagel djupare . Jag öppnade munen för att skrika mig inget ljud kom . Ilskan tog över och grep tag i hennes armled och tänkte en horribel tanke . Hon släppte min handled och tog tre steg bakåt och jag gjorde det samma . Jag började springa tillbaka och slängde mig i pappa famn. En av vampyrerna på andra sidan huckade sig mig Hope la sin bleka hand på hans bröst . Hon stoppde honom. Pappa klappade mig på huvudet och nynnade på min vaggvisa så jag skulle lugna mig . Jacob buffade till mig i sidan och gnyde oroligt. " Renesmee , vad i hela friden tänkte du på !" Sa mamma strängt till mig . Jag skakade på huvudet och ryckte på axlarna . " Den lilla ... " Morrade Garica och stirrade med mordlystna ögon. " Stumpan ... lugna dig " Sa en lenstämma och alla veck undan och en man klev fram han var likblek lågt svart hår som ramade in ansiktet . Men det var inte det som fångade min blick var hans ögon. Jag trodde han skulle haft rubin röda men han hade ...Jag kisade ifall jag hade fel ..Vilket jag inte hade . Han hade guldbruna. Som oss !
" Vi får inte ha brottom ..." Spann han och borrade in sin blick i min vilket fick mig att baka två steg nu när pappa inte kramade om mig längre. " Förlåt Ziom ...Herre " harklade hon sig men släppte mig inte med blicken.
" Ah , Familjen Cullens " Sa han precis som att vi våra gammla vänner som plötsligt träffades .
" Du måste vara Ziom " Konstaterade Carlise spänt. Mannen nickade " Ja , mitt namn är Ziom Mark Russ " Han bugade och flinade mot mig och blottade sina tänder . " Du är chockad eller hur miss Cullen " Han nickade mot mig och Jacob ställde sig framför mig och morrade . " Lugn Jacob jag ska inte skada henne ..." Sa han allvarligt.
" Amun" Ropade han och Amun slöt upp vid hans sida . Jag tittade på Carlise som hade ögonen slutna och bara visade sorg. " Hur kunde du ?" hörde jag Cassidy tillräckligt högt för att Amun skulle höra " Jag accepterade aldrig Nessie , Men jag tyckte inte hon skulle bli dödad av volturi ..." Svarade han med en axel ryckning .
" Men din fru , Benjamin...Vad säger dem ?" fortsatte Cassie " Dem vet inget . Du vet vad man säger det frugan inte vet skadar inte" Att han lät så självsäker och det skrämde mig av nån anledning.
" Varför gör du detta Ziom?" hörde jag plötsligt Cassie ropa bakom mig . Jag vände mig om och hennes ansikte lös av ilska och hat. Ziom vred på huvudet med en min som tydde på att han inte lyssnat " Vad sa miss Cassidy ?" Sa han äcklifr artigt.
Det var artigheten från hans sida som skrämde mig mest , inte att han ville döda mig utan att han var så artig när han pratade f. " Varför . Gör. Du. Detta " Sa han långsamt och spände käkarna och Ziom brast ut i skratt. " Kära Cassidy , vet du inte ? Du kan inte ha vart mycket till volturi soldat ..Vah ? Men Aro såg dig som, användbar . " Han log retsamt mot henne " Sen får vi ju inte glömma Demetri heller . " Han log fortfarande och Cassie strirrade på honom genom smala ögonspringor. " Hur ...." började hon och tänkte ta ett steg fram då Benji tog tag i hennes arm .
" Men Cassie , får jag kalla dig det? När man tänker efter är vi rätt lika ..Eller hur ? "Hans guldbruna ögon gled från Jared som stod längst ut mot vänster till Seth längst ut på höger . " Vi vet ju alla , vad du gjorde innan volturi."
Cassi frös till is och alla vände sina blickar mot henne . " Du förråde många då vet du. Det var tur att jag gett mig av ..Men du kanske inte minns mig ? " Han tog ett steg fram . Cassidy skakade på huvudet. " Swn tycker jag inte att du ska ffråga varför jag gör detta heller , du borde själv veta ...Du har ju gjort samma saker, fast du var ju nyfödd då.. " Hope fnös högt.
" Inte hela tiden " fnissade hon och jag vände blicken mot Cassidy som såg rädd ut . " Cass, vad pratar han om ?" pep jag ängsligt. Hon skakade bara på huvudet . " Har hon inte berättat ? Hon var , vad ska man säga ...Lönnmördare ? " Hur mycket fick du för att döda min älskade ... Du fick din fina Guccie klänning va ?" Morrade han kyligt. Hon ryckte till och chocken syntes väl i hennes ansikte . " Var Lora din ?" Utbrast hon förskärckt . Han nickade . " Hon tog smällen , jag trodde hon var precis bakom mig men nej , När jag märkte att hon var borta . Sprang jag tillbaka. Jag minns dig bäst . Jag såg hur hon kämpade emot , jag hörde en skrik av smärta och vrede när ni kastade in henne i elden . Jag kunde inet göra nåt . Jag Satt bakom ett träd och grät . Såg min fru bli till aska . Ni dödade henne inte en förre. Hon fick lida . Så jag ahr en frågade Cassidy . Vad i helvete gjorde hon för att förkänna en sådan död ?" Hans ansikte var svagt , fullt av smärta . En tår rann för mina kinder och jag kände hur Jacob tog min hand i sin . " Vår kärlek Cassie, Var lika stark som präglingen mellan Renesmee och Jacob och du tog den ifrån mig . Nu ska du få lida " väste han mellan tänderna .